Den grekiska krisen och eurons kris

Jag har större förtroende för ekonomi-historiker än för renodlade nationalekonomer. De förra inser att vi finns i en föränderlig värld med levande människor, de senare har en tendens att försvinna i någon sorts drömvärld där det levande ersätts av väldigt o-levande teorier som bara kan förklara sig själva. Har du tid, lust, samt intresse (i synnerhet intresse för den ekonomiska katastrofen i Grekland och euro-zonen) så läs den här artikeln av doktoranden i ekonomisk historia, Tony Johansson.

Man kan skylla på att grekerna betett sig taffligt och skumt och rent kriminellt. Vad Johansson pekar på är att det räcker inte med det, grundproblemet ligger i hur euro-zonen i sig fungerar.

De problem som en rad EMU- länder står inför är sålunda inte i huvudsak effekter av dåligt skötta offentliga finanser. De är snarare fullt normala konsekvenser av gemensam penning- och valutapolitik i en icke-optimal valutaunion. Skillnader i kostnadsökningar har ackumulerats under en följd av år, gröpt ur konkurrenskraften i vissa länder, stärkt konkurrenskraften i andra, givit upphov till stora underskott i bytesbalansen och extern skuldsättning i flera länder. Detta har lett till att i den globala finanskrisens efterdyningar har tidigare välskötta offentliga finanser eroderats i snabb takt.

Det rimligaste vore väl att upplösa åtminstone delar av den europeiska valutaunionen så att kvarvarande stater blev mer jämlika (och unionen därmed blev mer "optimal"), men det torde politikerna sätta stopp för så länge de inte är direkt hotade till livet. Det ligger för mycket prestige i EMU. Dessutom kan även katastrofer utnyttjas för att uppnå politiska mål.

"Lösningen" blir alltså att sparka ned greken i gemen några steg på välståndstrappan genom våldsamma ingrepp i den offentliga sektorn (medan privata rikedomar verkar lämnas orörda) samt att utlandet på olika sätt går in med stöd som grekerna eller folk i andra länder i slutänden själva får betala. Egentligen får inte EU stödja medlemsstater som är i en "grekisk" situation, men å andra sidan får "får" vika när katastrofen står för dörren. EU-fördragen är inget annat än lösa små papperslappar när det börjar blåsa!

En aspekt som jag såg i en tysk tidning är att "nu är vi alla greker". Som jag tolkade det (min tyska är inte den bästa) kommer de ingrepp som nu riktas mot det grekiska folket att drabba folken i de andra EU-länderna. Man kan väl anta att högerregeringar (och socialdemokrater av ordinär europeisk typ) gärna använder den grekiska krisen för att försämra för sina egna befolkningar, vare sig det finns trovärdiga motiv för det eller inte.

En rad länder som är med i EMU har svåra ekonomiska problem, flera länder som aspirerar på medlemskap har också svåra problem som kan knytas till valutan, England som inte är med har också trassliga finanser - vi skall vara jäkligt glada över att Sverige i alla fall har kvar en krona som kan "skvalpa" enligt konjunkturerna när vi får problem.

Det var meningen att euron € skulle ge stabilitet på ett stormigt valuta-hav. I vissa lägen verkar den snarare fungera som de italienska flytbojar som upptäcktes för några månader sedan: de var väl OK så länge de låg torrt, men slängde man dem i vattnet så sjönk de!