Tidningen Proletären har idag ...

... på baksidan en artikel av undersköterskan Anita Salvén som jobbar i åldringsvården (här i Stockholm, har jag fått för mig). Hon berättar om en kollega som ramlat och skadat ett ben så mycket att hon inte kan fortsätta i jäktandet i jobbet. Om vårdföretaget ställde upp med lättare arbetsuppgifter skulle kollegan kunna klara av det, men det har inte företaget lust med, så nu blir hon utförsäkrad. Visserligen skulle de andra långdistanslöparna i vårdlaget ha nytta av någon hjälpare som kunde avlasta dem vissa uppgifter, men så blir det alltså inte.

Det här kan läggas samman med en annan artikel i tidningen. Den refererar en TCO-utredning som man kan hitta här. (Ett tips förresten: håll gärna koll på TCO-utredarnas blogg, för där står det intressanta saker ibland!) Och vad den säger är i stort sett att företagen bara vill ha prima vara som arbetskraft. Det finns inte plats för folk som är lite kantstötta av livet. Det var som en av mina kollegor på gamla jobbet sade i slutet av förra årtiondet: "Förr kunde man ha någon som satt i ett hörn och inte gjorde så mycket, men dom är borta nu. Nu finns det bara en elit kvar."

Vad drar man för slutsats av detta? - Den gamla vanliga, att kapitalet fungerar enligt sin egen logik nämligen att föröka sig så mycket som möjligt till så låga kostnader som möjligt. Det bör väl alla som har med affärer att göra förstå. "Social hänsyn" tar kapitalet bara under två villkor: att det tvingas till det, eller tjänar pengar på det. Annars inte.

Beror det på att kapitalet är elakt? - Alls inte, kapital har inga känslor. Vem har sett en enkrona gråta eller skratta? Däremot finns det människor som tjänar kapitalet, "personifierat kapital" skriver Marx, och de kan bli väldigt obehagliga när de skall tjäna denna känslolösa men ständigt krävande makt. Inte för att dessa människor i sig behöver vara elaka, men i sin roll blir de elaka. De försöker driva vårdhem till lägsta möjliga kostnad med lite hänsyn till patienter och personal, de säljer vapen till krigförande länder till högsta pris utan tanke på krigsoffren, de dumpar gifttunnor nära vattentäkter utan hänsyn till effekter på natur och människor etc etc etc. De har uppdrag att skaffa fram högsta vinst till lägsta kostnad, helt enkelt. Och de försöker få hela samhället att styras enligt denna omänskliga moral.

Eftersom det rör sig om en massa stora och små privatägda kapital som tar hand om stora delar av vårt näringsliv och samhällsfunktioner får man automatiskt en situation där det talas om att "vi måste minska utanförskapet" - samtidigt som alla företag slår ifrån sig och desperat försöker stöta bort alla som inte är elitarbetare. Jag ser inget annat svar på detta än en stor offentlig sektor som tar samhällsansvar och sätter människorna först. I en sådan modell hade kanske Salvéns kollega fått ett lugnt jobb som avlastare för sina mer snabblöpande och jäktade kamrater.

Och jag tycker att Proletären faktiskt är bättre på att ta fram sådana saker än exempelvis Flamman som man försökte få vänterpartister att prenumerera på för ett tag sedan.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Och döden är min winning, kimmuller skriver Reclaim Rosengård – arrangörernas egna ord, Björn Nilsson skriver Frikopplat från globaliseringen? – Knappast., Krastavac skriver En arbetsdag, boladefogo skriver 80-talets återkomst i Honduras, kamratwot skriver En idiots uppgång och fall

Märklig skallig pippi

Bald-faced bulbul kallas den här fågeln på engelska. Det är en traststor sångarfågel med skalligt huvud. Sådana lär vara sällsynta. Det är en fågelart som upptäckts nyligen i ett otillgängligt ställe i Laos. Den lär ha en distinkt sång. Man får hoppas att sången är vackrare än utseendet i övrigt. Gamar har ju skalliga huvuden, vilket är praktiskt när man skall sticka in dem i kadaver. Undrar vad den här gynnaren har för föda?


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Och döden är min winning, kimmuller skriver Reclaim Rosengård – arrangörernas egna ord, Björn Nilsson skriver Frikopplat från globaliseringen? – Knappast., Krastavac skriver En arbetsdag, boladefogo skriver 80-talets återkomst i Honduras, kamratwot skriver En idiots uppgång och fall

Frikopplat från globaliseringen? - Knappast.

Med myt menas ”berättelse om övernaturliga ting, nedärvd från äldsta tider” enligt den grundläggande definitionen i Svensk ordbok, Esselte 1986. I en utspädd mening kan det också avse ”allmänt spridd felaktig föreställning som vissa krafter strävar att bevara av ideologiska skäl”.

Möjligen kan talet om myten om frikoppling av vissa ekonomier från konjunkturcyklerna räknas till den senare definitionen.

Denna tanke kom fram i ett tidigt skede av den nuvarande krisen och kan ha en del som talar för sig. Under vissa förhållanden kan man tänka sig att en del länder skulle kunna klara sig undan konjunkturnedgången, att de skulle vara frikopplade från den allmänna globaliseringen trots att de ingår i det kapitalistiska världssystemet. När det visat sig att detta inte ser ut att stämma är det dags att skriva en akademisk artikel om saken. Här finns den.

Jag tvivlar på att det här är en antingen-ellerhistoria. De som verkligen är frikopplade är i allmänhet extremt fattiga eller isolerade individer som inte har något med penningekonomi att göra. Övriga påverkas i varierande grad av världsekonomins krampryckningar. Det är det där med ”varierande grad” som är intressant, och då handlar det om stater.

Vi kan väl gissa att ett land i Tredje världen som har såväl råvaror som industrikapacitet och en del utbildat folk, som arbetar aktivt för att utveckla sin egen ekonomi och inte tar order från Världsbanken eller Internationella valutafonden, samt inte för en utpräglad liberal låtgå-politik, är mindre utsatt för konjunktursvängningar än ett land som missar på flera av dessa punkter.

En svagt utvecklad stat som är beroende av någon enstaka exportprodukt och som dessutom sparkas hit och dit av internationella diktat ligger däremot illa till. Starka stater kan vara Kina, Malaysia, Venezuela, Indien och några till. Men även de drabbas ju när USA krisar ihop och köper mindre industrivaror eller när oljepriset faller. Fabriker stängs i Kina. Krisen drabbar den ”medelklass” som just höll på att växa fram i Indien och fick en del människor att glömma att mer än tre fjärdedelar av indierna lever nedåt fattigdomsstrecket och inte verkar komma därifrån. Även en delvis blockerad stat som Cuba drabbas i och med att krisen slår mot turismen. Ingen stat är därmed avkopplad. (Fast jag undrar hur udda företeelser som Bhutan klarar sig.)

Och inte är globalisering något nytt. Marx och Engels skrev om dess praktiska följder redan i Kommunistiska Manifestet, alltså för över 160 år sedan. Från England spreds frihandeln ut över världen. Jag har uppfattningen att grunderna i den analysen fortfarande håller.

1800-talets globalisering knäcktes dock först av Första världskriget och sedan av den stora depressionen på 1930-talet. Men då fanns det ett land som var i stor utsträckning frikopplat från krisekonomierna: Sovjetunionen. Dock var man inte helt lösgjorda. Sovjet köpte Fordsontraktorer till jordbruket och det berömda stålverket i Magnitogorsk var kopierat efter stålverket i Gary, Indiana. (Finns en bra bok om det: heter Magnetic Mountain om jag minns rätt.) Dock kunde Sovjet bygga sin industri medan de kapitalistiska industristaterna krisade ihop, och det gjorde ett djupt intryck på många människor på olika håll i världen. Indien exempelvis.

Ett land som Kina, som byggt en del av sitt ekonomiska uppsving på att bli USA:s leverantör av industrivaror, kan inte värja sig så lätt. Men däremot kan man prata på ett helt annat sätt med ledarna för USA:s ekonomi än vad en delegation från Tanzania skulle kunna göra. När kineserna talar så lyssnar man i Washington. Ett rop från Dar es Salaam kommer man knappast att notera.

