Här vilar Hinke ...

... samt ytterligare ett antal personer i släkten Bergegren. Och bland dem Henrik, mest känd som Hinke, Bergegren. Och detta är en fortsättning på de två föregående bloggposterna med motiv från Norra Begravningsplatsen.

Hinke Bergegren (1861-1936) tillhör en politisk trend i Sverige som i början utgjorde vänstern inom socialdemokraterna, men som så småningom på grund av inrikes och utrikes händelser kom att bilda egna organisationer. Mest brukar han väl betraktas som en av våra största anarkister. Storstrejken 1909, Första världskriget och ryska revolutionen bidrog till att anarkister/syndikalister och kommunister lämnade eller sparkades ut från socialdemokratin.

Hinke själv åkte ut från socialdemokraterna redan 1908. Möjligen var han en radikal av 1880-talssnitt hela livet vilket gjorde att hans politiska åsikter var tillräckligt mångsidiga för att tidvis fungera såväl bland socialdemokrater, vänstersocialister, anarkister/syndikalister som kommunister. Under större delen av 1920-talet var han medlem i Sveriges Kommunistiska Parti men följde med den partimajoritet som 1929 bröt med Kommunistiska Internationalen (Komintern) i Moskva och som bildade Socialistiska Partiet i Sverige. Jag tror det innebär att han med dåtidens politiska jargong blev "kilbommare". Kortsiktigt verkade det smart, men partiet gick under efter några år.

Så här såg han ut, prydlig herre!

Jag hittade en artikel av Anders Carlsson (ordförande i Kommunistiska Partiet) som behandlar Hinke. Minns jag rätt så tillhörde Hinke den gren av arbetarrörelsen som inte hade så mycket till övers för Strindberg under dennes senare år. Man ville inte svälja hans religiösa omvändelse utan tyckte väl att den närmast var fånig. Andra inom arbetarrörelsen såg mer till Strindbergs avståndstagande från överklassen som var nästan konsekvent under hela hans liv och tyckte att han trots en del konstigheter var folkets man.

På Wikiquote finns ett citat från 1891 som tillskrivs Hinke. Jag tycker det ganska klart visar på borgerlig radikalism av en typ som idag skulle kallas terrorism. I vissa fall kan det nog glida över till terror av fascistisk typ.

Här talas vidt och bredt om sådana struntsaker som allmän rösträtt. Det duger ej längre att använda samma taktik som hittills; vi måste tillgripa andra medel. Vi måste förbereda oss för att tillgripa internationell allmän strejk, men ej för att genomdrifva sådana småreformer som allmän rösträtt. Hvarför vara så rädda för revolutioner och våld, när vi ändå måste tillgripa våldet som medel att genomdrifva våra fordringar? Nej, låt oss reflektera öfver och öfverlägga om hvad slags våld vi måste tillgripa samt lära arbetarna tillverka och nyttja både dynamit och dolk. För min del anser jag småmord vara alldeles utmärkta, och attentat sätta skräck i de härskande i samhället. Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi bli mogna för hvilket våld som hälst.

Dynamit och dolk, det var medel som anarkister i Europa och Nordamerika använde vid den tiden. Man lyckades avliva en del kungligheter, presidenter och andra avskydda representanter för makten, men inte ändrades systemet för det. Anarkisternas individuella terror blev just det, individuell. Och sprängde man en motståndare i luften ersattes denne omgående av en ny, och systemet rullade på som vanligt. Det enda klassiska svenska exemplet jag kan komma på är sprängningen av strejkbrytarfartyget Amalthea i Malmö 1908.  Några massrörelser för att störta tjuvsamhället klarade man inte av att skapa, och inte gjorde folket revolution bara för att någon lyckats kasta en bomb på någon i regeringen! (Fast överlevande strejkbrytare försvann väl från Malmö.) Samma upptäckt hade gjorts i Ryssland och där bildades den revolutionära socialdemokratin under Lenins ledning just med målet att få bort regimen genom massresningar, inte genom enskilda attentat. Och på 1920-talet tycks Hinke ha varit mer inne på Lenins linje eftersom han anslöt sig till kommunistpartiet.

Nå, utan något våld hamnade Hinke i familjegraven 1936. Jag fick irra omkring en stund för att hitta den oansenliga stenplattan, hade faktiskt väntat mig något större. Men det kanske passar för Hinkes roll i den svenska socialistiska arbetarrörelsens historia. Ganska liten, även om det slog gnistor ibland.

Gravarne berätta

Jag fortsätter gårdagens bloggpost om Norra Begravningsplatsen i Stockholm (den ligger ju i Solna i själva verket) som handlade om Strindbergs grav. Här är två gravar med personer som har anknytning till August och hans tid:

De här två första är fjärr- respektive närbild på gravmonumentet över August Blanche, stockholmsförfattaren som dog 1868, alltså när Strindberg var nitton år. Jag har för mig att Strindberg var kritisk mot Blanche och ansåg att denne mest kopierade utländska förebilder i sina berättelser och skådespel. Hur som helst: det blev Strindberg som skrev de tunga grejorna för teatern, medan Blanche mer tillhörde lustspelens lättfärdiga värld. Om de två Augustarna någonsin möttes personligen vet jag inte. Däremot tycker jag att monumentent över Blanche ser ganska plåtigt och trist ut. Men så kanske smaken var vid den tiden?

Här nedan finns en halvt överväxt grav som jag upptäckte av en slump när jag spanade efter platsen där ytterligare en August, nämligen August Palm, skall ligga. Det står Albert Ranft bakom bladen till den utblommade rhododendronbusken. Albert och August hade kontakt. Något annat var väl knappast möjligt eftersom Ranft i stort sett kontrollerade teaterbranschen i Stockholm i början av 1900-talet och Strindberg skrev mycket för teatern. Jag minns inte hur förhållandet var mellan de två, men med tanke på Strindbergs lynne vore det väl konstigt om det inte blev misshälligheter och hårda ord och brytningar!

Graven som den var igår

Så här ser graven ut i mindre överväxt form, i Wikipedia-artikeln om Ranft.

Vi kan väl betrakta det här som senaste utslaget av inslag i min strindbergsserie, och då är följaktligen detta föregående.

Augusts slutförvaring, folkbildare och förvillare

Här hvilar sig August Strindberg ...

... och av en nästan oläslig liten stenplatta framgår att dottern Kerstin fiinns i samma grav.

Jag företog mig en utflykt till Norra Begravningsplatsen i Solna idag, i akt och mening att spana in några gravar. Kanske jag återkommer med fler bilder därifrån, antingen här eller på någon av mindra andra plattformar i cyberrymden. Ett bra register som täcker över en  halv miljon begravningar i Stockholm finns för övrigt numera på nätet, se här. Så jag knackade in August Strindberg och fick det exakta numret på gravplatsen. Sedan var det bara att ge sig ut på spaning i terrängen.

Kyrkogårdar har ju en speciell stämning, särskilt så här års när vädret kan vara trevligt och fågelsången ännu inte dött ut. Man kan gå där och känna någon sorts frid. I det läget är det kanske ofint att offentliggöra en reflexion jag gjort, men låt gå ... För att ta en lite kringgående förklaring så finns det en förening som heter Vetenskap och Folkbildning (VoF) och som ger ut tidningen Folkvett. Målsättningen anges som

... främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt. En viktig del av den vetenskapliga folkbildningen är att klargöra vilka frågor som kan respektive inte kan avgöras med vetenskapliga medel. Föreningen granskar vilka vetenskapligt grundade argument som finns för eller emot fenomen och metoder.

VoF delar också varje år ut en utmärkelse till Årets Folkbildare respektive Årets Förvillare. Det finns ju folk som är bra på att popularisera vetenskap, och så finns det ju skojartyper också. Listan på hedrade respektive vanhedrade pristagare hittas här. Det som slog mig i samband med August är att han faktiskt skulle kunna ta pris i båda kategorierna. En del av hans kulturhistoriska undersökningar borde finnas på den goda sidan exempelvis. Men den förvirrande, ibland till och med onda sidan, finns i mängder också. Om vi tar hans Blå böcker, Naturvetenskapliga skrifter, samt Språkvetenskapliga skrifter, så är vi uppe i sju volymer i Nationalutgåvan av hans Samlade verk. Och de innehåller i sanning en märklig blandning av intressanta uppslag, riktiga observationer och himlaskriande fel och tokerier! Låt de senare lugnt och stilla få förmultna i graven med det som ännu eventuellt finns kvar av Augusts' lekamen!

