torsdag 6 maj 2010

Synpunkter från Peru

I ett tidigare inlägg på bloggen kom debatten in på den peruanska rörelse som är känd som Sendero Luminoso – Den lysande stigen. Själv kallar den sig Partido Comunista del Perú - PCP. Rörelsen är känd och misskänd, men det mesta som sägs om den i media har kommit från dess fiender. En viss ensidighet i rapporteringen kan därmed misstänkas.

Jag har fått synpunkter från personer som sympatiserar med PCP och dess mål. Själv är jag fundersam (och ibland väldigt kritisk) angående vissa saker, men enig i att det finns en grundläggande rätt att göra uppror mot värdelösa regimer. Jag och andra har undrat om det finns någon maoistisk organisation i Sverige numera, och fick svaret:

Ja det gör det och vi på Maoistiskt forum gör vad vi kan för att bidra till maoismens utveckling och spridning i Sverige och världen.

En del tankar kom alltså från Maoistiskt forum, och jag har med deras medgivande gjort vissa omarbetningar så att det blivit ”frågor och svar”, samt lagt till några ytterligare kompletteringar från min sida.

PCP kallar sig maoistiskt. Vad betyder ”maoism”för PCP?

Partiets ideologi är marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande huvudsakligen gonzalos tänkande som är tillämpningen av maoismen på Perus konkreta förhållanden. I Kina under ordförande Mao kallade de sin ideologi för marxismen-leninismen, Mao Tsetungs tänkande, som var tillämpningen av marxismen-leninismen på Kinas konkreta förhållanden. För att förtydliga "-ism" för oss betyder att den har universell karaktär, dvs är tillämpbar i alla länder medan "tänkandet" är specificeringen av denna på ett lands konkreta förhållanden. Exempelvis tillämpades marxismen-leninismen i Kina och man hade vägen att omringa städerna från landsbygden, men i ett land som Peru behövs det mer arbete i städerna i synnerhet huvudstaden Lima för dess enorma befolkning och viktiga roll i landet.

Hur ser det ut med PCP:s historia och det krig man har fört i snart trettio år?

Perus Kommunistiska Parti (PCP) eller ”sendero luminoso” som en del väljer att kalla Partiet, är det mest och högst utvecklade Partiet i världen. det är ett Parti som har genomgått svåra år sedan sitt grundande men har övervunnit de problem som uppkommit tack vare tvålinjerskampen (självkritik/kritik) och under ledning av ordförande Gonzalo.

Den 17 maj 1980 inleddes folkkriget i Peru och kom snart att involvera stora områden, i vilka folket som under PCPs ledning befriat sig skapade en ny makt där folket hade beslutanderätten i folkkommittéer och där fattiga bönder, indianer, kvinnor och barn för första gången fått rättigheter. Man bekämpade feodalherrar, reaktionärer och förrädare.

Partiets ideologi är marxismen-leninismen-maoismen, gonzalos tänkande huvudsakligen gonzalos tänkande för det är specifiseringen på Perus konkreta förhållanden. Partiet är arbetarklassens avantgarde, men eftersom proletariatet inte utgör folkmajoriteten i landet förenar man sig med bönderna och småbourgeoisien, och kanaliserar deras demokratiska krav, i en ny-demokratisk revolution.

PCP är ett Parti av masskaraktär d.v.s. att Partiet mobiliserar, politiserar, organiserar och förenar sig med massorna. Vi anser att massorna skapar historien och utan deras deltagande kan revolutionen aldrig segra. Folkkriget är massornas krig och just detta skiljer det maoistiska folkkriget från t.ex. det guevaristiska gerillakriget (fokism), där en grupp hjältar genom sina modiga aktioner ska få folket att resa sig. I Peru byggs en ny stat samtidigt som den gamla bryts ner, bit för bit.

Folket har allt att vinna om man följer proletariatets ideologi – maoismen, eftersom det är den enda ideologi som frambringar verklig och konkret framgång, ständigt förlitande sig på massornas flertal och inte på enskilda hjältar.

(Mitt tillägg: vi har diskuterat Ché Guevaras insatser vid sidan av och kommit överens om att han var en stor kämpe, men att hans metoder inte alltid var bra. Den ”fokism” som nämns här är det som kallades ”focoteorin” på sextiotalet om jag minns rätt. Gerillan var det fokus, den ”brännpunkt” utifrån vilken revolutionen utvecklade sig. Först började några väpnade personer att slåss med vapen mot reaktionärer, feodalherrar, kapitalister och imperialister, och ur detta så skulle den politiska kampen följa och alltmer människor ansluta sig.

