Cyber- och andra krig - några reflexioner

Marshall McLuhan är ständigt aktuell. Det var inte länge sedan jag körde det här citatet på bloggen, men nu tar vi det igen:

När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...
Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]

Och detta med anledning av en understreckare i Svenskan. Rubriken hävdar att "Morgondagens krig utspelar sig i cyberrymden" vilket stämmer under vissa förutsättningar. En uppenbar förutsättning är att båda sidorna inriktar sig på cyberkrigföring. Men vad händer om cyberkrigaren möter en lätt utrustad och högt motiverad motståndare som kämpar på hemmaplan utan att använda så mycket elektronik? Det kan vara motståndsmän i Afghanistan med automatvapen. Det kan vara indiska gerillamän och -kvinnor ute i djunglerna, ibland inte utrustade med mer än pilbågar, hemmagjorda gevär och enkla vägbomber. De är inte high-tech, men de har en annan viktig tillgång: stöd av övrig lokalbefolkning. (Jodå, den indiska gerillan har häftigare vapen och modern elektronik också i sin armé, men dess milisförband är på den enklare nivån.) Det kan vara upproriska människomassor i framtiden mega-städer, i krig många gånger värre än vad vi sett i Gaza.

En annan aspekt med cyberkrigföring är vad vi kan kalla för lärandekurva. Kriget pågår ju redan, och när ena sidan har något hyss för sig kan den andra utnyttja det. Antag att ett land skickar datavirus för att förstöra industriell utrustning i ett annat land. Kortsiktigt är det en motgång för den drabbade, men långsiktigt kan mycket väl något annat hända. Viruset kan analyseras, kanske utvecklas till en ännu giftigare variant, och skickas tillbaka till avsändaren vid något känsligt tillfälle. Att skicka ut virus på nätet är jäkligt dumt för man vet aldrig var det tar vägen. Man får förmoda att Iran, Ryssland och Kina har minst lika smarta datamänniskor som USA och Israel.

Jag gissar att det också pågår ett 'lärande' i Syrien nu också, med en massa elektronisk krigföring, avlyssning, störningar, falska meddelande etc., fram och tillbaka. Och där är inte bara USA/NATO/Israel/Gulfstaterna inblandade mot ett ensamt Syrien, utan man kan nog gissa att Ryssland och Kina samt Iran hjälper till på den syriska sidan. Här är en farlig situation där stormakterna står mot varandra, men utan att direkt skjuta på varandra. Däremot undersöker de vad motståndaren kan göra, och vad man själv kan göra för att slå tillbaka. Så tolkar jag läget i alla fall. Och trots angriparnas enorma övermakt är nyckelfaktorn även här vad det syriska folkets flertal anser. Vill det kämpa kommer nog ingen cyberkrigföring i världen att kunna rädda de splittrade skarorna av Falska Syriska Armén och islamistgrupperna. Den syriska armén är ju faktiskt en 'medborgarhär' i och med att den bygger på värnpliktiga trupper, och dessutom förstärks den nu av hemvärnsgrupper.

Dessutom lär den syriska krigsmakten ha tillgång till drönare vilket också betyder en uppgradering av den militära förmågan. För någon tid sedan var en (kanske iranskproducerad?) drönare på en flygtur in över Israel. Det visar hur lärandet ganska snabbt kan ändra maktbalansen. Det tekniska gapet fylls igen. Och det kan göra situationen väldigt farlig under en tid. En makt som känner att den håller på att tappa greppet kan få för sig att göra ett desperat slag, inte med cybervapen utan med riktiga bomber.

Predestination - ingen bra idé?

Predestination är ju inte ett ord man svänger sig med dagligen. Möjligen om man är någon sorts ultrareligiös figur då, kanske främst kalvinistisk kristen. Meningen med predestinationen är att ens öde så att säga är spikat i förväg av den gudomliga makten. Vem som är syndare respektive rättfärdig är alltså klart redan på förhand och det går inte att göra något åt det. Då undrar jag: vad skall man ha religionerna och deras bud till om allt är bestämt i förväg? Om man nu är predestinerad till att vara syndare så verkar det meningslöst att slösa bort dagarna på böner och goda handlingar. Och tvärtom: är man predestinerad till fromhet så kan man busa på utan att behöva befara efterräkningar på Domens Dag! - Det förefaller som om predestination skulle göra religionen meningslös. Det spelar ju ingen roll vad man gör, ens öde är redan bestämt.

Eller alternativ tanke: om nu denna predestination har beslutats av en en påstått allsmäktig gudom så borde denne redan från börjat ha kunnat bestämma att alla skall vara goda och fromma, och ingen får vara elak syndare.

Nä, det verkar inte vara någon god idé med predestination. Egentligen vet vi ju bara en säker sak i livet: vi kommer att lämna det definitivt inom överskådlig tid.

Varför detta mitt grunnande på en religiös term som säkert inte bekymrar så många, åtminstone inte i det sekulariserade Sverige? - Jo, via Mohamed Omars blogg kom jag till en annan blogg, Kristen Opinion, där prästen Annika Borg funderade över vem som kan få 'syndernas förlåtelse' efter att ha gjort tokiga saker. Inledningen gjorde mig förvånad:

Det verkar som om en riktigt hård variant av predestinationsläran är på modet inom Svenska kyrkan. Den alltmer calvinistiskt präglade teologin börjar bli påtagligare och synligare. De fördömda ska pekas ut av andra människor redan här i jordelivet.

Förvånad? - Ja, Svenska kyrkan har ju snarare ganska länge varit kritiserad för att vara ganska snäll och profillös. Men kan det ha hänt något när kyrkan skiljdes från staten? Kan andra tendenser ha fått friare spelrum när man är sig själva närmast och inte behöver fundera på vad ecklesiastikministern kan tänkas ha för synpunkter på vad man håller på med?

Den svenska statskyrkan var, i likhet med det socialdemokratiska partiet, en enorm blandning av alla möjliga tendenser. De hölls samman av tämligen nöjda och statligt betalda präster. Men när staten drar sig undan kan tendenserna starkare än tidigare dra åt olika håll och väsnas och skälla på varandra. Uppenbarligen är Kristen Opinion rejält osams med en annan kristen blogg, nämligen Dagens Seglora. Man kan, som författaren till en gammal välkänd väckelsesång, ställa frågan: "Varför skola mänskor strida?"

Lite rymdmusik

Hittade just ett tips om den här filmen från NASA. Den innehåller material från ett par små satelliter som spanar på strålningsbältena runt Jorden och som har registrerat en del intressanta ljud.



Man kan ju kalla det musik eller sång, mig får det att tänka på fågelsång.

Full fart på Grillo(rna)!

Det var som tusan. Redan för fem år sedan skrev jag om Beppe Grillo och hans nätkampanj på denna blogg! Det lär dock inte ha någon större betydelse för utgången av det senaste valet. Det här klippte jag från italienska nyhetsbyrån ANSA nyss:

Drygt en fjärdedel av väljarna, 25,55%, valde alltså Grillos parti. 29,13% lade sin röst på gamle storskojaren Berlusconi. Lägger man ihop siffrorna från vänster till höger så blir det nog i själva verket närmare 100% för skojare av större eller mindre format. Eller för att citera den norske iakttagaren Pål Steigan:

Italienske velgere har vist sinnet sitt i dette valget. De føler at politikerne har sviktet dem, derfor samler de seg om en ikke-politiker. De gir blaffen i diskusjonen om høyre-venstre, siden det knapt er mulig å se forskjell.

I övrigt ser valet ut som en intressant illustration till något jag läste häromdagen, angående de neoklassiska teorierna om 'rationella förväntningar'. Kritikern (kan ha varit i den här artikeln) påpekade att när människor efter en svår kris fortsätter att rösta på de figurer som orsakat krisen är det ett bevis för att tänkandet inte alltid är rationellt. Eller att somliga är knäppa i roten helt enkelt. Och då kan de fortsätta att rösta på figurer som Berlusconi eller Monti. Alternativt letar man upp en ny pajas att rösta på, som Grillo. Fast vi får nog vänta med omdömet om hans parti. Rörelser av den här typen brukar krascha eller göra bort sig efter ett tag, men det är ju inte omöjligt att hans femstjärninga rörelse har något konstruktivt att komma med. Dock är mitt grundtips att den åker ner i det italienska korruptionsträsket efter ett tag.

