Obligatoriskt att läsa

Idag är det väl inte så många som bryr sig om att läsa bloggar, så man kan väl skriva lite vad som helst: hejsan toknissar - utan att någon reagerar.

Och varför skriva så mycket själv när det finns andra som gör det mycket bättre. Det här inlägget på Erik Bergs blogg skall du läsa, det är en order! Vad gör killen då? - Jo, han listar upp ett antal punkter av avgörande betydelse för det kommande årtiondet. Egentligen skulle han inte ha behövt gjort det, de skulle redan för länge sedan ha varit formulerade och omvandlade till praktisk politik av Vänsterpartiet och alla andra som kallar sig vänster i Sverige.

Jag citerar bara ett mindre stycke som förmodligen är skvatt obegripligt för de flesta inom dagens vänster:

2. Flera teknologier av kritisk betydelse för de politiska kraftmätningarna, för demokratin och för jämlikheten, närmar sig eller passerar under 10-talet de utvecklingssteg där de förutspås på allvar få betydelse. Det handlar om t ex bio- och genteknologi, kvantdatorer, artificiell intelligens, robotutveckling och nanoteknologi. När de slängs in i handlingen innebär de att nya superförmågor introduceras som kan förändra maktbalanser mellan världspoler och samhällsklasser på samma vis som tämjandet av atomkraften i form av atombomben en gång förändrade den geopolitiska maktbalansen.

Kan du tänka dig Lars Ohly eller Mona Sahlin gå upp i talarstolen och diskutera vad dessa kritiska teknologier har för betydelse och hur de kan användas? - Nä, knappast, eller hur? Och det är en dj-a skandal! Det här är inga konstiga saker, de kan passas in utan större svårigheter i Marx och Engels modell för samhällsutveckling. Men hur många inom vänstergrupperna idag känner ens till den?

När Erik nämner krafter som kan verka positivt ute i världen är det Latinamerika, medan den asiatiska jätten Kina verkar mer som ett hot. Men för de närmsta åren vill jag komplettera listan med södra Asien: Indien, Bangla Desh, Nepal och ytterligare några stater. Jag har vid några tillfällen skrivit om de maoistiska rörelserna i Nepal och Indien, och det lär finnas anledning att återkomma även nästa år.

Alldeles uppenbart bryter dessa rörelser mot den nyliberala världsordningen. Det är de mest undertryckta, "Fjärde världen", som alltmer kommer i rörelse. Stamfolk och kastlösa, kvinnor, etniska minoriteter - adderar man detta blir det rätt många människor. Får de den indiska statsjätten i gungning har det världshistorisk betydelse. Nu försöker staten och inhemska och utländska storföretag att lägga beslag på naturrikedomarna i Indiens efterblivnaste stater. Men vad händer om de inte lyckas? Om upproret i stället bryter sig ut från djungelområdena, ut på slätterna och in i städerna? Om Indiens raketkonstruktörer, IT-specialister, forskare av alla de slag börjar radikaliseras och kräva att landets fattigdom utplånas och resurserna fördelas rättvisare? I Indien finns det mest fattiga och efterblivna, och det mest progressiva och avancerade, och det gör utvecklingen där så intressant. Det är ett land som är som en kontinent med all sin mångfald.

Vad mer att säga innan jag sätter punkt för detta år?

GOTT NYTT ÅR

kan väl vara lämpligt?

Lite om satir, gyckel, Gud- och Jesus-robotar

Vill bara göra lite stillsam reklam för en stillsam liten serie som finns på Aftonlövets ledaravdelningen: Robert Nybergs "Vilgot på arbetslinjen". Man behöver ju inte ta till några stora åthävor för att gyckla med dagens samhälle, det räcker med att helt lugnt avbilda eländet.

Ibland går verklighetens samhälle långt över gycklets gränser. Som när Försäkringskassan utdelar en snyting (bildligt talat) till en mor som just mist ett litet barn. Hon skulle ha begivit sig till Arbetsförmedlingen dagen efter, och hör sen! Leve marschen ut ur dalt- och pjåsksamhället! I Alliansens Sverige skall man nog akta sig för att alltför mycket hedra sin fader, moder, barn eller andra oväsentliga personer. Det finns bara en Gud, känd i äldre heliga skrifter som Mammon. Eller Pluto hos romarna: rikedomens och underjordens gud! Kanske också undergångens gud?

Vad kan man göra i den situationen? Stämma upp en bön till Gud om bättre tider i alla fall? Nu tror ju en del människor att Gud och Jesus inte finns, men på denna sida har vi motbevis:


Listiga japaner har konstruerat en Gud-Jesus-robot som lyssnar till böner och kan svara på dem!

På en bergvägg vid någon väg syntes en förbättrad version av satsen "Gud hör bön". Den hade modifierats till "Gud hör bönder". Klurigt det också.

Varför avslöjas detonator-förfalskningen?

"Varför just nu" och "vilket syfte egentligen?" är bra källkritiska frågor att ställa. Nu kommer det fram uppgifter från en man som verkar ganska trovärdig (han har gjort liknande saker förr och haft rätt) om att "Irans ritningar till en detonator för kärnvapen" i själva verket är en israelisk förfalskning. Israelerna har ju atombomber själva, så de kan ju bara plocka en ritning ur arkivet antar jag.

Avslöjandet kan vara verket av en enskild man, men det kan ju också vara en tänkande grupp som försöker sätta en käpp i hjulet för krigspartiet i Israel och USA. Möjligen också ett försök att slå in nya kilar mellan Israel och USA. För falska papper från Israel kan ju knappast tas som orsak för att börja krig när/om de avslöjas som falska innan kriget drar igång.

Och vilka har egentligen något att vinna på att israeliska bombplan drar in över Iran? Det förefaller i stort sett bara vara två parter: de härskande grupperna i just Israel och Iran. Israelerna vill ha en omvärld i kaos som man tror kan kontrollera, fast man ju åkte på pumpen i Libanon för ett par år sedan. Och när första bomben faller över Iran kan vi nog säga ajöss till oppositionen där. Alla kommer att ställa upp till landets försvar. Terrorbombningar brukar få det resultatet.

Alla andra kommer i varierande grad att förlora. Om vi tar en detalj som sannerligen inte är liten i det här sammanhanget så råkar en stor del av världens oljetrafik passera nära Irans kust. Och jag tvivlar på att USA kan garantera att hålla Hormuzsundet öppet om iranierna beslutar sig för att stänga av tankertrafiken. Det skulle kräva en omfattande insats av marktrupper - och de trupperna har inte USA. Ett faktum som torde vara välkänt inom landets underrättelse- och utrikestjänster.

Stängs oljekranen av i Hormuzsundet (eller om det kommer ett trovärdigt hot om avstängning, det räcker) finns en uppenbar risk att världsekonomin dyker just när det syns tecken på återhämtning, och det tvivlar jag på att så många regeringar och deras folk världen runt är intresserade av. Därför finns det anledning att säga att "ja, det är bra att förfalskningar avslöjas innan de släpas iväg som bevis till FN:s säkerhetsråd, men det vore ju kul att veta om det finns en historia bakom historien också".

Gaphals från Södra ishavet och andra konstigheter

Det här är Chaenocephalus aceratus som lever i Antarktis. Vore inte "antarktisk gaphals" ett passande svenskt namn? Fiskens blod innehåller antifrys-medel men inga röda blodkroppar. . Detta och andra foton av konstiga varelser därnere har tagits av British Antarctic Survey in the Southern Ocean. Nedanstående, samt ytterligare några fantastiska varelser, kan man se här.


Basket star kallas den här på engelska. Verkar vara någon sorts sjöstjärna med utseende av en kal buske. Fascinerande!

Vart tog Ulfstrand vägen då?

Det kryllade av läsarkommentarer, jag tittade bara på de första, men redan där var det några stycken som inte alls ville säga "stå på dig" utan snarare var mer eller mindre kritiska.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har utsett Staffan Ulfstrand, pensionerad professor i ekologisk zoologi, till årets folkbildare. Motiveringen kan man läsa här. Som extra bonus till äran utgår 25 000 kronor. Men det väcker vad jag ser ingen större uppmärksamhet, utom på Lindenfors blogg där jag först såg nyheten igår kväll.

