Exempelvis detta, som rör frågan om det är bra att satsa på spetsarna (i allmänhet toppgubbar, och då bokstavligen 'gubbar') inom vetenskapen:
Undersökningen visar dock att forskningsproduktiviteten tvärtom går ner efter att dessa stora anslag tilldelats. Rapportförfattarna skriver: ”Att de flesta som söker excellenssatsningar har sjunkande produktivitet antyder att det rör sig om grupper som tidigare varit mycket framgångsrika, men nu passerat sin höjdpunkt. Det är mycket tveksamt om satsningen på sådana grupper ger det resultat som önskats – innovation och ökad konkurrenskraft för svensk forskning.”Man kanske kan säga: "Åt dem som har skall vara givet", men avtar det kreativa forskandet i toppskiktet kanske det är bättre att fundera på om inte yngre och piggare krafter borde få en hacka för sina uppslag? Är man verkligen inriktad på forskning bland elitgrupperna, eller glider det över till att man bevakar sin position just som elitgrupp utan att ha så mycket nytt att komma med?
Bloggskribenten nämner också det ohyggliga arbete som läggs ned för att överhuvud taget kunna ansöka om forskningsanslag:
Man kan leka med tanken: vad skulle hända om vi struntade i allt detta och helt enkelt lät akademiska lärare få forska istället för att skriva ansökningar om att få forska? Hur mycket excellent forskning skulle vi då producera?Det här är ingen lätt fråga. Skall politiker styra forskningens inriktning, även om de ofta inte har djupare kunskaper i vetenskap? Skall universitet och högskolor styra, även om detta innebär att elitgrupperna utan inblandning kan plundra forskningsanslagen? Eller privatföretag och stiftelser med egna agendor?
Vetenskapsman av äldre typ - Emanuel Swedenborg står staty på Mariatorget i Stockholm. Forskare och religiös tänkare. |
Vetenskap har en tendens att dra sig åt populära frågor, vare sig det är forskarna själva eller anslagsgivande instanser som tycker om det ena eller andra. Kan man krydda sitt anslagsansökan med rätt ledord vid rätt tillfälle (kanske 'genusinriktad' eller 'tvärvetenskaplig') ökar naturligtvis ens möjligheter. I inlägget på Religionsvetenskap hävdas att vad det gäller doktoranders arbete finns det
... en tydlig övervikt för vissa ämnen: islam, alternativandlighet, nya religiösa rörelser och en genomgående tyngdpunkt på samtidsinriktade ämnen. Vissa stora områden: till exempel afrikanska religioner och religioner i Kina är nästan helt frånvarande. Även när det gäller vissa av de stora världsreligionerna, t ex hinduism, buddhism och judendom är återväxten mycket svag. Detsamma gäller områden som kräver omfattande språkstudier.Skall man gissa att många som är intresserade exempelvis av buddhism eller woodoo väljer andra vägar än akademiska studier, och beror det på att den akademiska miljön inte är förmånlig ur deras synvinkel?