Ordning och reda och lönen på freda'!

Enligt Svenskan har denna märkliga episod nyligen inträffat:

Ett skriftligt intyg med förväntat dödsdatum. 
Det var vad Försäkringskassan ville ha för att en 23-årig cancersjuk man skulle få sin sjukpenning. 

Undrar om den/de ansvariga ser ut ungefär så här:

Nej, det här är ju inte roligt. Det är galenskap. Det är skamligt. Det är socialmoderaternas politik. Hur kan man bli av med dem?

Kapitalismkritik från höger

För den som tänker enligt den marxska traditionen är saken inte så svår: den grundläggande teknologiska nivån kommer även att starkt påverka hur det dominerande tänkandet i samhället utformas. När samhället går från en teknologisk fas till en annan kommer det att inverka på den vetenskapliga och kulturella debatten.

Utan att uttalat ha använt en marxistisk modell är det ungefär vad Marshall McLuhan också förespråkade. Han visade på boktryckarkonsten som en seriell process som blev förebilden för industriell serieproduktion. Den skapade en viss sorts tänkande som kom att dominera i västerlandet under några hundra år. Men så kom datamaskinerna och det elektroniska samhället och ställde mycket på huvudet. Som han skrev: Det löpande bandet ersattes av databandet. (Ja, detta var för länge sedan när datamaskiner var jättestora och fick sina data från jättestora rullar med magnetband.)

För att sammanfatta: den industriella modellen med sin förutsebarhet och förutbestämdhet (moment C följer på moment B som följer på moment A) ersätts av en betydligt rörigare modell där många processer löper parallellt, griper in i varandra, utvecklas mer slumpmässigt. Men innan detta modellskifte inträdde var det ingen slump att ...

... tankesmedjan Rand (research and development) corporation, ett barn av det kalla krigets militärindustriella komplex, på 50-talet skapade ett monster – en ny version av filosofen John Stuart Mills homo economicus.

Notera det där med industriellt och 50-talet. Det var under den rationella seriella industriproduktionens glansålder. Fabrikerna var fulla av arbetare som utförde noggrannt beskrivna arbetsmoment enligt arbetskorten, och det hela styrdes av jättelika hierarkiska organisationer.

Citatet finns i en kulturartikel i Svenskan som diskuterar kritik mot kapitalismen från höger. Dessutom kommer den från Tyskland. Kan man gissa att den är en uttryck för den 'sociala kapitalism' som sägs känneteckna kontinentaleuropa, till skillnad från den anglosaxiska råkapitalismen?

Ännu så länge härskar homo economicus, 'the economic man', inom nationalekonomins huvudfåra, men den är under attack. En svensk ekonom som tillhör angriparna är Lars P Syll (blogg här). World Economics Association är en internationell gruppering som också hårt angriper den härskande nationalekonomin.

Kritikerna anser att teorin om en individ som alltid styrs av 'rationella förväntningar' helt enkelt inte stämmer med normalt mänskligt beteende. Gör vi vid varje beslut en iskallt logisk kalkyl hur mycket vi kommer att tjäna på olika alternativ? Det är tvivelaktigt. I så fall är matematiska spelteorier av ganska litet värde för att förstå hur folk i gemen agerar i en riktig värld, utanför spel-labbet. (Jag vill inte avfärda spelteorier helt, men de bör betraktas med visst misstroende, särskilt om de spelande är USAmerikanska ekonomistudenter med konstiga ideer.) Det är mer troligt att vi tar oss fram på ett ungefärligt sätt i tillvaron, ofta faktiskt går emot de egna intressena, inte bryr oss om att räkna så noga, tar det som verkar hyggligt bra, etc.

Men åter till artikeln, och kritikern som heter Schirrmacher. Han hävdar att etnologer, litteraturvetare och kulturskribenter har den mest relevanta kritiken av kapitalismen, inte ekonomer eller samhällsvetare. Etnologer (menar han kanske antropologer?) och kulturfolket är "vana att betrakta påstådda sakförhållanden och det som anses vara givna fakta som berättelse." Det där låter lite skumt och postmodernistiskt, eller också hänger jag bara upp mig på termen "berättelse".

Hur som helst, etnologer med flera ser på samhället som en mänsklig skapelse och inte som något som lyder under naturlagar, säger Schirrmacher. Ekonomerna kommer fortfarande dragande med sin overkliga kalkyleringsmaskin till människa.

Jag tror man kan säga att antalet komponenter i ett samhälle är så många, och så trassligt förbundna med varandra och ibland så svåra att förutsäga, att man inte kan se motsvarigheter till exakta naturlagar i samhället. Däremot kan man ju se mer eller mindre starka tendenser. När Karl Marx kläckte idén om "lagen om profitkvotens fallande tendens" framgår det ganska klart att han kunde ha gjort det enklare genom att helt enkelt släppa lagen, och i stället skriva "profitkvotens fallande tendens". "Berättelsen om profitkvotens fallande tendens" låter däremot ganska töntigt.


Här finns den ursprungliga tyska artikel, en recension i Süddeutsche Zeitung. Där står det bland annat:

Man muss den Kapitalismus auch zu "lesen" verstehen.

Man måste också förstå att "läsa" kapitalismen. Och det är ju svårt att säga emot. Försökte stava mig igenom högtyskan, och där finns fler intressanta reflexioner än vad som fick plats i referatet i Svenskan. Ta det där med skillnaden mellan information och vetande. Ett samhälle där information behandlas som en vara behöver inte vara ett samhälle med högt vetande. För information i sig behöver inte betyda att man vet så mycket. Inte förrän de olika småbitarna sätts samman till förståeliga kunskaper på högre nivå blir de vetande.

Det kan vara så att vetandet, eller om man kallar det 'bildning' trängs tillbaka när allt större mängder obearbetad information strömmar runt i samhället. Även vänsterradikala personer suckar över att 'den bildade borgerligheten' numera i stort sett verkar vara utdöd. Och därmed kan vi se en orsak varför även ett fåtal personer från den borgerliga sidan kan vara mycket kritiska till dagens kapitalism. Det gamla bildningsidealet faller samman när media skenbart öser ut mer och mer nyheter, fast det i själva verket är en soppa som ofta gör tillvaron mer obegriplig än vad den borde vara.

På tal om det, och obildade muppar. Från en understreckare i Svenskan hämtar jag denna intressanta upplysning:

Vissa av mina studenter blir genuint förvånade när jag berättar att Sverige och Finland utgjorde en stat före 1809.

Denne skribent har alltså drabbats av studenter, personer som lyckats trassla sig genom skolan från ettan och upp till gymnasiets avgångsklass, utan att ha lyckats uppfatta att Sverige och Finland var samma land under sexhundra år! Frågar man dem om något pop-kulturellt skit från USA får man förmodligen veta allt! Detta kanske säger en del om förhållandet mellan information och vetande?

Vår på fel ställe?

Så här arg ...

... kan man bli när man får syn på det här!

Just det! Vad är det för misskötsel av vädret egentligen? Vårtemperaturer i Jämtland och Lappland, medan vi stackars huvudkommunsinnevånare fortfarande terroriseras av minusgrader och en massa otrevlig snö och is! Kartan visar läget igår, jag klippte den från SMHI:s hemsida där man kan följa vårens fram- och återmarscher dag för dag om man klickar här.

Nå, viss vårstämning var det ändå på morgonpromenaden. Grönfinkarna bubblade och några vårgalna hackspettar drog häftiga trumsolon. Man får försöka hålla ut ...

OPS-an, det blev visst fel!

