torsdag 30 april 2009

Omläsningen

Jag läser inte så många bloggar. Trots allt gnäll om uselheten i bloggosfären finns det mängder av bra bloggare och jag har koll på bara ett mindretal av dem. En är Approximationer, Erik Bergs blogg som är bland de mest välskrivna i den här branschen.

När jag tänkte skriva något om Eriks synpunkter på EU kom jag in på ett äldre inlägg, från 2007. Det är inte alltid flera år gamla bloggposter är värda att läsas om, men den här är det definitivt. Det handlar om singulariteten, och ställer den mycket goda frågan om hur vänstern i Sverige hanterar den här framtiden? Jag har sett några smärre försök av Vänsterpartiet i Stockholm att diskutera framtidsfrågor, men det har varit på en mycket blygsam nivå. Det verkar som om vänstern (i bred mening) knappt tror att det finns någon framtid, alternativt att man inte kan göra något åt den.

Mitt förslag till den som har lite framtidsintresse: läs den där bloggposten!

Och hur var det nu med EU? Jag har ju tidigare skrivit att jag inte tycker att det är så allvarligt att intresset för EU-valet inte är över hövan stort. Nu verkar Piratpartiet ha en chans att ta sig in där som ett enfrågeparti i stort sett. Om V verkade vara seriösa med utträdeskravet (och därmed kunde samla egna röster plus åtminstone halva Miljöpartiets röstare och en del socialdemokrater) kunde jag tänka mig att rösta, men det är det där med seriositeten ... man kan misstänka att det är som med republikkravet hos socialdemokraterna ... så det är mycket tvivelaktigt att jag kommer att rösta.


Från Konfliktportalen.se: Cvalda skriver Långfingrigt initiativ: Vägra betala deras kris, jesper skriver Ali Esbati från Antirasistiskt forum, kvinnopolitisktforum skriver Kvinnopolitiskt forum presenterar: Med knuten näve kring diskborsten, Björn Nilsson skriver Jag går mot döden var jag går, Kristoffer Ejnermark skriver Stalinismen fall i Europa och de patetiska associationerna, Marlene Olsson skriver Jag flyttade bloggen till wordpress men jag vet inte jag

Jag går mot döden var jag går

För er som tror att den aktuella svininfluensan är dödligt farlig och att du riskerar att dö om du drabbas av den kan följande meddelas: du riskerar att dö även om du inte drabbas av den. I själva verket är sannolikheten 100 procent att du kommer att dö av något vid något tillfälle. Den motsatta sannolikheten (evigt liv) är lika med noll.

Medan du smälter detta kanske nedslående faktum kan du fundera på hur många människor i Mexico och annorstädes som dött av trafikolyckor, cancer, narkotikamissbruk, tuberkulos eller någon annan populär dödsorsak den senaste veckan, och jämföra med antalet bekräftade dödsfall i svininfluensan.

I länder som Mexico och USA, med bitvis dåliga hälsovårdssystem, borde det bli fler döda i epidemier jämfört med bättre organiserade länder i västra Europa. Och det måste till bra många influensadöda i USA och Mexico för att siffrorna skall se sämre ut än när man räknar mordoffer.

Den något dystra rubriken Jag går mot döden var jag går är inte mitt påhitt, det är inledningen till en psalm skriven 1734 av en som hette Brorson. Hela texten finns här.


Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver Välkommen till den halvnya bloggen!, Marlene Olsson skriver Jag flyttade bloggen till wordpress men jag vet inte jag, domljuger skriver Klass-samhället förvärrar virusets spridning, jesper skriver Petter Larsson från Antirasistiskt forum, Kristoffer Ejnermark skriver Bloggdöden är en bra och naturlig utveckling av bloggosfären, Baskien Information skriver Uttalande från Irish Basque Solidarity Commitees om den senaste tidens gripanden

onsdag 29 april 2009

Var går man på Första maj?


I början och mitten av 1970-talet var jag med i de demonstrationer som kallades först Röd Front och sedan Enhet-Solidaritet. Några bilder från E-S har jag publicerat här och här och här tidigare. Sedan blev det inget mer med det förrän år 2006. Då var jag ute på stan på Första maj och hängde på svansen av Kommunistiska Partiets tåg som kallas Röd Front (vänstergrupper återanvänder gärna gamla fina namn). Det var innan jag börjat blogga, men då såg det ut så här:



2006 - nedanför Tessins fina kungliga slott formerar sig demonstranterna under god stämning.



Demonstranterna marscherar över Tegelbacken i riktning mot Sergels torg.


2007 och 2008 deltog jag i Vänsterpartiets tåg som var betydligt större tillställningar, men utformningen av den rödgröna alliansen fick mig att få nog. Inte blev jag gladare av vad som hänt senare, med Sahlins och Lundy-Wedins långsamma plågsamma politiska självmord som V vägrar att dra sig undan från. Nåväl, de åren kilade jag fram och åter mellan V:s samling i Kungsträdgården och KP:s motsvarande på Sergels torg. I år blir det inget springande. Lika bra att spara på flåset.



De här parollerna låter inte superrevolutionära, snarare vänligt reformistiska. Man måste nog vara extrem nyliberal för att få några hysteriska utbrott av dem!

För den som undrar var och när vad det gäller Röd Front i Stockholm och annorstädes så finns en lista på alla mötena.

Och för den som undrar om jag är medlem i något av de nämnda eller något annat parti kan jag tala om att det är jag inte. Det vore trevligt om man kunde få till EN stor demonstration inriktad på sakfrågor (som är något annat än Ohlys eller Sahlins riksdagspensioner).


Här var täten år 2008 på väg uppför Klarabergsgatan, några steg längre fram svänger man runt hörnet till Drottninggatan och knallar nerför rampen till Sergels torg.

Från Konfliktportalen.se: Kristoffer Ejnermark skriver Bloggdöden är en bra och naturlig utveckling av bloggosfären, Baskien Information skriver Uttalande från Irish Basque Solidarity Commitees om den senaste tidens gripanden, jesper skriver 1 maj-tips för småtrötta Stockholmare, kimmuller skriver Knäbäcksgången och sossarnas kris, kamratwot skriver Angående ipred.., Luddigt och Logiskt i Politiken skriver href='http://www.freewebs.com/luddigtologiskt/index.htm?blogentryid=4497565'>Internet och den unga sexualiteten

måndag 27 april 2009

Räknar matematikerna rätt?

"Formeln som dödade Wall Street" (som jag skrev om för ett tag sedan) är aktuell i en artikel i Dagens Nyheter. Räkna inte med matematikerna är den vitsiga titeln och den hänvisar till ett par böcker som just kommer in på problemet med övertro på matematik för att förutspå framtiden.

Nu är tyvärr inte matematik min starkaste gren, men jag undrar om inte en del kritik mot "matematikerna" skjuter bredvid målet. Problemet med "formeln som dödade Wall Street" var inte att den formellt var felaktig, utan att den inte tog hänsyn till vissa viktiga saker. Därför gav den alltför positiva förutsägelser av framtiden.

Med andra ord: matematikern David Li hade byggt en modell som skulle göra förutsägelser, den fungerade bra i vissa lägen men inte i andra. Den lurade bankgubbar att känna sig säkra i ett läge när det egentligen var dags att dra i stora larmspaken! När man kommer in på statistik och sannolikheter för att saker skall hända räcker det inte med att lita på siffror utan eftertanke, man måste fundera på om siffrorna verkar rimliga, men det gjorde inte människorna som använde den dödliga formeln. Det kan man ju lära sig av och göra en bättre modell nästa gång. För när man bygger en modell gäller det att hitta de viktiga förhållanden som måste vara med i modellen för att den skall bli användbar i många olika situationer.

Varför inte "i alla situtationer" då? - Kanske därför att den tillvaro vi människor rör sig i är så komplicerad, och där kan hända så egendomliga saker, att man inte kan förutse alla och få in dem i modellen. Eller att man inte kan förstå i förväg vilken verkan en viss händelse kommer att få.

Exempelvis: om man gör en modell av Sveriges eller världens ekonomi, hur skall man kunna gissa verkan av att vår planet nås av signaler från en annan civilisation i rymden? Det är väl tillräckligt svårt att analysera vad som skulle hända om den aktuella svininfluensan övergår till en pandemi à la spanska sjukan, med tiotals miljoner döda runt hela världen. "Ekonomisk katastrof" utropar någon, "världsekonomin bryter samman!" Men tänk om det i stort sett bara är stackars fattiga satar i världsslummen som drabbas, människor som knappast syns i den stora köp- och säljstatistiken - det kanske bara blir en krusning på den ekonomiska ytan i den verkliga världen trots att modellen förutsade katastrof! (Den som tror att detta inte kan vara fallet kan ju fundera på den världsekonomiska betydelsen av AIDS-epidemin i Afrika - den sänker utvecklingen i en del länder men i världsperspektiv betyder den inte så mycket.)