Föregående inslag i denna August-serie finns här.

Diverse funderingar en torsdagsförmiddag

En politisk kannstöpare i DN skriver om Nederländerna. Det är val i september och Socialistpartiet går framåt i opinionsundersökningarna. Skepticismen angående EU sprider sig bland holländarna:

Ett land i unionens gamla kärna har drabbats av tvivel, och frågan är hur EU:s framtid ser ut om det sprider sig.

Tja, vad kan man säga annat än att "det ser bra ut"! Det är klart, kanske någon tänker sig att den nu pågående kampanjen mot EU-länderna med svåra problem skall utsträckas till ännu ett land. Vi får då höra att holländarna är lata, slösaktiga, lever på andras pengar, är omtöcknade av haschångor, eller vad man nu kan hitta på - men kommer det att fungera? Kan man verkligen häva ur sig sådant om icke-sydeuropeer (och irländare)? Nja ... det är bra att tvivlen och förhoppningsvis det aktiva motståndet växer.

Vet inte vad detta är. Några förskräckta EU-undersåtar som hukar inför nästa kris?

Åter till Sverige. Häromdagen stod det i bladen om att lagstiftning diskuteras för att hålla snattare borta från butikerna. Det är klart att en butik kan inte riktigt jämföras med ett hem där du omedelbart och utan påföljd kan lyfta ut gäster som inte sköter sig. Butiken måste ju sägas vara mer en del av den offentliga miljön. Men nog borde väl de mest välkända, trista och kanske hotfulla snattarna kunna stoppas redan vid dörren?

Jag såg ett motargument, nämligen att om snattaren befinner sig på en ort med bara en livsmedelsbutik så kommer ju personen i fråga att bli utestängd från sin matförsörjning. Men om man nu är så dj-a fläng i roten att man straffar ut sig från enda matbutiken genom att envisas med att stjäla där så måste det väl medföra konsekvenser? Sluta snatta, gå ut i skogen och ät kottar, eller flytta till en ort med större utbud av butiker (Göteborg, Malmö, inte Stockholm för h-e!). Eller kanske denne maniske snattare är så mystiskt funtad i skallen (väl ofta på grund av långvarigt och intensivt missbruk, kopplat till mer 'naturliga' mentala störningar) att inlåsning å anstalt är det lämpligaste? - Jag tycker att argumentet om snattaren på orten med bara en butik låter rätt krystat.

Samtidigt får man vara klar över att snatteri är ett väldigt futtigt brott jämfört med vad andra personer håller på med. Man skall naturligtvis vara storpamp på en bank eller finansinstitut, då kan man snatta hela länder i ett svep!

El'gygytgyn igen

Redan 2009 skrev jag om forskningen i sjön med det märkliga namnet El'gygytgyn långt borta i Sibirien. Namnet är ju tillräckligt konstigt för att man skall känna igen det när det nämns i Karin Bojs artikel i DN om uppvärmningens verkningar i Arktis.

Den är den här sjön alltså, med bottenavlagringar som går 3½ miljon år tillbaka i tiden och kan ge besked om klimatets utveckling såväl under istider som värmeperioder. 2010 såg jag rapporter om att borrningarna i sjöns bottenlager kommit ända ner till bottnen. Det är ett oerhört värdefullt geologiskt arkiv som tagits upp. Nu tycks man ha analyserat vad som fanns i borrkärnornas material. Man har hittat några tidigare okända värmeperioder mellan istiderna. Gemensamt tycks vara att mer värme hänger ihop med ökade nederbördsmängder. Det är ju vanskligt att blanda ihop väder och klimat, men man kan ju undra vad denna regniga juni har för orsaker?

Nyheter i bloggrullen

Som framgår av föregående inlägg rensade jag en del i bloggrullen till höger här på sidan, och en del inaktiva bloggar försvann. Men nu har jag fyllt på med några andra. Dels är det ett par som jag läst länge, nämligen gamle miljö-språkröret Birger Schlaug, dels nationalekonomen Lars P Syll. Sedan upptäckte jag den gamle liberalen Lars Gustafssons blogg nyligen. Det var via Linkan som som kom in i gänget Bloggintresserade för inte så länge sedan - tack för det. Dessutom chansar jag med en annan ny bekantskap, nämligen Anna Troberg från Piratpartiet.

Vad som saknas kan vara en bra konservativ blogg, och då menar jag konservativ på ett sympatiskt sätt och inte nyliberala muppar av samhällsdemolerande/samhällsfarlig typ. Känner någon till en blogg enligt dessa specifikationer?

Regndag - städdag

Det är ösregn, innesittarväder, och därmed lämplig tid för städning idag som det verkar. Jag har städat lite här på bloggen också, nämligen i 'bloggrullen' ute till höger. Dels har jag tagit bort några bloggare som varit inaktiva väldigt länge. Dels har jag öppnat falluckan under en som jag tröttnat på.

Om det är någon som är kvar på listan men inte gillar mig, så är det bara att säga till så raderar jag. Om det är någon som inte är med men skulle vilja det, så är det också att säga till. Fast jag tror inte den här lilla bloggen har så rasande stort inflytande (ungefär 10.000 träffar per månad).

Det är ganska ovanligt att jag raderar länkar till bloggare som jag ogillar. En skedde för så länge sedan att jag inte minns anledningen, en hade för mycket umgänge med ny-och gammalnassar för att jag skulle orka svälja det, en ville börja inbördeskrig i Sverige, en hyllade invasionen i Libyen, en hävdade att jag skrev enligt floskelgenerator - och den senaste/sista är en person som på ett synnerligen förvirrat sätt hyllar NATO/Gulfstaternas angrepp på Syrien utan att ta någon hänsyn till vad som tidigare hänt där samma makter varit inblandade. Tror man att Saudiarabien och Qatar är förkämpar för demokrati och jämför med spanska inbördeskriget, drar in ohistoriska jämförelser med Andra världskriget etc etc i tid och otid så finns det risk att jag öppnar falluckan. Och det gör jag nu. Och därmed ser 'bloggrullen' förhoppningsvis lite renare ut.

Upp och ned för Kina

Bild från kinesiska Radio China

Nu har kineserna tagit ett stort steg framåt vad det gäller att bli en första klassens rymdmakt och ha en fungerande rymdstation år 2020. Farkosten med tre taikonauter, bland dem Kinas första kvinnliga rymdfarare, har idag dockat med en rymdmodul som kretsar runt Jorden. Nu skall de vara där några dagar innan det blir dags för hemfart/nedfart igen. Kina är på väg in i samma klubb som Ryssland och USA, den lilla grupp som kan bygga fasta rymdstationer. Kommer kineserna att ta över som de ledande rymdfararna? Åtminstone USA verkar ganska trött och ointresserat numera. Kanske lika bra att de utlokaliserar NASA till Kina också, så det blir lite fart!

Det går även utför för Kina, om man nu skall skämta till det. Man har kommit med i en annan exklusiv klubb, den grupp av stater som kan bygga djuphavsfarkoster. En kinesisk sådan har dykt sju kilometer ned i Stilla havets djupaste hål: Marianergraven. Då är det bara tre kilometer kvar innan man är nere på absoluta bottnen. Det verkar som om kineserna tror att de kommer att bygga effektiva farkoster som skall kunna utforska havsbottnar på stort djup, och det kan bli intressant framöver.

Arbetar-rättigheter inget för Amnesty?