Istället har protester mött utnämningen av årets förvillare. Föreningen gillar inte vissa företeelser som figurerar under mer eller mindre vetenskaplig dräkt och då kan man klämma till med en förvillarstämpel. Något penningpris utgår inte, den utsedde får nöja sig med "äran".

Aftonlövet skriver bara om årets "förvillare", nämligen doktor Annika Dahlqvist. Det kanske beror av att tidningens vetenskapliga profil inte är så hög. Har man någon kompetent vetenskapsredaktör? Hoppas att man kompenserar genom att ge Ulfstrands zoologi några helsidor utan konstiga "journalistiska" vinklingar.

Jag noterar en för och en emot bland bloggar jag ofta läser. Motvallsbloggen är starkt emot förvillarpriset till Dahlqvist. En annan blogg som är mot, nämligen Motbilder, är däremot för priset. Båda har sina argument. Jag känner mig inte så insatt i frågan att jag vill döma själv.

Hos en bloggare som samtidigt råkar vara svensk mayaforskare och därmed djupt fientlig till skumma tolkningar av vad mayanerna någon gång eventuellt tänkt och sagt, och hur detta kan kopplas till universums utveckling och liknande småplock, presenteras namnet på en alternativ förvillare. Om inget händer vid julen 2012 kanske alla 2012-knäppisar kan få priset kollektivt? "Bra jobbat, men det råkade bli fel, he he ..."

Men, för att återgå där jag började: det tycks som om hälsan tiger still. Ingen skriver om Ulfstrands viktiga arbete för att sprida lärdomar om zoologin och ekologin. Och det tycker jag är tråkigt.

Förresten, den som vill veta mer om VoF kan ju gå in på hemsidan och läsa äldre nummer av deras tidning. Uppgörelser med pseudovetenskap kan ibland tas som ren underhållning. Mer underhållande än spöken, UFO och siare på Aftonbladets sidor.

Statistik

Jag håller inte så noga reda på detaljerna i bloggen vad det gäller statistik, men tydligen finns det andra som gör det var det gäller statistik. Följande siffror hittade jag här.

1,5 blogginlägg per dag 10.6 per vecka i genomsnitt

1,6 länkar per inläggi genomsnitt

2729 tecken per inläggi genomsnitt

Med ett och ett halvt blogginlägg per dag måste jag räknas som latmask jämfört med veritabla bloggmaskiner som Jinge eller Svensson.

Den lilla mängden länkar per inlägg är ganska intressant. En del verkar nästan gödsla med den varan men jag vill ofta ta det lugnare. Det är ju faktiskt så att länkarna kan jämföras med fotnoter i en bok eller artikel. En del människor tror kanske att en fotnot är ett kvalitetstecken, "det här måste ju stämma eftersom det finns en not". Men jag tror att mången garvad forskare skulle hålla med mig om att en not inte är mer än en not, den är i sig ingen kvalitetsgaranti, bevisar i sig ingenting, och i vissa lägen kanske mängder av noter kan vara ett varningstecken - särskilt om det är länkar till ställen som verkar skumma.

Att komma förbi al-Qaida

Hos The Arabist citeras en artikel som hävdar att det senaste försöket till flygplansbombning i USA knappt väckt någon uppmärksamhet i arabvärldens media. Det verkar som om de flesta helt enkelt inte bryr sig. I den mån al Qaida varit något stort är det knappast av betydelse längre. Numerärt har väl gruppen aldrig varit särskilt stor, men nu orsakar den inte något intresse hos allmänheten.

Bloggaren noterar detta och följer upp med en fråga:

... the Arabs have gotten over (never fell for?) the mystification and fetishization of al-Qaeda. Their governments now concentrate on its security element, which ultimately is partly a policing matter, partly about preventing failed states and lawless areas in the region, and in the case of Saudi Arabia about curbing tolerance for jihadism within the regime. When will the Americans follow suit?

Svaret torde vara att al-Qaidas verkliga inflytande, eller ens reella existens, torde spela väldigt liten roll. En del människor påstår sig vara inspirerade av dess ideologi och försöker spränga något, ibland dyker det upp en suddig film där någon påstås vara Osama bin Laden, stora krig förs med ursäkten att jaga den förmodligen döde Osama och hans icke existerande organisation - annars är det ingenting. (Jämför med dödstalen orsakade av trafikolyckor, HIV/AIDS. rökning, trafikolyckor etc. för att få lite mer perspektiv på hur många som dödas av terrorism i väst!)

Men namnet fungerar som "mystifiering och fetischisering" för politikerna i väst. I terroristjaktens namn kommer al-Qaida att leva vidare och frodas i väst medan gruppen glöms bort i öst, det är väl ungefär så det fungerar. Godtrogna människor går säkert på det, och att i "terrorjaktens" namn begrava demokratiska fri- och rättigheter. De borde ta itu med den terror som väst ägnar sig åt från Palestina till Pakistan i stället. Då skulle med hög sannolikhet terrorhotet minska radikalt.

Värnlösa barns dag

Barnamorden i Bethlehem - målning av Giotto

Som av en händelse är den 28 december den dag som tidigare kallades "menlösa barns dag" men som sedan fått nytt namn: Värnlösa barns dag. "Menlös" på modern svenska betyder ju något annat än för några hundra år sedan, så namnet ändrades. "Värnlös" kanske gör det hela lite förståeligare.

"Som av en händelse" ... I den knappast historiskt bekräftade bibelhistorien lät konung Herodes döda alla nyfödda gossebarn i Bethlehem för att komma åt den befarade nye konkurrenten Jesus. Men han var redan borta, hans rike var inte av denna världen och skulle därmed inte ens tävla med Herodes romerska lydrike, och Jesus gudomlige fader tycks inte ha rört ett finger för att skydda barnen och deras arma föräldrar.

"Som av en händelse" var det vid den här tiden förra året som israelernas bomber regnade över det försvarslösa Gaza, över barn, vuxna, gamla. Och många döda var barn. Hur ser livet ut för de överlevande, vad händer med barn som dagligen måste leva i helvetet, vare sig de drabbades kroppsligen eller ej av det israeliska raseriet?

"Från konung Netanyahu utgick ett påbud om att alla barn i Gaza skulle ..."

Gaza - ett år - blockaden fortsätter - demonstration

Det var ett år senast: söndagen den 28 december och demonstration på Sergels torg mot det som snarare borde kalla Gazamassakern än Gazakriget. Demonstrationen som ikväll i vinterkylan traskade iväg från Medborgarplatsen var nog inte större än mötet då - jag hörde någon säga 110-115 personer nu. Men i bakgrunden finns ju en betydligt större opinion.

Hur länge skall det fega gullandet med de israeliska fosfor- och splitterbombarna fortsätta? Hur länge skall blockaden av Gaza fortsätta, hur länge de dagliga trakasserierna fortsätta av folk vars enda brott är att de är - palestinier? Hur länge kan denna rasistpolitik få fortsätta, och hur länge skall den ursäktas med att det är ju "mellanösterns enda demokrati" som driver den? Finns det någon fin princip som "israelvännerna" inte har trampat under fötterna vid det här laget för att ursäkta vad Israel håller på med?

Hantverk företagande arbete skapande

"Bristen på alternativ gör arbetslösa till företagare" är titeln på en ny avhandling som omnämns här. Det är knappast en nyhet men förtjänar säkert att undersökas igen ur olika synvinklar. När folk går från arbetslöshet till företagande kan det vara allt från maskerat tiggeri (nasare av trettioalsmodell som "säljer skosnören" eller dagens gatumusikanter av stundom erbarmlig kvalitet) till folk som verkligen har en fungerande idé. Åtminstone har det varit min tanke länge, och det verkar som om den refererade sociologiska undersökningen stödjer tanken:

Många som fått starta eget-bidrag ifrågasätter om just arbetslösa är rätt grupp att satsa på för företagande. De efterlyser högre krav på affärsidén och bättre stöd inför starten av företaget. ...