Ibland går det fort i ekonomins berg- och dalbana:


10:41Tysk framtidstro blomstrar

10:40Sämre tider för tysk ekonomi

Fick syn på dessa rubriker ovan till höger om en artikel som berättade att budgeten för bygget av Nya Karolinska spricker så det dånar om det. Det rör sig om något som vettiga människor har varnat länge för, nämligen OPS-modellen. Offenlig-Privat Samverkan. Landstinget började bli nervöst när kostnaderna drog iväg och inkallade konsultfirman McKinsey för att kolla notan. (Undran: vad kostade konsulten då?)

Enligt McKinsey är det offentlig-privat samverkan-modellen OPS som gör sjukhuset så dyrt:

Det är ju en lustig slutsats från McKinsey, eftersom jag antar att det viktiga skälet som uppgetts för OPS är att det snarare skall bli billigare och effektivare. Men det var nog bara ideologiskt trams för att underlätta privatföretagens plundring av de offentliga kassorna. Det är en generell tumregel att stora byggen har en tendens att bli kostsammare än enligt planerna, men eftersom man inte kan stoppa ett jätteprojekt mitt under uppförandet så är det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta. Dyrt blir det om projektet utförs under offentlig regi, och inte blir det billigare om man låter vinstjagande privatföretag mer eller mindre ta över. Nåja, här ser det åter ut som om verkligheten punkterat ett företag som motiverats mer av ideologi och mindre av ekonomi med eftertanke i förväg.

Tydligen har ärendet blivit så besvärande att även grupper som borde vara positiva till OPS blir nervösa och känner att man måste distansera sig.

Igår kom också kritik från tankesmedjan Timbro som anser att OPS-modellen är olämplig och att Nya Karolinska kommer att förvärra snarare än att lösa vårdkrisen i Stockholm.

Undrar vad Alliansväljarna i Stockholms län säger om detta? "Öööh, jag fattar ingenting, allsåå ..."

Förslag på två plakat

Lars Vilks skall ha utställning i Malmö. Avgående kommunalrådet Reepalu har hoppats att ingen går dit och fått skit för den åsikten. (Ibland undrar jag om inte somliga åsiktsfrihetsprofeter själva har en märklig tendens att racka ner på folk som enligt dem själva råkar ha fel åsikt.)  Jag tycker det räcker att två går dit, dock behöver de inte in i lokalen. De kan vandra fram och åter på trottoaren utanför, bärande var sitt plakat. På det ena står det: "Rembrandt, HAN kunde teckna han!" På det andra finns ovanstående bild (har haft den tidigare här på bloggen) samt förklarande text: "Judesugga, tecknad av L. Vilks".

Här är Rembrandt själv förresten med ett självporträtt, är det månne konstens förfall som får honom att stirra så förskräckt? Och just det, teckna, det kunde han!

Fler satellitbilder

Här är ytterligare ett inslag i min oregelbundet förekommande serie med satellitbilder. Idag tre stycken, varav en har personlig betydelse för mig.

Det här ser ut som tillknycklat stanniolpapper tycker jag. I själva verket är det vulkanen Beerenberg på ön Jan Mayen mitt i havet mellan Norge och Grönland.

Nu befinner vi oss väldigt långt österut i Sibirien, på Tjuktjerhalvön. Floderna rinner norrut mot Ishavet.

Och till slut ... här har jag varit. Njakajaure, en bit söder om Abisko vid Torne träsk. Jag har badat i den här sjön. Varmt och skönt fast det var innan midsommar, men det beror av att det är en ganska grund sjö med stenbotten. Några dagars sol och den blir fort varm. Söder om den stora sjön finns ett par mindre dammar, och där häckar det smålom. Sedan flyger smålommarna upp till Torne träsk för att fiska, och skrämmer ibland slag på folk med sina fasansfulla skrin.

Werner Sombart

Min observante läsare Jan tipsar om en artikel på norska (varning! norska är jättesvårt att förstå!) som handlar om en tysk sociolog och ekonom från förra och förrförra århundradet, nämligen Werner Sombart. Han levde 1863 till 1941.

Så här såg Sombart ut. Tycker han påminner en del om den klassiske DDR-ledaren Walter Ulbricht.

Något vettigt var det väl med Sombart eftersom Friedrich Engels hävdade att denne var den ende tyske professor som förstått Marx. (Jag letade lite i Engels' skrifter på nätet, men hittade inte just det yttrandet.) Sombarts bestående insats tycks vara att han ingick i en tysk tradition av att bekämpa kapitalismens värre avarter som medlem av Verein für Sozialpolitik, och därmed var han med och lade grunderna för den moderna välfärdsstaten (han var även ledamot av tyska riksdagen). Dessutom skrev han på sin tid inflytelserika böcker om kapitalismens utveckling. Kombinationen av sociologi och ekonomi var säkert nyttig för att få en bred förståelse för hur samhället utvecklas. Dagens ekonomer borde skolas i sociologi i stället för märkliga matematiska modeller. Då kanske de skulle inse vad som verkligen händer "där ute".

Erik Reinert som skrivit artikeln frågar varför man skall studera Sombart idag och pekar på några förhållanden:

En grunn er at han etter mitt syn har levert den beste definisjonen av kapitalismen som bestående av 1. Entreprenøren som har initiativ, 2. Den moderne stat, og 3. Teknologi- eller innovasjonssystemet. Når alle disse tre faktorene er så godt som forsvunnet fra økonomisk teori – de er vanskelige å modellere – har vi et problem.

Själv undrar jag om dessa punkter är de tre bästa. Bör inte arbetskraftens förvandling till handelsvara vara en av de viktigaste, kanske den viktigaste, av punkterna för att definiera vad kapitalism innebär?

En annan slutsats av Reinert tycker jag låter bättre:

Når nå Kina synes å ha forstått hva som gjorde Vesten rik, mens Vesten selv drukner i finanskapitalens herjinger og i det tyske økonomer kalte mammonisme – det vil si jakt på penger i seg selv, i motsetning til produksjon – kan det være nyttig å grave frem Sombarts forståelse av hva det egentlig var som lenge gjorde Vesten så unik, hva som lenge gjorde kapitalismen i stand til å produsere slik velstand.

Redan Aristoteles fördömde jakt på pengar för pengars skull, och det tycks vara ett evigt tema genom den ekonomiska historien. Men slingrar sig inte också numera Kina i plågor orsakade av överdriven mammonism!

Antisemitism/antiislamism

Vad som emellertid gör denna psykopatologiska företeelse så svår att effektivt bekämpa är, att den är av irrationell natur. Inget av de argument, som med kuslig enformighet och en kuslig vokabulär bruka framföras i den antiislamska agitationen, har det ringaste med förnuft och objektiv sanning att skaffa. Där de inte är medvetna lögner är de tvångsföreställningar av samma art, som man träffar hos människor, som lider av förföljelsemani eller storhetsvansinne. Men med sådana människor tjänar det som bekant mycket litet till att argumentera. De finner alltid på skenbara argument som stöd för sina vanföreställningar. En man, som lider av förföljelsemani, kan t. ex. få för sig, att hustrun vill mörda honom. Visar hustrun honom vänlighet, så är det hyckleri och förställning, visar hon sig ovänlig, så är saken klart bevisad, ger hon honom mat, så är det för att förgifta honom, ger honom icke tillräckligt med mat, så är det naturligtvis för att svälta honom till döds. Kort sagt – hur hon bär sig åt, är det ett klart bevis på att hon umgås med djävulska planer. På exakt samma plan ligger psykologiskt sett den antiislamska argumenteringen. Det är därför jag fruktar, att enbart upplysningsverksamhet, hur nyttig och nödvändig den än är, icke är tillräcklig.