En annan intressant fråga som jag inte funderat på tidigare, men som nämns i den här artikeln är om Kinas inträde som jättestor aktör på världsmarknaden har påverkat andra utvecklingsländer. Det kan ju vara så att kineserna genom billig och arbetsintensiv industriproduktion konkurrerar ut fabriker i andra länder, samtidigt som man köper upp råvaror i stor utsträckning. Det skulle kunna försvåra industrialisering och utveckling i vissa länder, men i stället vara ett stöd till små eliter som sitter på just åtråvärda råvaror. Kineserna är ju aktiva på flera håll i Afrika vad det gäller att komma över oljekällor exempelvis, och de plågar inte de inhemska härskarna med krav om mänskliga rättigheter.


Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver En idiots uppgång och fall, kimmuller skriver Platon om kapitalister och politiker, Jinge skriver Ibland blir jag irriterad…, Björn Nilsson skriver Vad blir bokslutet efter Mandela?, Anders_S skriver Har verkligen Venezuela sålt vapen till FARC?

Vad blir bokslutet efter Mandela?

Farliga män - uppretade sluminnevånare öster om Johannesburg år 2008, beväpnade och på jakt efter utlänningar att misshandla eller döda. De får skulden för eländet de här människorna lever i, trots att ansvaret ligger på annat håll.

Här är några reflexioner efter att bland annat ha läst denna artikel. Det var oroligheter och otrevliga övergrepp i Sydafrika förra året och det har varit samma sak i år igen. Folk är missnöjda. Den rasistiska apartheidstaten föll och ersattes av svart majoritetsstyre - men slummen och eländet finns ju kvar. Alla vet att det inte går att röja upp i allt på en gång, men framstegen har varit så små eller obefintliga att man kan fråga sig om det egentligen har hänt något sedan början av nittiotalet.

Den 18 juli fyllde Nelson Mandela nittio år och har sedan länge varit en respekterad äldre statsman. Att han länge stod kvar på USA:s terroristlista sänker ju inte respekten, snarare tvärtom. (Fråga varför figurer som Bush och Blair inte står på den där listan så förstår du hur mycket den är värd!)

Men hur man än vrider och vänder på saken är det ganska klart att det sedan början av 1990-talet inte har skett en rejäl storstädning i Sydafrika vad det gäller bostäder, fattigdomsbekämpning och annat som folk i gemen förväntat sig. Däremot har det kommit en del svarta politiker och affärsmän i snygga kostymer, tillsammans med de tidigare vita politikerna och affärsmännen i snygga kostymer. Snygga kostymer för gubbarna på toppen och slum och kriminalitet för folket på botten. Det är inte bra. Det skapar explosiva motsättningar.

Det verkar vara så att den revolutionära utveckling som kunde ha startats när apartheid föll bromsades in därför att det passade små elitgrupper i Sydafrika och utomlands. Och Mandela har varit en av de viktigaste politikerna i Sydafrika under den perioden. Det borde inte gå att bortse ifrån att han har ansvar för att slummen inte röjts upp.

Nu lastas ansvaret över på Jacob Zuma, som kanske verkar radikalare än företrädaren Thabo Mbeki (en kille med snygg kostym). Men frågan är hur mycket som är aktiv politik och hur mycket som är munväder från Zumas sida? Att sjunga om att "ge mig mitt maskingevär" låter radikalt, men det är nog radikalare att se till att vatten, sophämtning, brottsbekämpning, hälsovård, kommunikationer, bostäder och annat organiseras för miljontals människor.

Om Zuma inte kan leverera det - ja då kanske sista utvägen inte blir något annat än en social explosion. Och händer något sådant kan man fråga sig vad bokslutet efter Mandela egentligen blir. För det är ju så med historieskrivning (och Mandela är ju redan historia) att den skrivs om då och då när gamla företeelser värderas på ett nytt sätt. Kanske man kommer att säga att Mandela kunde göra en berömvärd insats för att avveckla apartheid fredligt, men att den nödvändiga uppstädningen i konkursboet blev ett misslyckande? Och att det krossade Afrikas mest utvecklade land?


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Miljöpartiets problem inom och utom Afghanistan, Anders_S skriver Har verkligen Venezuela sålt vapen till FARC?, kamratwot skriver Politik i tecknad form, jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist, kimmuller skriver Förordet till Kämpa tillsammans!-boken, Jinge skriver Bilderblogg uppdaterad

Miljöpartiets problem inom och utom Afghanistan

Det borde vara lite bekymmersamt i Miljöpartiet just nu. Man har upptäckt att den militära expeditionen till Afghanistan kan innebära risker och börjar tydligen fundera på om den är så vettig. Detta enligt Birger Schlaug. Kan möjligen ett sinnesförändrat Miljöparti samsas med ett Vänsterparti som hela tiden varit emot detta illa genomtänkta krigståg och vrida om armen på krigshetsarna i Socialdemokraterna? I förlängningen kunde det kyla ner NATO-entusiasterna också.

Ett annat bekymmer är landshövdingen på Gotland (tidigare språkrör för Miljöpartiet) som uppges ha sagt något egendomligt för en stund sedan. Hon tyckte det var värre att ha förespråkat en tvivelaktig/möjligen lagstridig åtgärd inför mikrofon och därmed blivit avslöjad än att utföra tvivelaktigheterna i sig. Är det OK att vara skum så länge ingen kommer på vad man håller på med? Vad tycker Miljöpartiet officiellt om en sådan moral?

För att återgå till Afghanistan så har Aftonlövet en intervju med någon som uppges vara talibanbefälhavare i området där svenskarna finns. Naturligtvis finns det källkritiska problem: är det här verkligen en befälhavare som har något att säga till om? Är det verkligen talibaner, eller kan det röra sig om andra som av något skäl griper till talibanetiketten? Mannen säger i alla fall en intressant sak på frågan om han har något budskap till svenska folket:

– Ta hem era soldater, era unga män. Ni har inget att hämta här, bara död. Men om ni kommer utan vapen för att bygga upp vårt fattiga, härjade land är ni välkomna. Om ni är muslimer.

Bra, det är bara att packa pinalerna och sticka därifrån och glömma bort Afghanistan. Vi är ju inte muslimer, inte så många i alla fall.

Talibanernas huvudstyrka ligger i södra och östra Afghanistan, i områdena där pashtunerna dominerar. Får man tro en läsvärd artikel av Juan Cole så har just dessa stackars pashtuner uppreklamerats som hot mot hela världen ända sedan engelsmännen bedrev sina kolonialistiska intriger i deras områden för över hundra år sedan. Det verkar inte ens troligt att muslimska horder kommer att storma ner från bergen och erövra Pakistans atombomber. Vad skall då katastrofscenariouppfinnarna hitta på? Nu har ju miljoner människor i Pakistans berg drabbats av en katastrof, men då handlar det om folk som flyr för livet undan strider mellan den pakistanska armén och små grupper av militanter. Fast det räknas nog inte som katastrof här i väst.

Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver Politik i tecknad form, jesper skriver Erfarenheten av att vara terrorist, kimmuller skriver Förordet till Kämpa tillsammans!-boken, Jinge skriver Bilderblogg uppdaterad, Johan Frick skriver Polisen stormar ockuperat hus i Göteborg, boladefogo skriver Kampen för jobben fortsätter i Newport

Minnen av Fredells

Plåtat från baksidan av en buss idag

Det pratades nyss på radio-ekot om att svenskar handlar mer av exempelvis byggvaror. Även om den stora byggverksamheten (bostäder och liknande) går för lågvarv just nu är det många som ändå snickrar på kåken. I det sammanhanget intervjuas en styrelseledamot från byggkedjan Fredells, lustigt nog vid namn Fredell. Fortfarande ett familjeföretag?

När jag gick i en ganska blandad handelsgymnasieskola en gång i tiden (elever av mycket varierande åldrar i klasserna, vilket faktiskt var bra) var en fredellare klasskamrat i ett par år. Han tillhörde kategorin "älde elever", vilket betydde att han satt som cirka trettioåring i en klass där huvuddelen var femtonåringar. Det fanns dock ytterligare tre-fyra personer i samma oerhört åldersstigna grupp i klassen vad jag minns.

Varför killen dök upp under dessa omständigheter vet jag inte, men en trolig förklaring var väl att han upptäckte att han åtminstone kunde behöva gymnasiekompetens om han skulle sitta i ledningen för ett ganska stort företag. Det vittnade om lite högre ambitioner än att bara playboya sig fram i livet.

Men på sikt hade han väl inte mycket för det. Vad jag hört så dog han för några år sedan. Sic transit gloria mundi!


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver The Pirate Bay – Igen, Kaj Raving skriver Pervers kapitalism! 3.0 – dunplockning i tyskland, Anders_S skriver Underbart i Grekland, boladefogo skriver Delseger i Newport, Björn Nilsson skriver Studier bättre än parader och jönserier, planekonomen skriver Håll organiseringen till organisationen, tack!

