Hjärnan gillar jämlikhet - nu på bild

OK, era sneseglare, ni kanske inte klarar av norska, men engelska då ... här är en artikel som jag fiskat upp via tips på det norska radikalan ekonomnätverket:

The human brain is a big believer in equality—and a team of scientists from the California Institute of Technology (Caltech) and Trinity College in Dublin, Ireland, has become the first to gather the images to prove it.

Specifically, the team found that the reward centers in the human brain respond more strongly when a poor person receives a financial reward than when a rich person does. The surprising thing? This activity pattern holds true even if the brain being looked at is in the rich person's head, rather than the poor person's.

Det här är ju upphetsande nyheter som borde få hela vänstern att hoppa högt av förtjusning och högern att surt lulla bort medan de muttrar att "det där tror jag inte på". För det är ju så att hårddata slår hårdare än gissningar. Jag antar att horder av konkurrerande forskare i god vetenskaplig ordning kommer att granska de här resultaten, men de ligger ju faktiskt i linje med vad många smarta tänkare redan tror sig ha listat ut under flera hundra år.

Exempelvis det här:

It's long been known that we humans don't like inequality, especially when it comes to money. Tell two people working the same job that their salaries are different, and there's going to be trouble, notes John O'Doherty, professor of psychology at Caltech, Thomas N. Mitchell Professor of Cognitive Neuroscience at the Trinity College Institute of Neuroscience ...

But what was unknown was just how hardwired that dislike really is. "In this study, we're starting to get an idea of where this inequality aversion comes from," he says. "It's not just the application of a social rule or convention; there's really something about the basic processing of rewards in the brain that reflects these considerations."

Det där med en hårdkodad altruism i den mänskliga hjärnan finns såväl hos filosofer som Adam Smith på 1700-talet som apforskare som Frans de Waal som är aktiv just nu. Och nu finns den på bild, man kan börja se hur hjärnan reagerar på jämlikhet/ojämlikhet, rättvisa/orättvisa! Detta är sagolikt! (Och jag antar att mupparna i Vänsterpartiet anser det helt ointressant.) Den tekniskt-vetenskapliga revolutionen mal fram ständigt nya resultat som den politiska vänstern borde ta till sig med en rasande fart och sprida ut, och göra till underlag för sin politik. Men det verkar som stora delar av vänstern tror att vetenskap och teknik, där är något som borgarna kan ta hand om. Sånt sysslar man inte med.

Dödsstraffet på reträtt

Redan Karl Marx gjorde kritiska anmärkningar om dödsstraffet. Hundra år innan detta ville den framstående milanesiske markisen Beccaria minska dess användning till ett minimum, och hyllade Ryssland där dödsstraffet faktiskt under en kort tid var avskaffat. Beccarias bok om rättskipning (Om brott och straff) är fortfarande läsbar, också för att han angriper användandet av tortyr. Det finns ju folk som fortfarande tror att den metoden fungerar ... .

Amnesty International har kommit med sin årliga rapport om stater som dödar sina fångna medborgare efter mer eller mindre trovärdiga processer. Glädjande nog minskar antalet stater som tillämpar dödsstraff. Officiellt har 95 stater helt avskaffat det, i praktiken är det 139. Vitryssland är den enda stat i Europa som har kvar (men inte verkställer) dödsstraff.

Bland de som ännu verkställer dödsstraff utmärker sig särskilt Kina. Samtidigt utmärker sig kineserna för att inte offentliggöra siffrorna, och man kan fråga sig varför: om man å ena sidan tror att dödsstraff är avskräckande, men å andra sidan hemlighåller avrättningar, vad har de då för verkan? För länder som Iran och Irak, samt USA (för att ta några av de större bovarna i det här sammanhanget) är dock antalet känt, liksom för andra länder där det förekommer verkställda domar i mindre omfattning. Här är länk till Amnestys pdf-rapport. Klipp från rapporten:

Known Executions in 2009

Bangladesh (3), Botswana (1), China (+), Egypt (at least 5), Iran (at least 388), Iraq (at least 120), Japan (7), Libya (at least 4), Malaysia (+), North Korea (+), Saudi Arabia (at least 69), Singapore (1), Sudan (at least 9), Syria (at least 8), Thailand (2), USA (52), Viet Nam (at least 9), Yemen (at least 30).

Methods of execution used in 2009 included hanging (Bangladesh, Botswana, Egypt, Iran, Iraq, Japan, North Korea, Malaysia, Singapore, Sudan, Syria), shooting (China, Libya, Syria, Viet Nam, Yemen), beheading (Saudi Arabia), stoning (Iran), electrocution (USA) and lethal injection (China, Thailand and USA).

Ibland är antalet dödade inte känt, och dessutom får man väl tänka på att även länder där det kan förekomma politiska avrättningar också har helt vanliga otäcka brottslingar som enligt den lokala lagstiftningen och opinionen förtjänar att avlivas.

Här är avsnittet om de amerikanska kontinenterna, med detaljsiffror:

Since Cuba stopped carrying out executions in 2003 (commuting the sentences of the majority of death row prisoners), the USA has been the only country in the Americas to carry out executions with the exception of St Kitts and Nevis, which executed one person in 2008.

Fifty-two executions were known to be carried out in the United States as follows: Texas (24), Alabama (6), Ohio (5), Georgia (3), Oklahoma (3), Virginia (3), Florida (2), South Carolina (2), Tennessee (2), Indiana (1), Missouri (1).

Huvuddelen av dödsdomarna verkställda i USA skedde alltså i gamla sydstater, med Texas som värsta exemplet. Hur många oskyldiga har strukit med under årens lopp? Och vem tar ansvar för felaktiga domar - ingen, verkar det. Annars skulle man ju kunna tänka sig att den guvernör som vägrar att underteckna en nådeansökan för en dödsdömd, själv skulle skickas till avrättningsplatsen om det visar sig att någon dödats efter en felaktig dom. Jag undrar om inte George W Bush skulle ligga illa till då?

Ja, detta var alltså dödsstraff där någon sorts rättslig process antas ha föregått dödandet, men sedan har vi ju det mer vanliga förhållandet att folk helt enkelt avlivas av den ena eller andra anledningen för att de har misshagat någon, utan att någon domstol är inblandad.

Är danskar och norrmän med på detta?

Höghastighetsbanor ska knyta samman de stora svenska städerna Stockholm, Göteborg och Köpenhamn, och på sikt även Oslo.

Detta har Miljöpartiet skrivit i DN. Jag bara undrar: är danskar och norrmän med på att Köpenhamn och Oslo är svenska städer? Detta är ju inte ens nordism, det låter mer som gamla kända erövrartakter från Karl X:s tid! Hade han varit ytterligare lite framfusig i ett kritiskt läge hade ju Köpenhamn och Jylland idag kunnat ha varit en del av Sverige!

Naturtillstånd och liberalism

Mannen själv - Thomas Hobbes

Det finns tänkare som har oturen att bara bli ihågkomna för någon lösryckt och illa förstådd fras i en rik och djupsinnig produktion av skrifter. Tänk på Adam Smith och hans uttjatade "osynliga hand". Just "den osynliga handen" kan ses som ett litet tankeexperiment om jämvikt i en sluten ekonomi, och inte så mycket mer. Och så har vi en man som var aktiv på samma ö drygt hundra år innan Smith kom igång: Thomas Hobbes. Hobbes är känd för sin beskrivning av det han kallade "naturtillståndet", ett otäckt tillstånd verkligen, där det rådde allas krig mot alla, inget ordnat samhällsliv var möjligt för så fort någon försökte göra något kom mördare och plundrare och omintetgjorde det hela.

Människans liv blir där ensligt, fattigt, nedrigt, djuriskt och kort.

Detta är det kända citatet från kapitel 13 av Hobbes' huvudarbete Leviathan som kom ut första gången 1651. Några sidor senare erkänner han att det hela inte behöver ha varit så i verkligheten, men att förhållandet mellan stater kan vara ungefär på det sättet. Ett tankeexperiment alltså. Här nedan är försättsbladet till boken och där lösningen tonar upp sig i bakgrunden: en enväldig härskare skall se till att ordningen och egendom och livet försvaras. Vad som inte syns på den här bilden är att kungens kropp är sammansatt av en mängd små människor - en tidig version av den totalitära idealbilden av fullständig enhet mellan folket och dess härskare. Härskare är i själva verket folket som har avstått sin frihet i naturtillståndet till en diktator för att därmed uppnå säkerhet till liv och egendom.

Men jag funderade vidare på saken: vad är det egentligen som finns i Hobbes' eländiga naturtillstånd? Är det inte månne liberalismen, driven till sin extrema spets, när var och en följer sina drifter utan någon hänsyn till andra? Och dessutom under hotet av ständigt uppror, eftersom många små och fattiga kan resa sig och störta de få och rika?