Bristen på andra alternativ är det viktigaste skälet till att ta emot starta eget-bidrag och bli företagare. De som sedan lägger ned företaget gör det på grund av dålig lönsamhet. ...

En enkät har dessutom skickats till alla i Östergötland som 1995 fick starta eget-bidrag. Den visar bland annat att 58 procent av företagen överlevde de första tre åren.

Skall man beteckna den överlevnadsgraden som god eller dålig? Och vad händer med den grupp som inte klarar att driva företaget vidare? Är de i ett bättre eller sämre läge än innan de fick sitt starta-egetbidrag? - Man får intrycket av att entusiasmen för småföretagande (som i och för sig kanske lugnat ner sig en del) mindre handlar om företande och mer om att till varje pris få bort folk från arbetslöshetsstatistiken. Sett ur den aspekten kanske pengarna skulle kunna användas på annat sätt. Blåsa på med fler tjänster i vår gemensamma sektor exempelvis.



Här är en artikel som jag av någon anledning saxade ur Dagens Nyheter 6 juli 2001. Den handlar om snickarmästaren Thomas Tempte, om yrkeskunnande, om förhållandet mellan praktiskt och teoretiskt kunnande. Nog är det klart att om den konstruerande ingenjören förstår hur tillverkningen ute på verkstaden går till kommer de prylar som konstrueras att bli bättre.

Tempte säger också (det här är intressant för såväl hantverkare som konstnärer) att ...

... en kunnig hantverkare hela tiden går vidare och överträder givna regler. Det innebär inte att man går emot gamla auktoriteter, snarare att man växer om dem. Det handlar inte om trots utan om eftertanke.

Temte jobbar (eller jobbade när artikeln skrevs) för att bygga upp en serie historiska snickarverkstäder. Han hade ett avtal med länsarbetsnämnden i Kalmar för att ge ett tiotal långtidsarbetslösa utbildning och sedan kunde några få arbete hos honom. Sedan bröts avtalet. Temte är trött på villkoren, inte arbetet. Orimligt mycket av hans kraft måste gå åt till annat än själva hantverket.

Det där får mig att tänka på en bra bloggpost från tidigare i år, där Erik Berg i Göteborg skriver om småföretagande, men för in långsiktiga resonemang som man tyvärr inte ser så ofta i dagens andefattiga debatt.

Småföretagande kan vara att få förverkliga en dröm, följa en idé hela vägen. Driva ett café man brinner för, utveckla en uppfinning eller en lösning. Men småföretagande kan lika ofta vara en sista utväg, ett försök att helt enkelt få in lite inkomster för att täcka de nödvändiga utgifterna. Alltså inte något man egentligen väljer för att man ”vill stå på egna ben”, utan något man förvisas till. Då är småföretagandet inte en frihet, utan ett tvång förklätt till frihet.

Varför är inte hela Vänsterpartiet så här visionärt?

... genom att garantera ett fast jobb åt alla, men successivt minska den påtvingade arbetstiden, kan vi få fler verkligt produktiva och nyttiga företag. Ur den fria tiden spirar de största idéerna. Vi är sällan som mest kreativa under våra schemalagda arbeteten och sällan i situationer då vi är socialt pressade. Att vara befriad från schemats och nödvändighetens tvång däremot innebär att man har ett rum där man kan låta tankarna omkombineras och söka sig till positioner som inte är påförhand givna. I fritidens fria rum kan man ställa friare frågor, vandra över bredare fält av inspiration och kunskap, låta discipliner korsbefruktas och pröva idéer man bär på.

Läs den där bloggposten, den är intressant och framåtblickande! Visserligen proklamerade sossehövdingen Östros vid något tillfälle att det var kommunism att garantera arbete, men vem bryr sig om sådana muppar? (Tja, Ohly gör väl det, med tanke på den hägrande ministerposten ... och då försvinner resonemang som det ovan underst på prioritetslistan.)

Som en kam över himlen

För ett par dagar sedan - i föregående bloggpost - pekade jag på julbordets gåvor som högeligen intressanta. Men efter att ha ätit och gottat sig ett tag kan det vara bra med en promenad i friska luften. Och då kan man ju komma att rikta blicken mot himlen. Här är en himmel jag fotograferade på juldagens förmiddag i södra Storstockholm. Notera de märkliga strecken av moln, som om man dragit en kam över himlen. Är det molnformationer på olika höjd och med olika vindförhållanden som skapat det här sceneriet? Klicka upp bilden till större format så syns det bättre.

Skämtan med herr blogginnehavaren

Jo, redan filosofen Nietzsche framhöll vikten av att kunna skratta åt sig själv, så varför säga emot på den punkten? Världen vore kanske trevligare om folk skrattade mer åt sig själva och slog ihjäl varandra mindre, eller ...?

Skämtan med herr Nilsson

Här går herr Nilsson med fjärrstyrd blick:
julbordet är i sikte
med Jansson och skinka och inlagd sill,
och därför hans främsta plikt e'
att äta och dricka med måtta och sans
så kroppen inte far ur sin balans -
det räcker med blott en nubbe
för julfrid åt denne gubbe!

Ja, därmed blir det nog färdigbloggat denna julafton. God Jul därute i stugorna!

Stoppa plågsamma ...

... foton av stackars husdjur som drabbas av de mest bisarra "söta" utstyrslar! Ja, eftersom jag i förrförra inlägget på bloggen (nästan) lovade att inte skriva så långa saker under helgen, men omedelbart bröt mot detta i förra inlägget, gör jag halt här. Tillåt mig bara att meddela följande uppställning. Den uppges visa hur USA tänker vinna kriget i Afghanistan. Om du inte har något annat för dig under julhelgen kan du ju försöka tolka den! Stoppa plågsamma krig!

Är konst lika med "det sköna"?

Vad är detta? En fotsula inristad i en klippa i Sahara för länge sedan. Men vad betyder det? Skall man se det som något vackert, användbart, tänkvärt? Fler bilder från samma område finns här. Fotsular finns ju på skandinaviska hällar också, så tanken bakom kan vara interkontinentalt spridd.

Skönheten trängs ut när det fula tar över skriver en kritisk person i Svenska Gladbladet idag. Han får såväl med- som mothåll av kommentatorer. I något fall vet man inte om det är ironiskt menat:

Äntligen någon som säger ifrån. Detta gällerförstås inte bara konstvärlden. Fin musik är Glockenspiel och änglakörer, varför lär man ut elgitarrer och slagverk på landets musikskolor när det bara leder till destruktiv hårdrock och livsfientlig hiphop.

Eller ... det är nog ironiskt menat. Alla medborgare kanske inte är så gravallvarliga när det nu är dan för dan. Kanske någon redan har smuttat på julmusten?

Artikelförfattaren Johan Wennström jämför med upptåg av Anna Odells sort och skriver om ...

... den samtida konstnormen.

Gör det du, gör det nu, gör det utan att fundera över vilka följder det kan få. Resultatet blir inte sällan därefter: impulsivt, ursinnigt, våldsamt.

Det där låter ju inte bra, och Wennström kontrasterar mot det förflutna:

... en gång ville konsten någonting mer. Den ville erbjuda kontraster till vardagen och visa människor att det, trots allt, är värt att leva. Livet kunde skildras som skönt, dess utövare som vackra. ... Konsten kunde erbjuda ett ögonblick av vila från vanligheten, hopp om att världen också kan vara vacker. Men nu tycks den ofta rygga inför att tyngas ned av sådana uppbyggliga syften.

Men betrakta en klassisk konstnärlig yttring, den berömda Laokoongruppen:



Laokoon var en trojansk präst som försökte varna sina landsmän för grekernas knep med den trojanska hästen, men de gudar som var på grekernas sida eliminerade honom genom att låta några ormar angripa och sönderslita såväl Laokoon som hans söner. Därav denna klassiska grekiska skulptur i romersk marmorkopia. Att folk slits sönder av ormar är förvisso ovanligt, men är det här vackert eller bara snaskigt våld? Var det "konsten" som ville något här? Eller att några bildhuggare, som på den tiden inte sågs som mer än skickliga hantverkare tror jag, ville peta ihop något åt en rik beställare?

