Den mest extrema, och antar jag därför mest eftersträvansvärda, modellen av marknad kallas "perfekt konkurrens". Det är ett strå vassare än "fri konkurrens". I en marknad där det råder perfekt konkurrens finns så många köpare och säljare att ingen enskild kan påverka utbud och efterfrågan, varan som man handlar med har inga speciella kännetecken och det krävs inga stora investeringar för att komma in på marknaden.
Finns det någon marknad som ser ut på det sättet? - Nej, inte riktigt, men det finns ett par som sägs påminna om perfekt konkurrens, nämligen icke reglerade valutor samt oreglerade marknader för jordbruksprodukter. Nu spricker ju valutamarknaden på det där med att det är lätt att bli egenproducent (man bör inte tillverka pengar hemma exempelvis), men i övrigt går det bra att se flytande valutor som varor på en marknad med nästan perfekt konkurrens.
Jag tänkte på det där i samband med en utgjutelse av DN-oraklet Wolodarski som jag fick syn på igår. Sverige skall göra sig av med kronan och gå över till euro i stället tycker han. En känd ståndpunkt, men lika konstig som alltid. För kronan idag är ganska oreglerad. Ökar efterfrågan på kronan kommer kursen att stiga, sjunker efterfrågan kommer också kronkursen att falla. Liberalt och effektivt alltså. Det är något annat än en politiskt fastställd kurs som i vissa lägen kan orsaka väldiga problem.
Jag tycker det är konstigt att ultraliberaler vill byta ett relativt oreglerat system mot ett som är genombyråkratiskt och faktiskt strider mot de primitiva ekonomiska teorier som liberalerna bekänner sig till.
Vad händer med länder som har fast valutakurs när det blir trassel med import eller export? När det skulle behövas en billigare krona för att stödja exporten, eller en dyrare krona för att hålla emot för stor import, är det svårt när valutakursen inte smidigt kan korrigeras för att möta olika efterfrågan. Det borde liberalerna förstå, men av skäl som verkar handla mer om ideologi än vad som är mest praktiskt effektivt skall de lik förbaskat försöka dra in oss i euro-sörjan. Har vi ungefär samma ekonomiska nivå som EU-länder som Grekland, Portugal (eller Baltikum i framtiden) är det OK att gå in i en valutaunion, men knappast annars.
Problemet med olika utvecklade medlemmar belyser frågan om hur stort och effektivt ett valutaområde kan vara. Före Första världskriget var Sverige, Norge och Danmark under en tid en valutaunion och den fungerade tydligen bra eftersom medlemmarna var ganska lika. De länder som har euro som valuta är en ganska splittrad samling vad det gäller ekonomisk utveckling, och inte blir det bättre med de nya som vill komma med. I själva verket kan man misstänka att den stabilitet som Wolodarski ser i eu-området snarare är en stelhet som gör att kraschen blir ruskigt svår när ekonomins svårigheter hinner ifatt byråkraternas stormaktsdrömmar.
Man behöver inte bara titta ut över gränserna, för Sverige är ju också ett valutaområde. Tanken låter konstig, men egentligen skulle man inte behöva ha samma valuta över hela landet. Det kanske i själva verket hade varit bättre om vi haft en "glesbygdskrona" för ekonomiskt svagare delar av landet. och den hade fått ha flytande kurs mot "storstadskronan". Då hade glesbygderna kunna sälja sina varor billigare till storstäderna än idag, när alla skall ha samma valuta. För att klara av de ekonomiska skillnaderna idag får man i stället tillgripa olika typer av regionalpolitik, glesbygdsstöd och vad man kan hitta på. Är det bätte än ett mer självständigt och automatiskt fungerande system?
Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Zlatan Ibrahimovic världens bästa forward?, Anders_S skriver Självklart ska staten inte utbilda imamer, salkavalka skriver RAPPORT FRÅN VÅLD OCH STOLTHET, autonomak skriver Refused party program!, kimmuller skriver Röda Front-förbundets faned