När det inte finns någon egendom finns det ingen rättvisa, skriver Hobbes lite längre fram. Det verkar alltså vara så att egendomen är en nyckel till vad som händer. Senare påpekade fransmannen Rousseau vilken katastrof det innebar att en människa inhägnade ett stycke land och kallade det "sitt eget". Därmed uppstod ojämlikhet, förtryck och underkastelse.

Hobbes verkar ha varit inne på ett liknande spår tidigare. Utan egendom finns det ingen för rånaren att råna. Men nu finns egendomen, och om egendomsägarna släpps loss i en helt otyglad kamp mot varandra, och mot de egendomslösa, riskerar vi att få just det förhållandet att livet blir "ensligt, fattigt, nedrigt, djuriskt och kort." Lösningen på detta blir att inrätta en diktatorisk regim som alla måste underkasta sig, och som skyddar speciellt egendomsägarna från attentat från de egendomslösa.

Med andra ord kan det finnas kopplingar mellan liberalism och diktatur, trots att de formellt är varandras motsatser. Det kan finnas anledning att åter studera Hobbes. Såväl hans naturtilltillstånd som lösningen med Levitathan-diktatorn kan tillhöra framtiden snarare än något dimmigt förflutet. Man kan välja mellan dem, eller försöka hitta ett positivare alternativ. Eller som någon annan sade: "Socialism eller barbari."

Bilder från Gaza

Om du har tid kan du titta på den här sidan från FN:s nyhetsbyrå IRIN, där det finns en länk till en serie bilder från Gaza. De som lever där är faktiskt människor, de också, trots att de svikits så grovt av världens mäktiga. De har rätt att leva, leva i fred och i säkerhet, utan att vara sparkbollar för hänsynslösa politiker, militarister och rasister, vare sig det är israeliska och andra sionister, arabiska självhärskare, religiösa galningar, USA eller andra onda makter.

Kina sparar

Den här fina bilden kommer från Radikalt økonominettverks blogg. Jag vet inte om den har någon speciell mening, men man kanske kan tolka: regnbågen landar i en kruka som är utanför bilden men som skulle kunna vara full med guld. Olyckligtvis är krukan bara full av en massa obegripliga matematiska formler. De sprutar upp som en svärm otäcka flugor.

Artiklarna är dock begripligare. Försök, norska är faktiskt inte så svårt så länge det inte är en konstig dialekt från någon avlägsen fjord, Bergenmål eller liknande. Här är ett exempel, en intressant artikel om världens största folk, med frågan: Hvorfor sparer Kina?

I själva verket har sparkvoten varit väldigt hög i Kina länge, det är inget nytt. Under Maos tid jobbade och sparade kineserna, och uppblåsta förståsigpåare i väst sa att det berodde ju bara på att det inte fanns något att köpa, så folk kunde inte göra något annat med pengarna än att spara dem. Usch för de otäcka kommunisterna som höll folk i fattigdom!

Men Mao är borta, råkapitalismen härjar, Kina köper upp världen och Volvo - ändå sparar man. Regeringen sparar, företagen sparar, privatpersoner sparar. Svaret på varför just privatpersoner fortsätter spara trots att varutillgången ökar verkar vara den råkapitalism som först hyllats men sedan skrämt skiten ur väst när man märker att Kina håller på att bli en världsmakt igen.

Det var inget enormt socialt skyddsnät som fanns under Maos tid, men det fanns. Människor behövde inte riskera ruin om någon i familjen drabbades av sjukdom. Även fattiga föräldrar kunde sända barnen till högre utbildning. Det ändrades med Deng Xiaopings "reformer". Folk sparar för att inte bli slagna till marken vid en kris. (Det är väl samma skäl som gör att japanerna inte tar ut pengarna från banken trots att räntan i stort sett är noll. Kan man inte lita till myndigheterna får man lita till sig själv och sina närmaste.)

Det verkar som om de kinesiska myndigheterna inser att det här inte håller. Man vill återuppbygga och utveckla det sociala skyddet. En intressant fråga inträffar då: vad händer om folk känner sig säkrare och ökar sin privata konsumtion? Blir det en inflationschock, eller finns det tillräckligt utbud av varor och tjänster för att möta efterfrågan utan prishöjningar? Kommer Kina att dra ner på exporten om den inhemska marknaden ökar, och vad händer då med länder som avindustrialiserat och litar till billig import från Kina (som USA)? Det kommande årtiondet verkar bli intressant. En hel del av Kinas produktion lär hänga på import från många andra länder i Tredje världen. Kan man tänka sig att den gamla industrivärlden definitivt hamnar i bakvatten när den gamla Tredje världen bygger upp sina egna ekonomiska relationer?

Jag släckte ljuset igår ...

Utsikt mot lördagskvällens nattljus från Årstabron

... eftersom jag alltid släcker lamporna när jag träder ut i den så kallade verkligheten från mitt residens. Det enda jag kan göra i övrigt vad det gäller att spara energi är att byta ut en del äldre elektriska prylar mot nyare och energisnålare (som dock är av sämre hållbarhet - det har vi ju redan diskuterat. Men frysen lyckades jag få liv i igen, med hjälp av en händig person). Om jag hade släckt de ganska risiga lågenergilamporna om jag varit hemma är osäkert. Varför säger man inte åt folk att stänga av sina TV-apparater, de drar väl rätt mycket el?

Flera av de fåtal bloggar jag läser har gjort tummen ner för ljussläckandet igår. Släck ljuset för profiten skriver man helt rått på Kommunisternas blogg. Flera är inne på samma linje även om man inte delar politisk linje i övrigt.

Men nu handlar det om att "spara energi". Vilka är det som ställer upp egentligen när det uppfordras till uppoffringar? Jag kom att tänka på det som förr kallades "änkans sista skärv" men som moderniserats till "änkans gåva" i den nya bibelöversättningen. Här är Jesus i templet och kollar läget:

Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på."

Det här är ju borgerligheten i ett nötskal! Storpamparna som blivit feta på småfolkets avmagringskurer visar upp hur enormt givmilda de är när de delar ut småsummor av sina förmögenheter. Samtidigt finns den största givmildheten och solidariteten hos småfolket. Samma småfolk som borgerlighetens politiker mästrar när det inte är "solidariskt" eller "miljövänligt" nog. Men ändå finns det en fattig gammal tant som ställer upp - fastän någon tempeltjänare borde öppna tempelkistan och ge henne en rejäl återbäring med detsamma. Inte någon bluff om belöning i himlen inte! Vid samma tillfälle predikade Jesus:

"Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får."

Mycket i bibeln är trist, en del ren smörja, ofta rena obehagligheter - men det finns några små guldkorn här och där. Vilka är dagens "skriftlärda" som har en rejäl avbasning att se fram emot så att de små fattiga och solidariska och saktmodiga kan få sin upprättelse?

På tal om upprättelse - en berättelse från Sydamerika, om den rike och den fattige mannen som dött och nu står inför Gud. Gud säger åt den fattige mannen att smeta ned den rike med honung. Och så säger Gud åt den rike mannen att smörja in den fattige med skit.

Till sist säger Gud: "Nu slickar ni varandra rena."

Dags att lägga av "spikskorna" för säsongen

Ett tips till er som är lite äldre och/eller tycker att det är jobbigt att ta sig fram på stadens isiga gator. (Jo, nu är det ju slut på det mesta av gatuisen, men tänk fram mot nästa vinter!) Skaffa skor med metallstift!

Jag köpte dem föregående vinter men använde dem bara vid några enstaka tillfällen då. Den här vintern har jag gått med dem ett helt kvartal innan det blev dags att ställa av dem i förra veckan. Jag var fundersam om stiften skulle hålla eftersom man ofta går på underlag av annan typ än is och snö, som hårda stenplattor, grus eller metall i rulltrappor, men hela gänget sitter kvar. Så, mitt tips är: fundera på "spikskor" inför framtida vintrar med dålig gatuhållning. (Och inte ens med bra insatser kan man ju alltid hålla halkan borta från gatorna!) De kostar en slant, men det kan vara roligare att vara av med den än att ha pengarna kvar och sitta halva dagen på en akutmottagning med någon bruten led i stället!



Någon som vet vad de här buskarna med vackert ljusröda kvistar kan heta?

Rörliga bilder på Arundhati Roy

Lite Indien-nytt och funderingar

Jag brukar inte ta upp så mycket om dag- för dagsituationen i det lågintensiva kriget i Indien, men här är ett undantag. Råkade just få syn på en artikel i en tidning som utges i Kolkata och det handlar om striderna i djungelområdena i västra Västbengalen. Artikeln säger i princip att "ingenting händer" - utom att gerillan fått förstärkt eldkraft genom de vapen man erövrade vid den stora attacken i Shilda tidigare i år. Över tjugo paramilitärer dödades då, och gerillatruppen lämnade platsen med ett fyrtiotal vapen och uppenbarligen massvis med ammunition. För nu skjuter man tillbaka mer än tidigare, samtidigt som man hela tiden flyttar sig utom räckhåll för motståndaren. Antagligen väntar man på att ett regeringsförband skall göra något oförsiktigt, blotta sig på något sätt, och då lär det smälla igen.