Det här kan ses som en komplettering till ett tidigare inlägg med frågetecken om Amnesty International (AI). Ett inlägg på den USAmerikanska bloggen Naked Capitalism nämner tre organisationer som antas kämpa för mänskliga rättigheter men som visar upp en märklig blind fläck: man tar inte upp arbetares rättigheter. AI är en av dessa organisationer. Det kanske inte är en tillfällighet om man antar att det marknadsliberala etablissemanget under de senaste åren trängt in i alla möjliga ideella organisationer för att utnyttja dem för andra syften än de ursprungliga. Marknadsliberaler gillar inte rätt att bilda fackföreningar, att strejka, att ett drägligt uppehälle för alla skall vara en mänsklig rättighet. Däremot kan de larma hur mycket som helst om andra saker som inte ses som något hot mot det marknadsliberala väldet. Ofta/oftast är det goda saker man tar upp, men det gäller att se upp för giftpiller som smygs in bland det goda och att det goda inte får dölja det verkligt otäcka.

Och det är inte säkert att lokala grupper av AI är lika urartade som man verkar vara centralt. Svenska AI har en intressant artikel om Libyen när nu de utländska företagen invaderar, men i likhet med den USAmerikanska organisationen tar man inte upp internationella arbetarrättigheter speciellt vad jag kan se. Kanske man tänker att LO och andra fack sköter den saken?

Man kan knyta ihop det här med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som just nämner rättigheter även för arbetare. Jag skrev en del om deklarationen till dess sextioårsjubileum 2008. Här, här, här kommer de viktiga sociala klausulerna, här. Min hypotes är att om man vill kämpa mot rättsövergrepp och diskriminering så går det knappast att göra om man inte samtidigt tar upp de ekonomiska och sociala frågorna. Det kan vara oförmågan att göra den kopplingen som får en del människorättsorganisationer att uppträda underligt ibland. Men svenska AI har i alla fall fattigdom som en separat och viktig fråga, samt en grupp som arbetar med ekonomiska, sociala och kulturella frågor, ESK. Man gör en intressant notering:

Den som inte har mat för dagen, som har blivit vräkt från sin bostad och inte får vård vid sjukdom har mycket svårt att vara med och påverka samhällsutvecklingen.

Vill personen ändå påverka utvecklingen men möts av "säkerhetsstyrkor" utsända av politiker med föga förståelse för mänskliga rättigheter av ekonomisk och social natur blir det ännu knepigare. Man behöver inte gå till Tredje världen för att hitta svältande, vräkta och  människor utan sjukvård. Man kan börja i USA, där finns en hel del redan.

Turkiet erkänner (?) gränskränkning

Ser inte detta ut som ett erkännande?:

Turkiets president Abdullah Gül bekräftar att det kan ha varit så att flygplanet befann sig på Syriens territorium. Det är nämligen praxis att snabbtgående flygplan genar över gränser när de ska åka korta sträckor, enligt Gül. Men det är inte försvarbart att skjuta ner ett plan av den anledningen.

"Visst, jag snattade, men jag brukar ju snatta utan att någon sagt något förut, så anklagar någon mej för att snatta så blir jag skitförbannad!" - Undrar hur det skulle låta om ryskt militärflyg oannonserat skulle gena över Sverige för att snabbare komma ut till Nordsjön?

En blick på kartan som åtföljer artikeln i DN verkar inte visa att turkiska plan måste gena över syriskt område för att komma någonstans än just in i Syrien. Det ser snarare ut som en provokation som möttes av en rejäl snyting av syriskt luftvärn. Det kan ha varit en test av syriernas vilja att försvara sitt territorium från intrång av NATO. Kanske får det turkarna att lägga om flygrutterna framöver?

Svenske bloggaren Cornucopia? skriver varför han inte tror på ett storkrig mot Syrien.  Cornucopia?  verkar ofta vara en trist besser-wisser med stundtals kufiska ideer, men det här kanske stämmer ändå.

Checklista för invasioner, jag hittade den hos bloggkollega Pierre Gilly 

Långsam budbärare?

Neutrinon är en så liten partikel att den kan ta sig från ena änden till den andra av universum utan att stöta ihop med något. Den kan rusa rakt igenom Jorden utan att krocka med någon annan partikel. Nära nog ohejdbar alltså. Det skulle kunna göra den till en utmärkt budbärare i rymden tror en del.

En notis i Forskning & Framsteg nr 4/12 berättar om experiment med detta. På två timmar och tjugo minuter lyckades forskare vid Fermilab utanför Chicago överföra ordet 'neutrino' med neutriner till kollegor en kilometer bort. Delvis gick överföringen genom berg. Hastigheten varierar ju beroende av underlag, men på gata eller landsväg så går jag själv en kilometer på 12-15 minuter ungefär. På teknikens nuvarande stadium skulle alltså en människa med en papperslapp i handen där det står 'neutrino' vara snabbare budbärare än neutrinerna själva.

Trevlig midsommar

Jag antar att rubriker och artiklar redan är skrivna så att även murvlarna i lugn och ro kan ta sin midsommarnubbe utan att besvära sig med så mycket fältstudier: "Polisen rapporterar en normal midsommar med sedvanliga slagsmål, fylleri, bråk, misshandel, drunkningsolyckor och våldtäkter ...". Det är ju samma vartenda år i alla fall.

Jaja, det är lätt, men inte rätt utan fel, att gripas av cynism och trötthet i denna vackra tid ...

... och för alla er som inte ägnar er åt slagsmål och andra ovannämnda aktiviteter vill jag bara i stillhet önska en trevlig midsommar!

Den ultimata rubriken?

I ett inspirerat ögonblick fann jag på den ultimata rubriken som sammanfattar det mesta som står på blask ... ursäkta, tidningarnas löpsedlar:

KÄNDISARNAS JÄTTEBRÅK FÖRBRYLLAR EN HEL VÄRLD!

Jag tror inte att en floskelgenerator skulle kunna göra det bättre!

Att blanda bort korten

Vilken alliansfrihet frågar Birger Schlaug efter vad som framkommit om den övermåttan tjänstvillighet som Sverige visat att ställa sitt flygvapen till NATO:s förfogande. Nu handlar det om vad den nuvarande regeringen håller på med, men som Schlaug påpekar så var socialdemokraterna inte så oskyldiga de heller. Till den här historien kan man göra några spretiga reflexioner:

Sammanblandning av olika saker. Lovar Sverige att hjälpa andra länder i händelse av katastrofer är det hedervärt. Blandar man ihop katastrofer med militär aktivitet i samma mening ("Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller nordiskt land") blir det omedelbart mer tveksamt. Katastrof och angrepp är två skilda saker,  rör man ihop dem blir det ett sätt att förvirra och bland bort korten. Man använder inte stridsflyg för att bekämpa civila katastrofer. Är det över huvud taget troligt att "ett annat EU-land eller nordiskt land" skulle drabbas av oprovocerade militära aktioner utifrån? (Obs. terroristaktioner räknas inte i det här sammanhanget, de sorterar under polissamarbete, inte militären.) Den som hävdar det borde också kunna peka ut varifrån angreppet skulle komma, samt hur man skall hantera EU-stater som ställer till bråk.  Hur antas Sverige agera om någon dåre inom EU eller Norden provocerar fram en konflikt men verkar få smörj av motståndaren?

Arktis. Förutsättningen för att Sverige skulle låna ut sitt flygvapen till NATO skulle vara ett isolerat (ryskt) överfall på Norge. Kapplöpningen om naturresurser i Arktis är reell, men vem kommer att vara mest aggressiv?  Kommer protester mot oljeborrning i omtvistade områden att ses som en krigshandling? Nyligen utbröt uppjagade protester i Sverige och Finland mot att ryssar hade invändningar mot att svenska och finska trupper, som antas vara neutrala, samövar med NATO vars ledande makt definitivt är aggressiv. Man kan säga en hel del saker om ryssarna - även negativt - men inte att de skulle vara så dumma att de inte begriper vad som händer i närheten av de egna gränserna.

Socialdemokraterna. Idag åker en socialdemokratisk veteran och tidigare försvarsminister runt och talar mot kriget i Afghanistan. Är det någon sorts botgöring på gamla dar? Och vad tänker socialdemokraterna som parti göra när alliansfriheten havererar? Blir det det gamla vanliga, att de inte klarar av att säga ifrån därför att de varit för djupt inblandade själva i alliansfrihetens underminerande?