Studier bättre än parader och jönserier

Här är en prognos från Konjunkturinstitutet:

I år faller Sveriges BNP med 5,4 procent, vilket är den sämsta utvecklingen sedan andra världskriget. Den kraftiga nedgången i svensk ekonomi bromsar dock upp och BNP växer med 0,8 procent 2010 och med 2,5 procent 2011. På arbetsmarknaden är det några tuffa år som väntar. Antalet sysselsatta minskar med 300 000 personer 2009-2011. Industrin drabbas hårt: industriproduktionen faller med 25 procent i år och antalet sysselsatta inom industrin minskar med 20 procent 2009-2011. För att utvecklingen på arbetsmarknaden inte ska bli ännu svagare behövs en expansiv finanspolitik med ytterligare ofinansierade åtgärder om 45 miljarder 2010 och 10 miljarder 2011.

En prognos är ju bara en prognos, men KI tror bland annat alltså att var femte industrijobb kommer att försvinna. De gissar också på en arbetslöshet på 11-12 procent om ett par år. Det är detta som brukar kallas "jobless recovery". Banker och storföretag som har tumme med myndigheterna kan räkna med att räddas från finansiella problem, för vanligt folk håller nog regimen hårdare på plånboken. Det är en tveksam återhämtning som kan åtföljas av nya stora ras.

En sådan här konjunkturrapport är en pusselbit i den stora bilden av ekonomin. Ett par andra pusselbitar som möjligen förklara hur krisen kunde bryta ut hävdar att den föregicks av en nedgång i produktiviteten efter en del år av hög produktivitetstillväxt. Här är en artikel från Federal Reserve i New York och en annan från VoxEU. Om det är hela sanningen eller en del av den vet jag inte, men förmodligen måste man ta med produktivitetsutvecklingen när man försöker förstå vad som händer. Kan det till och med knytas till Marx' teori om profitkvotens fallande tendens på något sätt? Exempelvis att fallande vinster på investeringar i den reella ekonomin gör att företag för att hålla vinsterna uppe kastar sig ut i spekulationssfären i stället, med åtföljande finansbubblor och krascher?

Har man många sådana bitar kanske man kan få en överblick över vad som händer och vad som kan förväntas hända ett tag framåt. Och sedan göra politik av det. För vad händer med arbetslösheten om man börja mixtra med arbetstider, pensionsålder, alternativa typer av samhällstjänst, offentliga investeringar etc etc?

Här skulle vänstern, och jag menar HELA vänstern, behöva samla alla resurser som finns för att ha ett gäng som permanent följer upp vad som händer i världsekonomin, inom vetenskapen och teknologin, och vad som kan göras av det hela. För kriser ger ju inte bara svårigheter utan ibland också möjligheter. Vad betyder vidare robotisering av industrin, bygge av höghastighetståg eller utökad lokalproduktion av jordbruksvaror i det här sammanhanget, bara för att ta något man kan fundera på. Det skulle behövas att folk med alla möjliga erfarenheter och kunskaper satt och samarbetade. För det finns ju sådana även om de inte växer på träd, så att säga.

Och vad gör vänstern och Vänsterpartiet i det här svåra men potentiellt löftesrika läget? - Man tänker jönsa omkring och vara frigjorda och progessiva i prideparaden! Jag tänker inte be om ursäkt för att jag tycker att det är en mycket märklig prioritering! Ett argument att "det ena utesluter inte det andra" sväljer jag inte, för mycket tyder på att det är just det som har hänt.




Från Konfliktportalen.se: planekonomen skriver Håll organiseringen till organisationen, tack!, Johan Frick skriver Ett antikt sätt att se på kunskap, Jinge skriver Detta är historien om en plats kallad Muslandet, Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Pride är och ska förbli en politisk företeelse, Kaj Raving skriver Svar till Bodil Johansson (c), Björn Nilsson skriver Off with their heads!

Off with their heads!

Än är det krut i tanten - men måste kungligheter klä sig så jäkla smaklöst!?

Några brittiska ekonomer har skrivit till drottning Elizabeth och bett om ursäkt för att man inte lyckades förespå den senaste stora krisen. Hon hade nämligen ställt frågan om bristande förutsägelser vid ett besök på London School of Economics. Skulle man kunna tänka sig att ledande svenska ekonomer blandar bläck och tårar och skriver till vår monark och beklagar att man inte riktigt lever upp till den kompetens som kan förväntas av folk som för inte så länge sedan antogs veta i stort sett allting?

I brevet pekas på önsketänkande och storhetsvansinne hos finansmatadorerna som en orsak till krisen. Summa summarom är som följer:

In summary, your majesty, the failure to foresee the timing, extent and severity of the crisis and to head it off, while it had many causes, was principally a failure of the collective imagination of many bright people, both in this country and internationally, to understand the risks to the system as a whole

Skulden lastas alltså över på ett internationellt kollektiv av smartskallar, och därmed är väl ingen skyldig (utom de som har riktiga lån som måste betalas tillbaka under rasande lågkonjunktur då).

Vad kan drottningen göra i det läget? Ringa på en liten klocka, och till den tillskyndande kammarherren överlämna brevet:

- Kammarherren kanske ser listan på undertecknare ... bra ... tillkalla riksbödeln, be honom slipa sin yxa ordentligt, och OFF WITH THEIR HEADS! Och kan jag få en kopp te, tack!

(Studerade inte Mick Jagger på London School of Economics en gång i tiden? Vad vet han om krisen?)

God save the queen, tralala


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Några droppar …, Jinge skriver Sommartorka i bloggosfären, Kristoffer Ejnermark skriver Var Sovjetunionen kapitalistisk? del 2, petter skriver Israels armé behöver PR-lektioner, Anders_S skriver Island: Knebent flertal for ansøgning om medlemskab, kimmuller skriver 53 eller 438 kvadrat per invånare

Några droppar ...

... som urholkar stenen. Här är ett par exempel:

The Arabist citerar uppgifter om en intern kamp i Californien om en plats för demokraterna i USA:s kongress. Sittande delegat är en av de värre Israelsvärmarna i USA:s kongress. Utmanaren är verkligen våghalsig, hon ifrågasätter vem som den sittande delegaten företräder, men lovar själv att stå för folket i sitt eget valdistrikt och för USA:s intressen, inte verka för en högerfraktion i en utländsk regering. Är detta ren våghalsighet, eller faktiskt en kall bedömning av att väljarna i ett distrikt i Californien inte längre köper en politik som låter israeliska intressen väga tyngre än USA:s egna bekymmer?

En annan historia från Californien kan man läsa om hos Det Progressiva USA. Det har uppstått svåra motsättningar på en judisk filmfestival i Californien på grund av en film om den USamerikanska fredsaktivisten Rachel Corrie som dödades av en israelisk husförstörarmaskin. Ännu värre var det tydligen för vissa kretsar att Corries mor inbjöds att tala i samband med filmvisningen. Jag antar att upprördheten måste orsaka ett och annat höjt ögonbryn hos allmänheten.

Det här verkar som småsaker i det stora hela. Men droppen urholkar stenen. Eller en annan liknelse: en liten sten som rullar nerför en sluttning kan dra med sig ett helt skred. Kan man gissa att det finns mängder av människor bara i USA som känner sig trampade på tårna av pro-israelerna och väntar på en chans att slå tillbaka när det känns ofarligt? Exempelvis bland politikerna på Capitol Hill?

1956 var det inga problem för president Eisenhower att dra undan mattan under fötterna på de israeliska politikerna och militärerna när de uppträdde på ett sätt som kunde vara skadligt för USA. Att USA skulle vara en slav bunden till den israeliska triumfvagnen (eller fjättrad till masten på den sjunkande israeliska skutan) är en felsyn. Kommer Obama att göra en "Eisenhower"? Eller är han fullt sysselsatt med att sjunka ner i det bushistiska träsket?


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Ett definitivt sätt att bli av med chefen, Kristoffer Ejnermark skriver Var Sovjetunionen kapitalistisk? del 2, Jinge skriver Bild på Hitler i Israels ambassader, petter skriver Israels armé behöver PR-lektioner, Anders_S skriver Island: Knebent flertal for ansøgning om medlemskab, kimmuller skriver 53 eller 438 kvadrat per invånare

Ett definitivt sätt att bli av med chefen

I Europa är det strejker ibland. På senare tid har den gamla traditionen med fabriksockupationer återupptagits. De livliga fransoserna har gått några steg längre och låst in chefer och i något fall hotat med att spränga en fabrik i luften. Det är väl ungefär vad man kan tänka sig i de gamla industriländerna när efterkrigstidens klassamarbete mellan arbete och kapital är ett minne blott - om nu någon ens minns det längre! Men det kanske blir värre? Har det inte blivit vanligare under senare år att poliser dyker upp vid fackliga blockader även i Sverige?