Jämför med den här betydligt lugnare och trevligare sovjetiska målningen från 1930-talet:



Jag är inte så bra på ryska, men titeln på den här tavlan kan vara "kolchosråd". Fler tavlor av den skicklige konstnären А.А. Дейнека finns på denna sajt.


Wennström hänvisar till diverse dekadenta upptåg (jag skulle kalla det för "borgerliga utbrott") i dagens kommersiella konstliv och citerar några som hävdar att ...

... skönhet är ett mänskligt behov. Utan det sköna och det estetiskt vilsamma riskerar vi att förlora insikten om livets betydelse.

Det är kanske en hårdragen slutsats. Men hur det än är med detta är det inte bra att moralisk relativism och det som är obehagligt mer och mer tycks bli kulturens mål. För nu som då behöver den andra, bredare kulturen sina motbilder.

Är inte detta i själva verket en smygväg till det alternativa och revolutionära? För bortom den borgerliga kommersiella slätstrukna fulheten, och de dekandenta konstnärernas försök att "avslöja" den (eller åtminstone tjäna storkovan på den) kan det ju finnas något annat och faktiskt skönare, något som kan höja oss som människor några centimeter över den grå vardagen. Det kanske till och med går att förvandla en grå vardag till en skönhetsupplevelse!

Var det inte så att "skönhet" på allvar började diskuteras under det alltmer borgerliga 1700-talet, vid en tid när borgarna och deras filosofer (som Kant) kunde inta revolutionära ståndpunkter? Det kan vara värt att fundera på när en del åter vill höja skönhetens fana, den kan bli revolutionärt röd om man inte ser upp!

Vad tänkte den eller de personer som gjorde den här visenten i Altamiragrottan när isen ännu täckte stora delar av Europa? Skulle de begripa ett resonemang om "skönhet", eller bara hävda att buffelstek smakar smaskens?





Hittad på den här sajten med kinesiska affischer från 20-talet och framåt. Hur bedömer vi det konstnärliga värdet? Jag misstänker att för en välnärd västerlänning är det inte så högt, medan en österlänning med svälten bakom hörnet, är tanken på en välnärd gris en god estetisk upplevelse. Erbjuder man här inte "vila från vanligheten, hopp om att världen också kan vara vacker"? För en hungrig människa kan ett välgött svin var en mycket skön uppenbarelse.

"Gör bättre själv" kan vara en uppmaning till gnälliga kritiker. Jag avslutar med några små saker som jag "gjort själv". Vet faktiskt inte om man kan tillskriva dem något skönhetsvärde, eller värde (annat än möjligen personligt) över huvud taget.

Hösten 96 är den här bilden daterad. Det är akvarell i någon sorts pointilliststil.

Samisk slöjd, blyertsteckning, tror den är från senare delen av åttiotalet. Förebilden torde finnas i Abisko om den inte flyttats.

Tusch med pensel. Granar på vintern. Notera den röda pricken överst till vänster: en domherre. Nu är vi ju inne i den tiden när domherrarnas ödsliga visslingar kan höras i skogarna.

Nå, vad sägs: är detta skönt? Eller skall det omdömet sparas för nedanstående skandinaviska föremål från "trattbägarkulturen"?

Troll-kottarnas julhälsning

Som någon kanske märkt närmar sig en storhelg. Mina små vänner troll-kottarna är vanligen lite blyga av sig, men här vill de framträda och skicka en hälsning till hela världen (den del av världen som firar jul och läser denna blogg).

Jag instämmer, och vill tillfoga att skrivande av långa bloggposter kanske inte blir min högsta prioritet under de närmsta dagarna. Om det inte händer något som är viktigare än viktigt, naturligtvis.

Murar över och under jord

Att de tre vise männen (eller hur många de nu var, och om det möjligen var "tre helga konungar" eller något annat eller om de inte fanns alls) skulle ha svårt att ta sig fram till Bethlehem för att hylla Jesusbarnet är solklart: de hade aldrig kunnat ta sig förbi den israeliska muren och de israeliska vägspärrarna. Detta är en mur ovan jord.

En mur under jord försöker USA:s och Israels lydiga vasallstat Egypten bygga genom att driva ner metallbjälkar i marken vid Gazas gräns. Jag hörde på radion nyss att ett antal internationella hjälporganisationer klagade över att det skulle ta femhundra år att återuppbygga Gaza med den takt som gods nu kan tas in till området. Det vet ju israelerna och agerar därefter. Gaza skall göras obeboeligt. Med en underjordisk mur skall införsel av varor stoppas.

Men smugglarna vid gränsen uppges inte vara särskilt oroliga. Minimidjupet för deras tunnlar är 20 meter, och de kan gräva 40 om så krävs säger en av dem. Min reflexion är att ju djupare tunnlarna grävs, desto svårare måste det vara för israeliskt bombflyg att slå ut dem.

(Bilden från The Arabist)

Annars borde väl israellobbyn vara lite tystare idag, när nya rapporter om organstölder kommer fram. (Att den skulle be om ursäkt för sina förlöpningar får man nog betrakta som uteslutet.) Anklagelserna närmar sig själva den israeliska armén - "världens mest moraliska". Det finns stora gangsters och det finns små, och i det avseendet får israelerna börja tänka efter. De kan inte stå ensamma mot HELA världen men har uppfört sig som om man kan göra det. I förhållande till HELA världen är man en samling småskurkar även om man regionalt är den stora busen. Vem kommer att skydda de israeliska ledarna den dag USA:s stöd börjar svikta? Israelerna själva har ju visat att de inte förtjänar stöd. Deras ledare bör vara medvetna om det. De slog inte ner extremistflygeln bland "bosättarna", de utnyttjade den i stället. Och det kommer att straffa sig.

För övrigt: har det inte varit tyst tidigare? Vad jag minns från min ungdom var att Israels stora trumfkort var att palestinierna frivilligt hade flytt efter uppmaningar från arabiska radiostationer. Det var inte alls för att folk var rädda för terror. Sedan fick någon för sig att lyssna igenom inspelningar av arabisk radio som BBC och Voice of America gjort, och då hittade man inga sådana uppmaningar - snarare motsatsen. Det anfall som arabstaterna sades ha gjort mot Israel 1948 bör snarare ses som ett tidigt fall av "humanitär intervention", ett försök att få stopp på folkfördrivningen. Men det avslöjandet förbigicks med tystnad.

Slut på idéer? - Kolla giftskåpet!

Jag hade krisen inom euro-zonen, och i synnerhet Grekland, uppe i ett tidigare inlägg. Nu fick jag syn på en kolumn i Svenska Gladbladet där Rolf Gustavsson skriver att I brist på nya idéer lockar giftskåpet. Varför inte säga att "när de förhärskande idéerna fallerar får man leta efter andra lösningar som förhoppningsvis fungerar bättre"?

Gustavssons synpunkter är i alla fall intressanta. Han tror inte på signalerna att krisen är över:

De kommer från krämarintressen som vill få fart på konsumtionen, icke minst julhandeln, och från politiker som vill bli omvalda nästa år. Men det räcker med att ytligt skumma den internationella kvalitetspressen för att varje dag upptäcka nya tecken på att krisen fortsätter.

Krämare? Jojo, det är en stämpel att kränga dit på månglarna i köptemplen! Det är inte bara "perifera" länder (ur vems synvinkel?) som Grekland, Irland, Lettland eller Ungern som ligger illa till. Även tungviktare inom EU mår fortfarande illa:

Före valet i september försökte regeringen i Berlin låtsas som om läget var under kontroll, förmodligen mot bättre vetande. Nu börjar liken ramla ur garderoben.