Internationalen.

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Detta är en av de verser av Internationalen som socialdemokraterna inte ens vill ta i med tång sedan väldigt länge. Men när det gällde att stoppa krig mot Norge 1905 dög den. Införande av yrkesarmé har gjort versen inaktuell åtminstone delvis, men kanske inte helt. För utan en krigsopinion är det svårt att driva krig, och börjar ansvariga politiker och militärer att oroa sig för sin egen säkerhet kanske krigsrisken minskar. Man behöver ju inte skjuta dem (jag är motståndare till dödsstraff), det räcker att placera dem bakom galler om de dummar sig. De vet vad de gör, de är ansvariga.

Läget är potentiellt farligt. En urladdning i östra Medelhavet där NATO-styrkor och ryssar står mot varandra skulle kunna få återverkningar i Östersjön.

Grekland och bakterierna

Birger Schlaugs blogg är ofta läsvärd. Som idag, när han är inne på Grekland och bland annat hur krisen slår mot sjukvården, och hur bakterier som är motståndskraftiga mot mediciner kan breda ut sig. Att Grekland via krisen och nedskärningarna, som ju slår ännu hårdare mot en redan tveksam sjukvård, kan utvecklas till en sjukdomshärd av värsta klass är inget som de höga herrarna i EU verkar bekymra sig så mycket om. Men det borde man göra. Man behöver ju inte vara super-ekonom för att räkna ut att epidemier kostar. Med sämre sjukvård och slarvig hantering av infektioner och mediciner tar man risker för framtiden. Men det kanske är så att en inkomst idag värderas som viktigare än en utgift i morgon, även om utgiften kan sudda ut inkomsten med råge!

Det slog mig just: vem vill åka som turist till ett land där resistenta bakterier blir allt vanligare? Det finns ju inga garantier för att man inte på något sätt skall komma i kontakt med någon som bär omkring på detta otyg!

Det finns några intressanta saker bland kommentarerna till Schlaugs inlägg också, bland annat en som skriver om Astra Zeneca:

...ett företag med en vinst i storleksordning med Sveriges hela statsbudget för vård o omsorg vågar/kan inte längre låsa upp pengar på forskning pga av det ekonomiska systemets orimliga krav. Utan det ska göras av småföretag som till stor del lever på lån o riskkapital. Och nu ropas det på att staten ska komma till hjälp för denna lukrativa bransch oxå när det börjar blåsa lite.

Både Pharmacia o Astra byggdes upp under ett betydligt mindre liberalt statskick och monteras nu ner när marknadskrafterna tar tag i uppgiften.

Minner lite om vad jag skrivit tidigare, nämligen att staten borde (och i viss mån nu faktiskt gör) hoppa in och se till att de avskedade läkemedelsforskarna i Södertälje borde stoppas in i en ny organisation och göra nytta per omgående!

Tvångsvis av-industrialisering i Indien?

Jag tittar mest på Lars Epsteins blogg i DN för att den behandlar Stockholm, men här kommer han med något sensationellt, i alla fall för mig. Som jag uppfattat industrialismens historia, som den beskrevs  av Friedrich Engels på 1840-talet, så var det västerlandets överlägsna teknik som kunde slå ut exempelvis blomstrande men dyrare hantverk i Indien. 1847 skrev han i Kommunismens grundsatser som svar på frågan "Vilka blev de närmast liggande följderna av den industriella revolutionen och av klyvningen av samhället i bourgeoisie och proletärer?":

För det första blev, som en följd av de allt billigare priserna på de maskintillverkade industrivarorna, det gamla manufaktursystemet eller den av handarbete beroende industrin helt ödelagd i all världens länder. Alla halvbarbariska länder som hittills varit mer eller mindre ovetande om den historiska utvecklingen, och vars industri hittills vilat på manufakturen blev härigenom med våld ryckta ur slutskedet av sin egen utveckling. De köpte engelsmännens billigare varor och lät sina egna manufakturarbetare gå under. Så har länder t.ex. Indien, som sedan årtusenden inte har gjort något som helst framsteg, så småningom revolutionerats, och t.o.m. Kina går nu mot en revolution.

Och så kan vi komplettera med Marx:

Bourgeoisin rycker genom den snabba förbättringen av alla produktionsinstrument, genom de oändligt förbättrade kommunikationerna alla, även de mest barbariska nationer, in i civilisationen. De billiga varupriserna är det tunga artilleri, med vilket den skjuter ner alla kinesiska murar och varmed den tvingar barbarernas hårdnackade främlingshat att kapitulera.

Men här skriver Epstein om sin ungdoms historiestudier, och vad professor Sven Ulric Palme sade:

Sven Ulric Palme berättade att industrialiseringen i England i slutet av 1700-talet möjliggjordes tack vare Indiens avindustrialisering. Engelsmännen koloniserade helt enkelt Indien och monterade ned fabriker och maskiner och skeppade hem all utrustning till England och förvandlade på så sätt Indien till ett enbart råvaruproducerande land.

Att engelsmännen slog ut indisk produktion, det visste vi ju sedan tidigare, men att de tog hem indisk utrustning ... och fanns det fabriker ...? Epstein trodde inte på det där men hänvisar nu till en artikel i Svenskan som jag missat. Av citaten som jag ger ovan så kanske man kan tro att en marxistisk tolkning av globaliseringen i sina tidigare epoker på 1800-talet skulle vara överspelad, men så tycks det inte vara enlig professorn i ekonomisk historia, Lars Magnusson. Han recenserar en bok av Jeffrey G Williamson betitlad Trade and poverty. When the third world fell behind

Ibland har talet om en förändrad arbetsfördelning mellan industri- och råvaruproducerande länder – för att inte tala om avindustrialiseringen av till exempel Indien – avfärdats som marxistiskt färgade myter. Men inte så längre. Williamson är knappast någon marxist och han har den senaste vetenskapen på sin sida.

Då så, ordningen är återställd! När Engels och Marx pratade om låga varupriser blir det på modernare ekonomspråk fråga om relativpriser, skriver Magnusson:

... industrins mekanisering, järnvägar och ångdrivna fartyg av järn innebar i första hand dramatiska förskjutningar i relativpriserna. Vissa varor steg relativt sett i värde i förhållande till andra som kunde tillverkas till allt lägre kostnader. De råvaruproducerande länderna i Asien, Afrika och Latinamerika såg priset på sina råvaror raka i höjden relativt sett – de gick ju nu också att transportera till allt lägre kostnader. Det kan förefalla gynnsamt, men ledde samtidigt till omfattande strukturella förändringar.

Vi har redan tidigare nämnt den skarpa nedgång för hantverk och industri som Indien upplevde mot slutet av 1700-talet och intill mitten av 1800-talet. Det faktum att detta jätteland blev en exportmarknad för brittisk textilindustri, i stället för att utveckla sin egen, har bestämt mycket av Indiens moderna historia. Vi har flera hundra år av historisk erfarenhet som påvisar hur industrialisering leder till positiva kedjereaktioner som omvandlar och skapar positiva spiraler med högre välstånd som resultat.

Willamson visar även hur den nya arbetsfördelningen och specialiseringen under 1800-talet kom att framkalla stora förändringar när det gäller fördelningen av inkomster. Trots att de råvaruproducerande länderna kunde se sin tillväxt öka på grund av en stigande efterfrågan, samt genom att de fick bättre betalt för de råvaror de exporterade, tappade de ändå relativt sett mycket mot industriländerna i väst.

En sak att påpeka är att 'länder' kan bli rikare eller fattigare, men man bör också granska hur olika grupper inom länderna klarar sig. Ett land i Tredje världen som upplever en högkonjunktur på grund av lönsam export av råvaror kan ändå överflöda av utfattiga människor. Om råvarukällorna kontrolleras av små korrupta och kanske utlandsstyrda eliter är detta i själva verket rätt troligt. Indiens rika elit anklagas ju ibland för att behandla det egna landet som en koloni. Och även om engelska industrialister tjänade grova pengar så var ju fattigdomen även i England oerhört svår under landets glansdagar.