Typisk gerillataktik. Samma som lite längre västerut, i delstaten Jharkand, där militären hittills inte verkar uppnå mycket mer än att man då och då hittar ett gerillaläger som gerillan redan utrymt. Och när gerillan är "som fisken i vattnet" är den inte lätt att skilja från övrig lokalbefolkning. Det kanske beror på att den till stora delar består just av lokalbefolkning.

Arundhati Roy och maoister någonstans i "den röda korridoren"

I den stora artikeln av Arundhati Roy som jag nämnde tidigare finns några intressanta uppgifter. Massvis av intressanta uppgifter i och för sig, men några som jag fäste mig vid var bland annat det här: den maoistiska kvinnoorganisationen uppges ha 90 000 medlemmar. Jag såg någonstans, minns inte var, att en indisk myndighetsperson oroade sig för den maoistiska milisen i södra Chhattisgarh med 60 000 medlemmar. Hur stora väpnade styrkor i form av sin armé plus milis som maoisterna har vet de väl bara själva, men om man gissar på närmare 100 000 personer som åtminstone har någon stridsduglighet blir det en betydande styrka.

När tyskarna slogs mot partisanerna på Balkan under Andra världskriget räknade de med att de måste ställa upp sju man mot varje partisan för att hålla stånd. Har för mig att amerikanarna räknar med tio mot en. Slutsatsen blir, att om den indiska regeringen skulle vilja slå mot hela den maoistiska rörelsen på en gång skulle den bli tvungen att sätta in en miljonarmé. Den har inte så stora styrkor tillgängliga (såvida man inte avvecklar gränstrupperna mot Pakistan och Kina, vilket verkar mindre troligt). Alltså måste man försöka erövra ett område i taget. Och då kommer ju gerillan att flytta sig om den inte känner att det är läge att slå tillbaka, och regeringstrupperna får ägna sig åt att jaga spöken tills de stupar av ansträngning. Gerillan på Filippinerna använder sig av samma taktik - de hävdar att regeringstrupperna bara klarar av att hålla igång lokala offensiver, men inte en offensiv mot alla gerillafronter samtidigt. Exemplen Afghanistan och Irak visar att små och illa beväpnade, och ibland inte ens särskilt effektiva motståndsgrupper kan hålla ut mot mycket större och bättre utrustade motståndare.

En aspekt är också att ju större styrkor regeringen sätter in, desto större andel av det totala antalet blir förmodligen icke-stridande som i stället sysslar med logistik. Så även om en miljonarmé formellt skulle kämpa mot maoisterna skulle nog bara en mindre del av den verkligen vara stridande förband. Resten skulle vara i underhållstjänst, låsta i vakttjänst, vara uppassare åt befälet och liknande.

En sak till som jag fäste mig vid i Roys artikel var det här: Erövrade polisfordon bränns, men innan man gör det plundras fordonet på absolut allt som är användbart. Man rätar ut ratten och gör en mynningsladdare av den, eller tillverkar ammunitionsväskor eller solbatterier av andra detaljer. Fast nu har det maoistiska överkommandot givit nya instruktioner: Man bränner inte fordonen längre, man gräver ner dem för att ha för framtida bruk. Tänk det: en nedgrävd fordonspark, redo att tas i bruk vid lämpligt tillfälle.

Det fick mig att tänka på en historia från vietnamesernas befrielsekrig mot fransmännen, och den anda som "det enkla folket på landet" kan visa upp om det vill. Gerillan skar av en järnväg. Man nöjde sig inte med att spränga rälsen. Man bar bort såväl den som hela banvallen när man ändå var i farten (om jag minns berättelsen rätt). Det är enorma krafter som släpps loss när många människor rör sig åt samma håll samtidigt. Det lär storgubbarna i New Delhi också få uppleva.

På tal om (SMS från) Gaza

Kommer ni ihåg Gaza? Bomberna, splitterbomber, fosforbomber, blockad ...

Om man tittar på IRIN:s landsida för de ockuperade palestinska områdena är det bara elände. Den egyptiska stålbarriären testar Gazabornas uthållighet kan man läsa. Har detta inte testats väl många gånger nu?

Egypt’s imminent completion of an above-and-below-ground steel barrier along its border with the Gaza Strip is putting Gazans on edge: How will they survive without the huge trade conducted via underground tunnels?

Det är motigt att ordna proteser säger en annan artikel. Många palestinier får lemmar bortsprängda av bomber, minor och raketer - hur är det med hjälpen till dem?

Kul att förlora benen just när man skall börja livet, eller ... Flickan förlorade också en syster och en kusin - de kanske var "terrorister"?

En terrorist till, kanske?

Jag har just blivit uppmärksammad på en bok som tydligen inte refererats så mycket i den svenska pressen.

”Vi vadar i blod, död och amputerade kroppsdelar... gör något!” Nödropet spreds i ett sms som en löpeld över världen i januari förra året när den israeliska armén anföll Gaza. Det kom från norska läkare vid Shifasjukhuset i Gaza som nu i en bok berättar vad som verkligen hände.

Det finns en bok nu där de norska läkarna i Gaza berättar om vad som hände. Den heter Ögonen i Gaza av Mads Gilbert och Erik Fosse. Utgiven av Ordfronts förlag.



Jag har fått kopia av en av de få recensionerna, skriven av Åke Kilander och publicerad i Politiken - den är inte tillgänglig på nätet om man inte har lösenord tror jag. Här är några utdrag:

Israel bombade ingalunda planlöst och utan urskillning. Målen var omsorgsfullt utvalda och propagandakriget minutiöst förberett. Redan första dagen bombades polisstationer och offentliga byggnader och därmed de myndigheter vars uppgift var att organisera räddningsarbetet. FN-byggnader och parlament bombades. Infrastrukturen slogs ut och el- och vattenförsörjningen bröts. Därefter bombades skolor, sjukhus, moskéer, marknadstorg och bostadshus. Markstyrkor gick in, skövlade och utövade prickskytte på ambulanstransporter och FN-fordon. Fosforbomber riktades mot oskyddade civila och soldater kunde skjuta ner kvinnor och barn på öppen gata. Blockaden upprätthölls hela tiden och hindrade tillförsel av mat, sjukvårdsutrustning och andra förnödenheter.

När elden upphörde den 18 januari hade drygt 1400 av Gazas 1,5 miljoner innevånare fått sätta livet till varav majoriteten kvinnor och barn. Omkring nio av tio offer var civila. Därtill kommer över 5000 skadade och de oundvikliga psykiska följderna för hela befolkningen. Medelåldern i Gaza ligger under 18 år.

...

Gilbert och Fossum arbetade främst som läkare och gjorde som sådana otvivelaktigt en stor insats. Men Shifa-sjukhuset har ca 400 läkare och är bland världens främsta att behandla krigsskador. Läkarna ser själva sin insats i det avseendet som marginell. De kunde visserligen bidra med administrativa råd som ledde till effektivare mottagning och behandling av akuta fall i de kaotiska situationerna.

Men deras viktigaste insatser låg på andra plan. Dels var de ett tecken på att åtminstone några i världen utanför Gaza brydde sig om vad som hände. Det var en uppmuntran när världen i övrigt lät massakern pågå vecka efter vecka utan åtgärder mot Israel. Dels rapporterade de händelserna till omvärlden via telefon, SMS och mail. De bröt igenom Israels hörnsten i propagandakriget: att offren inte skulle höras och att inga utländska journalister därför fick släppas in i Gaza. Där fanns visserligen cirka 100 fast anställda palestinska journalister och ytterligare hundratals frilansare och TV-kanalen al-Jazira sände direkt. Men i europeiska massmediers ögon var dessa inte trovärdiga och återgavs inte till exempel i svensk television (Public service?). Många reportrar stod i stället på ”skammens höjd”, som den kallades i Gaza, vid Sderot och förfärades över Hamas och dess tämligen ofarliga hemgjorda raketer - precis som Israels propagandastrateger hade planerat.

Gilbert och Fossum genomförde ett 20-tal intervjuer om dagen (eller rättare sagt om natten) och skickade ut bilder och artiklar i en strid ström. Israel försökte blockera deras kommunikation utan större framgång och måste ha varit ordentligt störda av deras verksamhet. När läkarna slutligen skulle evakueras över den egyptiska gränsen, hindrades de på ett märkligt sätt. De uppmanades utan förklaring att vänta och övernatta utomhus på en gård vid gränspassagen. Under natten bombades gården. Men läkarna hade lyckats tvinga sig in i administrationsbyggnaden och undkom. De drar själva inga växlar på händelsen – de kan säkert inte bevisa något - men nog ser det ut som ett rent mordförsök. Om de inte haft erfarenhet av liknande situationer sedan tidigare och stått på sig, hade de förmodligen aldrig kommit hem. Och de hade inte kunnat skriva någon bok.