Miljardförlusterna i den halvstatliga Landesbanken kan illustrera hur tysk politik och näringsliv gemensamt snurrat sig yra i den globala spekulationskarusellen. Desperat försöker nu exempelvis det självmedvetna Bayern sälja sin Landesbank efter tragikomiska förlustaffärer i Österrike och Balkan. I måndags förstatligade Österrikes konservative finansminister en bankfilial för 1 euro.

Rädda vad som räddas kan! Fegisar och pultroner först till livbåtarna! Ja, vad hittar vi i giftskåpet då? Exempelvis detta:

Där finns den inskränkta nationalismen, som säger att Greklands problem inte angår resten av EU. En hållning lika politiskt bisarr och som sakligt vilseledande. Om Grekland överlämnas åt sig själv på vägen mot avgrunden och statsbankrutten blir det med nödvändighet ett gigantiskt problem för hela EU.

En närbesläktad drog kallas nationella subventioner till företag på fallrepet. En dyr beroendeframkallande drog utan långsiktigt positiva verkningar. Detsamma kan sägas om den merkantilistiska protektionism mot omvärlden som föresvävar Nicolas Sarkozy, inspirerad av solkungens finansminister Jean-Baptiste Colbert.

Om man utesluter Grekland ur EU för att de grekiska politikerna tog sig in i EMU på oriktiga underlag, kan det hjälpa? Finns det någon uteslutningsparagraf i EU:s stadgar?

Hänvisningen till Colbert handlar om det som senare ekonomer kallade "merkantilism", en ekonomisk politik som europeiska stater förde från 1500-talet och några hundra år framåt. Om denna ekonomiska modell är bra eller inte beror av vems intressen som skall gynnas. Man försökte få en positiv handelsbalans och ingen arbetslöshet genom att staten satsade på stöd till inhemska näringar, ersätta import med egenproducerat, höga tullar på import och liknande åtgärder. Ibland gick det bra, ibland inte. Ofta lyftes pengar in i näringar som inte hade bra förutsättningar för att lyckas. Det är väl där som "giftet" ligger. Men jag har lite svaga minnen om prat om "nymerkantilism" för några årtionden sedan. Kanske det handlade om USA:s tullpolitik?

Trettio år efter att Margaret Thatcher drev igenom sitt marknadsliberala paradigmskifte verkar pendeln slå tillbaka. I brist på nya idéer lockar giftskåpet med en gammal stark statskapitalistisk cocktail.

Om man vill peka ut politiker som är skyldiga till dagens situation ligger väl Thatcher bra till? Senare brittiska regeringar, inklusive "New Labour", har i stort sett trampat vidare längs hennes väg. Och så gick det som det gick. Om det är något som passar i giftskåpet är det nog den politik som Thatcher och Reagan (och härskaror av nyliberala ekonomer) stod för som ligger nära till hands.

Med tanke på att den nyliberala politiken brutit samman, och de borgerliga ledarna knappast har några framtidsidéer att komma med, har de inget annat att göra än att försöka tugga om de gamla uppslagen en gång till. Utan kraftiga statsingripanden fungerar inte systemet, vad än teoretikerna sägaer. Här vore det verkligen läge för politisk opposition och nytänkande ekonomer och samhällsvetare och andra intresserade att gå in och propagera för nya fräscha och giftfritt odlade tankar! En del pekar på Keynes men jag är skeptisk: den typen av lösningar passar i ett samhälle som är industriellt, men hur är det i efterindustriella samhällen? Där kan helt nya infallsvinklar behövas! Och de finns ju naturligtvis.

Troll betraktar ljus igen

Förra söndagen lyckades jag fotografera två troll-kottar som betraktade tre ljus. De är normalt lite skygga av sig men kan komma ut i december eftersom de tycker om det milda skenet från levande ljus. Så nu kan jag presentera två troll-kottar som betraktar fyra ljus. Det går bra att fotografera dem om man smyger fram varligt och inte använder blixt.

"V svänger om förmögenhetsskatten "

V svänger om förmögenhetsskatten rapporterar radion nu på söndagsmorgonen. Tja, det finns väl inte mycket kvar för V att "svänga om" snart. Partiet gör sig själv ointressant, irrelevant. Principerna växlas in mot ministerposter. Undrar om V finns kvar efter nästnästa val? Förmodligen inte i Riksdagen i alla fall. Rationellast vore att lägga ner och gå in i socialdemokraterna i stället. Möjligen kunde man göra lite nytta där som vänsteropposition. Möjligen. Och vad skall man göra med LO? - Ingen aning!

Alerta rörelser i Tredje världen bekämpar kapitalismen, och även det som somliga fnyser åt som "bokstavskombinationer" i Sverige kan spruta ut fräscha idéer om vad som bör göras. Men inte den opposition som ändå har en bred bas i Riksdagen. Och inte LO.

Varför är det viktigt med hur skatterna tas ut och hur skattemedlen omdirigeras i samhället? Enkelt uttryckt kan man säga att den kapitalistiska massproduktionen backas upp av myriader av människor med små inkomster. Det är de som utgör den stora skaran av konsumenter. De har svårt att undgå beskattning, drabbas av farlig skuldsättning etc. De är helt enkelt grunden för detta samhälle. Det spelar ingen roll om man går från ett kapitalistiskt industrisamhälle till ett kapitalistiskt tjänstesamhälle, eller till och med någon "grön kapitalism" - kapitalism är det lik förbaskat och den vilar på de många små konsumenterna. När deras konsumtion kraschar dras hela samhället med i konkursen.

Sedan finns det små grupper av rika, och de kämpar för att bli ännu rikare och betala ännu mindre i skatt, samt för att sänka inkomsterna för den stora massan i den första gruppen. Deras konsumtion riktas mot lyxprodukter och spekulation, varav särskilt det senare som bekant kan vara väldigt skadligt för hela samhällsekonomin. De kan aldrig hålla hela samhällsekonomin igång genom vanlig konsumtion. Däremot kan deras manipulationer fälla den. Därför är en progressiv inkomstbeskattning samt omfördelning av skattemedel till mindre lyckligt lottade medborgare inte bara moraliskt rätt utan också förnuftigt.

Av detta följer att särskilt konsumtionsskatter på dagligvaror bör bort eftersom momsen slår hårdast mot låginkomstgrupper, medan beskattning på förmögenheter (där insamlade medel omfördelas till låginkomstgrupperna) faktiskt är en systembevarande verksamhet. Samma gäller med socialförsäkringarna som gör att folks privatekonomi inte riskerar att krossa vid sjukdom eller arbetslöshet. Kan det möjligen vara så att SAP och V upptäckt det och vill sänka systemet genom att få det att krisa sönder? - Nej, det är bara jakten på några marginalväljare i Stockholm det handlar om.

Nu är det 140

Jag brukar då och då ge en siffra för hur många banker i USA som stängts av deras finansinspektion under detta år. Nyss såg jag att den är uppe i 140. Året är ju inte riktigt slut än. Undrar om man kan tangera 150?

På tal om ekonomi, kris, och USA spekulerar en par nationalekonomer om att USA skulle kunna minska sin statsskuld genom att låta inflationen komma loss ett tag. Statsskulden börjar bli ungefär lika hög som bruttonationalprodukten och det tycker många låter farligt. Hade lånepengarna använts till produktiva ändamål hade det kanske inte varit så farligt, men nu slösas de bort bland annat på en vansinnigt uppblåst militärapparat. USA är ett land som hellre satsar pengar på krig än folkhälsa. Eller som Jeff Danziger uttrycker det:



Tanken är att om inflationen får sänka penningvärdet ett tag blir det billigare att betala tillbaka lånen. Det blir billigare för staten alltså, men hur blir det för de mängder av människor som drabbas av ökande levnadskostnader utan att kunna parera med inkomstökningar? Det gäller många vanliga lönearbetare, samt pensionärer med fasta utbetalningar som inte är indexerade mot penningvärdets förändringar. Att minska statsskulden genom att sänka penningvärdet är bara att låta de som är utan skuld stå för statens skulder - ungefär som vanligt alltså.