Såväl maoisterna som en del andra rörelser har ansett det viktigast att börja med att bygga politiska positioner och se till att man har folk med sig, och först när detta är ordnat så börjar man väpnad kamp. Det enda lyckade exemplet för fokismen var den cubanska revolutionen. Sedan försökte Ché upprepa detta såväl i Kongo som i Bolivia, men misslyckades. Man kan nog säga att maoisterna spelar med säkrare kort här.)



"Rösta inte". PCP uppmanar folk att bojkotta valen men föra krig mot regimen i stället, samma linje som de indiska maoisterna förespråkar

Det finns anklagelser om att revolutionära rörelser i Latinamerika ägnar sig åt narkotikaproduktion och -handel. Vad säger ni om det?

Precis som Marx välkända citat ”religionen är folkets opium” så anser vi att droger är dåliga för massorna eftersom det pacificerar. PCP har förklarat att knarkbaronerna är folkets fiender. Därför är det felaktigt att påstå att Partiet skulle tvinga någon att odla knark. Dessa lögner är för att slå mot de bästa söner och döttrar som MEDVETET och FRIVILLIGT kämpar för den ny-demokratiska revolutionens seger i hela landet. De är helt övertygade att dagens korrumperade samhälle inte har något att erbjuda, tvärtom. De som attackerar Perus Kommunistiska Parti och de som upprepar den propaganda som reaktionen för ut i sin psykologiska krigföring tjänar, medvetet eller omedvetet, till att det hungerskapande och folkmördande system som råder i Peru idag finns kvar. Däremot försvarar Partiet de fattiga bönderna och har starkt stöd ibland de koka-odlande bönderna.

(Mitt tillägg: med tanke på hur kraftigt USA varit inblandat med narkotikaproducenter ända sedan 1950-talet är anklagelser från det hållet mot sydamerikanska gerillagrupper för narkotikahandel inte särskilt smakliga. USA har arbetat tillsammans med nationalistkineser i Burma, vietnamesiska quislingar, afghanska krigsherrar, albanska smugglarligor och sydamerikanska regimer som tillverkat och sålt narkotika. Rådet till USA borde vara ”städa upp framför er egen dörr innan ni kritiserar andra”.)

Vem talar för PCP?

Det är bäst att låta PCP tala för sig själv. PCP har en utlandsorganisation som heter Folkrörelsen Peru (MPP) som driver hemsidorna www.solrojo.org och www.redsun.org. Där kommer PCPs ord och linje ut direkt och utan omsvep. Maoistiskt forum bedriver arbete i hela landet, detsamma gäller Vänskapsföreningen Sverige det Nya Peru och Studiecirkeln 24 september.



7 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Vad jag har hört om Sendero Luminoso kommer från två direktkällor och en avhandling.

1. Föreningen Fjärde Världen, via en av bröderna Persson som hade kontakter med en grupp indianer i Amazonas. De hade berättat för honom hur SL kom dit och krävde att de skulle odla knark åt dem, och när de vägrade kom det till eldstrider. Indianerna jagade så småningom bort SL.

2. Peter Waterman, känd radikal arbetarrörelsehistoriker och kritiker av de Sociala Forumen "från vänster" dvs för att de är alltför beroende av penningstarka NGOer. Han har goda kontakter med Peru och är såvitt jag vet gift med en peruanska och behärskar quechua. Han berättade om alla vänner han har haft i slum- och arbetarrörelser i Peru som har mördats av SL för att de inte har velat lyda order från SL.

Jag kan förstås inte gå i god för någon av dessa två, men helt bortsett från den kapitalistiska pressen förefaller det som om SL har en sjuk attityd till folk.

Jag har också läst en vetenskaplig avhandling som bland annat handlar om SL, Linda Seligman: Between reform and revolution -- Political struggles in the Andes 1969-1991. Enligt denna skulle SL vara uppbyggt av studenter från den provinsiella medelklassen, som i opposition mot överklass och stat i Lima byggde upp en allians med bönderna - rätt framgångsrik i början. Men sen blev bönderna så sura över SL-folkets arroganta attityd - "vi har studerat och vi vet bäst" - att det skar sig. Och SL som på så sätt förlorade sitt stöd blev mer och mer sekteristiskt och mer och mer våldsbenäget.

Jag har hyggligt förtroende för dessa tre källor som var och en har förstahandskunskap och är helt oberoende av varandra.

Björn Nilsson sa...

