söndag 2 maj 2010

Den grekiska krisen och eurons kris

Jag har större förtroende för ekonomi-historiker än för renodlade nationalekonomer. De förra inser att vi finns i en föränderlig värld med levande människor, de senare har en tendens att försvinna i någon sorts drömvärld där det levande ersätts av väldigt o-levande teorier som bara kan förklara sig själva. Har du tid, lust, samt intresse (i synnerhet intresse för den ekonomiska katastrofen i Grekland och euro-zonen) så läs den här artikeln av doktoranden i ekonomisk historia, Tony Johansson.

Man kan skylla på att grekerna betett sig taffligt och skumt och rent kriminellt. Vad Johansson pekar på är att det räcker inte med det, grundproblemet ligger i hur euro-zonen i sig fungerar.

De problem som en rad EMU- länder står inför är sålunda inte i huvudsak effekter av dåligt skötta offentliga finanser. De är snarare fullt normala konsekvenser av gemensam penning- och valutapolitik i en icke-optimal valutaunion. Skillnader i kostnadsökningar har ackumulerats under en följd av år, gröpt ur konkurrenskraften i vissa länder, stärkt konkurrenskraften i andra, givit upphov till stora underskott i bytesbalansen och extern skuldsättning i flera länder. Detta har lett till att i den globala finanskrisens efterdyningar har tidigare välskötta offentliga finanser eroderats i snabb takt.

Det rimligaste vore väl att upplösa åtminstone delar av den europeiska valutaunionen så att kvarvarande stater blev mer jämlika (och unionen därmed blev mer "optimal"), men det torde politikerna sätta stopp för så länge de inte är direkt hotade till livet. Det ligger för mycket prestige i EMU. Dessutom kan även katastrofer utnyttjas för att uppnå politiska mål.

"Lösningen" blir alltså att sparka ned greken i gemen några steg på välståndstrappan genom våldsamma ingrepp i den offentliga sektorn (medan privata rikedomar verkar lämnas orörda) samt att utlandet på olika sätt går in med stöd som grekerna eller folk i andra länder i slutänden själva får betala. Egentligen får inte EU stödja medlemsstater som är i en "grekisk" situation, men å andra sidan får "får" vika när katastrofen står för dörren. EU-fördragen är inget annat än lösa små papperslappar när det börjar blåsa!

En aspekt som jag såg i en tysk tidning är att "nu är vi alla greker". Som jag tolkade det (min tyska är inte den bästa) kommer de ingrepp som nu riktas mot det grekiska folket att drabba folken i de andra EU-länderna. Man kan väl anta att högerregeringar (och socialdemokrater av ordinär europeisk typ) gärna använder den grekiska krisen för att försämra för sina egna befolkningar, vare sig det finns trovärdiga motiv för det eller inte.

En rad länder som är med i EMU har svåra ekonomiska problem, flera länder som aspirerar på medlemskap har också svåra problem som kan knytas till valutan, England som inte är med har också trassliga finanser - vi skall vara jäkligt glada över att Sverige i alla fall har kvar en krona som kan "skvalpa" enligt konjunkturerna när vi får problem.

Det var meningen att euron € skulle ge stabilitet på ett stormigt valuta-hav. I vissa lägen verkar den snarare fungera som de italienska flytbojar som upptäcktes för några månader sedan: de var väl OK så länge de låg torrt, men slängde man dem i vattnet så sjönk de!

5 kommentarer:

Kerstin sa...

Min spådom:
Alla EU:s valutasamarbetande länder hamnar förr eller senare i den grekiska fällan, pga Euron och en enda centralbank, tills Tyskland ensamt finns kvar som herre på täppan, omgivet av ett antal fattiga randstater.

Det var ju inte så svårt att räkna ut hur det skulle gå i spåren av valutasamarbetet och nyliberalt rofferi.

Lena Källman sa...

Det mest rationella är att upplösa den tvångströja som kan föra Grekland och andra i fördärvet, dvs EMU. Tack och lov att svenskarna var kloka i EMU-omröstningen!

Björn Nilsson sa...

Att sia är svårt, särskilt om framtiden, men just i det här fallet har Kerstin rätt i att man ganska tidigt kunde räkna ut att det skulle bli problem. Men EU är som en supertanker som är jäkligt svår att få över till en annan kurs även om man ser att den håller på att ränna upp på ett grund. Utvidgning och mer integration har varit ett politiskt måste inom EU trots att problemen hela tiden blivit värre.

Att upplösa EMU är antagligen en svår historia, men Sovjet förvandlades ju på kort tid från en stat till femton, alla med sin egen valuta, så det är utförbart.

Jo, det var bra att EMU-omröstningen gick som den gick. Det är däremot obegripligt att det fortfarande finns en massa tokar som vill att vi skall ansluta oss.

Jan Wiklund sa...

Björn: Paul Krugman säger precis som du - http://www.nytimes.com/2010/02/15/opinion/15krugman.html - och han är ekonom. Ganska mainstream till och med.

Fast han är amerikan, och har inte lika mycket prestige uppbundet kring EU och euro. Inte lika mycket makt och privilegier heller.

Björn Nilsson sa...

Sunt förnuft borde väl inte vara så konstigt egentligen, men när EU åker in åker väl förnuftet ut.