Citatet ovan kommer från den gamle lärdomsfarbrorn Alf Ahlberg, fast jag gjorde några ändringar. Ändrade antisemitism till antiislamism, tog bort verbens singular- och pluralisformer och ändrade  ytterligare några ord för att det hela skulle låta modernare. Ursprunget plockade jag upp här, hos Mohamed Omar som numera citerar vad en del äldre svenska författare skrev om antisemitism 1943. Egentligen är det onödigt. Om Mohamed inte under en tidigare period umgåtts med folk som resonerar som enligt citatet ovan hade han sluppit lova att "... skriva, bedriva upplysning och ordna möten om exempelvis antisemitismen. Och jag ska seriöst sätta mig in i Förintelsen".

Men min poäng är att bland dagens så kallade islamkritiker finns det människor som resonerar på samma sätt som psykfallen som Ahlberg skriver om. Samma oärlighet och hat, bara riktad mot andra grupper. Och de är irrationella: en snäll muslim blir för dem bara en muslim som döljer sin elakhet just nu, och alla muslimer är i grunden elaka och ute efter oss. Och det spelar ingen roll vad de säger eller gör, eller att muslimer gladeligen slaktar muslimer som anses vara otrogna religionen, alla är likadana. Med människor som larmar som de värsta antiislamisterna går det inte att föra ett rationellt resonemang, det är vad Ahlberg visade. De tar inte till sig argument. Däremot kan de ta till metallstänger och ändå värre tillhyggen. Någon kanske minns en viss Breivik?

Notera året 1943 förresten. I början av året blev tyskarna slagna i Stalingrad, i juli ett nytt nederlag för dem i det jättelika pansarslaget vid Kursk och samtidigt landsteg de västallierade på Sicilien. Mot slutet av året kom svensken Arvid Fredborg ut med en bok om Tyskland där miljonmördandet av judar i korthet omnämndes.

Exempel på glidande klass-positioner

Här skriver ett par professorer om arbete och hälsa i Svenskan:

Kartläggningar av arbetsmiljön i Sverige från 90-talets början till i dag visar att utvecklingen gått mot ökade krav samtidigt som möjligheten att påverka arbetet har minskat. Värsta utvecklingen i dessa avseenden har man sett bland kvinnor anställda i vård- och skolverksamhet. Just i de grupperna har problemen med långtidssjukskrivning och stressrelaterade psykiska besvär varit störst.

”Ökade krav” handlar om rationalisering, minskad bemanning och ökade tempokrav. ”Minskat inflytande över arbetet” handlar om att de anställda alltmera måste protokollföra det arbete de utför så att andra – som ofta inte är insatta i arbetsuppgifterna – kan kontrollera att de gör ”rätt”. 

Den USAmerikanske sociologen Erik Olin Wrights tanke om 'motsägelsefulla klasspositioner' kan vara användbar om vi vill ha en ram till vad som beskrivs i denna artikel. Wright antar att man kan se en glidande skala i klasstillhörighet från helt oberoende kapitalister, via otryggare småföretagare till mer eller mindre självständiga yrkesutövare, och slutligen arbetande nästan helt utan inflytande på sin egen situation. I ena änden av skalan helt oberoende kapitalister, i andra änden fullständigt beroende proletärer med obetydligt eller inget inflytande. Väldigt många finns däremellan, men kan utsättas för förändringar som uppfattas positivt eller negativt.

Det 'motsägelsefulla' består i att en person kan vara anställd, men samtidigt fått sig tilldelat ansvar och beslutsrätt som tillhör ägarens nivå. I det läget tillhör man två läger samtidigt trots att man formellt är en vanlig knegare. Man kan avancera till verkligt oberoende eller att halka ner och få mindre inflytande, vilket i sin tur slår på hälsan.

Det är det senare som professorerna beskriver. De tar upp vård och skola som omfattar många människor, men man torde hitta exempel på annat håll. Den självständige läraren eller sjuksköterskan förvandlas mer och mer till en övervakad tempoarbetare. Det kan vi kalla proletarisering. Tidigare aktade arbeten åker ner i prestigekedjan, och man kan misstänka att det inte bara slår på hälsa och arbetsglädje, utan på vad som faktiskt utförs. Just den nedvärderingen är inbyggd i den kapitalistiska logiken, där så mycket som möjligt skall produceras så billigt som möjligt och kvaliteten knuffas undan till förmån för kvantitet. Man kan nog lägga ihop detta med en allmän kvalitetssänkning som kännetecknar samtidens nyliberala samhälle, vare sig det är socialmoderater eller socialmoderater som styr (om du förstår vad jag menar). Kämpa eller bli ännu mer nedtrampade, det är nog vad som gäller för skol- och vårdfolket, och många andra.

Lästips om fria syriska skojar-armén

En del intressant bakgrundsinformation om den så kallade Fria Syriska Armén finns i denna artikel. Det finns faktiskt en del folk även i Sverige som hävdar att FSA är en befrielsearmé. Det verkar handla mer om affärer, lokala småpåvar, samt att producera YouTube-klipp åt rika knösar på Arabiska halvön.

PS. Ziad på SyrPer är rolig att läsa (när han inte trampar över, vilket händer ibland). Det skiljer honom från de svenska trist-nissarna som tror att de stödjer något som kallas FSA. Ziad dissar FSA och jihadisterna stenhårt. Verkar som flertalet syrier också gör det. DS

En dålig Mor - ingen tillfällighet?

Svenskans Bitte Hammargren frågar:

Vad tänker en prickskytt som lyfter sitt vapen mot ett barn? ... Just nu sprids bilder från en israelisk prickskytt på sociala medier. Det handlar om den 20-årige israeliske Mor Ostrovski som på sitt privata instagramkonto lade ut en bild där han ringat in ett barn i sitt kikarsikte.

Kanske svaret finns i en intervju med en israelisk radioman som försöker bevara sin mänsklighet och anständighet.

A few days after the end of Operation Pillar of Defense, I gave a talk at a Herzliya high school. The children, who said they came from good homes, told me we have to kill all the Arabs, including the Israeli Arabs, because where do they get off thinking they will get control of the country. Their ideal is to go into the army and kill as many Arabs as possible. That’s one side of the picture, Israeli youth, the new generation, living in an atmosphere of demonizing the Palestinians − which is something the Israeli media are responsible for in no small measure. The other side of the picture is the young generation in Gaza, a child of five or nine. Let’s say he is not wounded, but a four-ton bomb landed next to his house. Do you know that in Operation Pillar of Defense, not one pane of glass remained intact in the whole of Gaza? It’s a tactic of creating sonic booms to frighten people without hurting them. A child who has a bomb like that land next to him can’t hear anything for the next three days. What does he think about the Jews afterward? And where will we end up, if this is how Jewish youngsters think about Arabs?

Till det här kan man lägga en skandal för några år sedan, när israeliska soldater gick omkring i tröjor som propagerade för att döda gravida palestinska kvinnor, samt misstanken att det som händer i Gaza bland annat är att experimentera med nya vapen inför framtidens krig i framtidens jättestäder. Därmed finns inte bara israeliska intressenter med. Dessutom kommer ju anklagelser då och då om att israeler faktiskt medvetet skjuter ihjäl barn. Kan vi tro att beväpnade tjugoåringar i Israel skulle ha någon sorts högre moral än andra beväpnade tjugoåringar, om de tror att de kan komma undan med rena skurkstreck? Ostrovski - ryss? En Mor med dåligt omdöme verkar det i alla fall, kanske påverkad av en miljö där alla som vågar säga emot är motståndare och måste dödas.

Test: är du idiot?

Jag kunde inte låta bli att kopiera den här testen från bloggkollega Skvitts:

Har du röstat på något av Alliansens partier? (1.) Alltså har du röstat på något av följande partier: centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna eller på moderaterna. 

Om du svarar ja på frågan (1.) så undrar jag om du är egenföretagare, delägare i ett eller flera företag, eller om du lever på sparat kapital, eller på aktieutdelning? 

Om du svara nej på frågorna om du är egenföretagare, delägare i ett eller flera företag, eller om du lever på sparat kapital, eller på aktieutdelning,  undrar jag om du istället lever på en vanlig lön, eller på socialbidrag, förtidspension eller sjukbidrag (2.).