Vi får väl se om det kommer fler kommentarer. Likväl som den revolutionära rörelsen i Indien delvis ömsade skinn efter de första årens excesser kan man tänka sig att andra rörelser gör det också, om de vill överleva. Peruanerna klarade sig genom en period av svåra nederlag och tycks vara inne i en period av viss tillväxt, så det vore fel att räkna ut dem. Som jag antydde i min ingress finns det saker att fundera på och granska kritiskt, och jag kanske återkommer till dem i mån av tid och ork. Det händer mycket just nu, och jag vet inte om det just är Peru som ligger i fokus - men det kan ju ändras. De bryr sig i alla fall inte om vad som står på den här bloggen.

Anonym sa...

Problemet med Jan Wiklunds kommentar är att precis samma sak kan sägas om varje revolutionär rörelse i hela världen. Det finns en till synes aldrig sinnande ström av "information" om hur bolsjevikerna "tvingade på socialismen" på befolkningen (som egentligen tyckte det var jättebra med livegenskapen, tsaren och kyrkan). Vittnesmål om "terrorn" i Sovjetunionen, även från personer som kallar sig revolutionärer och kommunister, finns det hur många som helst. Hur de kinesiska kommunisterna "mördat oliktänkande" finns det otaliga vittnesmål om, att Mao var en smutsig pedofil som såg sig själv som en kejsare. Böcker och dokument ska vi inte tala om. Osv., osv. Man kan sammanställa tusentals vittnesmål om hur hemsk kommunismen är, ofta från folk som själva säger sig kämpa för folkets väl (visa av dem tror säkert helt uppriktigt att de gör det också). Problemet ligger i att inta en grundläggande hållning: är det rätt att göra uppror mot reaktionärer? Om man svarar ja på den frågan, då måste man också förstå att upproret, och försvaret av makten när den erövrats, kommer att innebära en hel del otrevligheter. Revolutionen är, som bekant, en våldsakt (det mest auktoritära som finns för att tala med Engels). Tycker man att det är fel att göra uppror mot reaktionärer, då är det också rätt att man fördömmer den revolutionära rörelsen i Peru. Då kan man även passa på att fördömma den revolutionära rörelsen i Indien och Filippinerna också, den ryska och den kinesiska revolutionen, motståndsrörelserna under andra världskriget (sköt civila nazister, angivare, genomförde omfattande sabotageaktioner m.m), folkkriget i Vietnamn (de sprängde en väldans massa bomber i Saigon och avrättade sammarbetsmän i parti och minut), och för den delen rörelser som den kurdiska ("byvakter" och Rondas är precis samma sak) och de colombianska. Passa på att fördöma de alierades bombningar av civila mål under WW2 (eldstormen i Hamburg, Dresden osv., tusentals och åter tusentals "oskyldiga kvinnor och barn" dödades).
Jag skulle rekomendera JW, och andra, att se den engelska dokumentärern "People of the Shinning Path" (man hittar den snabbt om man googlar). Sen så kan man naturligtivs läsa lite av det material som finns utgivet av Vänskapsföreningen Sverige - det Nya Peru. Det finns många peruaner även i Sverige som stödjer PKP (och flera av dem talar såväl quecha som andra andinska språk). PKP är ett genuint revolutionärt parti, och att det har kunnat ledda ett folkkrig under 30 år visar på att det har ett omfattande stöd i vissa områden - om inte hade det "jagats bort" som JW uttrycket det. Man kan naturligtivs ha kritik av PKP -precis som av andra revolutionära rörelser, men att komma med uttalande i still med dem som JW gör kan man endast göra om man själv är okunning eller om man medvetet ställer sig mot folkets rätt att göra uppror mot reaktionärer.

(PS! Om det nu är relevant; mina källor är: samtal med hundratals, om inte tusentals, peruaner, såväl vänner som fiender till PKP. 20 år dagliga studier i ämnet. Flytande i spanska (tal och skrift) och viss kunskap i quecha)

MVH,
Tito Valle

Jan Wiklund sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jan Wiklund sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jan Wiklund sa...

Tito: Även de ryska kommunisterna var ju ökända för sin sjuka kommandostil mot folk och sin övertygelse att de pga nån sorts "vetenskaplighet" hade rätt att sätta sig över majoriteter.

Förmodligen hänger både SLs och de ryska kommunisternas attityd samman med deras klassbakgrund - utbildad medelklass. De brukar inte sällan ha en sån attityd mot vanligt folk.

Anonym sa...

JW: Om det nu är så att du tycker att bolsjevikerna var "sjuka" alt. hade en "sjukstil" så kommer vi nog aldrig att komma överens. Ditt problem är uppenbarligen inte bara med PKP utan med revolutionen i allmänhet. Den disskutionen känns det inte som det är speciellt lönt at ta här. Lev väl!

Tito Valle