Vidare kan vi ta upp Ricardos teori om utrikeshandel i det här sammanhanget: han menade att om varje land koncentrerade sig på det man var bäst på att producera, och exporterade det, skulle alla bli vinnare. Men i själva verket är det länder med utvecklingsbar produktion, alltså att man går allt högre i förädlingskedjan, som kommer att tjäna på det här. Portugal hade bättre jordbruks- och textilproduktion än England. Man lade ner textilen för att man tjänade bättre på jordbruket. Engelsmännen utvecklade sin industri i stället. På sikt innebar det att Portugal satt fast i ett jordbruk som inte kunde utvecklas så mycket och i stället fick importera dyra industriprodukter från England och kanske blev något av en engelsk jordbrukskoloni.

Magnusson gör en oroande reflexion som avslutning till sin recension:

De ökade spänningar som 1800-talets globalisering innebar ledde via kampen om kolonier och marknader fram till krigsutbrottet 1914, samt ett avbrott för globaliseringen fram till 60-talet. Vad som händer den här gången kan vi inte veta. Men den som tar sin utgångspunkt i historien kan känna sig en smula orolig.

Det låter rimligt. För min del tyckte jag världen började se ut som under årtiondet före Första världskriget redan för drygt tio år sedan. År 1900 hoppade en bred koalition av imperialister på Kina i en enig bestraffningsaktion, nära 100 år senare var det Irak som var målet. Men 14 år efter den internationella bestraffningen av Kina var det straffarna som brakade ihop i en jätteuppgörelse om uppdelningen av Jorden. Kanske vi är på väg mot det igen. Ryssland har slutat backa, Kina och andra stater i Tredje världen har synpunkter på tingens ordning, USA och EU glider utför i en ekonomisk-moralisk rutschbana och verkar mest kunna svara med våld och hotelser ... det ser betänksamt ut. Kanske det är det nya omfördelningskriget som redan har startat söder och öster om Medelhavet.

"Livet är det som händer ...

... medan du gör andra planer." Var det inte ungefär så John Lennon sjöng i någon låt (fast på engelska då)? Kan man kanske översätta det till att när fantasi och verklighet stöter ihop så blir det verkligheten som vinner i långa loppet?

EU-fördragen om unionens sätt att sköta sin ekonomi förefaller vara av den typen. Man fantiserade ihop något som skulle passa särskilt Tyskland och tänkte sig att det går väl bra bara alla följer föreskrifterna. Att det skedde några feltramp vad det gällde reglerna redan i början gjorde väl inte så mycket och regelverket kom att omfatta alltfler länder. Men nu började det knaka ordentligt i bygget - när den senaste krisen började skaka om i världens ekonomier för några år sedan visade det sig att grunden var illa hopkommen. Det som var bra i Tyskland kunde vara rena giftet söder om Alperna. EU:s ekonomiska grundregler visade sig passa väldigt illa särskilt för medlemmarna vid Medelhavet samt Irland. Den verkliga ekonomin hängde illa ihop med drömmarna om hur den borde se ut.

Ekonomiprofessor Mats Persson skriver i DN att stödlånen är ett brott mot Maastrichtfördraget och inte ens fungerar bra:

...i praktiken har lånen inte gett någon lättnad till grekerna. I stället har pengarna gått till de banker, försäkringsbolag, hedgefonder och privatpersoner som har spekulerat i grekiska statspapper.

Om syftet med stödlånen har varit att rädda euron har detta varit helt missriktat; euron som betalningsmedel har aldrig varit hotad av bankernas och hedgefondernas kalkylerade risktagande. Om i stället syftet har varit att rädda bankerna på hemmaplan, ja då har det varit ett mycket dyrt sätt för Europas skattebetalare. Ett mycket enklare och billigare sätt hade varit att rikta insatserna mot de fåtal utländska banker som hade drabbats av en tidig grekisk statsbankrutt, exempelvis genom att respektive stat tillfälligt gått in som ägare. Det hade endast drabbat de bankägare som spekulerat sig över huvudet.

Lite längre ner ger han också sin åsikt om vad det handlar om, och här kommer drömmar och planer in igen:

Europas bankägare har hört till de stora vinnarna på den politik som har förts under 2010 och 2011. Men det finns fler vinnare. En av de främsta tillskyndarna av stödlån till skuldländerna har varit EU-kommissionen i Bryssel. Dess tjänstemän anser nämligen att valutaunionen bör omvandlas till en så kallad fiskal union, med mycket högre grad av centraldirigering än i dag och där delar av ländernas skatter och utgifter ska beslutas på Europanivå. En sådan union skulle naturligtvis skapa många fler intressanta karriärmöjligheter för den klass av internationella byråkrater som lever i Bryssel.

Detta kan väl ses som naturligt: byråkratier verkar ha en inneboende tendens att hela tiden vilja expandera, tills något yttre hinder sätter stopp. Om grundläggande regler för arbetet överträds så kanske det inte spelar så stor roll, förutsatt att ledarna är tillräckligt hämningslöst inriktade på sitt eget bästa. Det finns bland annat demokratiska problem med att alltmer makt centraliseras till Bryssel:

Den union som nu håller på att ta form, med ett stort inslag av överstatlighet, stödfonder och styrning av enskilda länders skatter och utgifter, är en helt annan union än den ”rena” valutaunion som Sverige folkomröstade om 2003. Många av dem som röstade ”ja” då har nog anledning att känna sig lurade i dag.

Hoten mot den gemensamma valutan kommer inte från det faktum att vissa länder ibland råkar ut för budgetunderskott och galopperande statsskulder. Nej, hoten kommer tvärtom från de försök som görs – av missriktad välmening eller av snävt egenintresse – att lyfta bort kostnaderna för sådana underskott från dem som har ansvaret för dem. En sådan politik uppmuntrar bankerna till farligt risktagande. Och ansvarslöst risktagande inom banksektorn är det sista Europa behöver mer av.

Det finns inte mycket att klaga på här, men samtidigt tror jag att kritiken måste fördjupas rejält. Det gäller spekulationskapitalets allt värre härjningar, hur offentlig egendom plundras för att ge nya vinster till spekulanterna, moraliska sammanbrott i krisens följd (hatet bubblar i det som skulle vara ett föreningsverk för Europa), hur staternas och folkens ekonomi lider av att man tror att staten måste skötas som hushåll etc. Det lär jag återkomma till.

Och avslutningsvis: jag misstänker att det finns olika verkligheter beroende av var du lever i samhället. Det som för några kan vara katastrof kan för andra vara en god affär och i själva verket vara planerat för att bli en god affär. Det kanske räcker med att jämföra storbolagens vinster med den lille medborgarens verkliga inkomster under de senaste årtiondena för att upptäcka att det kan vara något lurt här ...

Började skriften med att sätta punkt?

En artikel i New Scientist kommer med nya intressanta uppgifter om tidigt väggklotter (även känt som 'grottkonst' eller 'klippmålningar') i Europa. Genom nya listiga metoder för att åldersbestämma målningar på grottväggar i norra Spanien har man kommit fram till en ensam punkt som är minst 40.800 år gammal. Den är så gammal att det är fråga om det är vår typ av människa som satt punkten på väggen eller om det var neanderthalare som gjorde det. Vid den tiden hade den moderna människan just vandrat över från Afrika och neanderthalarna fanns kvar här. Kanske någon form av utbyte av idéer skedde mellan grupperna? - Vi vet inte. Inte ännu i alla fall. Tack vare de nya metoderna för åldersbestämningar har i alla fall målningarna från äldre stenåldern i Europa blivit tusentals år äldre än vad man trott tidigare.

Det finns en del spekulationer om vad punkten och andra tecken i grottorna kan betyda. Kan man gå så långt som att hävda att det fanns någon sorts skrift för minst 40.000 år sedan? - Jag tycker det är att dra iväg för långt. Däremot att det fanns tecken vars betydelse åtminstone var kända inom de grupper som gjorde dem. Kanske var de laddade med komplicerade tankebyggnader om livet och döden, kanske var de enkla upplysningar om lämpliga vägar i grottsystemen.