Om du svara ja på sista frågan (2.), och svarade ja på fråga (1.) undrar jag om du är en idiot.

Vid närmare eftertanke: är det inte just idioter av den sorten som Foto-Lasse gisslar på sin blogg ibland? Såsom offentliganställda som hurrar för sänkta offentliga utgifter ("lägre skatter") trots att de själva riskerar att åka bort vid nästa "besparing".

Några kärnväljare till Alliansen, eller till Socialmoderaterna kanske?

Sydligt perspektiv

Det här ser ut som någon abstrakt konstnärlig skapelse - men icke! Om jag träffade rätt på kartsajten så är det här några kilometer av Magellans sund. Övre delen av bilden är sydamerikanska fastlandet, den nedre Eldslandet, Tierra del Fuego.  Där fanns ännu i stort sett nakna innebyggare i ett ruskigt kallt klimat) när Charles Darwin gjorde sin femåriga jordenruntseglats på 1830-talet. Eldar hade de dock, eldar som sjöfararen Magellan såg på 1500-talet och gav namnet Eldslandet till sydligaste delen av Sydamerika. Själv fick han ge namn åt sundet. Senare tiders sjöfarare föredrog den kanske lite mindre farliga rutten söder om Eldslandet, utanför Kap Horn.

Stötdämpare finns

Framtidsutsikterna mörkare än väntat, läser man i Svenskan.  Sverige riskeras att dras med när staterna på kontinenten krisar. Det hänger väl på vem som har väntat sig det ena eller andra, men ser man en i stort sett permanent systemkris förstärkt av märkliga politiska åtgärder är detta knappast oväntat. Men det finns några stötdämpare att peka på:

• Sverige har haft permanent exportöverskott i rätt många år nu. Den rimliga tumregeln är att export och import skall gå ungefär jämnt upp. Med exportöverskott ger man bort verkliga varor och tjänster utan att få några varor och tjänster i utbyte. Det kan ses som en utarmning av det svenska folkhushållet. Exporten kan alltså sjunka utan att det blir nationell ekonomisk katastrof (men kanske problem för en del exportindustrier vilket kan kräva näringspolitiska åtgärder).

• Sverige har sin egen valuta. Om vi ser till nyss berörda utrikeshandel så betyder det att kursen åker upp eller ned beroende på hur intressant det är att sälja eller köpa kronor för att göra affärer över riksgränsen. Det var detta som den snorkige excellensen Bildt kallade för "skvalpvaluta" när man skulle göra propaganda för den fina euron. Mycket intressant, eftersom vi just här ser ett av de få exemplen på marknader där utbud och efterfrågan verkligen direkt kan sätta priset på varan - den svenska kronan. När vi verkligen har en marknad som påminner om neoklassikernas perfekta konkurrens backar borgarna och säger "så kan vi inte ha det". Med en flytande valuta kommer kronan att ha "rätt" värde i förhållande till affärerna med utlandet. (Är inte klar över detaljerna, kan det möjligen vara så att kronan ändå har för låg kurs nu?)

• Den egna valutan betyder också att svenska staten inte behöver få brist på pengar (det är detta som tramsputtar kallar att "trycka upp pengar"). Staten kan se till att icke använda resurser i samhället kommer igång genom att skapa konton som debiteras för att de används. Det gäller mänskliga och materiella resurser, att eliminera arbetslöshet och ödeläggande av mänskliga liv och materiella tillgångar. Man kan dra in bankernas kreditgivning till konsumtion (kanske förstatliga delar av det privata skuldberget och skriva av det?) och i stället se till att produktiva/samhällsnyttiga företag och verksamheter stöds. 

Det här är enkelt och kortfattat, verklig politik blir mer komplicerad, men jag tror att det handlar mer om politisk vilja och mindre om vad som är möjligt ifall åtgärder av den här typen genomförs. Och om någon hard-core socialist skulle läsa detta vill jag påpeka att "ja ja, jag vet, det här är inget fullständigt revolutionärt program, men förmodligen kommer hard-core borgare att se det som fullgott skäl till fullständigt hysteriska utbrott".

Man får inte vara blyg och försagd när man kommer med förslag till krisbekämpning!

Nomad eller trasproletär?

Som någon vaken läsare kanske märkt är jag inne i poesisvängen då och då. Det här är något i poesiform som nedtecknades av mig för länge sedan i norra Lappland.

Avresa;
alltid denna existensiella brytpunkt
Dalripan gnäggar åt grubbel
Forsen behåller tonläge, tonhöjd
medan vinden petar förstrött
bland de små björkarnas blad 

Avresa; världsnomad. Nomad? Nomaden "strövar" inte, "letar" inte. Nomaden har sina fasta mål och fasta värden, de finns ingraverade i nomadhjärnans koordinatsystem. Nomaden söker det kända, för det ger säkerhet, följer de osynliga rötter som förenar mark och människa. 

Bara själens trasproletär kastar bort allt, kastar bort sig själv, i ett meningslöst "sökande efter "något". "Något" är ändå alltid någon annanstans.

Marshall McLuhan, som jag brukar puffa för ibland, pekar någonstans i Media på hur det nomadiserande livet och konservatism hänger samman. Det kan vara rimligt. Ett liv som består av en ändlös rad av förflyttningar mellan ett antal fasta punkter, samtidigt som marginalen för att överleva inte alltid är så stor, torde inbjuda till försiktigt tänkande. Den urbane trasproletären lever ett annat liv. Och steget från urban medelklass till urban trasproletär behöver inte vara så stort.

"Sociala media"

En del är heltända på "sociala media", andra tycker de är pest (eller ett Djävulens tilltag för att få oskyldiga människor fast i just osunt beroende av "sociala media"). Jag gick en kurs en gång där kursledningen ville använda Facebook för att meddela sig med deltagarna, annars hade jag inte haft ett konto där. Nu finns det, men jag använder det inte.

Twitter är populärt bland folk som bara orkar skriva 140 tecken och kanske inte har så djuplodande tankar, men där har jag ett konto och har skrivit några gånger. Men det känns inte heller som något att verkligen engagera sig i. Det finns en "följ"knapp på den här sidan, men vänta dig inte att jag skall spruta ut budskap. Jag försökte skriva en haiku idag. Tänkte att det kanske kunde lämpa sig för poesi i det lilla formatet. Men jag vet inte om det blev så bra.

"Här är några personer du kanske skulle tycka om att följa." Nä, det tror jag inte.

- Va, vet du inte om min senaste äggläggning, har ju skrivit om den både på Fejan och Twitter!

- Ärligt talat, NEJ!!!

Oklahoma Panhandle i fågelperspektiv

Igår visade jag några satellitbilder från de sibiriska utmarkerna. Här är några från de USAmerikanska utmarkerna, nämligen bestämt från västligaste Oklahoma, nära gränserna till Texas och New Mexico.

Jättestora cirkelrunda fält. Ger ett egendomligt intryck men kanske är effektivt om man kör runt, runt med en traktor och aldrig behöver stanna eller backa. Titta strax över nedre vänstra hörnet. Där finns en strimmig företeelse. Om man tittar närmare ...

... så upplöses strimmorna i stora fyrkanter. Vad är det för prickar?

Jaja, det är lite suddigt, men ser det där inte ut som en ko? Eller tjur kanske?

De här fälten ger mig intrycket av avsågade trädstammar, ibland med årsringar. Eller om man tycker att det ser ut som någon sorts modern konst. 

En gång tidigare när jag tittade på det här området såg jag en jättelik vindsnurra, men den lyckades jag inte återfinna nu.

Lyssningstips

En av Sveriges stora samhällskritiska låtskapare var ... baron Povel Ramel. Det kanske inte alla har tänkt på. Men han var tidigt ute med kritiska analyser av miljöförstöring, samhällsjäktande och turism, exempelvis. Och på gamla dar lyckades han klämma till med en sång som gav det vi nu kallar globalisering för en rejäl råsop. Vem fan äger vad heter den och kan hittas på Spotify.