Man kan få ett annat liv

Knyckt från Svenska Gladbladet - hur kan man där publicera en så stundtals undergrävande sak som Berglinarnas teckningar? Men om man kan skratta åt eländet kanske man kan få stopp på det också?

På tal om SvD, där finns någon som heter Göran Skytte som andra bloggare brukar skälla på. Har knappast läst honom förut men nu skrev han något om att Alliansen borde leda med 10-0. Jag kollade vad som låg bakom denna djärva utsaga. Inte mycket. Bara att oppositionen är ännu sämre än regeringen. Inget om det som Berglins teckning handlar om, den stora skandalen. Undrar hur många dödsoffer och andra mänskliga tragedier den leder till?

Har man kalkylerat?

Ärligt talat är jag inte insatt i alla aspekter av den nuvarande debatten om folk som skall jagas med blåslampa tills de får ett heltidsjobb (vardåifrån?) om de nu inte dör på kuppen innan de når målet. Men är man lite slängd åt det ekonomiska hållet finns det ändå frågetecken att peta in i protokollet även om man inte kan alla detaljer. Jag noterar ett fall som nämns hos TCO-utredarna: Försäkringskassan vill jaga iväg en professor till jobb på Samhall. Tittar man på professorns egen hemsida framgår det att det är en mångsidig dam som nu är etnolog efter diverse andra jobb ute i verkligheten, men tyvärr också sjuk och kan inte arbeta heltid.

Jag funderar så här: Antag en person som kan sitt jobb, som kanske har lång och kostsam utbildning och speciella kunskaper och förmågor, men som samtidigt inte kan jobba heltid. Personen är sjukskriven på deltid men sköter i övrigt sitt jobb. Är det då ekonomiskt försvarbart att försöka få iväg personen till ett annat arbete på heltid så att sjukersättningen kan tas bort?

Den enkla borgarsjälen säger nog: "Javisst, det behövs ju inte något bidrag längre!" Jo, nu är ju försäkringspengar inte "bidrag" mer än vad utbetalning på exempelvis hemförsäkringen är, men det kan vi bortse från just nu. Man kanske för tillfället också kan bortse från risken att heltidsjobbet kraschar rätt ut i en nyare och dyrare heltidssjukskrivning.

Jag undrar i stället om det inte i en del fall är mer lönsamt, ur en total samhällsekonomisk synvinkel, att den här människan går kvar på det arbete där hon/han är väl integrerad, som han/hon verkligen kan och där den ur samhällets synpunkt mest lönsamma insatsen kan göras? Eller är det bättre att skicka iväg folk till jobb där deras samhälleliga produktivitet på heltid kan misstänkas bli lägre än vad den är på deras deltidsjobb? Om den misstanken stämmer skulle deltidssjukskrivningen i själva verket vara det mest lönsamma alternativet. Men det kräver alltså att man ser längre än bara till vad sjukförsäkringen kostar och i stället gör en mycket mer omfattande kalkyl.

Tack men nej tack: inte fyra år till. I alla fall inte utsläppt i full frihet. Dessutom verkar det som den där herrn har terroristkontakter, och det borde väl vara diskvalificerande för känsliga befattningar i statens ledning?

Tankar i statistikvärlden

Jag var inne på Statistiska Centralbyråns hemsida för att kolla hur lång tid man har på sig, om du förstår vad jag menar. Det verkar vara tjugo år ungefär om inget farligt händer. Med andra ord börjar tiden bli knapp om man vill få något gjort.

Här är några andra intressanta siffror jag saxade när jag ändå var där:

• Relativt arbetslöshetstal 8,0 %
  (november 2009)
• Folkmängd 9 331 523
  (31 oktober 2009)
• Konsumentprisindex -0,7 %
  (November 2009 jämfört med november 2008)
• Nationalräkenskaper, BNP -5,0 %
  (Kvartal 3 2009 jämfört med kvartal 3 2008)

Det fanns en tid när Sverige hade fyra-fem miljoner invånare och kunde betraktas som överbefolkat. Nu har antalet fördubblats, och vi lever i ett glest befolkat land i utkanten av ett Europa som är på nedgång. Men nedgång behöver inte betyda mer än att en gammal uttjänt kostym kan bytas mot en nyare och bättre - om man vill.

Att bruttonationalprodukten fallit med fem procent på ett år är ingen katastrof, inte heller att priserna fallit (undrar om det här är tillräckligt för att räknas som deflation?) - under förutsättning att utvecklingen hanteras på rätt sätt. Med andra ord att mänskliga och materiella resurser vårdas och får utvecklas, inte slits ned och kastas bort. Åtta procent arbetslöshet handlar om det senare.

Nu håller SAAB på att ramla och lär väl dra en del annat med sig. Hade Sverige haft en aktiv industripolitik hade SAAB slutat tillverka bilar för länge sedan och satt in folk och utrustning på annan produktion. Men nu är det socialmoderaternas liberala låtgå-politik som gäller, och då gör man inte sådana saker.





Det där med att ha några årtionden kvar (maximalt) på denna planet reser en del intressanta frågor. Exempelvis om jag kommer att få uppleva att Mälaren återgår till att bli en vik av Östersjön. Om en temperaturhöjning av ett par grader leder till höjda vattennivåer på 7-9 meter kommer detta att hända helt säkert. Det räcker nog med att havsnivån höjs ett par meter för att Mälaren som färskvattentäkt är eliminerad.

Lågt liggande områden och stadsdelar kommer att dränkas. Möjligen börjar försäkringsbolagen nu agera hårdare och genom rejäla premier se till att byggande på sådana ställen upphör. Men Hammarby sjöstad och en del liknande ställen i Stockholm ligger ju illa till om vattnet stiger. Men generellt kommer Malmö och Göteborg att drabbas hårdare. - Och detta är ju ett lyxproblem jämfört med vad som kan hända i Bangla Desh.

Nu har det läckt ett dokument som talar om tre graders temperaturhöjning om målen från den där konferensen i Köpenhamn genomförs. Man kan fråga sig vad som blir den verkligen behållningen av Köpenhamnskonferensen? Mindre av "Hopenhagen" men i stället fler steg mot den fascistiska polisstat som är liberalismens logiska slutpunkt. Även om det bästa vore att ge upp och se till att världens klimatpolitik revideras rasande fort är det inte något som står på de storas och mäktigas dagordning. Inte om de inte kan kapa åt sig ännu mer av Jordens resurser under resans gång. En australier (tror jag) säger så här:

the world leaders think political reality is more important than scientific reality ... Somehow they think they are going to be able to outmanoeuvre physics.

Jo, som alla (utom en del på dårflygeln då) är att det här leder till jättekriser. Idag är det egentligen inget problem att föda Jordens befolkning bara maten kommer fram, men klimatförändringar och våldsamma väderomkastningar kan ändra den bilden. Och vem blir då först vid matutdelningen: den magre somaliern eller den småfete holländaren?

Lägg ihop klimatkris med resurskriser, politiska kriser, ekonomiska, teknologiska, kulturella ... alla kan se att för samhällsreformatorer och -revolutionärer, för folk med fräscha tankar (och hårda nypor när så behövs) kan framtidsutsikterna vara lysande. Men det är kanske det som polisinsatserna i Köpenhamn är avsedda att motverka? Vill folk ha förändring skall de lära sig att demokratin åker ut med rekordfart och ersätts av "demokrati" i stället. Vi är redan på den vägen.

Det här är oroande. Jag är optimistisk under förutsättning att det går att ta tag i problemen, men hur mycket rörelse ser man av det i ett Sverige där socialmoderaterna styr? Och de tänker styra hur det än går i valen. För att inte tala om Danmark - there is something rotten i the realm of Denmark! Jag har aldrig trott på snacket om "de gemytliga danskarna" ...

Vi får hoppas på nya revolutionära vågor i Tredje Världen, och att de kan påverka situationen i radikal och nyskapande riktning även i den gamla utlevade industrivärlden (eller före detta industrivärlden kanske man skall säga snart?). Sådant har ju faktiskt hänt förut, och det kan hända igen. Medan Europas och Nordamerikas politiker mest verkar som byfånar eller enfaldiga busar kanske nya ledstjärnor tänds därute.