Från IWW:s hemsida - dess mest kände medlem var Joe Hill (Joel Hägglund från Gävle). Har aldrig sett deras hemsida förut, men klickar du på bilden skall du hamna där.

I "Mittens rike" är det härdare tag. Kinesiska arbetare slog ihjäl chef. Det har varit upplopp i samband med försök att privatisera ett stålverk:

Missnöje med löneklyftor och arbetslöshet har orsakat växande raseri bland arbetare i Kina. Upplopp har blivit vanligare.

Chen Guojun, vd för Jianlong, blev misshandlad till döds av arbetare. De var rasande för att Chen fått tre miljoner yuan (ungefär lika mycket i kronor) förra året medan Tonghuas pensionerade arbetare bara får 200 yuan per månad ...

Jag har för mig att japanska företag någon gång i tiden hade dockor föreställande chefer nere i källaren, och dit kunde missnöjda anställda gå och avreagera sig med handgriplig kritik om de kände för det. (Sant eller bara en vandringssägen? - Jag vet inte!)

I Indien blev en företagsledare dödad av rasande arbetare nyligen. På många håll i Asien finns en industrialism som påminner om hur det såg ut i Europa under tidigt 1800-tal. Våldet finns ständigt närvarande som en hotande realitet från företag, myndigheter och arbetare. Och de är ju alla indragna i den globaliserade kapitalismen, i en utveckling som Marx och Engels beskrev redan på 1840-talet.

Det kinesiska ledarskapet bör vara bekymrat över utvecklingen. Det är oroligt bland arbetare, det är oroligt bland bönder, det är oroligt bland nationella minoriteter. Lägger man ihop de grupperna har man större delen av folket ... emot sig om man inte sköter sig! Och tar man bara halva Kinas befolkning så är det fler människor än vad som finns i EU. Det är alltså inte oviktigt vad som händer därborta. Är kommunistpartiet helt borta i korruption och maktfullkomlighet, eller kan det hitta andra metoder än polisingripanden för att ta hand om den stora förtroendekrisen?

Möte mellan revolutionärer - Mao och Chè skakar tass 1960

Globaliserad kapitalism gör att en kris bryter ut nästan samtidigt över hela klotet. Det innebär att mer än någonsin tidigare ställs ett världsproletariat mot en världsbourgeoisie, vilket borde kunna utlösa vissa intressanta reflexioner. Lokala aktioner kan få större genomslag globalt just för att de slår mot ett globalt system. De vattentäta skott som tidigare fanns i kapitalismens skuta har tagits bort (de var ju "handelshinder") och det åligger vänstern att förstå och förklara den processen. Detta innefattar även att peta sönder försök från borgerligheten att avleda och splittra kampen efter nations-, ras-, religions- eller könsgränser.

På vilken sida kommer ledningen för Kinas Kommunistiska Parti att stå när kampen skärps? Gamle ordföranden Mao talade vid något tillfälle om storpampar "som pissar och skiter på folket" (han hade ett rätt saftigt språk ibland). Finns det någon grupp inom partiet som är beredd att stiga fram och organisera den nu spridda och icke samordnade kampen mot de elaka bossar som förrättar sina naturbehov på det arbetande folket? Eller måste en sådan rörelse komma utifrån? Varifrån den än kommer måste den komma.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Bild på Hitler i Israels ambassader, petter skriver Israels armé behöver PR-lektioner, Anders_S skriver Island: Knebent flertal for ansøgning om medlemskab, kimmuller skriver 53 eller 438 kvadrat per invånare, Björn Nilsson skriver En ny parad

En ny parad

Jag bryr mig inte om att gå och titta på Pride-paraden. Har sett den två gånger. Det torde räcka. Men betänk: en rörelse kan skapa en motrörelse. Tänk om de trista gråa och anonyma massorna börjar röra på sig och skapa en egen parad... .

En dag kanske vi här, mitt i Kgl. hufvudstaden, får bevittna några tappra människor med en okynnig & småfräck banderoll:

Eller en man med plakat och glimten i ögat!

Eller skall vi tänka oss en aktivist med djup personlig ideologisk uppfattning som drar upp en stenhård politisk kamplinje:

Naturligtvis blir det motstånd i början, men så småningom kanske opinionen svänger och toleransen för de avvikande ökar ...

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Minskad rättsäkerhet inte rätt väg att gå, Jinge skriver Världens bästa pressfotografer, Björn Nilsson skriver ¨När börjar återhämtningen? – Aldrig”, Johan Frick skriver Att må som Kafka

¨När börjar återhämtningen? - Aldrig"

When Will The Recovery Begin? Never. Det är rubriken till en av Robert Reichs bloggposter, Reich som var Bill Clintons arbetsmarknadsminister. Han pekar på att så länge inte konsumenterna får ordning på sina finanser händer det ingenting. Och just nu verkar det som om de antingen är utslagna ekonomiskt (exempelvis med skulder som ligger över deras tillgångar i fastigheter och annat) eller att de är under hårt ekonomiskt tryck och sparar desperat. Sådant ger inte kraft åt en konsumtionsstyrd ekonomi som USA:s.

Somliga förutspår en V-formad konjunkturkurva, alltså att en snabb nedgång kommer att följas av en lika snabb uppgång. Lite nyktrare bedömare föreslår U-formen: det går ner och ligger lågt ett tag, men sedan kommer en lugn återhämtning. Reich föreslår ett X, med hänvisning till att man inte vet vad som kommer att hända.

My prediction, then? Not a V, not a U. But an X. This economy can't get back on track because the track we were on for years -- featuring flat or declining median wages, mounting consumer debt, and widening insecurity, not to mention increasing carbon in the atmosphere -- simply cannot be sustained.

The X marks a brand new track -- a new economy. What will it look like? Nobody knows. All we know is the current economy can't "recover" because it can't go back to where it was before the crash. So instead of asking when the recovery will start, we should be asking when and how the new economy will begin. More on this to come.

Han kommer tillbaka med nya idéer alltså. Det kan bli intressant.

Här är några andra synpunkter från samme man, på tal om att det syns tecken på "återhämtning".

The Wall Street Rally: Watch Your Wallets skriver han. Visserligen har en del bolag gjort "oväntat" stora vinster (enligt dessa eviga "analytiker") men dessa vinster kommer från våldsamma nedskärningar, inte från ökad efterfrågan och försäljning. Nedskärningarna innebär givetvis att mängder av människor blir arbetslösa, med bekanta följder för konsumtionen. Folk som är arbetslösa eller tycker sig vara i riskzonen, kommer att dra ner på sina utgifter. Även om en del företag signalerar ökade vinster är det den reala ekonomin man skall titta på enligt Reich, och där ser det inte så bra ut.

Vinster från finansiella transaktioner och trix med bokföring är gamla kända företeelser. Hålls de på en låg nivå spelar de kanske inte så stor roll, men när de blir dominerande och trycker bort den reala ekonomin är det fara å färde. Då har vi fått en parasitär ekonomi som är väldigt långt från en ekonomi som styrs av folks behov och efterfrågan. Och i värsta fall kan parasiten ta kål på den organism vars livskrafter den suger ut, om inte organismen slår tillbaka mot parasiten.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Mer soldater till Afghanistan?, Björn Nilsson skriver Ett barn i Palestina, Johan Frick skriver Att må som Kafka, Anders_S skriver Gripanden i Västra Frölunda, kimmuller skriver Följ med på safari till Malmös problemområden

Ett barn i Palestina

Kanske har jag sett den här lilla figuren tidigare på någon bild, han förefaller bekant. En artikel hos The Arabist ger mer av bakgrunden.

Den lilla barnet med händerna på ryggen, kanske i en pose hos någon som sett alldeles för mycket redan trots sitt korta liv, en israelisk stridsvagn, en död fredsduva, en overksam plog ockuperad av svarta fåglar ... har vi missat något?

Det finns så mycket smärta bara i en bild. Naji al-Ali sägs ha gjort tusentals, och fick någon sorts reaktion: han dödades av okända personer i London. Var det israeler, var det de arabiska värdelösa självhärskare som han klämde åt, som slog tillbaka på det enda sättet de kände till?