För att sammanfatta: de skickliga matematikerna räknar säkert rätt, frågan vi bör ställa är om de räknar med rätt saker! Och hur bra eller dåliga modellerna och formlerna är lär de inte hjälpa om vi får uppleva en ny ekonomisk "bubbla" där alla kurvor verkar peka uppåt och alla som inte följer med i rejset är dumma och efterblivna!

En bra tumregel är nog att världen i morgon ser ut ungefär som idag, men att den är tämligen oförutsebar vad det gäller nästa vecka.


Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Kvinnorna tar makten i ETA, kimmuller skriver Knäbäcksgången och sossarnas kris, jesper skriver Johan Lindman från Antirasistiskt forum, kamratwot skriver Angående ipred.., Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Internet och den unga sexualiteten, H Palm skriver Agere contra.

Att hoppa av

För många år sedan skrev Jan Myrdal sina "Bekännelser av en illojal europé". Han ville inte vara med i den imperialistiska baletten som under hans tid ersatte den kolonialistiska baletten (och som båda var lika inriktade på makt, våld och plundring). Någonstans berättade han om ett samtal med den amerikanske författaren Richard Wright, det var i samband med Bandungkonferensen i mitten av 1950-talet när Tredje världen började formera sig självständigt i förhållandet till de gamla makterna. Wright hade sagt något om att i framtiden kommer det att handla om ras och religion. Myrdal trodde inte på det - då. Idag vet vi bättre. Inte bara religionerna gör väsen av sig igen. Rasismen har bytt skepnad men återkommer i häng av "kriget mot terrorismen".

Mohamed Omar har jag skällt på tidigare (och jag anser fortfarande att jag har rätt - som poet borde han inse ordens betydelse och skriva intelligentare om Palestina) men är han inte också en "illojal europé" när han skriver på sin blogg och i Aftonbladet? Jag försökte gå in på hans blogg nyss men den verkar vara nedlagd. Han kanske känner behovet att börja på ny kula igen i någon annan version, och det kan jag förstå. Men det som jag tror var hans sista blogginlägg hittills finns också i kortare version hos Aftonbladet under rubriken: Nu lämnar jag svenska Pen.

En del liberala skönandar försökte väl sparka ut Myrdal från svenska Penklubben på sin tid, men jag kom inte ihåg hur det gick med det. Omar kritiserar Pen som en "liberalimperialistisk, pro-sionistisk och anti-islamisk organisation" som struntar i förföljda islamistiska journalister och författare därför att de har "fel" åsikter medan man premierar avhoppare som säger det som liberalerna och imperialisterna vill höra. Man kan ju jämföra dessa avhoppare med "den gode vilden" som säljer ut sina medmänniskor för att vara den vite mannen till lags.

Naturligtvis måste Omar sedan röra till det (för sig själv och dem han vill försvara) genom att dra in tysken Horst Mahler och den engelske "historierevisionistiska" historikern David Irving i resonemanget om de som inte får stöd från Pen. Men om man strängt håller sig till principen om yttrandefrihet och det idiotiska att sätta folk i fängelse för att de förnekar Förintelsen så är det inte så stora problem med det. Dumma argument och påståenden får man bemöta med goda argument, inte hot om åtal och fängelse. För övrigt: när det var som värst på Mohameds blogg visade det sig att hjältarna på "Forum för levande historia" över huvud taget inte var intresserade av att leverera några argument.


Mohamed Omar skriver:
Härmed kungör jag att jag går ut Svenska Pen, en liberalimperialistisk, pro-sionistisk och anti-islamisk organisation. Jag har ingenting där att göra, jag är en av avhopparna från väst, inte till väst. Och som sådan befinner jag mig på andra sidan i Pens civilisationskrig.

Och med ”väst” menar jag inte det gamla Europa, som jag har stor respekt för, utan den nya liberala och sekulära kulturen.


Som avhoppare är också jämten Mohamed Omar en "illojal europé". Han hoppar av, men inte från det gamla Europa eftersom han väl närmast är kulturkonservativ. Själv undrar jag med mina historiska kunskaper om det "gamla" Europa var så mycket roligare än det nya och sekulära, men det är ju mitt sätt att se på historien och inte Mohameds. Och hur är det: erkänner Mohamed folks rätt att hoppa av från båda sidor? Har människor i muslimska länder rätt att hoppa av från islam eller leverera besk och kanske illa underbyggd kritik utan att behöva bli hotade av upphetsade mobbar? Det kunde vara bra med ett klargörande.

Eldunderstöd får Mohamed av Anders Johansson som helt frankt konstaterar att det är

makt det handlar om. Vi vill så gärna förstå – så länge ni anpassar er till vår förment neutrala hållning och våra geopolitiska intressen. Därmed blir det i alla fall tydligt vad denna västerländska vilja till dialog och förståelse egentligen handlar om: ceremonier, retorik, gester, självbekräftelse. ”Iransk valrörelse” var Carl Bildts korta förklaring till Ahmadinejads tal. Problemet är att den förklaringen funkar bättre åt andra hållet: protestmarkeringens mottagare var knappast Iran utan de egna ländernas väljare och opinionsbildare. När Rasmus Landström (21 april) beskriver hur han ”stålsätter” sig inför mötet med den tidigare så fine och moderate Omar kan man mot den bakgrunden fråga sig vad han är så rädd för. Mötet med den Andre? Eller att konfrontera sitt eget hyckleri?



Johansson pekar också på något i Carina Rydbergs skriverier som jag känt mig osäker för och som slutat med att hon utpekat Mohamed Omar som fanatiker. Vi stod ändå på samma sida när vi försökte ta itu med Förintelseförnekarna som släpptes loss på Mohameds blogg. (Kom ihåg att Mohamed Omar gått hårt emot bland de värsta av islamisterna, nämligen wahhabiterna! Denna riktning är ett betydligt större bekymmer än några al-Qaida-figurer genom sin finansiella styrka och sin allians med USA.)

Det kan finnas olika bevekelsegrunder och olika rörelseriktningar, men själva principen att hoppa av från den ondskefulla, giriga och nedbrytande som finns här i vårt Västerland kan inte vara fel. Lika litet som det är fel att hoppa av från det ondskefull, giriga och nedbrytande som finns i Österlandet. Själv hoppas jag att detta kan förvisa såväl rasismer som religioner till historiens skräphög. Och hoppas att avhoppen sker åt rätt håll för att främja mänsklighetens utveckling mot att bli trevligare varelser.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Socialbyrå eller vägvisare och inspiratör? - Undvik snällhetsfällan!, Baskien Information skriver Juana Chaos får hjälp av FN expert, ETA medlemmar på flykt, jesper skriver Video från Antirasistiskt forum, petter skriver Antirasistiskt forum sammanfattning. Del 1, H Palm skriver Vad annat är livet än verksamhet?, Haninge skriver Varför man blir kommunist

Socialbyrå eller vägvisare och inspiratör? - Undvik snällhetsfällan!

Jag tror det finns ett mänskligt och förklarligt fel som vänstern gör i kristider som kan beskrivas så här: det blir kris, borgerligheten ger sig på mindre bemedlade medborgare för att tvinga dem att betala (för den kris som borgarna själva ordnat) varpå vänstern rycker ut och protesterar. Försämra inte sjukkassa, a-kassa, skolor, sjukvård etc!!! Detta innebär att den tänkande borgaren egentligen kan hålla vänstern helt sysselsatt genom att förespråka någon försämring då och då - och därigenom hålla vänstern borta från sin stora uppgift.

Vad är då vänsterns stora uppgift? Är det att hålla socialvården på en hög och fin nivå? Eller för att formulera det något annorlunda: är vänsterns verkligt stora och viktiga uppgift att se till att borgarna inte river ner de institutioner som krävs för att det borgerliga samhället skall fungera någorlunda smärtfritt? - NEJ!

Vänsterns stora uppgift är att på ett trovärdigt sätt formulera de alternativ till samhällelig utveckling där man slipper se de resultat av borgerlig misshushållning som gör att borgarna måste försöka skära ner på sociala förmåner och rättigheter. Och så måste man kämpa för detta.