Det här kan man ju kalla 'klippkonst' om man vill. En symbol som målats på en flat stenyta i närheten av Kaknäs på Djurgården i Stockholm. Den oinvigde kan spekulera hit och dit om vad den betyder, den invigde vet direkt att den betyder 'gå ditåt'. Jag tog bilden i förra veckan.

En del tecken uppges ha funnits bland grupper över hela världen. Betyder det att de spridits från en ursprunglig grupp som kommit på något smart, eller att det finns något inplanterat i den mänskliga hjärnan som gör att vi mer eller mindre automatiskt kommer att skapa dessa tecken även om vi inte lärt oss dem från andra? - Intressanta frågor!

Nytt ord: gnathostomata

Två gnathostomatiska individer. Undrar hur stora saker pajsaren till vänster kan sluka förresten?

Häromdagen lärde jag mig ett nytt ord - gnathostomata - samt lite mer om vår härstamning. 'Vår' i betydelsen människor, fiskar, kängurur och tusentals andra arter som har en sak gemensamt även om vi verkar så olika. Vi kan bitas. Vi är ryggradsdjur med käkar. Det grekiska gnathostomata  betyder ungefär 'käk-mun'. Och alla har vi bitare en gemensam ana. För 290 miljoner år sedan fanns det en fisk med hajliknande utseende som senare fått det vetenskapliga namnet Acanthodes bronni. Den kan vara föregångaren till i stort sett alla senare ryggradsdjur med käkar. Tänkt på det nästa gång du försöker gulla med en haj eller göra något annat vansinnigt med ett käkförsett djur!

Rapport om senaste forskningen i ämnet, samt en wiki-artikel.

Dax för dragspel!

Av någon anledning är dragspel och sommar hopkopplade begrepp. Detta gäller även Sveriges Radio P2 som drar igång sommarsäsongen för Dragspel (hemsida här). Och det är ju trevligt!

Från hemsidan kopierar jag detta skivomslag som dock egentligen borde passa bättre hos bloggaren Katastrofala omslag. Men det är musiken man skall lyssna till, inte glo på konstiga orkesterkostymer!

Harry Martinsson skriver i dikten Dragspelets historia:

Dragspelet fick sin största framgång i granskogar.
Det var byggt för att överrösta grov tallskog.

Undrar om även ett litet magdeburgerspel kunde överrösta gran och tall?

Och magdeburgerspelet kan ju få en att tänka på Nils Ferlins dikt En liten speleman om den frusne fattige lille stackaren som hoppades kunna göra sin lycka - bara han fick ett magdeburgerspel. Skrev inte Lars Forsell om dragspelet som "de fattigas piano"? - Det finns mycket att tänka på i rymden mellan dragspel och poesi, de är förenade i samma gravitationsfält tycks det!

När man talar om 'klassisk musik', borde inte Calle Grönstedts Månsken över Ångermanälven räknas in?! Den är elegant! Undrar hur det låtit om Mozart fått möjlighet att skriva för dragspel?



På tal om 'etnisk svensk' som det larmats om på senaste tiden så verkar ju killen ovan kunna vara det. Någonstans har jag dock läst/hört om en lokal dragspelstradition på Madagaskar utanför afrikanska östkusten. Det är ju en jätte-ö, och på en annan jätte-ö, Grönland, finns det också dragspelare. Det var valfångare och andra europeer som kom dit och förde med sig fotogenlampor, sjukdomar och dragspel. Åtminstone den första och den sista företeelsen upptogs med intresse av inuiterna. I träsken vid Mississippis delta, på Pampas slätter, i de enorma ryska skogarna - överallt gnider folk på sina dragspel, liksom fiskare från Hebriderna och kämpar i kinesiska folkets befrielsearmé. Musikanten må vara etnisk, spelet är globalt, mångnationellt. Kanske dragspelet en dag hörs ljuda från rymden - jag ser nu att den kinesiska rymd-damen som jag skrev om i föregående inlägg nu är avfyrad upp mot det blå!

Tuffa bönor i omloppsbana

1963 blev sovjetiskan Valentina Teresjkova den första kvinnan i rymden. Det väckte visst uppseende, och på svenska dåtida supergruppen The Spotnicks LP "The Spotnicks in Spain" finns en låt tillägnad henne: Valentina. Vet inte om den går att plocka upp på nätet någonstans, jag gjorde ett halvhjärtat försök men lyckades inte. LP har jag däremot i ett hörn.

Kosmonaut Valentina i full mundering

Nu inträder Folkrepubliken Kina alltmer i rymdklubbens elitlag. Sovjet/Ryssland sände/sänder upp kosmonauter. I Kina heter de taikonauter. Men resultatet blir detsamma: upp i rymden med en jäkla fart och sedan får man kämpa med tyngdlösheten tills det blir dags att åka ner till jordytan igen. Lyckas kineserna med en planerad uppskjutning till helgen så kommer deras rymddam att se ut så här:

Taikonaut Liu Yang, en tuff brud från Kinas flygvapen

Kolla in den här sidan med bilder och upplysningar. "Lycka till" säger jag (vad det nu kan heta på kinesiska)! Själv tycker jag det är lugnast att hålla sig på terra firma (fasta marken)!

Ett par August-citat

Till att tro fordras en viss grad man kallar dumhet, men med tro följer handlingskraft, därför skola de dumma alltid segra på jorden, under det de genomskådande förlorar lusten att segra i kampen mot en ny illusion.

Det kan man tolka som man vill. Här är ett annat, angående franska bönders tilltag att gå på krog och spela biljard efter jobbet:

Att fransmannen kan leka när han är trött av arbetet är ett behagligt mänskligt drag hos honom, och förmildrar bestämt sinnet mera än att sitta och tjursupa tills den överflödiga livskraften exploderar i ett gräl, som nästan är regel hos nordbon.

Ha, där fick brännvins-ligisterna!

Citaten är från Strindbergs Samlade verk del 23, Bland franska bönder  (sid. 151 och 67).

Föregående inslag i denna oregelbundet utkommande serie om gamle August under jubileumsåret finns här.

Konstigt hos Amnesty?

Har fredens vita duva börjat få solkiga fjädrar genom fel umgänge?

Jag har lite minnen av hur Hasse (Alfredsson) & Tage (Danielsson) för många år sedan pratade om och för Amnesty International. En organisation som kämpade för orättvist fängslade, fredligt politiskt arbetande människor. Och detta oavsett var de var inspärrade och hur landets regering såg ut. Följaktligen blev AI utskälld av alla sorters diktatorer.

Nu är det annorlunda, och det är nog ingen tillfällighet att konstiga påståenden om Libyen kom från Amnesty när det var dags för krig där och att man är inne på samma trall vad det gäller Syrien. En anti-imperialistisk blogg meddelar att på AI:s möte i Denver i april var en av huvudtalarna en USA-diplomat som varit inblandad i verksamheten med dödspatruller. Att AI:s högsta ledning innehåller en person som arbetat i USA:s utrikesdepartement borde också bidra till att höja varningsflaggor.

En tidigare hedervärd och hederlig organisation har tagits över av andra intressen. Man är en sorts frontorganisation i det nya kriget. Ställningstagandet blir inte för den fredlige aktivisten utan för de aggressiva makterna. Dan Kotka frågar på sin blogg om det är slutet för Amnesty nu. Det tvivlar jag på.  Leva kan man ju göra även om hedern gått förlorad. Liksom andra tidigare hedervärda organisationer kan man leva vidare om mäktiga intressen vräker in resurser och media ger stöd, men fredens vita klädnad kommer oundvikligen att bli mer och mer solkad av det tvivelaktiga umgänget.