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Trottar och gatuslagsmål, Jinge skriver Hells Rabbis gripna i USA, Anders_S skriver Gripanden i Västra Frölunda, kimmuller skriver Följ med på safari till Malmös problemområden, Fredrik Jönsson skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!, Kristoffer Ejnermark skriver Jan Guillous legalism och splittringsiver

Trottar och gatuslagsmål

Den här bilden har jag publicerat tidigare, närmare bestämt 6 september 2007 (klicka på Jannes näsa så kommer du till originalinlägget - det blir nog din enda chans att ge Jan G en näsknäpp!).

Anledningen till att jag återpublicerar detta gamla fotografi (tagit av mig med en blytung systemkamera av märke Minolta) är att det tycks pågå en trotskistisk motoffensiv just nu angående vad Jan G skrev i Aftonlövet för ett tag sedan. (Min kommentar till den artikeln finns här.)

I och för sig har jag vad jag vet bara tre trotskistiska bloggar på min läslista, men om tre av tre skriver om samma sak på ungefär samma sätt är det något man kan göra statistik av. Här, här, bland annat. En av dem ifrågasatte om Jan G ens varit med på några demonstrationer, och det här fotot från Enhet-Solidaritet torde visa att så är fallet. Inte blev det något bråk vid demonstrationen heller.

Håller på att städa runt i hyllorna och hittar plötsligt en broschyr med några tal som hölls på Enhet Solidaritets Förstamajmöten 1976. Bland annat ett anförande av Jan Guillou i Stockholm. Det kan vara talet han håller på bilden ovan, när han stod på Medborgarhusets trappa.

Varför kommer den här frågan upp egentligen? Finns det något mer i bakgrunden än att trotskisterna känner sig trängda för att de gick med på att släppa in "Svarta blocket" i Palestinademonstrationen i Malmö? Det var ju ingen världsavgörande demonstration, men den nämndes på al Jazeeras hemsida - och det illustrerades med ett foto av knäppgöken som var uppe och hoppade på en polisbil! Det visar varför element av den typen bör hållas på avstånd, för det första, och för det andra varför uppslutningen till vissa demonstrationer blir mindre än vad man skulle kunna hoppas på. Det är ju ganska få som går på demonstration med avsikten att delta i gatuslagsmål. Det är ganska sällan man påverkar samhällsopinionen positivt genom att kasta sten eller slå sönder saker.

Svensson, som är den mest auktorative i den här gruppen antar jag, hävdar att man i Göteborg nått långt genom dialog med kravallartisterna. Som fallet Malmö visar räcker det uppenbarligen inte. Och det borde man ha förstått på förhand! Dessutom torde man förstå åt vilket håll opinionen påverkas just av att några kastar sten eller slår sönder saker, och detta gör att saken hamnar i ett mer misstänkt läge, i alla fall om man är lagd för misstänksamhet.

En av inläggen jag hänvisar till skriver:

Problemet med Stoppa Matchen-demonstrationen i Malmö i år var inte att det togs till militanta medel för att faktiskt försöka stoppa matchen, utan problemet var att de som tog till radikala medel inte hade med sig resten av folket som protesterade. Att de "autonoma" faktiskt brast i sin kommunikation och agerade ensamma.

Jaha, det går ju att plocka fram en del citat från Marx och Lenin där anarkister och kuppmakare och ultravänster kritiseras för just dessa felsteg, nämligen att rusa iväg utan att ha folk med sig. Trotskisterna brukar ju se Marx och Lenin som auktoriteter så varför fortsätter man älta det här? (Mao har sagt samma sak om ultravänstern, men han får väl inget öra hos trotskisterna.) Jag förstår inte hur det kan röra sig om "splittring" om man inte vill ha med de där människorna att göra? Det låter snarare som "sunt förnuft".


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Hells Rabbis gripna i USA, Anders_S skriver Gripanden i Västra Frölunda, kimmuller skriver Följ med på safari till Malmös problemområden, Fredrik Jönsson skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!, Kristoffer Ejnermark skriver Jan Guillous legalism och splittringsiver

"Förr växte det rovor i Sverige, ...

... nu växte det snillen."

Det är ett citat från Svenskarna och deras hövdingar av Verner von Heidenstam. Jag håller på att städa i bokhyllorna, fick fram den gamla volymen (en upplaga tryckt 1944) och slog upp den på måfå - och där fanns värderingen av Frihetstiden på 1700-talet.

Gamle Verner har fått rykte som även gammal reaktionär, men helt rättvist är det inte, och dessutom var han en mästare i att måla stämningar. Och i att göra slagfärdiga sammanfattningar av den sort jag nyss citerat. Ibland var det sannfärdigt som i kapitelrubriken Kanonerna dundra på Östersjön, ibland mer tvivelaktigt som Nu spisa svenskarna på silverfat. Några svenskar gjorde väl det, men trätallrikar var nog det vanliga (och kanske tennfat för bättre bemedlade!).

Jodå, snillen växte det inom svensk vetenskap och kultur på 1700-talet - och på åkrarna tog potatisen över efter rovorna.

När Svenskarna och deras hövdingar kom i början av 1900-talet var det som läsebok i folkskolan. Med Selma Lagerlöf och Nils Holgerssons underbara resa fick barnen en extra dos spännande geografi, med Svenskarna fick de nedslag i den svenska historien. Den är ju också spännande, och när en skicklig författare tar hand om detta stoff ... . Jag bara undrar: vad skulle hända idag om någon kom och ville sätta en läsebok på flera hundra sidor, och utan bilder till råga på allt, i händerna på skolbarn?!?


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Piratpartiet tar stora risker, Johan Frick skriver Nationalism till vänster?, Anders_S skriver Protestera mot uppsägningarna på Vestas, Björn Nilsson skriver Fler bankkrascher i USA. Bandh i Indien, Tuss skriver 1984 har ett begränsat användningsområde som politisk metafor, kimmuller skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!

Fler bankkrascher i USA. Bandh i Indien

För knappt en månad sedan kunde jag rapportera 45 bankkonkurser i USA. Nu får vi höja nuffran till 57. Och året är inte slut ännu, liksom inte listan på banker med skakiga affärer. Men det är naturligtvis små lokalbanker som åker över stupet, de verkligt stora drakarna på finansmarknaden ser till att de klarar sig. De har nog sina hållhakar på regeringen. Och dessutom värvas ju folk från bankvärlden in till regeringen, och dessa personer vet nog vems intressen som skall främjas (och då handlar det inte om illa utsatta låntagare och deras lokalbanker, utan om betydligt högre uppsatta potentater!).

För den som undrar vad som händer i Lalgarh i Västbengalen så kan jag tala om att det pågår en (eller heter det ett?) bandh där sedan ett par dagar. För den som undrar så är bandh en indisk term för generalstrejk. En politisk gruppering kan kalla till bandh och stänga ner ett helt område. Inte bara företag och affärer, utan transporter och över huvud taget allt som rör sig i samhället stängs av. Nu har maoisterna kallat till en sådan aktion i flera delstater, som protest mot ökande levnadskostnader vad jag förstår. Att man kan genomföra en generalstrejk i ett område som i princip är ockuperat av halvmilitära polistrupper får anses vara ett styrketecken.

I Västbengalens södra granne Orissas sydliga och efterblivna distrikt pågår en konflikt som påminner om Lalgarh. Även här är det stamfolk som är aktiva, men nu handlar det om att de jagar bort personer som de påstår orättfärdigt har tagit över deras mark. Delar av Orissa är avskurna, och stambefolkningen har stöd av maoisterna.

Med tanke på att hinduismen antas vara väldigt fredlig är det märkligt hur mycket våld som pågår ute i de indiska obygderna. Dessutom har just hindunatinalister i Orissa givit sig på kristna i våldsamma överfall, och där har maoisterna tagit parti för de kristna vad jag vet. Hinduerna ses väl i detta fall som reaktionärer.


Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Kinesisk imperialism?, kimmuller skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!, Jinge skriver Nästa gång träffar Talibanerna!, Anders_S skriver Stöd till husockupanter i Göteborg, boladefogo skriver Israeliska soldater vittnar, andread0ria skriver Westboro Baptist freakshow

Kinesisk imperialism?

Sveriges Radio berättar om att kineserna nu vill använda sin enorma valutareserv till att öka investeringarna utomlands. Bland annat är man intresserad av företag i vårt lilla land. Svensk verkstadsindustri har gott rykte i Kina tycks det, och det skall vi vara stolta över. Jag har för mig att L M Ericsson levererade sin första telefonväxel till Kina redan på 1890-talet, för övrigt. Men vi kanske får leta efter trovärdigare investerare än den där kinesen som skulle hitta på något nere i Kalmar!