Gammal teknik

Det finns gammal teknik: stenyxor, bronsknivar, träplogar och liknande. Men det var ändå tekniker som flitiga människor kunde använda i årtusenden utan att känna sig ute, eller känna att "det här funkar ju för sjutton inte".

Och så finns det gammal teknik som inte har så många år på nacken men ändå är borta. (Fast den var mycket mer lyckad än den här samtida grejen som jag skrev om för ett tag sedan.) Jag undrar om de mindre varianterna av dagens ungdom ens vet vad en diskett är? Jo, då kan jag tala om att disketten är efterföljaren till flexskivan ... .


Disketten levde ett kort och hektiskt liv några år runt senaste sekelskiftet som uppskattad medhjälpare för alla datoranvändare när de skulle spara sina data. På den tiden var det mindre mängd data att spara, så det gick bra ett tag. Jag minns inte hur mycket en diskett rymde - var det inte 1,4MB? Med andra ord skulle den inte klara dagens stora digitalfoton på kanske 3-4Mb.

Behändiga små USB-minnen och lösa hårddiskar som rymmer (tycker jag i alla fall) ohyggliga mängder ettor och nollor slog ut disketten några år in på detta årtusende. Det innebär att dagens nya datorer inte byggs med diskettfack. Här har vi arkivariens bekymmer för framtiden: när lagringsmedia hela tiden ändras måste man vara alert och flytta data till nya minnestyper som de aktuella datorerna kan ta hand om. Dessutom måste man vara säker på att det finns mjukvara som kan hantera de gamla filerna. Det kan bli knepigt. Det innebär i praktiken att det måste, för säkerhets skull, finnas kvar fungerande datorer av gammal modell, och deras gamla program, för att rädda gamla filer av värde.

Eller om vi nu tar det med ro och tycker att motsvarigheten till ett bokbål då och då bara är bra - det rensar upp bland gammalt skräp. Sedan kan man ju göra utskrifter också. Fast var det inte pappershögar man ville undvika genom att lagra filerna elektroniskt? Minns någon parollen "det papperslösa kontoret"?

Just på den här disketten finns filer med min gamla släktforskning. Men dessa har jag räddat till modernare databärare ...

Nytt jobb: TV-tittare?

Maud "Bävern" Olofsson har ju hånats av allmänheten när hon föreslagit "gå ut med hunden" som sätt att fixa fram nya jobb. Men varför vara så negativ? Varför inte i stället tänka positivt och hitta nya pigga uppslag - jag hittade just ett!

Artikeln heter "Att ha ett arbete. En kritik av tesen om arbetets minskande betydelse." skriven av sociologiprofessor Göran Ahrne. Han skriver bland annat:

... väldigt mycket av vad folk gör när dom arbetar gör dom också, eller åtminstone andra, på fritiden. Och omvänt är det mycket som folk gör på fritiden som andra gör på sina arbeten. Faktiskt kan nog det mesta som folk gör på fritiden även vara arbete: klippa gräset, köra bil, läsa romaner, se på TV, spela fotboll osv.

Här nappade jag omedelbart. Om folk skaffar hund men inte har tid att ta ut jycken så den kan få springa och pinka i buskarna kanske de också har TV men inte har tid att se på alla kulturellt högtstående program. Det finns ju hur många kanaler att titta på som helst numera, för alla intresseinriktning ... Tänk på min trogne läsare Wonder Warthog, han kanske kan ta extrajobb att titta på Åsa-Nissefilmer åt jäktade människor som inte hinner med detta men vill vara kulturellt up to date i alla fall.

Jag har slängt ut TV:n och har dålig koll på vad som händer, men tänk på kanalen "Skit-TV" (det måste väl finnas en sådan!). Där skulle jag då kanske hyra en medborgare för att få bevakning på vad som händer i den spännande finalen i Skitkampen, där det sker en stenhård slutuppgörelse mellan Skit-Oskar och Fis-Lisa!

Man får goda idéer när man sitter och tänker till på fredagseftermiddagen!

Återanvändning 2

Här är en ny återanvänd och tillsnyggad bloggkommentar, nu föranledd av ett besök hos Torparhustrun.

Borgarna brukar ju anklaga socialister för att göra folk initiativlösa och hjälplösa. "Folk kan inte göra något själv, de väntar bara på att 'samhället' ska komma och hjälpa dom!"

Men är det inte i själva verket detta som sker när kapitalismen brer ut sig - att kapitalismen (eller om vi kallar det "utvecklad marknadsekomi på kapitalistisk grund") skapar allt större hjälplöshet?

Vi skall ju knappt göra något själva, vi skall köpa varor och tjänster! Och gärna då varor av så tvivelaktig kvalitet att de knappt lönar sig att reparera om de skulle gå sönder – vilket ofta sker ganska fort. Förr kunde man stoppa strumpor eller vända på en utsliten skjortkrage och sy fast den igen - nu är det bortglömda konster. Slit och släng och full fart i näringslivet fram till den slutliga konkursen!

Vi jagas alltså in i ett tillstånd av alltmer panikartad och hjälplös konsumtion. Jo, jag känner till argumenten om "arbetsdelning" och vet att denna höjer samhällets produktivitet högst väsentligt, men med lite nationalekonomi i bakfickan känner jag också till något som kallas "avtande marginaleffekter".

Ju längre man driver något i en viss riktning, desto mindre utdelning får man för insatta resurser. Till slut riskerar man ett tillstånd där man slänger in mer i systemet än vad man får ut ur det. Det blir ren förlust alltså. När vi kommer i ett tillstånd av inlärd okunnighet är det en samhällsförlust, även om det är vinst för en del företagare.

Påminner inte det här resonemanget för övrig om vad jag vid ett tidigare tillfälle skrev om ödeläggande av yrkeskunskaper? Det är intressant att samtidigt som det larmas om "kunskapssamhälle" så ligger kunskaperna ibland illa till, om kapitalisterna själva får bestämma. Men jag har för mig att Marx skrev något ironiskt om det, att kapitalisterna lyckats få fram icke läskunniga tryckeriarbetare! (Nu har jag kollat: det stämmer, det gällde barnarbetare på tryckerier som gjorde enkla manuella jobb som att mata papper och sedan kickades ut när de blev för gamla - de fick aldrig chansen att lära sig jobbet, och så var de ju ofta inte läskunniga.)

Kapitalismen har klart nedbrytande drag som det gäller att se upp för!

Återanvändning

Man skriver ju en del som kommentarer i andras bloggar, men det tenderar att försvinna. Är man ekonomiskt sinnad borde man återvinna även detta ordflöde, kanske med lite redigering och komplettering. Här är exempelvis av ändrad version av det som jag nyss skrev på Motvallsbloggen med anledning av ett inlägg där om juridik:

Om rättsskipningen är skakig är hela samhället inne i en period av osäkerhet. Det drabbar även synen på brott och straff. Dels att staten själv sätter vissa grundläggande principer ur spel, dels att en del medborgare tar rätten i egna händer. Juridiken ingår i samhällets ideologiska överbyggnad. När samhällets bas, som är människorna i deras dagliga liv, får svårt att orientera sig i tillvaron och upplever svåra problem, kommer det att slå igenom även i form av juridiska tvivelaktigheter i överbyggnaden. Och då kan det bli väldigt fel om inte folk tänker först och pratar sedan.

Tänk om det i stället för staten blir aktivistgrupper som skickar glatt färgade kuvert till personer som observerats i möjligen skumma situationer på horstråken? Eller om aktivisterna snarare kör med modern teknik och hänger ut de misstänkta (inte dömda) på nätet. Skall detta ses som olagligt förtal, eller behjärtansvärt och exempel på goda privata initiativ?

Om man hänger ut en pedofil men “råkar” blanda ihop denne med någon annat och resultatet blir att en helt oskyldig blir dödad (tror det har hänt i England), vem är då skyldig? Hur långt kan medborgarna gå för att skydda sig själva? Kommer det inte snarast att bli en ständig spiral där varje skyddsåtgärd omedelbart följs av krav på nya åtgärder, eftersom vi aldrig kommer att vara helt skyddade i vår tillvaro?

Eller om vi tar en grupp som skyddar ett område som är utsatt för många inbrott – var dras gränsen mellan “grannsamverkan mot inbrott” som samverkar med polisen, och ett tvivelaktigt medborgargarde som kan hoppa på vem som helst och som kan bestå av personer som själva är kriminella och har ett och annat att dölja?

Att terroristjakten skapat zoner där normal lagstiftning upphävs trots att det handlar om vanliga brott (mord, allmänfarlig ödeläggelse och liknande) är känt sedan länge. Det är inte en slump att ett av de mer förfallna kapitalistiska staterna – USA – har kommit längst på rättslöshetens väg och sprider smittan över världen. Terroristlagstiftning verkar ju handla om att straffa folk som man inte kan bevisa ha gjort något brottsligt. En anklagelse omvandlas till en dom och behöver inte bevisas.