Jag kom att tänka på baronens mästerverk i samband med aktuella påpekanden om att rivna gränser och regleringar ger skumma intressen (kriminella alltså) närmast fri fart att fiffla och plundra. Att hästkött äts upp är inget att säga om, men att livsmedelsmaffior säljer hästkött (eller för ett tag sedan svinkött) under falsk varubeteckning är ju något annat. Konsumenten har ju rätt att veta vad hen betalar för! Särskilt om en billig vara säljs som det vore en dyr och fin variant. Men om fula kontroller i frihetens namn (kapitalets frihet alltså) plockas undan öppnar man dörren just för sådana skumma tilltag. Och det är ingen nyhet. Karl Marx skrev om försämring av livsmedel för 150 år sedan.

Sibirisk tundra i fågelperspektiv

Några satellitbilder från den arktiska tundran i närheten av floden Obs mynning i Sibirien. (För några år sedan lade jag upp några liknande bilder från nordligaste Kanada eftersom jag tyckte de hade konstnärliga kvaliteter.)

I nederkanten syns "spaghetti" som  kommer högerifrån. En flod ringlar sig fram över ett platt landskap, ibland byter den lopp och isolerade småbitar lämnas kvar. Den lustiga termen för detta är "korvsjöar". Så småningom torde "korvarna" växa igen om inte den stora floden kommer tillbaka. I överkanten några vägar och en bredare zon som kanske är en kraftledningsgata.

En bit väster om bilden ovan finns en mängd små mörka sjöar, samt en som av någon anledning är himmelsblå. Och i överkanten en stor väg och ett samhälle.

Ett områden som nog inte är så kul att fotvandra i under sommartid - mängder av små sjöar, och resten är nog rejält blött  och myggigt det också.

Jättefloden Obs mynning ut i en vik som så småningom når fram till Norra ishavet.

Dramatiskt diagram

Nyligen fick jag veta att även statsvetare nu har en blogg ute, med det pampiga namnet Politologerna. Här är ett intressant diagram från en artikel om förtroendet för socialdemokraterna. Det ger på sitt vis en del av vår nutidshistoria. Förslag till tolkning:

Ända in på sextiotalet var det inget märkligt med att förtroendet för partiet ibland låg över femtio procent, det var den förankring man hade. Men sedan har det hänt saker. Notera djupdykningen från slutet av åttiotalet och den efterföljande väldiga uppgången till nästan tidigare nivåer under en kort tid. Kan det tolkas som en reaktion på krisen i början av nittiotalet, och att detta kanske var socialdemokratin sista chans att komma tillbaka? Det fanns väldiga förväntningar att partiet skulle uppträda som man trodde att socialdemokrater skall uppträda: bekämpa krisen och rädda jobben! Men nu hade ju de figurer som då kallades "kanslihushögern" men idag kan betecknas nyliberaler tagit över. De var inte intresserad av mossig krispolitik. Resultatet blev att många tidigare trogna vände partiet ryggen och förtroendet sjönk permanent. Femtioprocentspartiet har blivit ett trettioprocentsparti utan att ledningen verkar reagera något särskilt på det. På sikt är det inte hållbart.

Så är det nog

Så stoppade chefen anställdas tjuv-sms

Jag har inte läst vad det här handlar om, men bilden verkar klar nog. Den som vill sms-a på jobbet måste ställa sig längst fram i kontorslandskapet så att alla ser, samt linda en svart trasa om huvudet. De flesta tycker nog att detta är pinsamt, och låter därmed bli att sms-a. Så är det nog!

Sanktioner biter - fast på olika sätt

Jag har flera gånger nämnt bloggen Moon of Alabama som en bra informatör om händelser bland annat i Syrien, samt att det dessutom hänger ett gäng kommentatorer där som ofta har bra extra synpunkter eller information. Häromdagen var det en som lade in en länk till Gallup, du vet den där kända firman som gör opinionsundersökningar, och en undersökning som nyss gjorts i Iran. Det handlade om hur iranierna upplever sanktionerna, och vem de anser är ansvariga. Kort sammanfattat: många känner av dem, men bara en av tio anser att den egna ledningen är ansvarig.

Men sanktionerna biter även på annat håll. USA försöker tvinga andra att delta, och då kan det hända som i Frankrike: tusentals arbetande i bilbranschen förlorar arbetet när man slutar handla med Iran.

En aspekt av blockadpolitiken är att iranierna får en rejäl skjuts att bygga ut sin egen industriella bas. När industrierna byggts och fungerar minskar importbehovet, och förlorade arbeten i Frankrike och på annat håll lär inte komma tillbaka.

Det är nog jäkligt dumt att underskatta iranierna. Jag hänvisar till ett tidigare inlägg i det ämnet Iran, forskning och utveckling.

Bara lite siffror - 30 största yrkena

Nu har jag varit inne på Statistiska Centralbyråns hemsida igen. Man borde häcka där mer, för det kan finnas intressanta saker att upptäcka. Som exempelvis en lista över de 30 största yrkena i Sverige 2010. Jag kopierade tabellen och plockade bort några kolumner, och här är vad som finns kvar.  Blandad kompott, men som jag ser det kan huvuddelen betraktas som mer eller mindre proletär ( = har i huvudsak bara försäljning av den egna arbetskraften att leva på). Fast "kreditrådgivarna" på slutet kanske är mer skumma?

Yrke	Totalt
Undersköterskor, sjukvårdsbiträden m.fl.	166 589
Vårdbiträden, personliga assistenter m.fl.	151 804
Försäljare, fackhandel	104 987
Barnskötare m.fl.	90 599
Övrig kontorspersonal	85 962
Företagssäljare	85 673
Förskollärare och fritidspedagoger	83 895
Grundskollärare	78 064
Systemerare och programmerare	72 216
Hotell- och kontorsstädare m.fl.	68 337
Försäljare, dagligvaror	68 128
Skötare och vårdare	65 972
Köks- och restaurangbiträden	60 422
Lagerassistenter m.fl.	56 087
Lastbils- och långtradarförare	55 863
Bokförings- och redovisningsassistenter	53 074
Administratörer i offentlig förvaltning	45 687
Övriga sjuksköterskor	45 393
Byggnadsträarbetare, inredningssnickare m.fl.	44 838
Administrativa assistenter	44 614
Datatekniker	40 916
Verktygsmaskinoperatörer	39 506
Fastighetsskötare	37 261
Läkare	34 680
Kockar och kokerskor	34 238
Universitets- och högskollärare	33 178
Övriga maskinoperatörer och montörer	30 045
Övriga servicearbetare	29 575
Motorfordonsmekaniker och motorfordonsreparatörer	29 044
Banktjänstemän och kreditrådgivare	28 949

Stalin 1939 om krig mot Tyskland

Rysk polis (antar jag att det är) betraktar buss med bild av hitlertysklands besegrare.

Stalin’s Conversation with A.M. Kollontai(November, 1939)

In essence our conversation moved around the situation that was prevailing with Finland. Stalin advised that we should concentrate the work of the Soviet embassy on the study of the situation in the Scandinavian countries in connection with the infiltration of Germany into these countries and to draw in the governments of Norway and Sweden as well as to influence Finland, in order not to allow a conflict. And, as if concluding, he said that ‘if we do not succeed in preventing it, then it would be a brief one and end with little bloodshed. The time for ‘persuasions’ and of ‘negotiations’ was over. It is necessary to practically start the preparations to repel; to be prepared for war with Hitler’.

Kursiveringen gjord av mig. Citatet kommer från en indisk tidning som ibland trycker material med anknytning till sovjetisk historia. I detta fall är det ett utdrag ur dåvarande sovjetiska sverigeambassadörens dagbok angående ett samtal med Stalin 1939. Som gammal historiker-wannabe kan jag sträcka mig så långt att jag säger att citatet från tidningen är OK, men vad det gäller sakinnehållet måste det givetvis till mera kritiska undersökningar och kunskaper än vad jag har för att hitta eventuella brister eller felaktigheter.

