Dilemma i Nepal och Indien

Det rapporteras från Nepal att generalstrejken avblåsts. Vad som inte framgår är om det finns några överenskommelser i bakgrunden, eller om maoisterna helt enkelt misslyckats. De första dagarna gick det fredligt till men sedan har det varit en del våldsamheter. Man har all anledning att misstänka att det är provokationer från regeringsfolk som ligger bakom. Det kan inte ha funnits något större intresse hos maoisterna att låta en fredlig massrörelse glida över i okontrollerbart våld. För i sig verkar strejken ha varit mycket effektiv och framgångsrik.

Hur som helst illustrerar detta ett klassiskt problem: hur skall en rörelse som vill göra om samhället radikalt, och faktiskt har brett stöd för det, uppträda när detta samhälle kontrolleras av en fientlig stat? Den nepalesiska överklassen, inklusive dess arméledning, tycker att den har det bra som det är och vill inte ha någon förändring. Den tänker inte vika ned sig för några masskrav. Fattiglapparna borde också vara nöjda med vad de har! När når massrörelsen i Nepal brytpunkten när det är läge att ta till hårdare metoder igen?

***

I Indien hotar regeringen intellektuella som påstås stödja de indiska maoisterna med upp till tio års fängelse. Motiveringen är intressant: maoismen är ett hot mot staten. Då kan man jämföra med de organisationer som sysslat med fruktansvärda övergrepp under årens lopp i Indien: partier och grupper som bedrivit mord, plundring, våldtäkter och mordbränder mot sikher, muslimer, stamfolk, kristna och andra. Många tusen har fått sätta livet till. Sådana excesser betraktas dock inte som "ett hot mot staten", vilket på sätt och vis är sant. En del av de ansvariga sitter med i parlamenten. Hinduextremisterna är den extrema flygeln av den indiska staten och däremot inget hot mot den. Men det är maoisterna (som exempelvis aktivt försvarat kristna i Orissa mot hindu-galningarna, och försvarar stamfolk och muslimer). Maoisterna har nämligen sagt att de vill rensa bort hela den nuvarande staten (och hindufanatikerna).

Angående den indiska staten kan man väl sjunga den gamla visan "säg mig vem du omgås med/ så skall jag säga dig vem du är".

Såg rapporter om en ny attack på den indiska halvmilitära reservpolisen. Verkar ha skett i ett område där man inte väntade sig något sådant, på en väg som fick beläggning förra året ... och det är möjligt att maoisterna placerade en bomb där innan den nya beläggningen kom på. Verkar typiskt för maoisternas tålmodiga sätt att arbeta i så fall.

Kanske vägarbetarna var maoister? I alla fall sprängdes ett skottsäkert fordon i luften med sju döda som följd. Stämningen bland halvmilitärerna i området sägs sjunka alltmer, och skogarna i södra delen av delstaten Chhattisgarh uppges vara så minerade att trupperna inte längre vågar sig in där. Det framgick av Arundhathi Roys reportage därifrån att till och med maoisternas gerilla måste ha vägvisare när de passerar byarna i skogen för att inte gå på minor som lagts ut (av lokalbefolkningen?). Och måste de, som ändå kan skogarna bra, ha hjälp så kan man räkna ut hur det är för halvmilitärer som kommer från andra delar av Indien.

Det börjar nästan se ut som om maoisterna har karvat ut sitt befriade område i centrala Indien, en motsvarighet till kinesernas berömda basområde i Yenan på 1930-talet. Framtiden hänger på om de kan flytta kampen långt därifrån, ut på slätterna där de flesta människorna finns, och in i städerna. Skulle politiken i Nepal bryta samman och folkkriget återupptas där kan man ju tänka sig att gerillazoner i Nepal och Indien knyts samman, vilket väl kanske inte är vad reaktionärerna i de två länderna önskar sig.