tisdag 25 maj 2010

Underhållningsvåld med förhinder

Här är en uppföljare till mitt tidigare inlägg om inflationskrisen i Sverige under Johan III:s tid i början av 1590-talet. Texten kommer direkt ur Stockholms stads tänkebok. Gammal svensk text kan vara jobbig att läsa, men försök! Enda redigeringen jag har gjort är att dela upp texten i smärre stycken. En kort sammanfattning är tillagd efter texten.


Denn 4 septembris såthe för raette her Bencht Ribbingh,.
Niels Biugh slotzfougte sampt borgmestere och rådh.

Thå steltes för rättenn the twå gulsmeder, Michel Hansonn och Måns Michelsonn, som thenn näst förledne 14 augusti wora för rät­tenn, och bekende thera brott, at the hade sigh emot kongl. maj:tz höghet förseeth och slaget falskt mÿnt, och affsade her Bencht Ribbingh them effter hógb.te kongl. maj:tz befalningh sådane dom, at the på nestkommende odensdagh skulle affrättes på sådant saeth, at nogot aff samma mÿnt som the mÿntet hafue skal smaeltes, och giuthes them i halsenn,

bleff och på förnempde dagh på Södre­malm hårt widh kåkenn strax vtan för portenn på thenn slaethe platzenn altingh tilpÿntet, medh eeldpanner, jeernslefuer, såge­breedenn der the skulde bindes oppå, och the fördes der vd i ringenn, der en stoor mÿckenheet med folck församblet war, och der såge the medh stoor förskreckelse sådane pines tilredningh för ögonenn, och thet som aff theres klippinger stodh smältet på eeldenn, som the dricke skulde,

menn fadrenn thenn gamble vdleffuede mannen gaff sigh nograledes tilfridz, och gick i ringenn och talede på åtskilligt seeth, menendes aen nu, at the funnes wael som hade giort almogenn i riket större skade medh mÿnteth, än hann och hans sonn giordt hade, förthÿ stoor fattigdom hade them dertill drefuet,

denne gambla mannen hade fordom hafft sin gode baerningh, och war nu på armod kommen, hann hade och anno etc. 68, dhå kongl. maj:t kom til/regementet waret mÿntemestere för the skóna Wastena klippinger som wora mÿntet aff fint sÿlfuer vthann nogonn til­setningh, vtaff huilke än nu nogra få finnes eblant folck;

Måns Michelsonn hans sonn bleff så förfaeret i ringen, at han kunde icke stå, vthann satte sigh nedder på jorden, der komme hans hustrw och små barn och graethe bitterlige, och hann war allerede halffdödh, och hans hustrw och barn som smekede honom ökede hans sórgh

menn fadrenn thenn gambla mannen, gick ae som offtest til ­sin sonn och tröstede honom, och baadh honom ware frimodigh, ­och månge menniskior graete och hade stoor meedÿneke medh thetta folcket,

och månge förundrede sigh, medenn kongl. maj:t war enn mildh from konungh, at hans kongl. maj:t skulde nu så skaerpe rättenn, helst effter denna tidz lägenheet, då rikzens mÿnt slogz så swagt, der med månge kunde gifues tillelle at mÿnte falskt mÿnt.

Thet warede så i ringenn wedh pas en halff tima at mestermarmen lagede alting til rede, i thet samma kom budh från h: kongl. maj:t at the wora benådde til liffuet, dagenn der effter bleff effter högb:te ­kongl. maj :tz nådige befalningh thenn gambla mannen förordnet sith frij brödh vdi Danewikz hospital, men thenn vnge måtte wara huart hann wilde, och bruke gulsmedz embetet som han lärdt hade.

Alltså: far och son guldsmed hade åkt dit för falskmynteri. Straffet var att mynten skulle smälts och hällas ner i halsen på dem. Men när de förts till avrättningsplatsen börjar den gamle gå runt och prata med folk och säger att det finns allt värre myntförfalskare i landet (detta måste vara en spark åt kungen) och att det var fattigdom som drivit dem till detta. Dessutom talade han om att när han själv var myntmästare så gjordes mynt av fint silver utan några skumma tillsatser. "Klippingar" som det talas om var fyrkantiga mynt som gjordes på den tiden, man präglade en stor plåt med metallstämplar och sedan klippte man ut dem - därav namnet klipping.

Sonen var helt utslagen och satt på marken medan fadern tydligen fritt kunde gå runt och agitera. Folk höll tydligen med och tyckte att det var skräp med de nya mynten som Johan lät ge ut, stämningen blev upprörd och kanske detta rapporterades till kungen som blev oroad. Det kom budskap från honom om att båda var benådade. Gamle guldsmeden skulle få fritt upphälle resten av livet på Danvikens Hospital medan sonen fick ge sig av och fortsätta verka som guldsmed. De åskådare som hade förväntat sig en stunds underhållningsvåld den dagen fick besvikna gå hem.

Jag har för mig att sonen gjorde om förfalskarbravaden några år senare, men den gången slapp han inte undan straff.

6 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Otrolig historia om vad som i riket kunde förekomma när rikzens mÿnt slogz så swagt.

Det lär förövrigt vara ganska unikt att man som här kan nästan obehindrat läsa texter som är så gamla. Det vanliga lär vara att språken ändrats så mycket att så gamla texter är närmast som ett annat språk.

Björn Nilsson sa...

Det var nog ett exempel på vad som kallas en "svag stat". Först utdömer man superhårda straff, sedan händer inget. En av mina förfäder dömdes till döden men släpptes av de slappa myndigheterna. Han blev sergeant i armén i stället och var med i slaget vid Helsingborg 1710. Det kanske var rätt för honom eftersom han var dömd för slagsmål.

Det är väl läsvana som spelar in också. Skulle tro att många skulle se den här texten som nära nog obegriplig. Den är ju samtida med Shakespeare i England, och jag har hört klagomål från engelsmän idag att de inte begriper vad gamle Wil S skrev.

Anonym sa...

Är det härifrån uttrycket att svälja sin egen medicin kommer?
Eller kanske uttrycket att ta sig ett järn?

Hursomhelst kul att kunna läsa lite gammelsvenska, den förståelig

Eldorado

Björn Nilsson sa...

Ingen aning. Men det passar ju onekligen in.

mahlback@yahoo.se sa...

Gräsligt straff om det hade verkställts!!!I andra europeiska länder var levande kokning ett straff för denna typ av brott,Tror aldrig det förekommit i Sverige.
Men när vi ändå talar om ting som hettar var bålbränning inte så ovanligt som man kan tro för t.ex tidelagsbrott innan dödsstraffens humanisering på 1640-talet.En ung man blev efter barnvåldtäckt kastad in i elden levande runt 1620 tror jag enligt stockholms tänkeböcker.

Björn Nilsson sa...

Om man hotade dagens finansmatadorer (bankdirektörer som tror att staten skall rädda deras banker och bonusar när de slarvar till det) med offentlig kokning kanske de inte skulle vara så sturska vad det gäller andras pengar!