Ursprunget till citatet ovan anges vara ambassadör Alexandra Kollontais dagböcker som finns hos ryska utrikesdepartementet. Vad hon antecknade var ett långt samtal med Stalin, eller snarare en lång monolog av densamme där han pratade om allt möjligt. Det viktiga just här är att han strax innan kriget mot Finland ("vinterkriget") startade, och medan icke-kriget mellan Tyskland och England/Frankrike pågick på västfronten, talade om ett möjligt krig mot Tyskland.

Det här skedde ungefär ett kvartal efter att icke-angreppspakten med Tyskland undertecknats. Stämmer Kollontais anteckningar hade Stalin verkligen ingen naiv uppfattning om Tysklands avsikter. Och varför skulle han ha det? Med tanke på Tysklands styrka gällde det att undvika krig så länge det gick, och under tiden bygga upp sin egen försvarsmakt. Det var med knapp nöd Sovjet kunde hålla emot när de tyska (och tyskallierade) arméerna rullande över gränsen 1941, men det gick till slut. Däremot hade Stalin en naiv uppfattning om hur lätt det skulle vara att ta hand om dessa finnar som vägrade realförhandla.

I övrigt är Kollontais referat (om det är rättvisande) en intressant inblick i Stalins tankeliv, hyllningar till det ryska folket, stora personligheter i historien, dystert/optimistiska förutsägelser om framtiden med mera. Undrar vad han menade att sionisterna var ute efter att knäcka Sovjet? Eftersom det knappast kan ha rört Tyskland måste det vara västmakterna han tänkte på, eller ...?

Nr 3500, och reflexioner om arbetsvärde

Detta måste vara en av mina typiska läsare - klok som en uggla!

Detta är mitt tretusenfemhundrade inlägg på den här bloggen. 3500, vilket jädrans ordskvättande. Men jag har en lösning: om hundra av mina trogna läsare skickar mig hundra bagis per månad så lovar jag sluta skvätta och ägnar mig åt något annat ... som att sätta sprätt på buntar med hundralappar! Överenskommet ...!?

Detta var dagens allvarliga förmaning, nu över till något lättsammare stoff. Arbetsvärde. Här är några oavslutade reflexioner.

Normalt brukar arbetsvärde ses som en matematisk operation: X timmar genomsnittligt arbete för att framställa en produkt är grunden för produktens värde. Därmed kan den rättvist bytas mot en annan produkt som också består av X timmars genomsnittligt arbete. Ungefär på det sättet kan den klassiska arbetsvärdeläran beskrivas: värdet av en produkt består av arbetet som lagts ned i den. Det var de klassiska ekonomernas syn på saken fram till mitten/slutet av 1800-talet.

Men jag tror man kan införa en annan, mer djupgående komponent i arbetsvärdet. Arbetets produkt kan inte skiljas från den som utfört arbetet, och därmed kommer känslor och tankar med i bilden. Och den insikten fick mig att anknyta till den grundläggande primatforskningen som jag ibland skrivit om på bloggen.  Hårdkodat i den mänskliga hjärnan finns (tror en del forskare) ett antal förhållanden som gör att vi kan fungera i grupp, att vi gillar ömsesidighet, att vi har en viss förmåga att förstå hur andra människor tänker. Det där med ömsesidighet (jag hjälper dig och du hjälper mig) verkar intressant när man börjar prata om utbyte. "Du får X timmar av min tid mot att jag får X timmar av din tid" - så kanske det låter när en del av vår hjärna funderar. Men vad händer om du ger X men bara får x tillbaka?

Vilka slutsatser kan man dra av detta? Kan det vara så att ojämlikhet i utbytet är en otrevlig och skadlig kulturell överbyggnad på en i grunden rättviseträngtande mänsklighet? För att mänskligheten skall må själsligt väl måste känslan av (och det faktiska) orättvisa utbytet bort. - En rimlig slutsats?

PS. Arbetsvärdeläran grundlades i ett förindustriellt samhälle med hantverks- och bondeproduktion. Det bör ha varit ganska enkelt att värdera olika arbetsinsatser för den som kände till hur de borde vara. I och med storindustri och tjänstesektor har en del förändrats. Men jag tänkte inte krångla till resonemanget så mycket i det här läget. Annat än med ytterligare en lite grumlig reflexion: när storindustri- och tjänstesektor rör till principerna för arbetsvärdering så kan det vara vara ett tecken på att tiden rinner ut för det system som i grunden antas vila just på arbetsvärdering. DS.

"Guldbaggarna" och skrämseln

Vi är i ett historiskt skede när inte bara mynt, utan sedlar, blir en allt mindre del av den ekonomiska vardagen. Väldigt få personer går numera runt med tjocka sedelbuntar för sköta sina affärer, i ökande grad är det plastkort som gäller eller knapptryckningar på datorn. Jag kanske har fel, men kan detta vara en antydan om att hela penningsystemet är på väg ut? Kommer pengar att finnas kvar om säg femtio år, annat än som räkneenheter i cyberrymden möjligen?

I det läget finns det dock en del personer med anknytning till den så kallade österrikiska skolan inom nationalekonomin som förespråkar återgång till guldmyntfot samt att man privat skall lagra guld. Jag vet inte om de i praktiken förespråkar guldmynt, men de antar nog åtminstone att de pengar som finns i cirkulation i form av sedlar skall vara uppbackade av guldreserver. (För några årtionden sedan kunde man ännu läsa på svenska sedlar att de skulle kunna lösas in mot guld - fast det var ju bara skoj.) Med guldmyntfot garanteras penningvärdet
och antas bli stabilt och pålitligt. Den elaka staten kan inte ge ut hur mycket pengar som helst.  Öknamnet för folk som förespråkar det här är "goldbugs", vilket av någon anledning blir "guldbaggar" på svenska.

Ekonomen Philip Pilkington skriver om det här fenomenet och ser guldbaggeriet som skrämselpropaganda och försök att stödja guldbranschen när efterfrågan faktiskt ser ut att sjunka. Själv har jag aldrig förstått varför man skall ha guld som säkerhet, det förutsätter ju att man veta att man kan sälja av det i kristider och byta mot något matnyttigt, men det vet man ju inte i förväg. Detta inser åtminstone också de USAmerikansk "guldbaggarna" som laddar upp med matförråd och vapen, förutom då guld. De väntar nämligen på den stora undergången som kan förväntas när som helst. Hela det ekonomiska systemet kommer att säcka ihop, och då måste man vara beredd. Det finns några av den sorten i Sverige också som propagerar för att man skall köpa guld och skaffa sig en bas någonstans ute i bygderna när det stora sammanbrottet inträffar.  Matförråden kan de ju äta upp, men jag har inte sett någon förklaring till vad de tänker göra med guldet. Hur handskas man med leveranser av guldtackor i ett läge där samhället antas ha brutit samman? Var förvarar man guldet? Blir det inte så att man i själva verket har ett papper som säger att man har X gram guld i ett förråd någonstans, fast man egentligen inte vet om det finns där? Hur är det med det tyska guldet i USA, finns det där det skulle ha funnits?

Det här diagrammet från Pilkington visar efterfrågan på guld i olika sektorer 2002-2011. Jag tolkar det som är under noll-strecket som att fram till och med 2008 sålde riksbankerna guld, och från 2010 började man köpa igen. Men de offentliga köpen verkar inte uppväga vad man sålt ännu. Och kanske det är olika köpare och säljare över åren? Kan det vara så att Kina försöker byta ut en del av sin valutareserv mot guld i stället för dollar? Annars är ju det mest märkliga att andelen guld till investeringar i tackor och mynt har ökat mest fram till 2011. Kanske ett resultat av livlig propaganda från "guldbaggarna". Men andelen till smycken har krympt. Kan det bero av att smycken tidigare betraktades som guldinvesteringar i vissa länder (som Indien och arabländer?), men att man nu struntar i omvägen via juveleraren och i stället tar rent guld?