Hade framtidens ekosocialister styrt Sverige idag hade SAAB kanske redan länge varit en industri som sprutade ut vind- och vågkraftverk, elfordon och annat nyttigt. - Jaja, tiden går, man kanske inte får veta om det här går att lösa och möjligen är det lika bra det.

R136 - en titt i stjärnornas barnkammare

Den som inte tycker att rymden är häftig är en tristnisse! De här bilderna från rymdteleskopet Hubble kan klickas upp till lite större format för lite större upplevelse!



Det här är en exponering som Hubble höll på med 20 till 27 oktober i år. Den visar en grupp unga stjärnor som "bara" är några miljoner år gamla. De kallas R136 och finns på 170 000 ljusårs avstånd i 30 Doradus-nebulosan i Stora Magellanska Molnet, en satellitgalax till vår Vintergata.

En del av dessa nya stjärnor är mer än hundra gånger större än vår sol. Men de blir inte långlivade. Vad man kan förvänta sig är en fyrverkeriserie om några miljoner år där många av dem exploderar och blir supernovor. Men ännu så länge är de i barnstadiet i något som kan kallas "stjärnornas barnkammare".

Rädda Grekland från konkurs?

Hos Aftonbladet/E24 kan man läsa om krisen inom euro-området.

Eurosystemet har visserligen uppvisat stabilitet så här långt under den pågående krisen, men som den numera allt mera upphöjde nationalekonomen Hyman Minsky påtalat så finns det inget mer destabiliserande än en allmän uppfattning om att något är stabilt.

Denna uppfattade stabilitet har gjort att omvärlden länge blundade för de växande obalanserna i många euroländer som Spanien, Irland, Portugal och Greklands och Italiens kroniska brott mot euroländernas ”Stabilitets- och tillväxtpakt” och dess tre-procents regel för hur stora de statsfinansiella underskotten får vara över en konjunkturcykel.

Det kanske särskilt är Grekland som är bekymret. Grekerna talade nog inte sanning om sin ekonomiska ställning när de ansökte om medlemskap i EMU. Eller man kan ju vara mer uppriktig och säga att de ljög. Fast jag tvivlar på att de andra länderna var så dåligt informerade om Greklands ekonomiska ställning att de inte förstod att det var fiffel och båg med redovisningen. Förmodligen tog euron som politiskt projekt över och tystade eventuella invändningar som exempelvis kunniga ekonomer skulle ha kunnat komma med.

Annars är det ju ganska klart att det är svårt och dessutom olämpligt att pressa in länder med olika ekonomiska förutsättningar i samma valutaområde. Så fort konjunkturerna börjar dyka kommer förmodligen motsättningarna mellan rika och fattiga, starka och svaga länder fram. Lettland har ju ett helvete trots att man ännu inte kommit med, men bundit upp sig för att man vill vara med.

Hur som helst, att gå med i EMU är ren idioti. En nordvästeuropeisk valutaunion skulle kunna fungera rätt bra antar jag (det fanns ju en skandinavisk sådan före första världskriget) men det aktuella upplägget är inte bra. Särskilt inte när en del av aktörerna inte talar sanning om var de står, och andra låter dem ljuga.

Man kan ju säga att "staterna betalar", men de som verkligen får stå för notan ... (hittade bilden hos Kildén och Åsman)

En annan artikel på VoxEU, på mer vetenskaplig nivå kanske, diskuterar också den grekiska krisen. Eller för att ta det lite mer generellt: kan man tänka sig att konkurshotade stater i Europa kommer att räddas av andra stater, ungefär som med hjälppaketen för banker? Intressant nog finns det en paragraf i Maastrichfördraget som förbjuder sådant. Ett påhitt av tyskarna, som nu kanske letar efter sätt att kringgå paragrafen eftersom den kanske inte fungerar som tänkt. Man kanske tänker sig att länder kan "vara för stora för att få gå omkull", ungefär som jättebankerna. När huset håller på att ramla ihop är det kanske inte läge att hålla predikningar om "statsfinansiell disciplin".

Det vore ju spännande om övriga europeiska regeringar sade åt grekerna "varsågod, gå i konkurs då". Problemet är att man inte vet vilka följdverkningarna blir. Kommer de att sprida sig okontrollerbart över hela euro-området, eller kan katastrofen begränsas till Grekland?

Rekord i lathet?

Att folk som är arbetslösa och/eller sjukskrivna bara är lata vet vi ju. Men rekordet i smitning måste väl nästan tas av den man som dog vid köksbordet. Detaljer finns i Östran. Mannen var epileptiker, det kanske var det slutliga anfallet som gjorde att han kunde övergå till den eviga lättjan ...

... och man kan inte annat än att bli arg. Mannen beskrivs som " en snäll person. En man som inte ville vara till besvär." En snäll person - är det inte sådana som den fega flocken av hyenor med förkärlek ger sig på, människor som man utan risk kan sparka på!

Vid tre olika tillfällen har läkare skrivit till Försäkringskassan och förklarat varför de anser att 62-åringen var för sjuk för att arbeta.

- Men det spelar ingen roll vad läkarna säger. Det är Försäkringskassan som bestämmer och de behöver inte ens se dem det gäller. Varför ska de ens bemöda sig om att skriva läkarintyg?

- Han var faktiskt på arbetsförmedlingen också. Men där ansåg man att han var för sjuk för att klara ett vanligt jobb. Det kunde vem som helst se och nu är han död!

Är man sjuk, förvirrad och måste ha en god man till hjälp, behöver man med stor sannolikhet också lugn och ro och omvårdnad. Man behöver inte myndigheternas skällande helveteshundar.

Men vad jag förstår är inte det här en plötslig försämring. Det har varit svårt för enskilda att hävda sig mot Försäkringskassan under många år. Även om Alliansen idag är politiskt ansvarig för övergreppen så fanns det missförhållanden tidigare också, exempelvis vad det gällde att få arbetsskador erkända. Socialdemokraterna krattade manegen för den nybrutala politiken av idag.

Här är en annan historia ur dagens fantastiska verklighet, även den från Östran i Småland:

- Jag arbetade tidigare som personlig assistent, ett jobb jag inte klarar av på grund av de tunga lyften, berättar Gunilla Gerkman.

Under tiden som Gunilla varit sjukskriven har hon flera gånger föreslagit Försäkringskassan att hon ska få arbetsträna.

- Jag vill testa lite olika saker för att se vad jag orkar och kan klara av.

Men Försäkringskassan har sagt nej till arbetsträning. Trots att Gunilla själv hittat arbetsuppgifter som hon tror hon kan klara av och orka med.

- Inga rehabiliteringsåtgärder eller åtgärder överhuvudtaget har vidtagits, säger hon.

Gunilla Gerkman målar och har tidigare när hon var friskare hållit kurser i måleri för att få folk som är sjukskrivna att må bättre.

- Det har visat sig att sjuka människor som målar, mår bättre.

Gunilla fick möjlighet att leda en kurs tre timmar i veckan. Men det accepterade inte Försäkringskassan utan hotade då med att dra in 25 procent av hennes sjukpenning.

- Det hade blivit en ren förlust för mig, så jag var tvungen att säga nej. Jag försökte få Försäkringskassan att se det som en arbetsträning, men det var tvärstopp.

Nyligen fick Gunilla beskedet att hennes sjukpenning kommer att dras in den 18 december och hon ska söka jobb på den öppna arbetsmarknaden.

Det är en märklig värld som öppnar sig: dels skall folk jagas till döds fast de redan är döende i vissa fall, dels sparkar myndigheter glatt undan initiativ som enskilda försöker ta för att förbättra sin situation. Vi har alltså ett läge där "byråkrati" officiellt är ett fult ord, men där just byråkratiska regler gäller stenhårt. Och då får man en fantastisk möjlighet att mala sönder några stackars människor igen. Om några skulle dö på kuppen är det väl bara bra: mindre försäkringspengar att betala ut, vi kanske kan sänka skatten igen, hurra hurra!