När man börjar tumma på ett lagområde så finns ju uppenbara risker att det förfarandet sprider sig till andra områden. Ibland kan det vara ganska oskyldigt men ibland är det inte så riskfritt. Man kan glida över i ett tillstånd där polisen är frånvarande (den kostar ju dyra skattepengar!), där rättvisa och skydd blir en handelsvara, och där vanligt folk får klara sig bäst de kan i kampen mot brottslingar (verkliga eller påhittade). Av ren dumhet - upphetsade krav på omöjlig "säkerhet" - kan hela rättssamhället fås att spåra ur. Då kan man undra om inte fascisterna till slut kliver fram och deklarerar att “här skall skapas ordning!”

Jösses liksom - Myrdal som reklampelare!

Det här är "bara" teater, en bild från ett massmöte i Chennai (som förr hette Madras) i den sydliga indiska delstaten Tamil Nadu. Jämför med bilden jag lagt in nederst.

För en stund sedan fick jag ett budskap från en kollega i bloggosfären som har mer koll än jag på vad som händer. Om man slår upp den här artikeln, där Jan Myrdal ger medias "grindvakter" en välförtjänt avbasning, skriver han också:

Gör ett experiment! Slå på Google: "Ganapathy Myrdal". Då kommer 1870 texter från världen runt (också svenska bloggare som "Björnbrum").

(Man kan söka på stavningsvarianten "Ganapathi" också.)

Media dröjde länge innan det ens kom några artiklar om Myrdals möte med Ganapathi. Aftonlövet kom till slut med en blajrubrik om "djungelfarfar".

Hur viktig intervjun är kommer vi att veta någon gång i framtiden. Man skulle ju kunna spekulera i att den kan vara av samma dignitet som när en svensk journalist mötte Ho Chi-minh i Vietnams djungler i början av femtiotalet, när befrielsekriget ännu pågick mot fransmännen. Idag talar en av världens stora revolutionsledare förbi den egna regeringens försök till blockad, men den del av världen som är stora svenska mediareaktioner slår dövörat till. Är det nyhetsvärdering, eller något annat? - Ja, det finns väl något TV-program som är viktigare att skriva om förstås.

Nu verkar det som om Myrdals gratisreklam gjort att en del nya läsare ramlat in på bloggen. Jag säger bara, "hej och välkommen, och hoppas att jag skriver något som både är förvirrande och tänkvärt - förhoppningsvis har jag någorlunda rätt i det jag skriver också".

Ja, av någon konstig anledning verkar det inte vara så många bloggare här i landet som skriver om det pågående indiska upproret fast det kan utvecklas till något verkligt stort. Jag skriver en mer översiktlig och resonerande artikel ibland. Röda Verb ligger närmare frontrapporterna dag för dag - men finns det några mer som gör det vad det gäller översikter eller dagsrapporter? Så oerhört mångfacetterat som Indien är skulle det nog behövas kompanivis av bloggare för att åtminstone skumma av ytan av vad som sker där och få med olika infallsvinklar!

Indisk skämtteckning (fast allvarlig). Stamfolk kämpar mot storbolagen som skjuter politiker och militär framför sig. Den här färska artikeln ger mer kött på benen, och en ungefär samtidig rapport från de djungler som Myrdal besökte.

Och tack för reklamen, Jan!

Fy bubblan för ondskan!

Som nämnts tidigare sitter jag och plitar till och från på en uppsats i filosofi. Nedan följer ett kort utdrag där jag använder ett par definitioner på godhet respektive ondska som kommer från Primates and Philosophers av Frans de Waal. Godhet och ondska låter som ganska flummiga, eller om man säger metafysiska, begrepp, men med viss försiktighet kanske de går att använda.

Godhet definieras som att ta lämplig hänsyn till andra. Förutsättningen för godhet är till en början att man kan förstå hur andra individer tänker och känner, och för att göra det måste man känna sig själv.

Ondska är själviskhet som får oss att behandla andra illa genom att ignorera dem eller bara se dem som verktyg. Detta utesluter inte förståelse för hur andra känner, men man kommer att utnyttja den kunskapen som just ett verktyg för sig själv.

Samhällskontraktet, hur relationerna mellan människor i samhället fungerar, kommer att vara beroende av vilken av de här polerna som dominerar, eller som tillåts dominera. Jag ser en del intressanta följdfrågor och reflexioner här, men i stället för att lägga fram dem inväntar jag eventuella intressanta reflexioner från den ständigt lika alerta läsekretsen.

En sak till bara: jag såg ett förslag på två olika typer av altruism. Den ena är patriarkaliskt och ser till människors behov, den andra är icke-patriarkalisk och ser till människors önskningar. Gissningsvis handlar det om tillgängliga resurser. Ju större resurser, desto större möjligheter att gå från elementära behov till mer lyxiga önskningar.

Matte på film

Jag har inte skrivit något på den här bloggen idag och det överlever säkert mänskligheten. Men innan jag stänger butiken för dagen skulle jag vilja föreslå en titt på den bifogade fascinerande filmen. Jag kan inte så mycket matematik, men jag skulle vilja veta mer ... och i väntan på det kan man titta på filmer av den här sorten, de kittlar verkligen nyfikenheten!

Vore alla rättrådiga ...

Jag sitter och putsar på en filosofisk uppsats som förhoppningsvis blir klar framåt sommaren. Den handlar om en del aspekter av samhällsbygge och "samhällskontrakt". I samhällsbygge spelar lagar en viktig roll. Om alla skötte sig skulle inga lagar behövas, men nu är det ju inte så, och här kommer några rader från förordet till Västmannalagen från början av 1300-talet.

Lag är stadgad och stiftad all folket till ledning, både rika och fattiga, och till åtskillnad mellan rätt och orätt. Lag skall iakttagas och hållas de fattiga till skydd, de fridsamma till frid, men de våldsamma till näpst och skräck. Lag skall vara de rättrådiga och kloka till heder, men de vrånga och okloka till rättelse. Vore alla rättrådiga, då vore ingen lag av nöden.

Just det: om alla vore rättrådiga skulle inga lagar behövas, inte i Västmanland eller någon annan stans. ... Och skeptisk som jag är undrar jag hur lätt det var för en fattig västmanländsk torpare att få rätt mot en rikeman vid domstolen. även om rätten egentligen var på torparens sida! Jag skulle tro att då som nu får de fridsamma och fattiga huka sig, medan de rika, våldsamma, vrånga och okloka skrattar åt lagen!

Lång artikel om gerillan i Indien

Det är inte bara Jan Myrdal som har varit hos den maoistiska gerillan i Indien. Här finns en lång och läsvärd artikel av den indiska författarinnan Arundhati Roy. Indisk engelska har en hel del konstiga specialuttryck, men det ger bara mer krydda till en djuplodande redogörelse. Vem känner inte sympati för stamfolken i Indiens inland? De kämpade innan det fanns några maoister, nu strider de tillsammans med maoisterna, och skulle maoisterna försvinna skulle nog kampen fortsätta. Artikeln ger för övrigt en bra förklaring till varför "skolor" sprängs i luften av gerillan. Vem känner inte sympati ... ? ... ja, exempelvis de finansintressen och politiker som vill jaga bort stamfolken i "utvecklingens" namn, de är nog upprörda över varje tecken till motstånd.

Clinton ursäktar sig

Nu är det en lymmel som skall be om ursäkt för gamla missgrepp igen. Det handlar om Bill Clinton och om vad han gjorde mot Haiti som president.

"Det kan ha varit bra för några av mina bönder i Arkansas" sade Clinton tidigare denna månad. Men det var inte bra för Haiti att landet "uppmuntrades" (ordet i artikeln är "encouraged" men man kan ju undra hur den "uppmuntran" genomfördes) att skära ner sina tullar på ris under 1990-talet. Billigt ris strömmade in från USA och krossade de haitiska risodlarna. Detta hände under Clintons tid som president. Nu är han ledsen för det. Folk som är insatta i ämnet har varit ledsna för det här väldigt länge. Det är nog inte utan skäl som en del människor har kallat Bill Clinton för "slick Bill". En riktig lurifax är vad han är.

En liberal tror väl att det bara är överlägsen produktivitet som gör att USA kan vräka ut billiga jordbruksprodukter på världsmarknaden och slå ut fattigbönder i Tredje världen. Men finns det inte en baksida i form av statligt stöd och importtullar också? Och varför skall industrimat skickas runt hela Jorden när den kan produceras lokalt?

Nu tvingas haitierna att köpa billigt importerat ris som smakar skit i stället för att kunna äta sitt eget hemodlade goda ris. Allt i "frihandelns" heliga namn. Skandalen är så pass allvarlig nu att det verkar som det i stort sett bara är risexportörerna i USA som tycker att den här modellen är bra. Undrar vad som skulle hända om någon försökte exportera billigt och bra ris till USA, skulle inte odlarna och deras politiska ombud omedelbart försöka slå ut dem med skyddstullar?