Detta betyder att vänstern måste vara med i kampen mot försämringar men inte stanna där och gå i borgarnas fälla. Vänstern skall inte gå in i snällhetsfällan. Man måste välja vem man vill vara snäll emot. Men det kräver också att vänstern faktiskt vet vad den vill, och inte hymlar om det. Vänstern vill ett helt nytt samhälle, vänstern vill faktiskt ha det samhälle som nu växer fram mitt för våra ögon - men utan att en massa borgerliga odågor skall snylta och förstöra det!


Från Konfliktportalen.se: littlemartha skriver Petter Nilsson antirasistiskt forum 19 april, jesper skriver Video från Antirasistiskt forum, petter skriver Antirasistiskt forum sammanfattning. Del 1, H Palm skriver Vad annat är livet än verksamhet?, Haninge skriver Varför man blir kommunist, Kristoffer Ejnermark skriver Arbetarinitiativet begraver nyliberalismen framför Swedbank-stämma

söndag 26 april 2009

Tjernobyl - En händelse ....

... som ser ut som en tanke. Låt mig förklara! Jag var ute med den nya fina fickkameran i morse och tog några bilder för att utröna dess kapacitet. När jag gick längs från Riddarholmsbron i riktning mot Slussen fick jag syn på den här målningen. Köp Jod står det, och ett par förskräckta individer verkar skåda Radiakdjävulen rätt i ansiktet.

Jag vet inte om den är gammal eller tillkommit dagen till ära. För nu ser jag i Schlaugs blogg att det var den 26 april 1986 som haveriet inträffade i kärnkraftverket i Tjernobyl. Det är alltså årsdagen av den värsta civila kärnkraftskatastrofen (hittills) och samma dag får jag se målningen. Är det en slump? Den ser faktiskt annorlunda ut än det vanliga klottret. Och någonstans därute är kärnkraftslobbyn på marsch igen.

Tillägg: Tack vare info från läsare Lars U står det nu klart att bilden har en upphovsman som heter Henrik Tisander och att det kom till redan på 1980-talet. Jag har alltså på något sätt lyckats med att inte "se" den under åtminstone 20 års tid!




Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Hur hittar man de goda karamellerna?, aik-micke skriver En Hackers Guide Till 1a Maj, Kristoffer Ejnermark skriver Strage ironiserar över nedladdningens konsekvenser, Krastavac skriver Strejk möter varsel - vi vägrar betala krisen!, andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee

Hur hittar man de goda karamellerna?

Att inte kunna grannländernas språk är en brist. Nu finns det ju rätt många grannspråk här i trakten, men några av dem räknas också som stora kulturspråk och har under århundranden givit fina bidrag till världslitteraturen. Genom att ta del av deras erfarenheter kan vi vidga vår egen världsbild. Men då måste man som sagt antingen kunna språket själv - eller få verken i översättning.

Hur skall man komma innanför dörrarna till andra samhällen och andra tider? Vetenskapliga beskrivningar och torra rapporter ger förvisso en hel del, men skall det bli levande människor i levande miljöer krävs litterär fantasi och gestaltningskraft. Den torra vetenskapen måste få ordentliga blodtransfusioner och vitamintillskott. Den måste bli skönlitteratur: romaner, noveller, essäer, poesi. Nu kan det mycket väl finnas rikliga mängder av dessa goda karameller hos våra grannar, men hur kommer vi åt dem när vi inte förstår dem? Och hur kommer vi åt dem om det sitter någon grindvakt på vägen och ser till att vi inte kommer åt dem?

Det är tankarna jag har efter att ha läst en artikel av Inga-Lina Lindqvist om översättningar från ryska och andra språk. Kan det vara så att det kalla krigets mentalitet fortfarande finns kvar? Är det så att det som översätts från ryska, och andra språk som inte är engelska, måste anpassas till en västlig propagandabild av hur Ryssland ser ut därför att "någon" är rädd för att vi annars får en för nyanserad bild av människorna därborta? Lindqvist skriver:

Kanske är inte översatt litteratur en karta av landet-avsändaren, utan en spegelbild av landet-mottagaren. Böcker som översätts i Sverige ska bekräfta, inte utmana, den svenska läsarens världsbild. Kinesiska böcker ska innehålla kritik av kulturrevolutionen, böcker från arabvärlden ska berätta om kvinnoförtryck, och ryska böcker ska dansa som en cirkusbjörn i kosackmössa, annars kan det kvitta.



Jag minns någon dumskalle som skrev att Lenin bara kände till bönder genom romaner. Bra romaner är ett bra sätt att lära känna människors villkor. De är också ett bra sätt att lära sig hur dumskallar fungerar.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Denna vecka: fyra nya banker slår vantarna i bordet, aik-micke skriver En Hackers Guide Till 1a Maj, Kristoffer Ejnermark skriver Strage ironiserar över nedladdningens konsekvenser, Krastavac skriver Strejk möter varsel - vi vägrar betala krisen!, andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee

lördag 25 april 2009

Denna vecka: fyra nya banker slår vantarna i bordet

Man lägger ner banker på fredagar i USA. Då blir det ett par helgdagar för konkursförvaltarna att se till att banken kan återuppstå i ny regi kommande måndag utan att spararna behöver drabbas av panik. Panikslagna människor som stormar bankkontor för att försöka rädda sina pengar är något politikerna helst inte vill se. Den allmänna stämningen mot banker i USA verkar inte vara överdrivet positiv just nu. Folk tycker det luktar illa att bankdirektörer räddas medan småfolk kastas ut från sina hem.

Nå, denna veckas siffra för konkursade banker som skall omstruktureras är fyra och totalt är det 29 banker som gått omkull i år. Det är mer än under hela förra året, och listan på fallfärdiga banker är nog långt ifrån avverkad ännu. Sedan kan man undra vad det långsiktiga resultatet blir av att en mängd lokala banker läggs ner och slås ihop med större bankföretag. Mer koncentration i branschen lär det bli, men får det några ytterligare verkningar för privatpersoner och mindre företag? Kommer större banker att vara intresserade av smålån till familjedrivna butiker och verkstäder och liknande? Eller kan Joe the Plummer kasta sig i väggen?


Från Konfliktportalen.se: aik-micke skriver En Hackers Guide Till 1a Maj, Kristoffer Ejnermark skriver Strage ironiserar över nedladdningens konsekvenser, Krastavac skriver Strejk möter varsel - vi vägrar betala krisen!, andread0ria skriver Herr Omar och kultureliten, Björn Nilsson skriver Sex timmar räckte … i Pompeji, Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee

fredag 24 april 2009

Sex timmar räckte ... i Pompeji

Jag har just läst Hans Furuhagens Pompeji bakom ruinerna, utgiven på Natur och Kultur 2004. En trevlig bok som kan rekommenderas för den som vill ha en rundmålning av dramat runt Pompeji och de andra förstörda orterna av Vesuvius utbrott år 79. Ibland gör Hans (förr TV-känd som "Hatte") jämförelser mellan då och nu. Här är ett intressant stycke som jag fastnade för. Det börjar med en reflexion över arbetsdagen i det antika Pompeji:

Så grydde dagen och man var i verksamhet i sex timmar, från soluppgången till dess solen stod i zenit. Då var det dags för en lätt måltid och siesta, … Och efter siestan arbetade man inte - man bara levde.

Detta sätt att leva är svårt att förstå för oss som är uppvuxna i industrisamhällets tankesätt, vi anser ju att det bör vara en mänsklig rättighet att ha ett meningsfullt arbete och därmed kunna försörja sig själv; det är en tanke som också är kopplad till våra föreställningar om individens frihet. För antikens människor skulle dessa idéeer vara helt obegripliga. I deras värld existerade inte individens frihet som ett positivt begrepp eller som ett eftersträvansvärt tillstånd, individen kunde bara existera som en personi en gemenskap, exempelvis i en familj, ett hushåll, en kohort av soldater.

Och idén om rätten till ett eget arbete skulle ha betraktats som absurd, eftersom allt arbete var socialt deklasserande, något vanärande som man måste undvika eller skydda sig mot - ordet "arbetslös" hade varit omöjligt att översätta till grekernas eller romarnas språk.

Den antika människan hade nog också skakat på huvudet åt våra fabrikers ständiga tillverkning av prylar som vi egentligen inte behöver. De antika verkstäderna var små familjeföretag som inte producerade mer än man kunde avsätta, och man arbetade inte mer än man behövde, sex timmar räckte.