Och det värsta är ju att vi inte ens vet om ett regeringsskifte kommer att medföra någon förbättring! Oppositionen verkar ju bara vilja traska vidare på samma väg för att blidka några "medelklassväljare" som man tror finns i Stockholm.

Anledningen till att jag tittade i några smålandstidningar var för att se om det stod något om det här:


Jag kanske i somligas ögon är överdrivet känslig och orättvis, men jag tycker att det egentligen inte är någon större skillnad mellan trakasserande myndigheter och trakasserande ungdomsgäng. Det är nästan så man kan misstänka att odrägliga småligister växer upp och övergår till borgarlägret. Antingen blir de borgare själva, eller hyr ut sig som borgarnas ombud för att plåga hederligt folk!

En matematikers syn på ekonomer

Här är ett klipp från en kommentar jag hittade på ett nationalekonomiskt forum för folk som inte är sålda på "neoklassikernas" matematiköverlastade modeller:

Economists’ use of mathematics frightens and often amuses most mathematicians. In that regard I want to point out something often overlooked by economists as well as others who “use” mathematics. Many events can be “represented” by mathematical terms. That is not the same as saying these events are either explained or can be predicted.

Kanske en del ekonomer fortfarande lever i den drömvärld där matematiska modeller är den verkliga världen. Men resultaten kan bli ruskiga. Tänk på "Formeln som dödade Wall Street"! (Ja, nu har ju Wall Street på ett häpnadsväckande sätt rest sig igen från de döda, i alla fall den del som "är för stor för att få gå i konkurs", men utanför finanskvarteren fortsätter slakten och jakten på vanligt folk. Och där torde det krävas offer, inklusive dödsoffer!)

Språkfel igen

Igår kritiserade jag dålig svenska i ett skumt mail (från en figur i Singapore kanske). Men utlänningar har ju ändå ursäkten att det kan vara svårt att få orden rätt i vårt fina svenska språk. Men vad har pellejönsarna som citeras ovan för ursäkt? Jag tvivlar på att det var hundra nyanlända kurder som stod och gastade. På god svenska måste det ju heta LÅT HONOM DÖ! Kom ihåg det till nästa gång! "Låt han ..." - vad är det för jäkla dialekt-tugg!

Suck ... gamle Ivar-Lo Johansson var skeptisk mot idrotten på sin tid. Och jag minns när jag läste järnarbetarminnen från Kolsva, nedtecknade i början av 1950-talet: en veteran sade sig vara glad att idrotten inte fanns när man började bygga järnarbetarfacket. Idrotten drog folk från de viktiga uppgifterna.

Ja, klippet överst kanske kan ge en antydning om varför idrott ligger väldigt långt borta från mina ordinarie intressen. Det får räcka med lagoma promenader för egen del!

Taskig svenska - känn dig blåst

Dessa tjatiga nätbedragare med sin usla svenska. Här kommer epost med följande upplysande rubrik:

Ditt konto Identifiering har tagits Ändra eller ofullständiga

Jaha, och hur ser den följande texten ut då?

Bäste kund,
E-postnotifiering
Vi ber om ursäkt för att informera er om att vi inte kan verifiera ditt konto identitet.
För att skydda ditt konto.
Vi har avslutat din webbmailkonto session.
För att lösa denna situation.
Vi bönfaller dig att klicka pĺ SÄKER länken nedan för att bekräfta eventuella fynd.

http://webmail.telia.se

Tack för att du valt Telias e-posttjänst.
Telia Webmail Service.

Intressant nog kommer en delvis annorlunda adress fram om man för pekaren över den där epostadressen. Bönfaller ... hahaha! En dåre (i Singapore?) som har kört en text i något översättningsprogram kanske för att locka folk till en egen hemsida. Känn dig blåst putte!

15-20 år till i Afghanistan?

For another 15 to 20 years, Afghanistan will not be able to sustain a force of that nature and capability with its own resources.

Detta rapporteras Afghanistans skumme president Karzai ha sagt till den besökande USAmerikanske krigsministern Gates. Vad betyder det? Tja, den korrupte herrn och hans familj och kumpaner kanske ser 15-20 år av inbördeskrig framför sig. Ett inbördeskrig där "det internationella samfundet" antas stödja hans fraktion. En fraktion som är så svag och avskydd att den aldrig kommer att kunna jobba upp trovärdighet och styrka. Vad den kan göra är att plundra landet så länge det går, och sedan sticka iväg när läget blir ohållbart.

Undrar vad svenska krigsentusiaster tänker om detta? De som hoppats på att trupperna skulle vara ute ur Afghanistan år 2011 kan nog känna sig blåsta. I och för sig kanske USA gör en "utvärdering" år 2011 och bestämmer sig för att vara kvar. Motståndet mot ockupanterna lär nog inte ha upphört.

Med andra ord är det tveksamt om USA kommer att rädda de svenska krigspolitikernas skinn. De måste välja - ta ett beslut om att dra sig ur oavsett vad USA säger och gör, eller hänga kvar därborta i all evighet. (Eller om man nu tänker sig en politisk omvälvning i Sverige så att krigspartiet diskrediteras och förlorar makten - det vore väl ett trevlig alternativ!)

Troll betraktar ljus

Det är dags att tända det tredje adventsljuset. Även de små kotte-trollen (eller om de är troll-kottar?) står i begrundan inför ljusens milda sken. Är det inte trevligare så än med jagandet efter den stora julupplevelsen i köptemplen?

Kanske får vi åter höra att julhandeln i år "slagit rekord" igen. Undrar vad som händer om julhandeln något år inte verkar vara på väg att "slå rekord"? Tänker staten gå in med stödköp då?

Det vore faktiskt ett hälsotecken för vår Jord om detta rekordslående förvisades till historien ... och vi kanske i likhet med små troll gjorda av tallkottar och annat organiskt material kunde nöja oss med att betrakta och begrunda några stilla brinnande ljus.

Ett par notiser om "gamla ben"

Om någon tycker att dinosaurier verkar gammalmodiga, korkade och dåliga på att anpassa sig kan man ju fundera på varför de kom fram för cirka 230 miljoner år sedan och i sin gamla form fanns kvar som "Jordens härskare" till för ungefär sextio miljoner år sedan. Den här artikeln ger mer att tänka på i det sammanhanget. Den växtätande dinosaurien som kallas Tawa hallae fanns för cirka 213 miljoner år sedan och man har plockat fram dess ben i New Mexico i USA.

Senare släktingar till Tawa hallae är den mer kända Tyrannosaurius Rex ... och nutida fåglar. Det har ju diskuterats länge fram och tillbaka huruvida fåglar och dinosaurier är besläktade, men det verkar som dagens forskare är mer och mer eniga om att de verkligen är det. Jag brukar fundera på det när jag exempelvis går förbi ett gäng duvor som pickar på en gräsmatta: det där skulle ju kunna vara som en flock småödlor för hundra miljoner år sedan!



En annan artikel handlar om hästens utveckling och släktträd. På bilden ovan syns en numera utdöd häst - den sydafrikanska qvaggan. Det är inte en egen art utan ganska nära besläktad med den vanliga zebran, den som springer omkring i mängder ute på savannerna. Ett fåtal hästarter finns kvar idag, många har dött ut under de senaste 50 000 åren.

En intressant detalj är att forskningen om hästfamiljen även har betydelse för hur man kan se på andra arters utveckling, även människan. I stort sätt samma hästart kan visa upp betydande variationer vad det gäller färg och storlek enligt vad DNA-analyserna visar.

Djuret ovan ser ju inte ut att vara så nära besläktad med den svartvit-randiga zebran, men de är nära varandra. Kanske alla dessa olika varianter av människa och förmänniskor som forskarna har idag i släktträden är närmare besläktade varandra än vad man tidigare trott. Och vad forskare gärna skulle vilja tro - det är ju mer prestigefullt att upptäcka en ny art av förmänniskor än att upptäcka nya varianter av gamla kända arter antar jag!