söndag 16 maj 2010

die Linke - partikongress och ny ordförande


Apropå tyska die Linkes pågående kongress som jag skrev om igår och som avslutas idag, kan meddelas att partiet nu fått en doktor som ordförande: Doktor (ursäkta, "Frau Doktor" måste det bli på tyska) Gesine Lötzsch har valts till ny ordförande. Det är damen i mitten på bilden, bland alla gubbsen. Lite suddig, men här är en närbild:



Lötzsch - lika lätt att stava som Nietzsche. Men alla kan ju inte ha enkla namn som Marx.

Vad det gäller utkastet till nytt partiprogram (som gav en av mina läsare magbesvär) så kan man exempelvis kämpa lite med tyska språket och läsa synpunkter i Junge Welt. Några herrar tycker att utkastet andas framtid men har ändå synpunkter på exempelvis bankväsendet (och framhåller Sverige som ett land som var bra på att hantera bankkriser).

Nåja, nu skall programmet diskuteras. Men det kan ju vara så att utvecklingen går så rasande fort numera att programmet är överspelat när det skall sättas i drift år 2011. I så fall blir själva programmet mindre viktigt, däremot kan själva diskussionen bli väsentlig för att klara ut olika frågor. För det är ju framtidsfrågor som är det intressanta för ett parti som just vill påverka framtidens politik. Jag skall försöka hålla ett öga på den här utvecklingen och återkomma om jag hittar några godbitar.


Det håller vi med om. Och eftersom svenskar och tyskar är i samma zon i Afghanistan kan de ju packa och sticka iväg tillsammans - per omgående.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Frau Doktor Lötzsch är en f.d SED medlem. Att hon endast 26 år gammal fick semestra i den kapitalistiska västvärlden gör att alla varningsklockor ringer.
Hennes man har varit fängslad 3 år i DDR av politiska grunder. Detta faktum har Lötzsch utnyttjat väl i sin politiska karriär efter 1990. Sanningen att hennes man jobbade inom Stasi som IM i över 20 år vill hon därmed inte diskutera, det har inte med henne att göra. Trovärdigt?

eldorado

Anonym sa...

Ursäkta igen Björn, blir jag för jobbig får du väl säga till.
Junge Welt skriver faktiskt om bakrisen: Verstaatlichung ist die billigste Lösung (Beispiel Schweden)
Möjligt jag är okunnig, men har Sverige förstatligat någon bank? I så fall vilken?

eldorado

Björn Nilsson sa...

Angående första inlägget så gissar jag att när de före detta östtyskarna slås ihop med radikala västtyskar och det dessutom uppstår en ny historisk situation (kapitalismen och hela biosfären befinner sig i en serie allt svårare kriser som verkar väldigt svårlösta)kommer även gamla SED:are att kunna spela en ny och positiv roll.

Angående banker och Sverige så antar jag att man menar finanskrisen i början av 90-talet. Just den "bankakuten" har jag sett framhållas som exempel även i USA. Bo Lundgren från svenska finansinspektionen (han var moderatledare en gång i tiden) har varit över i USA och pratat om hur vi gjorde för inte så länge sedan. Fast några förstatliganden av banker rörde det sig inte om, däremot nedläggningar och omstruktureringar, och att man sorterade upp bankernas goda och dåliga tillgångar. Jag är väldigt dålig på den här typen av ekonomi, men det verkar som om det först och främst var krislösningen som förstatligades eftersom bankerna inte klarade av det själv. De satt med enorma lån till bluffmiljardärer i fastighetsbranschen som visade sig vara just bluff. Idag har vi ju utlåningen till Baltikum, så jag undrar vad man lärt sig ...

Det var faktiskt nära att båda bankerna där jag hade mina sparpengar skulle ha gått omkull. Då existerande ännu inte någon insättningsgaranti. Dock insåg politikerna att bankkrascher inte skulle vara bra så då blixinfördes "bankakuten" som tog tag i oredan. Men allt var inte frid och fröjd: det kom en kreditåtstramning som var förödande för många småföretag (storföretagen verkar ha blivit förvarnade och hann vidta åtgärder för att rädda sig).

Anonym sa...

Med samma logic skulle man kunna säga att fd nazister kunde ha spelat en positiv roll i det nya Tyskland.
En fd SED medlem som fortfarande försvara vad som försiggick i DDR behöver först och främst lära om.
Det första bittra sanningen vore nog insikten att det är utan Västtysklands kapital hade hon inte haft ett jobb idag.

När det gäller bankkrisen har du nog rätt, det är inte alla som lärt sig av historien och därför upprepar den. Dom har som du skrev på ett annat ställe, glömt och gått vidare.

eldorado

Björn Nilsson sa...

En del veteraner inom SED slogs med vapen i hand mot nazisterna. Somliga personer tycker att man skall jämföra dessa med nazister. Vad jag tycker om det... ?

I övrigt fanns det i stort sett bara tidigare medlemmar i NSDAP och Hitlerjugend att ta till när det nya Tyskland (i väst OCH öst) skulle byggas upp. Det var i de sammanhangen man hittade de flesta energiska, initiativrika och kunniga människorna som kunde få något gjort. Legitimerade antinazister hade inte räckt långt. Folk som vill framåt i livet arbetar för det vilket samhällssystem de än befinner sig i. De finner sina vägar.

Anonym sa...

Helt rätt, nazisterna gick synnerligen hårt åt speceillt kommunisterna, många flydde till Sovjet och överlevde kriget där för att sedan återkomma. Flera av dessa offer blev tyvärr senare gärningsmän och behandlade sina motståndare på liknande vis. När SED tvångsbildades fängslades protesterande socialdemokrater. Tjugofem års fängelse var det vanliga straffet. Något gick snett här när dessa som kunde genomskåda den nazistiska diktaturen plötsligt skapade sig en egen? Vad gick snett och varför?

Utan tveksan fanns likheter med nazismen i östdiktaturen men också stora skillnader. Vill man hitta likheter är det inte svårt, att hitta skillnader är också lätt.

NSDAP hade vid krigslutet 8. miljoner medelmmar, ungefär 20% av befolkningen. SED hade runt 14% (2.3 miljoner medlemmar) 1989. Trots att det fanns god tillgång på kunnig ledning lyckades fd nazister få höga positioner både på öst och västsidan. Östsidan förnekade detta trots att man hade % fler fd nazister i sin ledning jämfört med väst. Efter den fredliga revolutionen lämnade 95% av medlemmarna SED. De rättrogna bildade PDS som senare gick ihop med den västra vänstersidan och bildade die Linken. 1990 hade PDS runt 280 tusen medlemmar, ju mer som kommit fram om dess ledning, desto färre medlemmar. 2005 hade dom endast 61 tusen medlemmar kvar.
För mig är och förblir Die Linken en skugga av en diktatur och behöver rensa i sin historia innan dom blir trovärdiga demokrater.

eldorado

Björn Nilsson sa...

Låt socialdemokraterna ägna sig åt självkritik ett tag.