Ibland undrar jag om Haiti, liksom Cuba, är en stat som USA aldrig slutar hata? En stat som vid varje försök till olydnad och självständig utveckling måste slås ned och tuktas, därför att självständighet från småstaternas sida går USA:s ära förnär?

Finnarna och deras släktingar

Framstående finsk kulturpersonlighet - M A Numminen

För en tid sedan avslöjade jag den uppenbara relationen mellan etrusker och finnar. Men via den ständigt lika läsvärda bloggen Ting och Tankar blir jag uppmärksammad på en genetisk undersökning i Finland som visar såväl förväntade som mindre förväntade uppgifter om finnarnas ursprung. Förhållandena blir alltså mer komplicerade än vad man tänkt sig. Hör här:

Visserligen antas finnar och ungrare tillhöra samma språkgrupp, men genetiskt verkar de inte ha mycket med varandra att göra. Kopplingar mellan språk och gener skall man alltså vara försiktig med. Är samlingsbeteckningen "finsk-ugriska språk" så lyckad egentligen?

Att finlandssvenskar är besläktade med rikssvenskar är inte så konstigt, men att finnar och holländare står nära varandra genetiskt verkar däremot mystiskt. Annars har dagens finnar nära genetiska släktingar i Murom-området. Murom är en stad vid floden Oka, långt öster om Moskva. Det sista kan vi ju svälja, med tanke på att grupper som talar finska språk finns utspridda från östra Ryssland och in i Sibirien. Volgafinnarna är ju ett känt exempel. Några volgaholländare har jag däremot aldrig hört talas om (däremot volgatyskar, men de kom dit på 1700-talet).

Rätta grammatiken!

I kommentarerna till en artikel av Olle Svenning i Aftonlövet kan man läsa detta, av signaturen Nosfy, 49 år:

Varför finns det svenska soldater i Afganistan? Det verkar att dem är så duktiga där att dem dödar varandra och försvarsmakten mörklägger det. Vet dem svenska soldaterna vad dem håller på med?

Det står "dem" fyra gånger - på samtliga ställen där det borde ha stått "de". Det är nästan så det verkar komiskt, om man nu inte tycker att det borde vara högre nivå på språkkänslan hos en fyrtionioåring. "att dem" är inte heller någon lyckad konstruktion om man håller sig till svensk normal grammatik.

Det går utför med fosterlandet. Det verkar som om ett flertal av regeringens ministrar (i alla fall det flertal man hör något om) har styrt in i något annat universum och numera inte har så mycket markkontakt. Det kanske är ett symptom på att den borgerliga politiken (vilket naturligtvis innefattar mycket av vad oppositionen håller på med) har allt mindre med verkligheten att göra. När blir det slut på dårhuset?

Vi kollar Vilgot på arbetslinjen i stället. Det är roligare.

Röd sol över Indien

Röd sol över Indien -Jordens fördömda reser sig. Det blir den pampiga titeln på Jan Myrdals nya bok om bonderevolutionärerna i Indien. Jag läser det i nya numret av FIB/k som kom idag där han själv skriver om det.

Man kan fundera över olika saker här, exempelvis att det krävs bra organisation för att flytta gamle Myrdal från indiska storstäder och ut i obygderna utan att fel folk får reda på det. Klarar de indiska maoisterna av en sådan operation klarar de av en massa andra saker också. Fast egentligen vet vi väl inte var Myrdal mötte maoisternas ledare Ganapathi. Men det är en rörelse att räkna med, som behärskar stora områden:

Dess styrka är att det medvetet byggt på och tagit ställning för (respekt!) de allra fattigaste och mest förtryckta, den fjärdedel av folket som utgörs av så kallat kastlösa och stamfolk. Ordet var medvetet. Ty vad som kristalliserats fram under dessa 43 år av klasstrider är en strategi som syftar till att genom långvarigt folkkrig kunna omvandla hela Indien.

När man läser diverse tidningsartiklar om händelserna i Indien just nu och om regeringsoffensiverna in i upprorsområden, är bilden typiskt nog att "inte mycket händer". Från regeringssidan pratar man om att maoisterna är tillbakatryckta, på flykt, avskurna och liknande, men vad man mest kan rapportera om är fynd av övergivna gerillaläger. Att erövra en tom lägerplats är inte mycket att prata om.

Så lär det fortgå. Gerillan är som fisken i vattnet. Den flyttar sig, försvinner in i lokalbefolkningar som den kan lita på och ofta är en del av, och väntar på rätt tillfälle att slå tillbaka. Och då handlar det om annat än att rusa in på en övergiven lägerplats.

Samtidigt pågår opinionskriget, och det verkar som om regeringen är orolig för stöd för maoisterna bland intellektuella och universitetsfolk och bland ideella organisationer. Påstående som är omöjliga att kontrollera (de kommer ofta från indiska polisen och vad den uppges ha fått fram genom förhör med fängslade maoister) sprids om kontakter mellan maoisterna och dessa grupper. Det är i alla fall så att delar av Indiens intellektuella elit är mer eller mindre sympatiskt inställd till stamfolkens kamp för att inte bli bortjagade från sina resursrika områden. Därmed blir dessa intellektuella farliga och hamnar i motsatsställning till regeringen och storbolagen, oavsett vilka kontakter de har politiskt.

För att minska trycket mot gerillaområdena i östra Indien verkar det som om en ny front kan utvecklas längre söderut, där gränserna mellan delstaterna Kerala, Karnataka och Tamil Nadu möts. I västra Indien har maoisterna varit mycket svagare än i öster, men även där händer saker, som att maoister försöker organisera stamfolk och arbetare. Fast det mesta som sker inträffar nog ännu i det tysta.

Fredlig väg till socialismen, eller ... ?

1960 stod Albaniens ledare Enver Hoxha i talarstolen under ett stort internationellt möte i Moskva och kritiserade de som ensidigt förespråkade fredlig samexistens och fredlig övergång till socialismen. Han hävdade att man bör förbereda sig på ett våldsamt maktövertagande, för om man gör det ökar möjligheten för en fredlig övergång. Det gäller att förstå vad det är för motståndare som man har att göra med. Enver sade:

Bourgeoisin kan låta dig prata men sen ger den dig ett fascistiskt slag i skallen och krossar dig, eftersom du inte har utbildade kadrer som är nödvändiga för att gå till angrepp och inte heller bedrivit illegalt arbetek inte förberett någon plats där du kan få skydd och ändå fortsätta arbetet och inte heller skaffat medel att föra kampen med.

Hade Enver rätt eller fel? "Om du vill ha fred, förbered dig på krig." Kommer motståndaren att vara snäll därför att du är snäll, eller kommer motståndaren att utnyttja din hederlighet för att slå ner dig? Kan man säga att det var en betydligt primitivare politisk miljö som beskrevs 1960, och att de politiska krafterna idag är betydligt mer civiliserade? Eller ...?

Några år efter talet i Moskva nådde debatten även det vid den tiden ganska sömniga svenska kommunistpartiet. Veteranen Nils Holmberg författade stridsskriften "Vart går Sveriges Kommunistiska Parti" där han hårt angrep tendenserna till politisk urartning. (Det är de tendenser som fullständigt tagit över och blivit dagens Vänsterparti.) Holmberg påpekade den ganska elementära lärdomen att motståndarna inte gillar att kommunister vinner fria och öppna val, och därför sätter man stopp för sådant.

Sedan kom Holmberg att bli ledande för den radikala marxist-leninistiska rörelsen i Sverige som var orienterad mot just Albanien och Kina och som tog avstånd från Moskva. Det som finns kvar av denna är idag är i viss mån Kommunistiska Partiet, även om KP har en ganska egen politisk linje. Från att ha varit superrevolutionärer är de nu visserligen radikala men ändå ganska fridfulla - man kan se nya medlemmar i partiet avbildade i tidningen Proletären. Och detta gäller en organisation som länge övervakades av hemliga polisen.

Frågan är om det fortfarande pågår. Kommer hemliga polisen och dess uppdragsgivare att tacka för förtroendet? Kan en fredlig och demokratisk och parlamentariskt arbetande organisation som strävar efter en total samhällsomvandling räkna med att få acceptans för det - även om dess tankar börjar få stort genomslag och kanske faktiskt kan tänkas bli genomförda? Kommer de grupper som tappar makt bara ta det och acceptera att flertalet faktiskt vill ha något annat? Är det så roligt för den härskande klassen att finna att den är en liten ynklig majoritet som kan röstas bort?

Kanske, eller kanske inte, kan de absurda angreppen mot Vänsterpartiet tas som indikation på någonting. Bara kompletta virrpannor kan tro att det finns något av kommunism kvar i detta parti, ändå dras kommunisthetsen mot Ohly. Det där tramset dyker upp hela tiden (det kanske motsvarar israellobbyns antisemitism-argument som ju också tömts på innehåll). Kommer de som hetsar verbalt nöja sig med det när det möjligen kan bli ministrar från V efter nästa val? Kommer de att övergå till handling? Nja, just vad det gäller V så kommer man inte att driva på några som helst radikala krav, så det borde inte bli några våldsamheter om nu inte någon knäppgök agerar på egen hand.