För en nutida person känns just det där att "sex timmar räckte" som en hänvisning till den nu döda sextimmarsdagsdebatten i Sverige. Men man kan plocka mer ur det här citatet. Att hantverkarna inte arbetade mer än vad man behövde, att man gjorde det man kunde sälja men inte mer, hängde med långt fram i tiden och fick betydelse för nationalekonomin.


Från den stora franska encyklopedin, mitten av 1700-talet. På den här bilden visas vilka verktyg som behövs bland annat för att göra träskor. Ett gammalt fint hantverk.

I Frankrike omkring år 1800 fanns en man som hette Jean-Baptiste Say. Han översatte Adam Smith till franska och skrev en del själv också om ekonomi. Det här var fortfarande förindustriell tid, hantverkarna dominerade ännu tillverkningen, och de gjorde vad de behövde göra och inte mer. Varför skulle de göra det? På något sätt lär Say (vars Traité jag har i datorn men inte har kommit mig för att läsa) ha dragit slutsatsen att utbudet skapar sin egen efterfrågan, och att överproduktionskriser inte kan förekomma. Det som tillverkas kommer att gå åt. Det kallas "Says lag", fast Say själv lär aldrig ha kallat sin idé för lag.

Några årtionden senare hade industrialismen verkligen slagit igenom i England. Den spred sig i västra Europa och lågkonjunkturerna kom efter. Ungdomarna Marx och Engels kunde konstatera att här var det fråga om överproduktionskriser: de nya fabrikerna spottade ut varor som det inte fanns köpare till och fruktansvärda kriser bröt ut.

Men "Says lag" levde vidare och den var vid liv i form av "utbudsekonomi" till alldeles nyss. Den politiska versionen av detta blev att man skar ner allt som såg ut som konsumtionsstöd till mindre bemedlade människor och satsade på skattesänkningar för rika i stället. Man tänkte sig kanske att de skulle producera och konsumera och att därigenom arbeten och inkomster skulle sippra ner till de fattiga som därmed också kunde bli rika liberaler.

Någonstans längs vägen gick det fel. Utbudsekonomin var ett angrepp mot keynesianismen, som i likhet med marxisterna, pekade på att det måste finnas folk som har råd att köpa för att någon skall få sälja. Detta luktade socialism, de nyliberala makthavarna hatade socialism och därför måste de dra ner offentliga stöd till konsumtion men höja till produktion i stället. För då måste ju utbudet skapa en massa konsumenter enligt teorin! Men efter några årtionden av sådan politik ser vi ett ganska dåligt utfall.

Att återgå till gynnandet av de rika, eller till ett antikt samhälle där arbete sågs som slavgöra och skamligt, låter inte bra. Inte heller att bara jaga högre produktion och konsumtion. Däremot att hylla det samhällsnyttiga arbetet, sluta se ner på dem som gör skitjobben, att dra ner på arbetstiden och ha mer tid "att bara leva" - det är ett projekt att fila på!

**

Adam Smith nämndes. Här kommer fler bilder från den stora franska encyklopedin, nämligen en svit på tre som behandlar nålmakeri. Anknytning till Smith? Jo, i sin Wealth of Nations beskrev han hur produktiviteten just i nåltillverkning kunde öka enormt genom att arbetet delades upp i en mängd små moment som gjordes av olika arbetare. Och därigenom beskrev han arbetsdelning som princip. En princip som skulle vara bra för arbetarna också - men på annat håll i boken erkände Smith arbetarnas underläge gentemot kapitalisterna.






Går man in här kan man hitta bildbanden till den stora encyklopedin. Synd att man inte kan få upp dem i riktigt stort format, det här är intressanta och fina gravyrer!


Från Konfliktportalen.se: Baskien Information skriver Uttalande från Belfast Basque Solidarity Commitee, totalavloning skriver Total Avlöning 24/4/09 Den siste entrepenören i den sista kistan., Kristoffer Ejnermark skriver Kommunistisk disciplin, jesper skriver Där vissa viker sig står andra stärkta, Björn Nilsson skriver Swedpank, Tuss skriver Cyberrymdimperiet slår tillbaka

torsdag 23 april 2009

Swedpank


Om den här bilden är svår att läsa går det att få upp den som pdf-fil här. Det är Arbetarinitiativet som är igång, en i stort sett trotskistisk grupp antar jag, som kallar till demonstration kl. 10 fredag den 24 april utanför Operan i Stockholm.

En seg vårförkylning hindrar mig dessvärre att deltaga. Annars hade jag gärna varit där och hött med näven. För vad har galningarna gjort med de gamla fina och trygga och tråkiga bankerna som gamla Sparbanken och Jordbrukskassan? Det stormade in räknenissar som inbillade sig att det bara var att skära guld med täljknivar i Baltikum och Ukraina. Kan ge mig tusan på att de var religiöst övertygade marknadsliberaler hela bunten. Erfaret bankfolk såg nog tidigt varthän det barkade, men är man frälst till marknadsevangeliet behöver man ju inte lyssna till pipet från misslyckade gamla marknadsreglerare som inte följt med i utvecklingen!

"Från Sparbank till luspank" - lustig paroll, men den torde inte gälla välavlönade och välbonuserade direktörer och styrelsemedlemmar!


Från Konfliktportalen.se: Tuss skriver Cyberrymdimperiet slår tillbaka, kimmuller skriver Motstånd mot nedskärningar lönar sig!, Baskien Information skriver “Jag har inget att dölja”, tusenpekpinnar skriver Internet♥, MJE skriver Bukowski - reflektioner en sen natt., Kristoffer Ejnermark skriver Jean-Paul Sartre - Äcklet

Kan man bevisa att vi dras mot jämlikhet?

Tillägg efter att den här bloggposten publicerats: Nu har Erik Svensson en rejäl grej på svenska om den "egalitära revolutionen" också.




Vad är det som gör att människan lyckats skapa så avancerade men ändå olika samhällen och har lärt sig att existera över nästan hela jordklotet? Utan samarbete går det inte. Kanske formeln ovan hjälper till att besvara frågan. Klicka på den så kommer du till stället där jag hittade den. Själv har jag svårt med den sortens matematik men det som skall räknas ut är det som står till vänster om likhetstecknet, nämligen sannolikheten att individer i en grupp hjälper varandra.

Men det är som sagt inte min avdelning. Ett ickematematiskt alternativ är att titta på vad Erik Svensson skriver här (på engelska) om att förstå "den egalitära revolutionen" (termen förklaras snart). Jag bara saxar lite från inledningen till den PLoS-artikel som formeln ovan kommer ifrån.



En liten apejävel - bättre på bananer än jämlikhet


Arguably the most influential force in human history is the formation of social coalitions and alliances (i.e., long-lasting coalitions) and their impact on individual power. Understanding the dynamics of alliance formation and its consequences for biological, social, and cultural evolution is a formidable theoretical challenge. … ape societies remain essentially hierarchical, and coalitions rarely weaken social inequality. In contrast, human hunter-gatherers show a remarkable tendency to egalitarianism, and human coalitions and alliances occur not only among individuals and groups, but also among groups of groups. These observations suggest that the evolutionary dynamics of human coalitions can only be understood in the context of social networks and cognitive evolution.

… Our results suggest that a rapid transition from a hierarchical society of great apes to an egalitarian society of hunter-gatherers (often referred to as “egalitarian revolution”) could indeed follow an increase in human cognitive abilities. The establishment of stable group-wide egalitarian alliances creates conditions promoting the origin of cultural norms favoring the group interests over those of individuals.

Pallar man med att läsa artikeln ser man hur forskarna försöker skapa en dynamisk modell som skall förklara hur jämlikhet uppstår i enkla grupper av jägare och samlare i en självgenererande process av framgångsrika förbindelser, men också varför jämlikhet kan bryta samman. På slutet försöker man också gissa varför uppkomsten av högkulturer ledde till ojämlikhet. Här kan nog biologer och arkeologer samarbeta för att uppnå goda resultat.



