onsdag 14 januari 2009

Bild publicerad

Den bild av Israels utrikesminister Livni, med ett hakkors i nyllet, som jag lade ut på bloggen här och som jag specialkommenterade här har till och med kommit upp i pressen, närmare bestämt tidningen Dagen som skrev och undrade om de kunde få använda den. Det gick bra svarade jag, och noterade idag att bilden fanns som illustration till den här artikeln. Den torde finnas både i papperstidning och på hemsidan.

Läget idag är verkligen förvirrat. Staten Israel sysslar med saker som torde ha varit helt OK för såväl demokratier som fascister i mellankrigstidens Europa, nämligen massiva och synnerligen våldsamma angrepp på icke-vita befolkningar med liten förmåga att försvara sig. Gamla nazister byter kappa och uppträder som israelvänner (sickna vänner!) och islammotståndare av högsta rang. Anletsdragen hos de äldre israelvännerna blir alltmer ansträngda ju mer israelerna gör bort sig. Israel stöds av korrupta arabregimer av vilka en del inte är särskilt stabila, samtidigt som alla aktioner av Israel gör att de radikal muslimska grupperna växer i styrka. När "israelvännerna" hejar på i det läget hejar de för Israels undergång. Idag är väl islamofoberna bland de viktigaste krafterna för att driva fram just militant islam.

Som jag skrev tidigare är jag något tveksam till att blanda in hakkors. Ett skäl jag kan tänka mig är att det leder till en omedelbar blockering i debatten. Det blir i själva verket ingen debatt, utan folk som står och skriker skällsord till varandra. Men om omedelbara offer för Israels politik gör den jämförelsen (kanske man i Gaza känner till vad som hände i Warszawas getto 1943?) har jag inget att invända. Det finns till och med inget skäl att kräva att palestinierna skall vara fläckfria helgon för att vi skall sympatisera med dem och känna för dem. De råkar vara människor. Människor har brister. Just nu kanske de håller på att göra världshistoria, men till priset av ett fruktansvärt lidande.

Jag kan tänka mig att det känns skönt för en del människor, vars berättigade kritik under många år tystats ned med "det där är ju antisemitism", att få slänga vänligheten tillbaka, kanske med ränta. För har det inte varit så att kritik mot Israel och dess politik, även när den har framförts på ett sådant sätt att judar inte pekas ut som generellt ansvariga, har tystats med antisemit-argumentet? (Notera hur "muslimer" idag generellt ställs till ansvar och hotas, det påminner om upptakten till 1900-talets rasförföljelser i Europa.) Ren ohederlighet alltså. Men att ge igen på det sättet kanske inte är "produktivt" och det kanske finns smartare sätt.

Jag undrar fortfarande om inte Tzipi Livni och de andra i Israels inre kabinett borde förses med röda clown-näsor för att visa vilka små och löljiga figurer de egentligen är. Eller man kan ju måla fängelsegaller på porträttet, med tanke på vilken institution som borde få ta hand om dem. Men när det också förekommer dockor nedkletade med rödfärg på demonstrationerna känns det inte roligt att förlöjliga, för i verklighetens Gaza är det något annat än rödfärg som flyter - fan, det här är inte roligt, det är bara sjaskigt, och vilka olyckor i framtiden tänker "israelvännerna" dra över oss? Jag har svårt att förstå att den mentalt normala delen av kristenheten kan ställa upp på det här bombkriget (det gör den ju i allt mindre grad), men förmodligen finns det s.k. tokkristna som är entusiastiska - det här kan ju skynda på Domedagen!

Inga kommentarer: