Barn eller banker går (under) först?

Viktigast ...?

Jag har för mig att bara för några år sedan utvecklade nyliberalerna den mest fantastiska sifferexercis för att bevisa att allt i världen blir bättre, att fattigdomen minskar etc. Här är andra melodier, från Joachim von Braun, chef för livsmedelsinstitutet IFPRI i Washington:

Världsmatkrisen håller i sig, fler människor går hungriga i dag än de senaste 15 åren och det är en anledning till oro, säger Joachim von Braun.

Hungriga och fattiga har ingen röst, säger Joachim von Braun, det är en av förklaringarna till varför ett av de stora ämnena för ett år sedan, matkrisen, nu har kommit i skymundan trots att antalet hungriga människor ökar, enligt FN:s senaste siffror.

Och så kommer han med en avslutning som är intressant med tanke på det ekonomiska toppmötet i Davos, där man numera igen vänder sig mot staterna för räddning:

Ett krispaket med finansiering för världens småbrukare skulle behövas, vi kan inte bara bry oss om att rädda världens storbanker

... eller viktigast?

Intressant nog är Carl Bildt inne på samma tema idag:

Var femte sekund dör ett barn någonstans i världen av hunger.

...

I kväll diskuterade vi speciellt betydelsen av att ge barn den mat som gör att de orkar gå till skolan och orkar lära sig. Inte minst gäller det unga flickor i många länder.

För dem innebär en kopp välling om dagen en revolution som ger dem hopp om en möjlighet till en framtid.

...

Det är inte de humanitära utmaningarna som får de största rubrikerna från Davos. Uppmärksamheten ligger mer på att rädda banker än på att rädda barn.

...

Vi borde inte behöva leva i en värld där det dör ett barn var femte sekund av brist på en kopp välling.

Och vem kan protestera mot det? Hunger och utveckling går dåligt ihop. Folk som svälter har svårt att göra så mycket annat.

Vad det gäller massorna av fattiga bönder i Tredje världen har ekonomen Samir Amin för åratal sedan uttalat sin oro vad som händer om de trängs ut av "agro-business". (Nämns i förbigående i hans bok om "det liberala viruset" som jag skrivit om här - ganska läsvärt tycker jag själv.) Miljarder människor kommer att bli "obehövliga". Kommer de att acceptera detta? Det finns misstankar (från bland annat mig) om att det israeliska angreppet mot Gaza även handlar om att testa nya vapen att användas i framtidens megastäder när de här människorna reser sig mot misären.

Behandling av undernäring i Etiopien (foto från IRIN)

von Braun tog upp de många upploppen mot höga matpriser förra året som exempel på att regeringarna måste ta hänsyn till folks svårigheter och agera. Någonstans läste jag en skiljande åsikt, nämligen att kravallerna avtog när folk förstod att regeringarna inte längre som tidigare har kontroll över vad maten kostar i afrikanska stater.

Tidigare har ju afrikanska regeringar kunnat gynna stadsborna (men skada det egna jordbruket) genom att med konstgjorda medel hålla priserna nere. När "globaliseringen" tagit kommando har regimerna inte det medlet längre. Inhemskt jordbruk är utslaget, man är beroende av import och därmed av världsmarknadspriser som bestäms långt borta. I den västra hemisfären är väl Haiti det värsta exemplet på hur en sådan kris fungerar.

Jag vet inte vilken synpunkt som ligger närmast verkligheten. Men det är uppenbart att det sprider sig en insikt över hela det politiska fältet att enbart räddningsaktioner för svinrika bankirer inte är medicinen som botar all världens krämpor. Rätt inriktad protektionism kommer att göra en hel del för att lätta upp situationen också. En hotfull attityd från de som svälter eller hotas av svält kan också skynda på lämpliga reformer. Annars kanske både barn och banker kommer att gå under - frågan är vem som går först!