Det finns några intressanta aspekter här. Som det här exempelvis:

Vad är pengarna värda? Om kineserna köper saker för US-dollar idag kanske det är bäst att omsätta dem till något annat medan de ännu är något värda? För kineserna ser långsiktigt, de vet att USA är på väg utför på grund av en skakig ekonomisk bas och att dollarn därför är osäker som långsiktig tillgång. Kina vill inte ha en enorm valutareserv som till stora delar består av US-dollars, därför gör de klokt i att försöka handla för pengarna. Men då är det inte smart av oss att bygga upp fonder av denna skakiga valuta i stället.

Sverige är litet i världsmåttstock. Mycket mer kan kineserna tänkas köpa i USA. En intressant, och hysterisk-amerikansk reaktion på detta hittar man i den här artikeln. Då får USA tillbaka sina dollar, men vad skall de göra med dem sedan?

Byter världsimperialismen huvudman under det kommande årtiondet? Med imperialism menas ju inte så mycket militära, men i huvudsak ekonomiska erövringar. Detta sedan J A Hobson kom med sin epokgörande bok en av de första åren på 1900-talet. Länder med stora ekonomiska tillgångar kan köpa sig in i andra länder. Och med detta följer politisk dominans och hot om militära konflikter. Det är möjligt att Kina går den vägen, men kanske på ett mindre korkat sätt än vad USA gjort.

Alltså. Kommer Kina att använda kapitalexport som en murbräcka för världsherravälde? Eller sitter man och funderar på alternativa användningar på hemmaplan? Liberalen Hobson såg begränsningar av kapitalexporten, och användning av resurserna på hemmaplan i stället, som ett sätt att komma åt den imperialistiska politiken.


Från Konfliktportalen.se: boladefogo skriver Israeliska soldater vittnar, andread0ria skriver Westboro Baptist freakshow, Björn Nilsson skriver Kränkt? Heder?, Anders_S skriver Bygg- och fastighetsbranschen de senaste 60-åren, del 2 – Spekulanterna, Jinge skriver Globaliseringen orsak till svinpandemin

Kränkt? Heder?

En intressant observation görs av Ann Charlott Altstad. Det är i en recension av en bok som jag inte läst och vars kvalteter är mig obekanta. Altstad gillar den definitivt inte. Bland annat handlar det om begreppet "kränkt" som kom i svang för ett par årtionden sedan.

Har Eberhard inte tänkt på varför begreppet kränkt inte användes i början av 80-talet då den svenska jämlikheten stod på topp, utan i slutet av 90-talet, då nyliberalismen härskat i nästan två decennier med vidgade klyftor som följd? När välfärdsstaten var starkare kallades människor inte kränkta utan förtryckta. De krävde inte respekt utan jämlikhet. I dag ska vi strida för vår personliga identitet, i går hette det klasskamp. Denna retoriska mentala förskjutning har skett parallellt med statens/politikens reträtt, marknadsliberalismens seger och den sociala nedrustning som följde därpå.

Det tycks enligt Altstad vara så att personer som David Eberhard och Maciej Zaremba klagar på allt folk känner sig "kränkta", men de uppfattar inte att detta är något som kan ha uppstått ur en politik som de själva hejar på.

Även anarkister bör fundera på det här. (Anarkister är jobbiga ibland, hör ni det!) Man kan säga att världen är som en dum dator: när du ber den göra något så gör den det, oavsett vad du trodde att du bad den om. Datorer fungerar på det sättet - logiskt nämligen! Världens logik behöver inte vara din logik!

Plockar man sönder statsapparat och offentliga sociala skyddsnät och tror att Utopia kommer att framträda kan det vara ett gravt feltänkande: det kan bli de stridande smågruppernas samhälle i stället. De goda tanken kraschar mot den onda verkligheten.

Det "civila samhället", som liberaler och anarkister hyllar, kanske är beväpnat till tänderna och använder vapnen såväl utåt som mot egna medlemmar som inte passar gruppens mallar. Finns inte ett organiserat, tryggt och pålitligt storsamhälle får man försöka hitta sin trygghet i den mindre lokala gruppen. Det kan vara en mer eller mindre förtryckande storfamilj, det kan vara gangstergäng. Det liberala idealet med en helt oberoende individ är faktiskt inte möjlig annat än i ett samhälle där det finns stark offentlig trygghet. För hur skall individen annars kunna frigöra sig från gruppen och utvecklas enligt sina egna (okränkta) förutsättningar?


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Globaliseringen orsak till svinpandemin, Anders_S skriver Vaccinationskampanj orkestrerad av läkemedelsindustrin?, Björn Nilsson skriver “De fattigas rikaste kung”, boladefogo skriver Kravallpolis går in i Vestasfabriken, petter skriver En tragisk tragedi, Johan Frick skriver Att leva är att hela tiden ta ställning

"De fattigas rikaste kung"

Le plus riche roi des pauvres - de fattigas rikaste kung. Enligt den här karikatyren är det Mohammed VI av Marocko som åker vattenskoter över ett hav av pengar. Klicka på bilden så bör du komma till stället där jag hittat den, nämligen bloggen The Arabist som nämndes i föregående inlägg. Bilden gillades inte av monarkin i Marocko och har därmed förbjudits.

Från samma blogg kommer bilden nedan. Det är ett monument i Bamako, huvudstad i Mali, jättestort land i Afrika. Samma här: om du klickar på bilden bör du komma till stället där jag hittade den.



Och det här är inte humor, det är en del av det palestinska dramat: en palestinsk far och hans son i kulregnet.


Från Konfliktportalen.se: petter skriver En tragisk tragedi, Anders_S skriver Kampen på Vestas – solidaritet med arbetarna i Newport, Johan Frick skriver Att leva är att hela tiden ta ställning, Jinge skriver Tömmer Israel ”utposter”?, Job skriver Munkhammar och halmdockan, boladefogo skriver Ny fabriksockupation i England

Logiskt att bomba al Quds?

Jag håller inte så noga räkningen på "heliga platser", men är det inte så att Jerusalem, som på arabiska heter al Quds, är den tredje heligaste platsen inom islam? Då kanske Mecka och Medina är ettan och tvåan? Hur som helst, i Jerusalem finns klippmoskén och var det inte från klippan där den byggdes som profeten Mohammet antas ha gjort sin himmelsfärd?

Då inställer sig en fråga med anknytning till dagsaktuell politik: hur kan man få för sig att en islamisk republik (Iran alltså) skulle skicka atombomber mot en av den islamiska religionens heligaste platser? Låter det logiskt? - Vi kan väl säga att mycket är troligt här i världen, men sannolikheten för just något sådant är väldigt låg.

Jag kan se två förhållanden som skulle höja sannolikheten, och båda måste vara uppfyllda: Iran måste ha tillgång till kärnvapen och teknik för att skicka iväg dem mot Israel, och Iran måste dessutom vara utsatt för angrepp med kärnvapen från Israel och känna sig vara i ett fullständigt desperat läge. Iran har inte kärnvapen, Israel har det. Därmed är vi nere i sannolik noll ungefär.

För Israels del räcker det med att utlösa ett kärnvapenkrig och känna sig vara skyddad för vedergällning därför att motståndaren inte har kapacitet att slå tillbaka, och för att man backas upp av USA. För Israel är det ett skydd att man ockuperat området där en viktig islamsk helgedom finns. Eller om man säger "utpressningsobjekt".

I normal terrorbalans (vilket hemsk term: normal terrorbalans) skulle jämvikt uppstå mellan Israel och Iran om båda staterna har kärnvapen och möjlighet att skicka dem till motståndarens territorium. Exemplet med klippmoskén antyder att jämvikt inte ens skulle uppstå om iranierna har tillgång till kärnvapen - för israelerna sitter fortfarande på al Quds!

Det är vapenskrammel nu, och israelerna skickar krigsfartyg fram och åter genom Suezkanalen. Kanske inte så mycket att tro på. Jag hittade via någon bloggkollega en arabisk blogg, The Arabist, som har en artikel om det. Där finns fler intressanta artiklar och nyhetsöversikter för övrigt. De dårar som bara tycker att det är skräp i bloggosfären kan kasta sig i väggen. Det kan för övrigt de göra som mal på om Irans kärnvapen också.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Kampen på Vestas – solidaritet med arbetarna i Newport, Johan Frick skriver Att leva är att hela tiden ta ställning, Jinge skriver Tömmer Israel ”utposter”?, Job skriver Munkhammar och halmdockan, boladefogo skriver Ny fabriksockupation i England

Legendariskt?