Militärkuppen i Chile 1973 var ett slag mot de personer och partier som hävdade att den fredliga övergången till socialismen var möjlig och vänstersegern i Chile ett bevis för det. (Därför blev tonläget från moskvalägret ganska hätskt mot de kinainspirerade som varnat just för något i den stilen - det var väl det dåliga samvetet som talade.) Idag har vi Venezuela som utsätts för en vansinnig hetskampanj som totalt borde diskvalificera dem som driver den ur demokratisk synpunkt.

Samma sak gäller knäppisar som försöker slå i folk att det finns något samband mellan V och Nordkorea. Något harmlösare än V är svårt att hitta - och det är ett jäkla problem när det skulle behövas stora och radikala organisationer som kan lägga fram alternativa lösningar till samhällsproblemen och dessutom ser till att man inte så lätt kan slås ut av högern. Gamle Enver hade nog ganska rätt, tror jag. Det gäller att vara beredd på otrevligheter, och vara väl förankrad bland folket, det är en god försäkring.

Kvalitet förr och nu

Jag har en hushållsassistent från 1949 som fortfarande fungerar. Jag har ett kylskåp från 1955 eller 56 som fortfarande hankar sig fram även om det börjar bli ganska trött och moget för pension. Jag har en tvättmaskin från åttiotalets början som ännu jobbar på trots torkande gummipackningar och skruvar som lossnat. Felet med de här grejorna är att de drar mycket ström.

Jag har en frys som inte är mer än fem år gammal men som just lagt av. Felet med den här grejen är att den visserligen drar mindre el men inte håller så bra. Och eftersom den just nu inte fungerar drar den ingen ström alls.

Uppgift för framtidens industri: tillverka prylar som håller i årtionden men som är maximalt energisnåla. Hur får man det att passa in i ett mönster där massproducerad smörja måste vräkas ut i allt större kvantiteter hela tiden för att industrinbossarna skall få större vinster?

Skämtan med V

Ur barns, spenabarns, dårars och satirikers skall sanningen komma ... (Saxat från Grönköpings veckoblad).

Ett varv till om yttrandefrihet

Det känns mer än uttjatat med Vilks och hans yttrandefrihet, men jag tar upp saken en förhoppningsvis sista gång och från just yttrandefrihetens synvinkel. Förslagsvis kommer alla ihåg de lovsånger som sjungits till yttrandefriheten, även rätten att yttra obehagliga saker, när andra fall av den här typen dyker upp framöver. Hos Röda Verb beskrivs hur regeringen i Peru försöker jaga nätaktiviteter som har att göra med gerillan i landet. Mycket av dessa aktiviteter, med bloggar och hemsidor, finns utanför Peru. I förlängningen av det här kan man misstänka att regeringen i Lima försöker komma åt nätaktivister i Europa och därmed kränka deras yttrandefrihet. I första hand gäller det väl peruaner i exil, men man kan nog tänka sig att om regeringen i Lima får in en fot försöker de ge sig på andra också.

Det finns fler exempel i den stilen. Ryska regeringen har försökt stänga nätsidor som talar för den tjetjenska kampen, Turkiet försöker stänga kurdiska nyhetskällor och liknande. Colombia har lyckats få Danmark (som ju verkligen får betraktas som ett svart får i Europa numera) att agera mot anhängare till sin egen största gerilla, och stöd till den och till en av de palestinska icke-islamiska rörelserna har medfört fällande domar.

Det skulle vara intressant att notera hur yttrandefrihetsapostlarna som besjöng Vilks (taffliga) teckningar och hans rätt att sprida dem ser på den som i yttrandefrihetens namn vill uttala sitt stöd till motståndsrörelser på olika håll i världen. Om de svävar på målet kan man ju påminna dem om hur principfasta de var nyss! En del rörelser gör ett sympatiskt intryck, andra gör det definitivt inte, men har man yttrandefrihet bör man väl ha rätt att tala såväl för som mot dem? Eller är yttrandefriheten villkorad enligt någon liberal dagsnyck?

Fattiggjorts ...

... för att bli berättigad till socialbidrag måste man först ha “fattiggjorts” (en term som forskare ofta använder). Det handlar då om att man måste ha gjort sig av med sina besparingar, sålt sommarstugan, bytt ned sig när det gäller boende osv.

Detta är ett citat från TCO-utredarnas blogg. Sug på det ordet: fattiggjorts. Man måste fattiggöras för att kunna få fattighjälp, det kanske är logiskt. Men är det långsiktigt ekonomiskt smart att definitivt ruinera människor med ganska små tillgångar? Eller skall kvartalskapitalismen råda även på detta område?

Det här landet börjar kännas ganska läskigt i vissa avseenden.

Kan man be Vilks hålla käft nu?

Eftersom den s k Vilksaffären nu sjunkit ihop till ingenting (annat än en uppjagat kvackande tidningsanka) kanske man kan säga åt Vilks att hålla käft utan att därför på något sätt inskränka hans yttrandefrihet? Han kan väl sätta sig och rita karikatyrer av kungafamiljen som pedofiler, och så gör han flygblad av det hela och delar ut i mängden vid de stundande kungliga bröllopen och tjoar lite om yttrandefrihet - det vore väl ett bevis på mod! (He he, jag tror inte han skulle hinna så långt innan monarkisttanterna slet honom i stycken ...) Bara för någon dag sedan var det djupa brösttoner från yttrandefrihetens försvarare. Vad säger de idag? "Det måste ju vara sant, för det stod ju i tidningen", kanske? - Töntar!

På tal om islam och hundar så pekade en bekant på J C Coopers bok Symboler. Där meddelas kort att hunden ses som oren i islam (löjligt) utom i rollen som vakthund. Skulle man inte kunna desarmera Vilks usla teckning genom att säga att här står vakthunden Mohammed som den pålitlige vägvisaren genom livet? Det kanske skulle förvilla en del? Sedan kanske muhammedanerna kunde lära sig att det inte finns några orena djur. Och Vilks kunde ju ta sig en kurs i frihandsteckning.

Den enda part jag tycker synd om i den här affären är kanske de stackars muslimer som skall släpas fram och be ursäkt och ta avstånd - från något som inte ens har skett. Nästa gång borde de vägra.

Vänlig humor har också bett

(Bilderna blir lite större om man klickar på dem.) Det finns olika sätt att ta itu med det borgerliga vanstyret. Det styre som för närvarande förkroppsligas av Alliansen som inte är Allians för Sverige längre (har de någonsin vart det då?) utan just bara Alliansen.

Man kan vara arg, skrika och hytta med näven. Man kan också använda en vänlig och stillsam humör för att driva med Ondskans makter. Det tycker jag Robert Nyberg gör bra. I viss mån kan det vara en lyckad taktik: vilket banditgäng vill bli utsatt för avslöjande skämt, vilka uppblåsta överklassnarrar vill se sig tillknycklade i en skrattspegel? Vilken självutnämnd jätte vill bli avslöjad som dvärg? - De vill att folk antingen skall uppskatta deras meningslöshet eller åtminstone vara rädda för dem, inte skratta åt dem!

Efter valet kanske det blir en ny allians, med ungefär samma dumma politik. Jag har en känsla av att Vilgot på Arbetslinjen kommer att få saker att ta itu med då också.

Gubbe med stor näsa

Hinner inte skriva så mycket för tillfället, men vill uppmärksamma denna figur. Man skulle kunna tro att det är en grekisk antik grav-stele (en stenpelare med huggna figurer som stått på en grav). I själva verket ser man ju att det är en gubbe med platt mössa med tofs, stora förvånade ögon, jättestor näsa, rak mun med fundersamt utseende samt bockskägg. Den som vill se massvis av intressanta bilder av antika föremål och miljöer kan göra det på bloggen Ancient and Old. Gör det medan jag pysslar med lite andra saker!

Exploderat?

Vet inte om det är snyggt att publicera det här, men när jag var ute och gick i Uppsala i går eftermiddag och passerade den här skylten och dess bakgrund ... har någon bokstavligen exploderat och gått igenom taket därborta? (Syns bättre om man klickar på bilden.)

Vetenskap och förnekare

Är det "sista striden" för knäppgökarna? Hoppas det. För ett tag sedan citerade jag bland annat ledaren i Forskning och Framsteg angående tokskallarnas anlopp de senaste åren. Delvis handlar det om ett teknikfenomen. Vem som helst med tillgång till en dator kan "upptäcka" att Jorden är lite tillplattad vid polerna och därmed gå ut och skräna inför hela världen att "bluffen om att Jorden är rund är avslöjad, Jorden är platt, forskarna tar alltmer avstånd från ..." ... ja, det är väl ungefär så det fungerar i knäppisarnas värld.