Ensam är inte stark, inte ens om man är en liten apejävel


Det här blir kanske något osammanhängande, men jag fortsätter med två andra artiklar på nätet. Den ena handlar om Global Information Systems, kunskapsbaser med information om hela Jorden och tillgängliga runt hela Jorden. Eller enligt en definition
any information system which attempts to deliver the totality of measurable data worldwide within a defined context. (Är man intresserad av planekonomi ser man omedelbart möjligheterna här - information ger möjlighet att analyser och styra. Jag har varit inne på satellitaspekten av det tidigare.) Men låt oss se på den sedelärande berättelsen i slutet av artikeln:

Studenter på en kurs om Global Information Systems fick i uppgift att hitta på ett projekt. En ville skapa en GIS med data till hela världen om en speciell ögonsjukdom som drabbat en nära vän. Men inte nog med det, han tänkte lägga ut modellen för hur man bygger en sådan GIS på Internet. Den skulle alltså bli allmänt tillgänglig och därmed underlätta för andra att snabbt bygga sina egna GIS. Artikelförfattaren (som dessutom var studentens lärare) var mäkta imponerad av detta sätt att göra gott i två led. Först speciellt med vännens ögonproblem, men sedan en tänkt hjälp till ytterligare mängder av okända människor för att skapa nya projekt - gratis.

Exempelt med GIS ovan är ett exempel på altruism som stämmer dåligt med grinigt vinstmaximerande tänkande. Här är en bloggpost om fildelning och annat, och den är faktiskt riktigt intressant både ur nationalekonomisk och filosofisk synpunkt. Vad händer om man uppfinner en maskin som kan kopiera materiella ting (exempelvis äpplen) och inte bara filer? (Till vilket jag vill lägga frågan: vad händer när vi får maskiner som kan producera nya maskiner utan mänsklig inblandning?) Skribenten frågar:

Är det någon som tror att världsekonomin kommer att se ut som den gör idag, om jag hade lyckats uppfinna min kopieringsmaskin? ...

När jag försöker föreställa mig ett samhälle där kopierande av materiella ting tillhör vardagen, har jag det ytterst svårt att föreställa mig ett ekonomiskt system som grundar sig på någon form av äganderätt. Jag skulle dessutom vilja hävda att det moraliska i äganderätten i detta fall undergrävs å det grövsta att det egentligen är meningslöst att alls tala i termer av ägande. Att betrakta immateriella ting som möjliga att “äga” blir följdaktligen ganska svajigt, och fungerar bara om man omdefinierar termen “äga” till någonting som antagligen inte motsvaras av de allra flestas intuitiva uppfattning om vad det innebär att äga något.

Hur många legitimerade vänstermänniskor med medlemskort klarar av att tänka så där långt? Marx gjorde det någon gång på 1850-talet redan, men idag när tekniken är oerhört mycket högre utvecklad är det i stort sett tyst. Men jag tar de här två historierna ovan som indikationer på att altruismen finns som en ständig underström hos människorna och att vi har en teknisk och social utveckling som hjälper altruismen på traven. (Sedan finns det ju mottendenser också!)


Sluta kalla mej apejävel - du är minsann inte så jäkla lyckad alla dar du heller! Men hur vore det med en maskin som kunde kopiera bananer?


En tolkning av processen (som jag tror att Marx och Engels skulle ha uppskattat) är att mänskligheten började som små ganska jämlika grupper av samlare och jägare. När sedan alltmer avancerade samhällen växte fram skapades också diverse "särintressen" av personer som hade en sådan ställning att de inte var intresserade av att vara jämlika med sina medmänniskor.

Det blev klassamhällen alltså. Men den grundläggande driften mot jämlikhet finns ändå i botten, för det är den som gör att en anständig samvaro mellan människor kan fungera. Ojämlikheten kommer att "kännas fel", och i en kombination av biologiska och tekniska processer kommer jämlikheten att ta ut sin rätt igen. (M & E kommer givetvis att påvisa att den tekniska utvecklingen och dess möjligheter är avgörande för att skapa förutsättningar för att den sunda grupptillvaron kan få härska igen.)

Tillägg efter att den här bloggposten publicerats: Nu har Erik Svensson en rejäl grej på svenska om den "egalitära revolutionen" också.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Swedpank, Tuss skriver Cyberrymdimperiet slår tillbaka, kimmuller skriver Motstånd mot nedskärningar lönar sig!, Baskien Information skriver “Jag har inget att dölja”, tusenpekpinnar skriver Internet♥, MJE skriver Bukowski - reflektioner en sen natt.

onsdag 22 april 2009

Klasskamp i Frankrike och Göteborg


Franska däcksarbetare eldar på. Bränt gummi torde lukta pyton.
En häpnadsväckande stor del av den franska allmänheten tycks få något fuktigt i ögonvrån vid åsynen av en barrikad. Det var inte bara de arbetslösa och de socialt utsatta som gjorde tummen upp för chefsinlåsningar i [opinionsmätningsinstutet] BVA:s mätning. Entusiasmen var lika stor bland högre tjänstemän och and­ra högutbildade.

Totalt var det 55 procent som svarade ”ja” på frågan om de anser att ”radikala sociala aktioner” som blockader och chefsinlåsningar är ”helt eller delvis berättigade”, högerväljare likaväl som vänsterväljare.


Häpnadsväckande för en liberal bleknos på Dagens Nyheter kanske? Två tredjedelar av de tillfrågade tyckte att de som låser in cheferna inte bör få rättsliga efterräkningar. Kan det möjligen handla om att försvara en enkel mänsklig värdighet? Att den franska revolutionära traditionen lever kvar skall fransoserna vara stolta över och vi tacksamma för. Den behövs.

Man kan ta till hårdare metoder än att bara låsa in en chef (eller kasta några välriktade ägg som jag såg i någon film) vilket framgår i Kildéns & Åsmans blogg (varifrån jag lånat ovanstående bild). Uppretade däcksarbetare slår sönder en domstol och företagslokaler, och vägrar dessutom att skämmas för det. Man kanske kan säga att den grupp i samhället som skapar dess välstånd vägrar att skämmas när den slår tillbaka mot den grupp som försöker ta det skapade välståndet för egen del och ställa välståndsskaparna på gata. Kan också kallas klasskamp, säkerligen till stor förvåning för de som inbillar sig att "det där med klasser, det var förr i tiden".




"Enighet ger seger" - är de inte riktigt kloka de där hamnsjåarna? Heter det inte "satsa på dig själv!"


Nu är det hamnstrejk i Göteborg. De flesta hamnarbetarna i Sverige slog vakt om sitt eget fack på 1970-talet och vägrade att sugas upp i jätten Gluff-gluff i form av Transport. Minns jag rätt eller fel, men var det inte så att den stora strejkvågen i Sverige från 1970 och några år framåt föregicks av en föga bemärkt hamnstrejk i Göteborg? Det verkar som om hamnarbetare ("hamnbusar" som de fick heta förr) är en självständig och rakryggad grupp som inte tar vilken skit som helst, och det är naturligtvis en nagel i ögat på pampar och överklassfjäskare av alla de slag. Läs det här och fundera på hur en storpamp uppfattar dessa ord:

Svenska Hamnarbetarförbundet är det fristående fackförbundet för hamnarbetare och arbetare med närliggande arbetsuppgifter.

Grundvalen i Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas bestämmanderätt; alla viktiga beslut om avtal och konflikter fattas av berörda medlemmar och alla funktionärer väljs för begränsade mandatperioder av medlemmarna i öppna och demokratiska val.

Förbundets avdelningar är självständiga enheter i vilka medlemmarna bestämmer över sina egna angelägenheter.


"Fristående ... medlemmarnas bestämmanderätt ... begränsade mandatperioder ..." - illa, illa, hur skulle det gå, om alla tänkte så!

Hamn-fyran i Göteborg har en snygg hemsida. Där kan man se bilder från strejken, där det hittills inte har gåtts handgripligt till väga. En incident med ett par förvirrade strejkbrytare som möjligen inte kunde utföra något arbete är den enda incidenten hittills. Bilden nedan och ovan kommer från hemsidan. Det är bara att önska lycka till i den här kampen, den är viktig för arbetare i hela landet. Passiviteten måste brytas. Folk måste räta på ryggarna och säga ifrån.





Från Konfliktportalen.se: Haninge skriver Hamnstrejk och krispaket, martin skriver Första maj är viktigare än Wanja, totalavloning skriver Total Avlöning 22/4/09 Uje ber om ursäkt., Björn Nilsson skriver Mer om Indien - nya notiser, Kristoffer Ejnermark skriver Göteborgs hamnarbetare i strejk, Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff

Mer om Indien - nya notiser


Jag har skrivit lite om Indien tidigare. Det är en röd stjärna på den här bilden över Indien vilket inte är mitt påhitt utan ingår i MapQuest där jag letade efter den plats där maoister tillfälligt kapade ett överfullt tåg med 700 passagerare. De är nu släppta.