Bakslag för "yttersta vänstern" i Frankrike

Längst till vänster på diagrammet över franska valet jag lade upp igår står det 1% för en liten stapel som sägs vara "extrème gauche". Det är rakt översatt extremvänstern, eller om vi skall säga yttersta vänstern. För Frankrikes del handlar det mest om trotskister. För några år sedan verkade de vara på väg mot något nytt när de bildade sitt Nouvelle Parti Anticapitaliste (NPA). Det nya antikapitalistiska partiet. Det såg ut som en ny, bredare och vitalare rörelse var på gång. Jag hade en del funderingar om detta 2009 (se här) men tänkte att de får väl visa vad de går för. För att citera mig själv:

Jag har själv tidigare anmärkt att det är bättre att tala om vad man är för än vad man är emot. NPA har talat om vad man är emot, men nu gäller det för dem att lägga fram positiva alternativ. Att prata mot nyliberala "reformer", mot arbetslöshet och liknande är en sak, att förklara hur man vill bygga framtiden kan vara betydligt svårare.

De inledande framgångarna förvandlades så småningom till tillbakagång, och man tycks vara tillbaka på sektnivån igen. Om det varit samma takter i de franska trotskisterna som i en del av deras partikamrater i andra länder antar jag att de tycker NATO-styrda "revolutioner" i länder som är oense med USA är viktigare än att säga något vettigt om framtiden. Och det drar man knappast röster på. Däremot kan man väl orsaka en del förvirring och motsättningar.

Franska valet

Jag brukar ju klippa in statistik från tyska val, så varför inte göra motsvarande för franska parlamentsvalen för en gångs skull? Det här är preliminära siffror strax efter att vallokalerna stängts, och dessutom är det från första valomgången ... men enligt vad le Monde skriver har valdeltagandet varit rekordlågt och det är ju ur demokratisk synvinkel ett frågetecken. I alla fall om man tycker att valen skall vara vägledande för vad folk tycker. Det kan ju vara så att många faktiskt tycker att parlamentet inte är så jäkla viktigt.

Hur som haver, Hollandes socialister (borgartyper i stort sett, antar jag) har kammat hem närmare 35 procent och vänstern till vänster därom nära åtta procent. På andra sidan har de borgerliga partierna av anständig form drygt 35 procent medan de mindre anständiga i Nationella Fronten ligger på drygt 13. Men det kommer att dröja ett tag, inklusive en valomgång till, innan vi vet vad detta betyder i parlamentsplatser. Enligt opinionsundersökningar kan det dock leda till 305-353 platser för vänstern inklusive de gröna, 227-266 för högern (därav mellan noll och två för Nationella Fronten). Eller direkt ur hästens mun:

La gauche emporterait de 305 à 353 sièges aux élections législatives d'après des projections réalisées par Ipsos pour "Le Monde", Radio France et France Télévisions. Le PS aurait de 270 à 300 députés, EELV de 8 à 14 et le Front de gauche de 14 à 20. La droite parlementaire aurait de 227 à 266 sièges dont 210 à 240 pour l'UMP. Le résultat du Front national oscille entre 0 et 2 

Råkade bli en till ...

Ursäkta, det 'råkade' bli en blogg till. Jag försökte hjälpa en medmänniska att lägga upp sin egen bildblogg i Posterous som har lättare bildhantering än exempelvis Blogger eller Wordpress. För att göra det och testa att jag gav rätt råd så måste jag skapa en egen blogg ... och den heter bjornbilder.posterous.com för den som önskar göra ett besök. Har lagt in en länk till den på högerkanten här också. Lägger väl in en bild då och då för att hålla den vid liv.

En automat - betyder det något?

Den här varuautomaten fotograferade jag vid Gullmarsplan för några dagar sedan. Jag fick syn på den där gula dosan och undrade vad det handlade om - själv handlar jag aldrig i automater, men man kan ju vara nyfiken i alla fall. Nåväl, för den som vill köpa något går det bra att dra sina konto/kreditkort där, eller man kan använda telefonen för att kommunicera med automaten.

"Än sen då?" kanske någon säger. "Det är ett sätt att köpa choklad och sånt bara." Och snävt tänkt är det ju rätt. Men om vi tänker bredare... . Jag vet inte hur systemet fungerar, men man kan ju gissa: någon köper en grej via kort eller telefon och det sker uppdateringar i ett eller flera ekonomisystem någonstans så att betalning kan ske. Några ettor och nollor flyttas från ett konto till ett annat. Personen äter upp chokladkakan och så tror vi att historien är slut.

Men vi är inte färdiga ännu. Förmodligen skickas uppgifter via datanät till någon instans som är ansvarig för logistiken också, och när så är lämpligt kommer det en signal från datorprogrammet om att automaten måste fyllas på med nya varor. I det läget får vi göra ett av de sällsynta mänskliga ingripandena här: någon får komma med nya varor och fylla på i facken.

Men lagret som skickar påfyllnaden måste själv ha påfyllnad, och därför torde det finnas datorer som meddelar en grossist eller självaste fabriken om att det måste fram nya leveranser. Fabriken kan vara i Sverige men lika gärna utomlands, men det spelar ingen roll - datorerna kan spruta ut beställningar, orderbekräftelser, leveransdokument, tulldokument etc. i önskade mängder utan att blanda in människor. Fabriken måste i sin tur lägga beställningar till olika underleverantörer. Eftersom datorerna kan prata direkt med varandra behövs inte så mycket papper på transaktionerna, uppgifterna ligger i dataminnen (förhoppningsvis ordentligt säkra och säkerhetskopierade). Teoretiskt kan hela produktionsprocessen vara styrd av datorer, naturligtvis inklusive maskinerna i chokladkakefabriken.

Om det nu var en chokladkaka som såldes så skulle man faktiskt kunna tänka sig en serie dataoperationer som går från den där automaten vid Gullmarsplan och ända ner till en by i Ghana där man odlar kakaon som är själva grunden för produkten. Den slutar vid en underårig överutnyttjad kakaoplockare som, utan att veta om det, är sammankopplad via globala elektroniska nätverk till en chokladkakeätare i trakterna av Gullmarsplan i Stockholm. Transaktionerna sker med ljusets hastighet och detta bär med sig oerhörda revolutionära omvälvningar. För att citera Marshall McLuhan:

Den elektriska hastigheten fordrar organisk strukturering av hela den globala ekonomin, i lika hög grad som den gryende mekaniseringen i det tryckta ordets och det förbättrade vägnätets form ledde till att man allmänt antog den nationella enhetens princip. ... När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt.

Det är detta som gör en byte av samhällssystem både möjlig och nödvändig. Men berätta det för en vänsterpartist, och du riskerar att möta en person som med uppspärrade förvirrade ögon kvider: "Men jag är ju humanist ..." Urrrk!

Blodigt för falska studenter?

Enligt Svenskan:

I Stockholm beskrivs läget som stökigt med blodiga näsor och spräckta ögonbryn, men inte värre än det brukar vara vid studentfirande.

Det låter i alla fall värre än när jag tog studenten. För att vara exakt: jag tillhörde den sista årskullen studenter, 1968. Sedan var studentexamen avskaffad, och de enda som tog studenten senare var kvarsittarna från 68 som kunde ta sig igenom till examen 69 i alla fall. Hur skall man bära sig åt för att bli kvarsittare numera? Finns det sådana? Varför åker folk omkring på stan på lastbilar och skriker som besatta och slår varandra blodiga? Vad är det bra för? En gång kallades studenten för mogenhetsexamen ... nu är det bara slut på gymnasiet, den svenska skolan verkar gå på knäna på grund av konstiga så kallade reformer, och berusade ungdomar drar runt och letar efter en framtid som kanske inte ens finns. No future for you, som punkprofeterna skaldade för länge sedan. Då kanske man lika gärna kan banka på varandra och strunta i att uppföra sig moget?

Tänker växter?

Kommer den förtrampade trampörten bland gatstenarna att en dag gripas av tanken "nu är det dags att resa sig mot förtrycket och inte trampas ned längre!"?