Det finns alltid saker att reta upp sig på. Exempelvis uttrycket "legendarisk" som dyker upp på de fånigaste ställen.

"Den legendariske sopåkaren Jöns Mohammedsson",

eller

"Det legendariska sjukvårdsbiträdet Kunigunda de la Patrie" ...

... eller om jag fattat det fel, för det är ju i själva verket musiker, idrottare och liknande som av någon anledning blir "legendariska". Vad har de gjort för att uppnå detta status? Gått på vattnet? Botat sjuka eller uppväckt döda till livet? Förvandlat vatten till något billigt vinmärke?

Nej, för att hitta något sådant får man gå till den historiskt svårbevisbare Jesus Josefsson som verkligen kan kallas "legendarisk". Om han var en hejare på cellospel eller att springa hundra meter på rekordfart, det får vi inte veta. Men han kände genvägar förbi normala naturkrafter och kunde därför uträtta så kallade under. Det är av sådant material de sanna legenderna smids, inte av att man kan steppa och spela banjo samtidigt inför en gapande publik.

Gammalt helgon - Augustinus, biskop av Hippo i Nordafrika i början av 400-talet

Även helgonen är legendariska. Aldrig hört talas om helgonlegender? Men "den legendariske orkesterledaren Wilbert Halamahera" - det håller inte bara, hur duktig han än var på att svänga taktpinnen!

Slutsatsen är hur som helst att en vanlig knegare aldrig blir "legendarisk". Och det gäller även rubriksättaren på Dagens Nyheter, även om man nu lyckas förvandla Honduras laglige president till "expresident". (Artikeln som följer är däremot OK.) Vad händer när kuppregimen åker ut och Zelaya återvänder? Blir han exexpresident då?


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Wallenstam – göteborgsbyggare som gynnades av miljonprogrammet, boladefogo skriver När JDL försökte mörda Chuck D, Johan Frick skriver Tid för lycka, Jinge skriver Guillou om en tigande vänster, Björn Nilsson skriver Några funderingar om Jan G:s senaste krönika

Några funderingar om Jan G:s senaste krönika

Tigande vänster gynnar krafter i extremhögern skriver Jan Guillou. Det är inte särskilt märkliga synpunkter i hans krönika, men några kommentarer kan ges. Det är aktiviteter av AFA- och Revolutionära Fronten-typ som är på tapeten igen. Med andra ord kriminalitet som ursäktas med politiska etiketter, och där "vänstern" antas inte tala ut ordentligt.

1. "Vänstern" är inget entydigt begrepp. För att ta det konkreta fallet med demonstrationen mot Israel i Malmö så tyckte V, SKP och trotskisterna att det var OK att ha med det svarta blocket, medan socialdemokraterna och Kommunistiska Partiet inte ville det. Vem representerar "vänstern" här? Minoriteten, eller den majoritet som verkar ha tänkt med arschlet?

2. Sverigedemokraterna är en sak, de nynazistiska grupperna en annan sak. Jag tycker det hålls isär dåligt i artikeln. De har olika position på det politiska fältet. Jan G skriver att de står utanför och därför inte kan kletas ihop med Reinfeldt-regimen därför att de har olika politiska grunduppfattningar (men vad händer om man gräver djupare i de moderata leden, vilka åsikter kommer då fram?). Tar man Sverigedemokraterna vill de ju framstå som gamla hederliga socialdemokrater av Per Albin-snitt. Det är ett smart grepp för att ta hand om besvikna före detta vänsterväljare och det rubbar bilden av Sverigedemokraterna som ett parti "utanför". Snarare då "innanför", men på ett annat sätt än dagens riksdagspartier.

3. Rent praktiskt, hur skall "vänstern" ta hand om extremhöger och nästan-extremhöger? Skall man som i V:s fall veva fördömanden men fortsätta med sin borgerliga politik, eller skall man övergå till en hårdare linje och faktiskt bedriva klasskamp? För att återknyta till punkt 2: dagens riksdagspartier verkar mest strunta i vanligt folk och "kulturvänstern" driver struntfrågor. SD verkar intressera sig för vanligt folks problem. Vill vänstern visa att den är bättre får den ta itu med just de dagliga problemen, men sätta in dem i ett sammanhang av klasskamp och kamp för socialism. För där kan inte extremhögern hänga med. Då blir alternativen klarare än dagens nyliberala smörja där alla är i stort sett likadana och bara kristdemokraterna ibland vågar sticka ut litegrann i någon moralfråga.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Tvivelaktig nytta av abortregister, Kaj Raving skriver Israel: religiös extremism och statsterrorism, Jinge skriver En ovanligt GRISIG influensa, andread0ria skriver Hur mycket vapen har du i DITT vänsterfäste?, Björn Nilsson skriver Klasspolitik i stället för identitetspolitik, kamratwot skriver En chef är en chef är en chef

Klasspolitik i stället för identitetspolitik

Att Vänsterpartiet och dess föregångare av opportunistiska skäl hävdar solidaritet åt olika håll, men samtidigt begravt det som borde vara partiets huvuduppgifter, är ingen nyhet. Jag minns en skämtteckning, sannolikt från tidigt 70-tal, där en VPK-are får utropa: Solidaritet med de vindögda på södra Öland!

När flummig politisk opportunism drivs samtidigt med att partiet gjort sig helt urarva vad det gäller samhällsanalyser grundade på den vetenskapliga socialismens principer - det kan inte annat än att gå åt helsicke. Partiet får nog vara glatt att det ännu är vid liv som man uppträtt!

Trotten har skrivit ett inlägg som grundas på att Sverigedemokraterna börjar jobba sig fram mot Riksdagen på allvar. Det här är ovanligt för att komma från vänsterhåll:

Vänstern har allt för länge snackat genus, HBT, djurrätt och liknande, när den i själva verket borde ha snackat om arbetarklassens vardag! Lösningen på problemen i dagens Sverige är inte identitetspolitik och flum, precis lika lite som det skulle vara en lösning att kasta ut invandrare, lösningen är hård och kompromisslös klasskamp! Problemet är inte heller att kvinnor inte får heta Krister eller att barbiedockor är blonda och smala, precis lika lite som mångkulturen skulle vara ett problem. Problemet är att vi har en kapitalistisk marknadsekonomi där människor reduceras till slit-och-släng-varor, och att Sverige de senaste 20 åren har behärskats av en ideologi om “marknadskrafternas undergörande kraft”.

Det enda botemedlet mot den högerextrema sjukan är klasspolitik!

Jag håller i stort sett med. Borde inte vänsterfolk i gemen göra det? Eller om de inte gör det, borde de inte protestera och meddela att HBTQ är minsann viktigare än allt annat? Men det mest typiska är väl tigandet. När den politiska linjen inte går att försvara kniper man helt enkelt käft och hoppas att stormen blåser förbi.

De här kämparna har lite viktigare saker att tänka på än HBTQ. På banderollen står det PLGA, de är alltså maoistiska militanter i Indien, tillhörande People¨s Liberation Guerilla Army.

Vad det gäller speciellt Vänsterpartiet såg jag en verksamhetsberättelsen för ett par år sedan. Där ägnade man fyra detaljerade sidor åt Stockholm Pride medan Första maj fick två! Det är nog ganska typiskt för prioriteringar inom det partiet. Under de två senaste Stockholm Pride har jag stått vid sidan av och tagit bilder och publicerat i bloggen, men i år blir det inget med det. Jag har fått nog.

Jag har skrivit det förut men det kan upprepas: vänsterns hantering av den nuvarande krisen är en ren skandal! Vi är i den värsta ekonomiska krisen sedan den stora depressionen, och till den krisen kan läggas flera andra kriser, men vänstern har knappast lyckats uppnå något. Den nyliberala revolutionen är död men vänstern står bara och glor.

Inte nog med det: man står främmande för hela den teknologiska och vetenskapliga utvecklingen och överlåter till borgerligheten att ta hand om den. Detta gör man i stället för att ta till sig all forskning som faktiskt stödjer vänstersynpunkter på människorna och samhället. Detta är ingen konstig udda idé av mig: att förena socialism och spetsvetenskap är just den vetenskapliga socialism som grundades av Marx och Engels. Det är den här oförmågan att ta till sig vetenskapen och förvandla den till politik som gör att dagens vänster i stället mest har flumfrågor att ty sig till. Det är lättare att jönsa omkring i en gayparad än att försöka sätta sig in i detaljer om världsekonomin, om datanätens betydelse för samhällsutvecklingen eller modern hjärnforskning!