Tidigare skrev jag om Chhattisgarh, en av de delstater i Indien där maoisterna försöker bygga upp ett starkt basområde i djungel- och bergsområdena. Tågkapningen inträffade i Jharkhand, en annan delstat som också upprättades år 2000 och där det finns gott om stamfolk som maoisterna försöker mobilisera. Av kartan kan man notera att terrängen verkar bergig, och inte nog med det. De östvästliga kommunikationerna i norra Indien går i det här området. Maoisterna har viss kapacitet att klippa av järnvägs- och vägförbindelser ibland, som den här tågincidenten visar.

En annan artikel ger bakgrundsmaterial till tragedin med mängder av självmord bland indiska bönder. Kanske det är ett bondesjälvmord i halvtimmen. Cynikern lär invända att det inte är mycket i ett land med över en miljard invånare men det här visar på en djupgående kris för jordbruket. Självmorden är det mest talande uttrycket för en permanent katastrof som till stor del orsakats av människor.

The current fate of farmers in India is a tangled hierarchy that involves politics, agro-business, multinationals, trade liberalization, global subsidies, the environment, water, ethics, and human rights. Activists point out the role of agrochemicals, particularly genetically engineered seeds, that have been aggressively marketed to Indian farmers by companies like Monsanto--an American multinational agricultural biotechnology corporation that also wields a powerful influence on the farming practices in America.

Companies like Monsanto promise farmers that these genetically modified (GM) seeds, which cost significantly more than traditional seeds, require less pesticide and will potentially produce higher yields than traditional, renewable seeds. However, farmers are usually not told that GM seeds also require more water, making crops more susceptible to drought, irrigation and lower water levels. These genetically modified seeds also do not produce viable seeds of their own to be saved for the next season's harvest, which means that farmers are forced to buy the patented seeds and fertilizer again and again every year.

Lured in by these promises, farmers are forced to take out high interest loans to purchase these "magical seeds" - often from aggressive lenders who charge exorbitant rates - just to survive. Combine that with Western subsidies on cotton - which deflate global prices - and Indian farmers are faced with revenues that cannot cover their debt. Out of despair, hopelessness, even shame, farmers turn to suicide - often by drinking pesticide - they kill themselves, leaving behind children and families who must bear the burden of a system that is too overwhelming to even think about.


Just vad det gäller Chhattisgarh angavs sjunkande grundvattennivå som en orsak till svårigheterna i jordbruket med åtföljande självmord. Indiska bönder trycks ned av vidriga förhållanden av inhemskt och utländskt ursprung - det är inte konstigt, men tragiskt, att en del ger upp. Jag undrar om direktörerna på Monsanto och liknande bolag funderar på att deras verksamhet faktiskt driver folk i döden. Eller det ingår väl inte i balansräkningen?





Från Konfliktportalen.se: Kristoffer Ejnermark skriver Göteborgs hamnarbetare i strejk, Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff, totalavloning skriver Total Avlöning 21/4/09 Hamnarbetarna., slutstadium skriver Inför Kulturveckan, tusenpekpinnar skriver katharsis/diarré, Vida Latina skriver Aprildag i Villa de Leyva, Colombia

tisdag 21 april 2009

"Tänker du demonstrera på Första maj?"

Så här såg en nog inte särskilt vetenskaplig enkät ut i Aftonbladet för några minuter sedan. Man bör notera att "demonstrera på Första maj" inte nödvändigtvis betyder att man traskar i LO-tågen. Det finns ju andra demonstrationer på många håll. Dessutom skulle det vara möjligt för LO-avdelningar med ryggrad att förvandla LO-tågen till en rungande protest mot de korrupta byråkraterna. Men det verkar vara dåligt med ryggrad på den sidan.

Trötthet och fantasilöshet dominerar. Åsa Petersen skriver i AB:

Men partierna kan inte bara uppmana människor att engagera sig. De måste också erbjuda något att engagera sig för.

Det är det här med ”hope” och ”change”. Sveriges socialdemokrater kan inte plagiera Obamas budskap. Men är det för mycket begärt att de skaffar sig ett eget?



Är Första maj på utdöende? Nja, det påstods redan på sextiotalet att Första maj var otidsenligt och på väg att förvandlas till ett opolitiskt jippo, men sedan kom den stora vänstervågen som tvingade även socialdemokraterna att hosta upp sig ett tag. Men nu kunde de gott lägga av och överlåta Första maj till folk som fortfarande tror på arbetarklassens kampdag som viktig symbol.





Från Konfliktportalen.se: Vida Latina skriver Aprildag i Villa de Leyva, Colombia, jesper skriver Jag känner bränt kött – jag ber till gud att det är människa – Morrissey, tusenpekpinnar skriver 9.000.000 entreprenörer = kommunism, Baskien Information skriver ETA planerade bombattack mot socialdemokratisk president, totalavloning skriver Total avlöning 21/4/09 Apokalypsen Uje, Apokalypsen., kimmuller skriver Strejk i Göteborgs hamn

måndag 20 april 2009

Att putsa fönster med en käpp

Ali lägger ut texten

Det var föredrag om nationalekonomi av Ali Esbati på universitetet i Frescati idag, och jag tog mig dit för att lyssna. Även jag kan titulera mig nationalekonom för övrigt, utan att förstå alltför mycket av teorierna. Men Alis kritik av den neoklassiska ekonomin förstår jag. Det finns flera problem med den neoklassiska teorin - ett är att den lärs ut på bekostnad av en mängd alternativa sätt att se på verkligheten, och den antas fungera överallt hur än omständigheterna ser ut.

Ali tog en jämförelse med mannen som använde en käpp för att slå damm ur en matta. Eftersom det fungerade bra med den rengöringen tog han sig sedan för med att försöka putsa fönster med hjälp av en käpp. Det gick visserligen inte så bra, men då är argumenteringen att man måste försöka igen med lite mer finjusteringar av metoden ... ungefär så fungerar den neoklassiska teorin. Den kan inte förklara hur verkligheten ser ut, den har i själva verket kraschat på senaste tiden, men ändå får inte den här sortens "fönsterputsare" sparken. De bara hävdar att om man gör lite mer av det man redan misslyckats med kommer det att gå bra.

Historielöshet, oförmåga att hantera maktrelationer, orealistiska antaganden om hur människor uppträder, det var några kritiska punkter som Ali pekade på. En sak som han inte tog upp vad jag minns, men som är allvarlig, är vad som händer när unga nationalekonomer som fötts upp med den neoklassiska soppan och inte känner till andra infallsvinklar skall ut och tillämpa den i en verklighet som inte alls är neoklassisk. "Om man bara har en hammare kommer alla problem att se ut som en spik."

Alternativ kan vara lika intressanta (minst) som kritik och här är några punkter av vad Ali ville se i framtiden:

  • En ekonomi som tar hänsyn till makt och sociala roller
  • Hänsyn till att förhållanden skiljer sig mellan länder och tider, och att folk lär sig och institutioner utvecklas (just det senare finns i vissa typer av utvecklingsekonomi vill jag tillägga)
  • Att man frångår ekonomiska modeller som enbart tjänar till att förutspå framtiden (som håller fast vid status quo) och i stället går till modeller som skall ge förståelse av vad som händer och därmed också ge sociala teorier som kan bidra till förändring.

Kan man genomdriva sådana förändringar inifrån den etablerade nationalekonomin? Ali var tveksam på den punkten. Och det kanske kan stämma, såvida man inte genomför en snabb städning av professorsbeståndet och ser till att det blir större utrymme för ekonomer som inte är neoklassiker och som har nya infallsvinklar på dagens problem. De gamla ekonomerna är väl så insocialiserade i sina roller att de är bortom räddning, kan man befara.

I själva verket finns det mycket såväl gammalt som nytt inom nationalekonomin som slår den neoklassiska teorin med hästlängder (exempelvis neuroekonomi). Jag har haft en del sådant uppe på bloggen tidigare och lär komma tillbaka till det.


Från Konfliktportalen.se: H Palm skriver Dagens Nyheter: Röd terrorism och Kulturkritik., Björn Nilsson skriver 100.000, jesper skriver Kapitalet på en dag i Lund, salkavalka skriver UTFLYKT I KANON 3, kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:

100.000


Jaha, en gräns har passerats. Dags för ett smärre festfyrverkeri (lånat från svenska Wiki, föreställer ett fyrverkeri i Malmö uppges det).