Tänker växter? - Naturligtvis inte. Frågan om växter tänker, hör, minns, känner lukt etc., blir nog ofta fel därför att det finns ett underförstått tillägg "... som människor". Däremot finns det mängder av praktiska bevis för att växter på olika sätt reagerar på omgivningen och påverkar den. Men till det behövs ingen tankeförmåga, bara att organismen är utformad så att den kan ta emot eller ge impulser. Att många växter vänder sig mot solen, eller stänger blommorna när solen försvinner, är ju känt för varje blomkruksinnehavare. Att det finns minnesfunktioner har också varit känt, men fått en närmare förklaring först på sista tiden (som jag nämnt tidigare).

Den som funderar över de här frågorna kan kanske få utdelning genom att läsa den här engelskspråkiga intervjun.

Om man tänker långsiktigt och har 'livets träd' i åtanke blir det verkligt intressant. Bilden nedan kommer därifrån. Grodan symboliserar även däggdjuren (inklusive vi människor således). Vare sig man är fjäril, blomma, konstigt litet kryp etc. så kan man inordnas i ett samlat system.

En slutsats av trädet är således att vi är mer eller mindre besläktade hela gänget. En del av den arvsmassa som finns i växter eller insekter finns också i människor, och detta gäller även olika förmågor. Är det inte det evolutionen handlar om? Det betyder inte att en fjällbjörk är samma som fjällvandraren som drar förbi, men de har vissa saker gemensamt.

Fjällbjörken är bra som exempel om man funderar på växters tänkande. Den är en korsning mellan den sydligare glasbjörken och fjällens dvärgbjörk, en hybrid som inte blivit lika stabil som en art. Om björk eller dvärgbjörk angrips av björkmätarlarven har de utvecklat otäcka kemiska försvarsmedel. Fjällbjörken har däremot inte hunnit så långt och träden kan dö över stora områden eftersom de inte lärt sig ännu hur man handskas med angriparen. Men tänker träden på vad de gör? Det verkar tveksamt, de reagerar på impulser ifall de har utvecklat förmågan att reagera på dessa impulser. För fjällbjörken kommer det att ta ytterligare många tusen år innan den kan slå tillbaka. Fjällvandraren kan däremot omedelbart borsta bort den lilla gröna larven och gå vidare. Olika livsformer kan reagera olika fort.

Att växter kan skicka signaler till varandra genom att sända ut kemikalier i luften eller via rottrådar, där svamparnas rötter under marken tjänar som transmissionsledningar, är väldigt intressant, men handlar det om tänkande? Är det inte ett förstadie till medvetna kommunikationssystem, nämligen omedvetna kommunikationssystem? Ett träd blir angripet och reagerar för sitt eget skydd. Detta kanske innefattar nervösa raktioner i rottrådarna.  Andra träd som lär sig att nu händer något som gör att jag själv bör aktivera mina skydd kommer att få lättare att överleva och föra sina gener vidare. Mottagare och avsändare av signaler gör saker, men det sker inte medvetet. Detta förutsätter bara att evolutionen är i arbete och sorterar fram de organismer som är bäst på att anpassa sig till den givna miljön.  -  Men eftersom de flesta arter som funnits förmodligen också dött ut (sorterats bort) kan man väl säga att evolutionen är en slösaktig metod för att få fram hållbara organismer.

Kan religiösa tankar skönjas hos prästkragen?

I dagens läge tycks människan befinna sig längst ute i en grenspets på livets träd. Kommer grenen att brytas av därför att evolutionen har svårt att hjälpa oss längre, eller kommer grenen att fortsätta att växa? Eller kommer andra livsformer att ta över? Karl Marx på sin tid var ju positiv. att vi skulle lämna mänsklighetens förhistoria bakom oss genom att störta klassamhällena, och sedan börja den verkliga historien. Idag ser det ju tveksammare ut. Kanske svaret är att vi måste se till att mänsklighetens kollektiva tänkande måste upp på en betydligt högre nivå än hos den där trevliga prästkragen, annars kan det gå riktig illa!

Drift med ekonomer

Den här länken är nog bara av intresse för en eller ett par av mina läsare, men ibland vill jag vara exklusiv. Med den så kommer man till en satir (på engelska) över nationalekonomer. Den är skriven av en nationalekonom, svensken Axel Leijonhufvud,  i form av en antropologisk studie av ett märkligt folk, Econ, med väldigt konstiga vanor, seder och ideer.

Econs utseende framgår inte av artikeln. Så här kanske det är?

"Alla sätt är bra ...

... utom de tråkiga", för att citera ett gammalt talesätt.

Dock tar det emot att sätta etiketten "humor" på det här inlägget.

Möte mot Clinton & Co, del 2

Här är ett tillägg till gårdagens foto-bilaga om demonstrationen på Sergels torg. Då inriktade jag mig mest på bilder som visade plakat, banderoller och andra utsmyckningar. Här är några bilder som visar lite mer av folkmängden nedanför talarplatsen. Ingen jätteskara, men det var kanske några hundra. Tråkigt väder var det.

Bland deltagarna fanns 'herr Omar', alltså Jonas Mohamed Omar från Uppsala. Det var ett tag sedan jag hade kontakt med hans skriverier på nätet, mycket på grund av hans otrevliga följeslagare på bloggen, men sedan Lindelöf rapporterade en viss förändring kanske det finns anledning till uppmärksamhet igen. Jag tog det här fotot och tänkte "den där killen ser ju ut som Mohamed Omar" - och han har skrivit ett blogginlägg om sin närvaro och nuvarande politisk-religiösa synpunkter. Fortsättning lär följa, förmodligen med en del kritisk politisk esoterisk sufism!

Några funderingar om inflation

För att läsaren skall få något större utbyte av det här inlägget är nog kännedom om inflationsspöket bra: det som förväntas dåna in om svenska staten utnyttjar sin rätt att skapa pengar till att göra just det. Staten kan alltså utan vidare fixa konton för att anställa arbetslösa människor och sätta oanvända resurser i arbete. Det kan man göra om man har sitt egna myntverk. Men då skriker många (även folk som borde veta bättre): INFLATION! - Några funderingar:

Tänk på arbetslösa människor som antingen uppbär försäkringsersättning (a-kassa), eller bidrag (socialbidrag eller andra tillskott). De har alltså redan inkomster. Varför skulle deras inkomster plötsligt bli inflationsdrivande om inkomsterna omvandlas från ersättning/bidrag till lön? Kanske till och med lön för produktiva arbetsuppgifter?

Tänk på stillastående maskiner och annan utrustning. Varför skulle dess ägare vägra att ställa dem till förfogande för en hygglig ersättning, eller plötsligt försöka pressa upp priset? Det kan ju finnas sådana extremfall. I så fall kan man fundera på om expropriering, tvångsinlösen, kan vara lämpligt. Men oftast kan man nog meddela att "passar inte vårt erbjudande så får det vara". Men jag undrar om inte stabila offentliga kontrakt kan betraktas som en välsignelse av många hårt prövade småföretagare.

Varför skulle en ökning av statliga fonder som bidrar till samhällets utveckling vara inflationsdrivande medan bankernas krediter, som grundas mest på luft och leder till improduktiv konsumtion, inte är det? Bör inte i själva verket uppskruvade bokostnader i högsta grad betraktas som skadlig inflation? Vad är egentligen viktigast, att några muppar gör 'bostadskarriär' eller att järnvägen går i tid och skolorna blir härliga lärdomstempel?

Den här kaninen mötte jag på morgonpromenaden, Den har inget med inlägget ovan att göra, men jag tyckte den såg trevlig ut. Det är klart, stöter den på en annan kanin kan det ju bli kanininflation, men då kanske man kan slå på reklamtrumman för kaninstek ...? 

Möte mot Clinton & Co

Killary, förlåt Hillary, Clinton är i stan för att ge order till sina svenska underhuggare. En liten skara människor samlades på Sergels torg för att ge sina synpunkter på det, på de USAmerikanska krigen, och på NATO.

Listig konstruktion: viftar man lite på plakatet kommer skon att slå kärr ... Clinton i nyllet!

Ockupera Wall Street, inte Afghanistan!

Karta över USA:s militärbaser

Jag tror inslaget av svensk-syrier i mötet var ganska stort. Det är ju deras hemland som står på tur att slaktas.