För den som undrar vad klasskamp egentligen är för något: i grunden är det striden om de värden som produceras i samhället och hur mycket de olika klasserna i samhället skall få av dessa värden. Det är fördelningen mellan företagsvinster och löner alltså. Eftersom det finns en juridisk, kulturell och politisk överbyggnad till den producerande basen i samhället kommer mycket av kampen att ske i överbyggnaden och ytligt verka handla om helt andra saker. Som en del personer ser det (inklusive jag själv) finns en del av förklaringen till den nuvarande krisen i att vinsterna ökat på lönernas bekostnad och därmed skapat underkonsumtion. Samtidigt vet vi att av resurs- och miljöskäl kan konsumtionen inte växa hur som helst, så där finns verkligen en ekvation för vänstern att ta tag i. Men då måste man ha kunskaperna för det också, och inte öda bort tid i diverse lekverksamheter!

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver En ovanligt GRISIG influensa, andread0ria skriver Hur mycket vapen har du i DITT vänsterfäste?, kamratwot skriver En chef är en chef är en chef, kimmuller skriver Dags att outa en varslande chef!, Krastavac skriver Skammen över att komma försent, Anders_S skriver Fördomen om rasse-skåningen bekräftas

Likt?

Som jag skrev i förrförra inlägget tyckte jag att det lät som den här rapparen kallades "Kung Johan". Kan ha hört fel, men ta en titt på målningen av en äkta kung Johan, nämligen Johan III kung av Sverige 1568-1592:



Ganska likt, väl? Ansiktsform och hårfärg, fast gamle kungen verkar ha jobbat mer med mustaschen och aldrig hört talas om rastaflätor.

Johan III lyckades dra igång en kraftig inflation i Sverige genom att fuska med innehållet av ädelmetall i mynten. Hoppas att vår rappande vän inte har samma negativa inflytande på landets ekonomi. Varför inte piffa upp scenshowen genom att skaffa en så fin mössa med fjäderplym som gamle kungen hade, och kanske en jacka med brodyr i silvertrådar?


Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Fy fan vad vi är bra – eller?, Tuss skriver Vad bör göras: Manifest för ett öppet och fritt internet, boladefogo skriver Mot generalstrejk i Honduras, Anders_S skriver Ouppklarade mord, Jinge skriver Reinfeldt och svininfluensan, Björn Nilsson skriver Demonstration “Aktion mot Deportation” mot Stockholmsprogrammet

Demonstration "Aktion mot Deportation" mot Stockholmsprogrammet - del 2

Här är ytterligare några bilder som tillägg till vad jag lade ut igår. Tydligen så samlade vänstern på Söder mer folk än liberalflummarna i Humlegården. Av reportagen att döma verkar det ha varit mer av någon sorts picknick på andra sidan stan.

Det kanske är dags för liberalerna att ställa frågan om de verkligen vill ha kamp mot övervakningssamhället, eller om de hellre kryper tillbaka till det trygga fadershuset? Man kan nog inte sitta på flera stolar samtidigt väldigt länge såvida man inte har en väldigt bred bak, och så tjocka tror jag inte de är.

De frenetiska trumslagarna på väg genom Fatbursparken. Anföraren har en väldigt överflödande frisyr. Det visade sig att om han ville han händerna fria kunde han helt enkelt sticka in trumpinnarna i barret. De satt lika fint som hårnålar.

Demonstrationen på väg genom Fatbursparken.

Nu var det någon som sagt något bra och får applåder. Kanske var det talaren från Rättvisepartiet Socialisterna som klämde åt EU-byråkrater och annat elände. För övrigt skriver Svensson från den andra trotskistiska gruppen, Socialistiska Partiet, att främsta anledningen till det låga deltagandet är naturligtvis att det är sommartid. Men det bidrog också att arrangörerna för Humlegårdsmötet pratat strunt om demonstrationen på Söder.

Ingen fanborg på Medborgarplatsen, men i alla fall en rad av banderoller.

Jaha, här är det Syndikalistiska Ungdomsförbundet som säger att kapitalismen är död men behöver instruktioner för att verkligen förstå att den är död. Hm, men är det inte så att systemet ännu kan utdela otäcka sparkar?

Eller skall vi tolka det här i linje med vad Mao Zedong sade angående imperialisterna: på sikt är de inget annat än papperstigrar. På kort sikt måste vi ta dem på allvar för de är farliga, men på sikt kommer de att gå under. De riktiga farliga tigrarna kommer att bli tigrar av papper. Och på sikt kommer kapitalismen också att bli historia och som ett ofarligt papper.

Från Konfliktportalen.se: Tuss skriver Vad bör göras: Manifest för ett öppet och fritt internet, boladefogo skriver Mot generalstrejk i Honduras, Anders_S skriver Ouppklarade mord, Jinge skriver Reinfeldt och svininfluensan, Björn Nilsson skriver Demonstration “Aktion mot Deportation” mot Stockholmsprogrammet, nettle skriver Ockupation för frirum och mot Fort Europa

Demonstration "Aktion mot Deportation" mot Stockholmsprogrammet

Här är en del bilder från den demonstration som jag skrev om i föregående bloggpost. Det blev rätt mycket bilder, eventuellt följer jag upp med ytterligare några i morgon. Klicka på dem för större format! Jag tyckte det var rätt mycket folk som samlades nere vid Slussen, mycket för att det är mitt i sommaren bland annat.

Som jag skrev tidigare är jag inte helt klar över varför det blev två demonstrationer, men eftersom det nu blev det kunde väl de olika arrangörsgrupperna känna sig friare att ta upp vad man ville. Och i den här demonstrationen kom fokus att ligga väldigt mycket på situationen för flyktingar och papperslösa som söker ett bättre liv här i "Festung Europa". Den antikapitalistiska tendensen kanske inte uppskattades av liberaler och liknande i den andra demonstrationen - trots att den skärpta övervakningen som EU signalerar mycket väl kan kopplas till kriserna i det kapitalistiska systemet.

En rapparkille (kallades han "Kung Johan" eller något i den stilen? möjligen påminner han om Johan III sedd på lite håll) stod för en inledande underhållning.

Upphängning av budskap. Det är mänskliga tragedier i massomfattning det handlar om.

Det här kanske liberalerna i det andra tåget inte hade gillat.

I det andra tåget kanske det är mer betoning på att ladda ner usel musik och usla filmer utan att betala för sig. Lite av den aspekten kom upp även här.

Tal hölls av en exiliranier och en tös från Vänsterns ungdomsförbund. Sedan traskade alla upp på Hornsgatan för en promenad bort till Medborgarplatsen.

En konstig vana numera att man ofta bär banderoller utan banderollstänger. Hur som haver, här verkar det som en tyst självbekännelse av herr Statsministern refereras.

Äsch, övervakning är väl alltid aktuell - vad skall hemliga polisen syssla med annars?

Det här kanske faller utanför demonstrationens snävare syften. Jag hörde inte allt, men det lät på Medborgarplatsen som om "kommando Fredrik Reinfeldt" ockuperat ett hus någonstans. Dessutom ville de upplösa Sverige och låta alla som vill komma hit - vilket jag tycker låter mer som en provokation från den extremaste flygeln av nyliberala ungmoderater.

OK, allt åt alla på nätet, det förstår jag. Men vad är AFK, kan någon tala om det?

Om den där polisen laddat ner alla Beckfilmerna har han en jäkla dålig smak. Massproducerad smörja blev det av Sjövall-Wahlöös gamla ganska bra deckare när "konceptet" kom i andras händer.

Jag kilade upp på Hornsgatspuckeln för att få lite mer perspektiv på tåget. Femhundra pers?

I tåget ingick en synnerligen ljudlig och aktiv trumsektion.

En piratflagga på väg in mot Mariatorgets gröna ytor. Här betyder röd gubbe "full fart framåt".

Det gör det här också.

En kamphund kan vara bra att ha till hands ifall det blir kurr!

... och gamle Emanuel Swedenborg står där och undrar vad det är för konstiga figurer som drar förbi. Eller också har han redan via sina kontakter i andevärlden fått fullständig information.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver United (Airlines) Break Guitars, Anders_S skriver Är det verkligen vänster? – Kajsa Ekis Ekman om pseudovänstern i Arena, Johan Frick skriver Täcker din rygg, boladefogo skriver Obamas första kupp?, kamratwot skriver Tanken slog mig att…., Björn Nilsson skriver Stockholmsprogrammet demonstration