Varför detta? Jo, någon av de senaste dagarna passerade jag 100.000 träffar på den här bloggen sedan starten i februari 2007. Och det är ju rätt mycket för en liten blogg antar jag. Dessutom ökar antalet läsare sakta men säkert av någon anledning. En är uppkoppling till samlingssidor som Konfliktportalen givetvis. Det är värdefullt att få sådan hjälp att skapa en ganska fast läsekrets.

Tack till alla trogna läsare. Jag fortsätter att hanka mig fram ett tag till, så länge lust och inspiration finns. Den som har tid och lust kan ju ta en titt på mina andra bloggar också - adress finns i högermarginalen.

Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Kapitalet på en dag i Lund, salkavalka skriver UTFLYKT I KANON 3, Björn Nilsson skriver Under all kritik, kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, herman skriver Det finns inget utanförskap

Under all kritik

Liberalismens praktmantel har fallit och den avskyvärdaste despotism står naken inför hela världens ögon.


Så skrev Karl Marx till en bekant i mars 1843. Liberalismen har fått gå med rumpan bar i bortåt 166 år nu, fast under långa tider har den gömt sig bakom den socialliberala handduken. Men nu är vi tillbaka i 1800-talets råa manchesterliberalism. Vid ungefär samma tid skrev Marx någonstans att hans hemland var så uselt att det inte ens längre kunde kritiseras - Tyskland var under all kritik!

Kan vi sätta samma stämpel på det som skall föreställa vänster i Sverige? Har exempelvis Vänsterpartiet fallit så djupt att det inte ens går att kritisera längre? Eller är det "bara" socialdemokraterna som är i det läget?

Jag ser i Dagens Arbete att en och möjligen två avdelningar inom Pappers kommer att avstå från att deltaga i förstamaj-firandet. Det flesta ynkryggar kommer väl ändå att göra som partibyråkraterna säger åt dem även i fortsättningen, och följa med den sorgliga färden ner i dyhålet. Läget är allvarligt. 13 procent av medlemmarna i IF Metall är utan arbete, kanske är det 23 procent framåt sommaren. Det är krisläge men större delen av fackföreningsrörelsen gör vad storpamparna förväntar sig av den - den står och gnyr och gnäller på sin höjd lite förskrämt i väntan på slaktarens ankomst.

Ekonomisk kris, krig, arbetslöshet, rasism och alltmer förtryckande tendenser i samhället - och de som skulle stå emot är så usla att de knappt ens kan kritiseras! Vänsterpartiet har inte fått en utan flera chanser att rätta till sin politik, men man vägrar konsekvent att göra något verkligt rakryggat.

Den senaste och kanske sista chansen kom när hela det byråkratiska etablissemanget ställde upp och räddade Lundby-Wedin. Då var det återigen guldläge för partiet, man kunde ha sagt upp samarbetet med socialdemokraterna med hänvisning till att de inte vill göra upp med den inre korruptionen (man kan inte skilja försäkringsbolags- och fackförenings-Wanja från Wanja ledamoten i socialdemokraternas partistyrelse även om någon skulle påstå det) och gått med hedern i behåll. Kanske man vunnit en del på den manövern också. - Men icke. Det tjänar inget till att kritisera längre, detta är ett beteende som är under all kritik.

Folk jagas av alltmer förtryckande instanser - företag, försäkringskassa, a-kassa, arbetsförmedling, statsbyråkrater - men vänstern viker ner sig. Den vill gärna ha en slant och en röst från de som den sviker, men deras intressen ställer den inte upp för. Jag hoppas att det märks rejält i förstamajtågen i år, nämligen att folk håller sig borta från de tåg som vänsterpartiet och socialdemokraterna anordnar. Låt byråkraterna tala rätt ut i tomheten, de har ändå ingenting att säga! Men vem skall ta hand om de små hunsade som behöver hjälp? Vi vet att det står tendenser som är allt annat än vänster som står och väntar på sin chans.

Ja, blir det några foton från första maj på den här bloggen så blir det inte från vänstertåget i alla fall, det kan jag lova! När det inte går att kritisera "vänstern" får man ta ett snack med den vänster som faktiskt går att kritisera och som kan tänkas reagera på kritik.


Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, jesper skriver Bloggdebatter och intellektuell hederlighet, herman skriver Det finns inget utanförskap, kimmuller skriver Kim skriver till Doktor Kosmos, Oman skriver Parasiterna kommer att sko sig på krisen

söndag 19 april 2009

714 miljoner röstberättigade. Är det någon mening att rösta då?

Det är parlamentsval i Indien. 714 miljoner är röstberättigade. Detta är världens största demokrati - om man ser till formalia. Problemet är inte förmågan att organisera partier och ordna val. Indierna är nog bättre än USA på att ordna val, räkna rösterna och räkna rätt. Men vad händer när valet är avgjort och de valda skall börja sitt arbete? Kan väljarna lita på att de valda gör sitt bästa för landet ... eller blir det bara ett nytt gäng korrupta skitstövlar som skall lura folket?



Indisk barnarbetare - som kan se fram mot vilken framtid ...?



Klyftorna mellan rika och fattiga blir inte direkt mindre i Indien, och den "medelklass" (bättre betalda arbetare) som liberaler brukar hoppas på torde vara hotad av den ekonomiska krisen. På delar av landsbygden, där de flesta indier fortfarande bor, är krisen i själva verket permanent. En tidningsartikel berättar om massjälvmord bland bönder i delstaten Chhattisgarh. 1500 sägs det, men det anges inte under vilken period.

Självmorden bland bönder har varit aktuella under många år i Indien och det tycks inte bli bättre. En skörd slår fel, bonden måste försöka låna pengar för att klara sig, och sedan kanske det inte går längre. Bonden tar livet av sig. Ett alternativ kan vara skuldbefrielse genom att slå ihjäl ockrare som parasiterar på fattiga bönder och bränna upp skuldsedlarna.

Läser man rapporter från Indien reagerar man på namnet Chhattisgarh, inte bara för att det ser konstigt ut, utan för att den väpnade revolutionära rörelsen i Indien har en av sina starkaste basområden där. På senare tid har den maoistiska guerillaarmén PLGA (People's Liberation Guerilla Army) ökat sin aktivitet kraftigt i Chhattisgarh och flera andra delstater, främst i områden med djungler och berg. PLGA är med i valrörelsen, gör till och med en valoffensiv, men på sitt eget sätt. Skottsalvor ekar i skogarna, bomber sprängs längs vägarna, det är djärva attacker som även storstadspressen i Indien uppmärksammar. Kraften i offensiven har skickat chockvågor genom vissa delstater.



Som av en händelse är Chhattisgarh rödmarkerad på denna karta från Wikipedia. Åtminstone tidigare har maoisterna planerat en röd korridor i nordsydlig riktning genom Indien, och därvidlag ligger Chhattisgarh bra till. Denna delstat är ganska ny, den upprättades år 2000.


Sin bas har PLGA bland de fattigaste av de fattiga, bland stamfolken. Bonderevolutionärerna brukar också kallas naxaliter. Det är bara det att de idag är mycket mer sofistikerade än gammaldags stamkrigare vad det gäller teknisk utveckling. Det är inte bara folk med hemmagjorda mynningsladdade bössor som slåss, det finns IT-sektioner också. Dessutom försöker maoisterna utvidga kampen in i städernas industriområden. Om man lyckas med det är en annan fråga. I djunglerna kan grupper på tiotals och ibland hundratals beväpnade män och kvinnor (det är många kvinnor i guerillaarmén) ofta röra sig obehindrat över stora områden och samla sig till attacker, men detta torde vara svårare i stadsmiljö. Ché Guevara på sin tid var skeptisk mot guerillastrider i städer.




Här är en karta över distrikten i Chhattisgarh. Särskilt de södra områdena Dantewada och Bastar förekommer ofta i rapporterna. I stora delar av dessa distrikt har maoisterna en administration som är parallell med den officiella regeringen i huvudstaden Raipur. Det är där man i alla fall tidigare har haft planer på att upprätta ett centralt basområde, ungefär i samma stil som Mao Zedong gjorde i Yenan under inbördeskriget i Kina.


I Chhattisgarhs grannstat Orissa har PLGA för tillfället genom en kraftfull raid lamslagit Asiens största bauxitgruva. Beväpningen är allt från pilbågar och hemgjorda gevär till moderna automatvapen. I en av de senaste attackerna användes raketer. Det är känt att den maoistiska armén försökt bygga upp raketvapen, men det här är första gången man verkligen använt dem. I planerna ingår att PLGA så småningom skall omvandlas till en riktig armé, PLA, People's Liberation Army. Med den beslutsamhet som maoisterna visat de senaste åren kanske det kan lyckas.