Ett diagram till, möjligen kan det antyda att en del luft pyser ur guldbubblan på grund av sjunkande efterfrågan på guldtackor och mynt. Kan det vara, som Pilkington skriver, att "guldbaggarna" gått för långt och skrämselpropagandan inte fungerar längre?

Försvunna arbetare?

Hur gränserna för arbetarklass skall dras är oklart och beror av om man vill ha enbart gubbe i blåställ eller om en flicka i kassan eller biträde på sjukhuset går lika bra. Hur som helst, det är ju möjligt att skräddarsy statistiska utdrag numera, exempelvis från Statistiska Centralbyrån, och jag bad datorn plocka fram statistik för åren 2005 till 2012 och för några mer eller mindre proletära huvudgrupper och göra ett diagram.  De exakta siffrorna är inte intressanta just nu, utan hur tendensen ser ut.

Och vad blev det för resultat? Vi kanske kan bortse från nedersta blå linjen som avser "arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske". Ganska få människor där. Men de kanske borde bli fler i ett framtida resursjagande och resurssnålande samhälle? Låt oss se på de övriga.

Alla kurvor utom en, den gulaktiga som avser "kontors- och kundservicearbete" ligger ganska stabila över åtta årstid. Att just kontorssidan sjunker kan sammanhänga med att rationaliseringsvågen kom dit ganska sent, men nu slår datoriseringen igenom på allvar. I viss utsträckning kan det bero av att arbeten som förut sköttes av avlönad personal nu sköts av kunderna som inte får betalt för det. Övriga kurvor i mitten av diagrammet, som verkar avse "rena" arbetarjobb inom industri, bygge och transport, ligger ganska stabila. Hade det varit en rejäl avindustrialisering hade de inte sett ut på det sättet. Trots nedläggningar, utlokaliseringar och rationaliseringar finns bortåt åttahundratusen människor som arbetar här.

Och överst, med tillväxt, är "service, omsorg och försäljningsarbete". Vill man hävda att vi befinner oss i ett renodlat tjänstesamhälle är det denna kurva vi skall titta på ... och blunda för de övriga, samt för arbetarinslagen som finns även här. Arbetarna finns kvar, det gäller bara att putsa glasögonen så man ser dem!

Omvänd bevisföring?

Bevisa att du inte är en robot

Vad kommer härnäst? Robotarna bygger ett eget nät och kräver att man bevisar att man inte är människa om man kommenterar där?

Är inte detta omvänd bevisföring förresten? Det är åklagaren som skall försöka framlägga bevis för att jag är skyldig, däremot strider det mot normal rättsordning att jag skall behöva bevisa att jag är oskyldig. (Så tror jag det fungerar/borde fungera i alla fall i ett anständigt system. Annars kommer ju anklagelser att direkt kunna förvandlas till domar.)

Kan man bevisa att man inte är en robot förresten? Filosofiskt problem av första rangen!

Lästips om McLuhan

Då och då brukar jag puffa för den gamle kanadensiske professorn Marshall McLuhan på den här bloggen. Klicka på taggen "Marshall McLuhan" nedan så kommer det upp några stycken. Läste nyss en nätartikel av den engelske bloggar Richard Seymour som tar upp en del av förhållandet mellan McLuhan och Marx, lämpligt nog betitlad Marxism and McLuhan. Jag håller med Seymour om att McLuhan har en massa nyttiga insikter att förmedla, och att de dessvärre i hög grad förbisetts av vänstern.

McL verkar vara försjunken i djupa tankar!

Seymour förresten, undrar om inte hans medlemsskap i trotskistiska Socialist Workers Party hänger ganska löst nu? Han och en del andra har offentligen satt sig upp mot partiledningen i en skandal som skakar om partiet nu. Men partiledningen har hittills hållit emot alla krav på att ledningen skall dra några djupare konsekvenser av detta (exempelvis avgå och att en extra kongress inkallas). Den anklagas för fördröjningsteknik och att plocka motståndarna en efter en. För att vara trotskister som ofta skäller på stalinistisk byråkrati måste man säga att de använder den där byråkratin ganska bra själva! - Det kan vara så att Seymour är en alldeles för intelligent och tänkande kille för att platsa i en sektliknade grupp av SWP:s typ, och då gör det ju ingenting om han åker ut.

Räddade!

Att vissa islamistiska grupper har en väldigt märklig inställning till det egna kulturarvet (och alla andras kulturarv) är känt sedan länge. Jag skrev ett inlägg om "Vandaler i islams namn", men det täcker bara en mindre del av vad de där figurerna har för sig.

Jag gjorde ett utsnitt av bilden i Svenskan  och vände på den för att  komma närmre ett av de dyrbara manuskripten. 

När nyheten kom att islamister i Mali inte bara förstört gamla muslimska minnesmärken utan även bränt de stora samlingarna av manuskript kändes det otäckt - en verklig kulturkatastrof! Nu berättar Svenskan om hur det gick till när merparten av dokumenten räddades. De flesta smugglades ut från Timbuktu och finns nu i säkerhet. De som förstördes uppges vara filmade sedan tidigare. Skönt!

Det här är viktigt. Det här är en del av det afrikanska kulturarvet som räddats undan religiösa galningar (som betalas och stöds av diktaturerna på Arabiska halvön, som i sin tur hålls under armarna av USA ... ja, det där vet du kanske redan). Afrika är inte skrift- och historielöst. Det har historia, och råvaror som guld. Vad bryr sig guldjägarna om kultur? Förmodligen inte mer än vad islamisterna gör.

Jag undrar om jag minns rätt, var det möjligen en svensk inblandad i insamlandet av gamla manuskript därnere en gång i tiden? Läste en gång en dödsruna över en före detta svensk militär som (på vems uppdrag vet jag inte) åkte runt i den där delen av Afrika och pratade med tuareghövdingar, kom väl överens med dem, och fick dem att skicka in urgamla manuskript till det centrala biblioteket så att de skulle säkras för eftervärlden. Men var det i Mali eller i Mauretanien - minnet sviker!

Lyckad jordreform i Zimbabwe?

År 2000 genomfördes en ganska förvirrad jordreform i Zimbabwe, där storjordbruk ägda av vita övertogs genom landockupationer och marken delades ut till svarta zimbabwier. De som skulle ha ägt marken om inte kolonisatörerna kommit på 1800-talet och knyckt den för egen del kan man anta. Länge har reformen setts som misslyckad och Zimbabwe fått tjänstgöra som avskyvärt exempel på vanskötsel, särskilt bland liberaler. Vad det gäller rapporteringen från landet bör man generellt vara misstänksam i och med att det ofta handlar om historier som slussas genom västliga nyhetsorgan, och deras objektivitet kan vara tveksam.

Men nu rapporterar FN:s nyhetsbyrå IRIN om en ny undersökning som ger ett annat perspektiv: de svarta småbönderna har fått det bättre genom jordreformen. Kortsiktigt var den rörig och ibland våldsam, på sikt ser det bättre ut. Produktionen ökar efter en del svåra år. Man får förmoda att detta ytterligare uppmuntrar människor i exempelvis Sydafrika och Namibia som vill ha motsvarande reformer där.

Här verkar det växa som tusan. Vad kan det vara - majs?

Jag undrar om inte det stora hotet mot Zimbabwe nu är (om vi bortser från att några kolonialister får för sig att landet måste "befrias från diktatorn") är förändrat klimat i södra Afrika? Majs är en stor del av skörden i flera av länderna därnere numera, och slås majsskördarna ut av dåligt väder kan det bli besvärligt.

Rätt åt dom!

Skärmdump: YoutubeSuccévideon ”Gangnam Style” går inte att se på Youtube i Tyskland.

Tyskar kan inte se Gagnamstyle

Eller för att citera ett gammalt talesätt: Somliga straffar Gud genast, och andra efter ett tag!