Krigföring med minor har man utvecklat under de senaste åren. Det är svårt för polistrupperna att röra sig längs vägarna i fordon på grund av bomber. Angreppet mot bauxitgruvan syftade kanske främst till att erövra sprängämnen för att bygga ännu fler minor. Dessutom påverkas produktionen i ett aluminiumverk som inte får sina råvaror. Ibland klipper man av en järnvägslinje eller spränger en mobiltelefonmast eller någon officiell byggnad. Företag som verkar inom de guerillakontrollerade områdena måste betala revolutionär skatt, annars kan det komma synpunkter på det i form av en bomb eller något annat otrevligt.




Kanske överkasten kan ligga på sängarna och dra sig i Indien, men de kastlösa får slita för brödfödan


Läget är alltså detta att det finns områden i det inre av Indien som regeringen har dålig kontroll över, eller ingen kontroll alls över. Maoisternas ståndpunkt är att bojkotta valen och man använder bryska metoder för att se till att bojkotten genomförs - förstör vallokaler och röstningsmaskiner, hotar folk att de inte skall rösta, angriper kandidater i andra partier.

Så kan det ju inte fungera i en demokrati. Men det är tendensen att alla som väljs blir korrumperade som maoisterna riktar in sig på. De vill genomföra en fullständig revolution i stället, för att städa bort de politiska och ekonomiska strukturer som gör folk till mutkolvar. Mao själv varnade ju för korruption när revolutionen segrade i Kina. Förut sköt fienden på oss med riktiga kulor, sa han, men nu kommer de att skjuta på oss med sockermantlade kulor. Eftersom Indien är stort och mångfacetterat finns det också exempel på platser där valbojkottande maoister och andra partier samexisterar, och kanske även fall av diskret samarbete mellan revolutionärer och parlamentariska partier.

För att var mer exakt, när jag skriver "maoisterna" handlar det om Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) - CPI(maoist). Det är den största av de maoistiska organisationer som bedriver väpnad kamp. Sedan finns det flera andra mindre grupper varav en del kanske mer är rövarband och några är så våldsamma att CPI(m) inte vill ha med dem att göra. Och då lär det verkligen vara våldsamt! Sedan finns det ju ett antal andra maoistiska partier som inte deltar i den väpnade kampen utan inriktar sig på fredlig parlamentarisk kamp, och de är mycket kritiska mot CPI(m). De anser att för stor vikt läggs vid väpnade aktioner och för liten vid politisk organisering.


Med en bra automatkarbin har du ett argument som smäller högt i alla debatter!


Förutom dessa finns de två stora "officiella" kommunistiska partierna som väl i dagens läge får räknas som borgerliga även om de viftar med röda fanor. Då och då likviderar maoisterna kadrer från det "marxistiska" kommunistpartiet som styr i delstaten Västbengalen.

Jag har skrivit några längre inlägg om Indien, uppror, fattigdom och politik förut: här, här och här.

Såg nyss att bloggare Svensson totalt sågar Indien som demokrati, men jag tycker att det är att gå för långt. För några årtionden sedan var det faktiskt värre, med undantagstillstånd och snudd på diktatur. Fast svält och umbäranden för de fattiga lär vara rätt oförändrad.

Tillägg: Har hittat en lång intervju med en talesman för maoisterna, där han ger partiets syn på valet, bojkottpolitiken, hur man tar hand om personer som försöker driva valpropaganda i områden som maoisterna behärskar, och om att man inte ger sig på folk som ändå vill rösta.

Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Glasklycklingen, totalavloning skriver Total Avlöning 19/4/09 Doktor Svartfot, kimmuller skriver Så ödmjukt jag kan, Björn Nilsson skriver En pinsam påminnelse…, Kristoffer Ejnermark skriver Socialistisk folkbildning - eskapist eller aktivist?, planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik

Några konstiga bilder

En trevlig egenskap med kameran är att man kan ta bilder av verkligheten som ser ut som abstrakta konstnärspåhitt trots att det bara är verkligheten, verkligheten och inget annat än verkligheten som avbildas-



En bild från Uppsala, lördag morgon. Ser ut som en bergskedja med snöiga glaciärer fotograferad från hög höjd. I själva verket är det skum i den vårflodsivriga Fyrisån.



Det här kan ses som ett abstrakt motiv med lugna pastellfärger om man nu inte vill se det som dörrar till klädskåp i Uppsala konserthus.



Närbild på den pralinläckra rulltrappan med färg som krapplack (vinrött för att uttrycka det annorlunda).Utan rulltrapporna skulle nog inte det höga konserthuset fungera något vidare.


Från Konfliktportalen.se: totalavloning skriver Total Avlöning 19/4/09 Doktor Svartfot, kimmuller skriver Så ödmjukt jag kan, Björn Nilsson skriver En pinsam påminnelse…, Kristoffer Ejnermark skriver Socialistisk folkbildning - eskapist eller aktivist?, planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik, slutstadium skriver Reinfeldt ljuger

lördag 18 april 2009

En pinsam påminnelse...

... för Anders Borgare är denna lapp jag såg i morse på Vasagatan.



Sedan finns ju hela tiden frågan om Alliansen är handfallen inför den pågående krisen, eller om man helt enkelt använder den för att göra om samhället än mer för att passa in den nyliberala modellen. Själv har jag varit skeptisk ett tag mot att nyliberalismen dött knall och fall, det är väl snarare så att dess mest utmanande propaganda tystnat medan politiken fortsätter ungefär som vanligt eftersom ingen stoppar den. Ett av de senare välskrivna inläggen om detta hittar man hos Approximation.

Från Konfliktportalen.se: planekonomen skriver Handlingens propaganda och pedagogik, Kristoffer Ejnermark skriver Sverige hjärta USA-imperialismen, slutstadium skriver Reinfeldt ljuger, autonomak skriver Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror!, domljuger skriver Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs, totalavloning skriver Total Avlöning 18/4/09 Gud skapade ingen brådska.

fredag 17 april 2009

Det gäller Palestina, inte bloggare i Sverige


I debatten på Mohamed Omars blogg stod jag mer på Carina Rydbergs sida men jag har kritiska synpunkter också.

Just det, att det är Palestina det handlar om ...

... är viktigt att tänka på när desinformationskampanjerna är igång. Palestinierna är under ockupanternas järnhäl, och detta vare sig de gör motstånd eller inte. Det är viktigt att ha detta klart för sig när debatten går vidare om Mohamed Omars eländiga intervju med Lars Wilhemson. Den må vara dålig och vidöppen för kritik, men jämfört med en fosforbomb ...?

Carina Rydberg har skrivit en artikel i Dagens Nyheter som drar iväg ännu längre bort från Palestina även om det kanske inte är så hon tänker det sig och det kan vara en reaktion på Mohameds virrigheter. Det må så vara att Mohamed har olämpliga synpunkter på Förintelsen, Darfur, Kampuchea och annat, men varför inte jaga honom tillbaka mot Palestina och koncentrera sig på det? Det är ju ett bra sätt att bemöta desinformatörerna. Jag försökte med det flera gånger under debatten om Wilhelmson-intervjun, men mötte inte någon större föreståelse. Bloggen invaderades i stället av Förintelseförnekare (kryptonassar gissar jag) och de har ju andra intressen än palestiniernas lidanden. Och MO själv verkade inte vara särskilt intresserad. Jag antar att det också var fritt fram för israellobbyn att gå in och skriva på Mohameds blogg - kanske de gjorde det också.

Kommentar till Rydbergs artikel finns hos Loke och hos Svensson. Samt hos mig, förutom mina kommentare på Mohameds blogg. Det finns säkert fler, men jag har bara koll på ett fåtal bloggar. Men det är inte bloggare i Sverige som är huvudsaken, hur uppfyllda av sufisk berusning de än må vara.

Jaha, måste jag upprepa detta igen? Huvudsaken är P-A-L-E-S-T-I-N-A!


Från Konfliktportalen.se: jesper skriver Bilda partier, inte arbetarklassen, tusenpekpinnar skriver Det roliga med bloggar…, Krastavac skriver Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious, Kristoffer Ejnermark skriver Enskilda kufar inte representativa för bloggosfären, H Palm skriver Bo I. Cavefors: Expressen, Ternström och den urartade konsten., Björn Nilsson skriver En ny frihet i EU - smittspridning?