Dessutom fungerar det så att den hårda kärnan av förnekare av det ena eller andra slaget inte kommer att övertygas av argument. De bryr sig inte om argument. De VET hur det är och behöver därmed inte bry sig om argument. En tänkare som heter Monbiot skriver om det. (Jag hade nog inte uppmärksammat det om inte min trogne läsare Jan gjort en hänvisning åt det hållet, tack för det!)

Förutom folk som inte bryr sig om argument skriver Monbiot några andra viktiga saker som rör forskning och spridning av forskningsresultat:

• Det finns en intressant motsättning i det här: Vetenskaplig specialisering har gått så långt att forskare inom besläktade grenar av samma vetenskap inte förstår varandra. Detaljerna inom modern vetenskap är obegripliga för de flesta, vilket innebär att vi måste lita på vad forskarna säger. Ändå säger vetenskapen att vi inte skall lita till något. Därmed har vi en motsättning som är ödesdiger för offentlighetens förståelse för vetenskap. Hur litar man på den som aldrig har något annat än en provisorisk sanning som dessutom är hart när omöjlig att förstå?
  

• En annan sak är spridningen av forskningsresultat, där vetenskapliga tidningar har en monopolistisk och svindyr linje som utestänger många från rönen (som enligt ovan de flesta läsare ändå inte kan förstå. Kan tillägga att det finns en del vetenskapliga journaler som är tillgängliga på nätet, som PLoS One.)

• Sedan finns det ju skumma vetenskapsmän också, och Monbiot efterlyser en Hippokratisk ed där vetenskapare skall lova att inte göra saker som är skadliga eller tvivelaktiga.
  

Angående spridning av forskning så kan vetenskapsbloggare spela en roll, under förutsättning att de kan bryta igenom och nå utanför sina egna kretsar. Via den trevliga VA-bloggen (Vetenskap & Allmänhet) hittar jag en debattartikel i Uppsala Nya Tidning som tar upp ämnet om att "vetenskapen måste ut". (Det finns en kommentar till artikeln som dock är dum och elitistisk.)

I artikeln tas inte bloggvärlden upp, men jag tror att för att kunna bli slagkraftiga måste vetenskapsbloggare in och slåss på motpartens område, och slå hårt. Man måste vara beredda att gå in på förnekarbloggar och skriva att de ljuger och fifflar med data, och strunta i att vara högaktningsfull. Man hyser inte högaktning för knäppgökar och bedragare. De kan respekteras som människor, inte som förvillare. Och det måste vara riktiga kunniga forskare som går ut och kämpar, det får inte vara en skojarinstitution av typen "Forum för levande historia" som vägrade att gå in på ett kampfält som just då var vidöppet och viktigt.

Dock är saken värre än så. Det är ju så att det inte bara handlar om isolerade tokstollar, eller om stollar som råkar få kontakt med varandra via nätet. Det rör sig om organiserade kampanjer, som exempelvis att kreationister skjuter över uppmärksamheten från evolutionen till den globala uppvärmningen. Med andra ord kommer mycket av den här smörjan från religiöst håll, gärna i USA. Det gäller att se upp för imitatörer även i Sverige, de torde främst finnas bland kristna och islamistiska grupper.

"Sista striden ..."? Ja, om forskarna slår tillbaka så kanske det blir åtminstone den sista stora striden för mörkmännen och -kvinnorna. Den hårda kärnan kommer att finnas kvar, men normalt vettigt folk antar jag tar normala och vettiga argument. Om forskarna inte slår tillbaka ... ja då kan man undra vad som kommer att hända! För närvarande föredrar jag i alla fall att inordna de här förnekarrörelserna i den allmänna kris som råder i ett system som håller på att packa ihop. När det ser ut som om Ragnarök närmar sig kan ju folk tro på vilka konstiga idéer som helst. Men det finns en värld bortom Ragnarök också ...

Den falska återhämtningen

"Den falska återhämtningen" skriver Robert Reich om. Återhämtningen gäller stora globala bolag, Wall Street, höginkomstamerikaner som har sina pengar placerade i finansiella instrument. De övriga kan glömma det hela. Där fortsätter krisen.

Det som skett på senaste tiden tolkar Reich som luft i siffrorna - även om BNP stiger så är det fel saker som händer om man skall tala om en verklig återhämtning. Ökande kostnader för hälsovård eller uppgångar orsakade av regeringsinsatser som är under avveckling betyder inte att ekonomin är på väg uppåt igen. Storföretagen badar i pengar men de används inte till produktiva investeringar. I stället köper företag upp varandra (vilket leder till ännu mer personalnedskärningar) eller köper tillbaka sina egna aktier.

En bloggare på TripleCrisis tar upp samma tema, fast i mer global omfattning. Massarbetslösheten finns kvar. De personer som vägrade se krisen komma, de som satt i ledningen när krisen började, sitter fortfarande kvar. Med kvarhängande krishot kommer folk i länder som USA att hellre försöka betala av sina skulder än att konsumera vilket håller tillbaka den konsumtion som är basen för ekonomin, vilket även Reich påpekar. Inget grundläggande har förändrats, med andra ord.

Ekonomin delas i två, alldeles som klassamhället. Inget konstigt med det, de stora linjerna hur det sker ritades upp för mer än hundrasextio år sedan. Någon "nedsippring" sker inte från de välmående få till de mindre välmående många. Däremot finns en spekulationsekonomi däruppe som suger till sig resurser från den reala ekonomin därnere. Och där ligger det samhällsfarliga i hela denna process, för en här exploateringen slår igenom överallt i samhället.

Idag är det kapitalägarna som styr, som "är" samhället. När flertalet av människorna inte accepterar det längre kommer de att ställas utanför samhället. Det är ungefär den slutsats som bloggaren på TripleCrisis drar efter att ha diskuterat de mer eller mindre kosmetiska åtgärder som vidtagits för att komma förbi krisen utan att något grundläggande förändras:

Eventually, as business and the real economy are unlikely to return to normalcy in the near future, this will hurt the strength, influence and power of the financiers. And this will push the general public to rethink the fundamental reasons of the crisis. So a return to “normalcy” is no longer possible without fundamental changes, which in turn imply that the system will be different from what is now seen as normal!

En del liberaler kan tjata om att "inget system har skapat så mycket som kapitalismen ...", men det är bara det är när systemet har kört slut på sig själv, tappat styrfarten, inte kan uppfylla sina stolta löften, blir ett hinder för vidare utveckling och dessutom är rent skadligt för hela denna planet - då hjälper det inte att predika om fornstora dagar. Spekulationsekonomin måste elimineras för att flertalet människor skall kunna leva ett drägligt liv. Detta innebär att en massa personer som har makt idag måste avlägsnas från maktpositionerna. Detta även om de skriker, fäktar med armarna, ropar på polis och upphäver alla valresultat som går dem emot.

Får nog anledning att återkomma till det här.

Cuba - en medicinsk supermakt

Här är en artikel som kommit in bland den annars tämligen liberala sörjan i HuffPo och som kanske får en och annan att förvånat rycka till: kan det vara så där? Fast det är egentligen två artiklar: den ena handlar om folk från USA som fått medicinsk utbildning på Cuba och ryckt in för att hjälpa till på Haiti. Haitierna behöver massvis med hjälp. Den andra ger bakgrunden till det cubanska programmet. Läs det här, och fundera sedan varför borgarna - från Bush till Sahlin och Ohly - önskar livet ur den cubanska revolutionens medicinska program! Så här får det inte gå till! "Cuba - a medical superpower."

For many in the United States, Cuba conjures up images of cigars and its bearded leader Fidel Castro. But for poor people in dozens of countries around the world, Cuba has become a lifeline.

Some 30,000 Cuban doctors currently serve in 70 countries as a part of the island nation’s program of South-to-South assistance. Emphasizing primary and preventative care, these doctors operate in urban shantytowns and remote rural areas that private medical practitioners are unable or unwilling to reach.

Cuba is also training a new generation of “people’s doctors:” more than 24,000 foreign medical students are studying for free in Havana at the Latin American School of Medicine (or ELAM, Escuela Latinoamericana de Medicina). Most students are from Latin America, the Caribbean and Africa but more than 100 are from the United States. Preference is given to students from modest backgrounds who otherwise would not have been able to attend medical school. After finishing their six-year program at ELAM , the school’s graduates promise to return to their home countries to serve underserved communities.

Worldwide, Cuba’s medical educators have helped establish 11 medical schools and two nursing schools for in-country training of health professionals for local public health systems.

Vi får väl utgå från att Lars Ohly tycker det är viktigare att skratta i kapp med Mona Sahlin än att på det minsta sätt uttrycka stöd för viktiga medicinska insatser som Cuba gör. Det kanske är politiskt bekvämt, men hur är det med samvetet hos den som uppträder på det sättet?

Greenspans mar/sanndröm

En av skribenterna på Real-World Economics Blog berättar om när förre chefen för Federal Reserve Bank vaknade upp på grund av en mardröm. Egentligen är det Greenspan själv som berättar. Han är mannen som, vilket nogsamt påpekas, trots att han gillar att gräva i statistik inte begrep när de senaste kriserna var under uppbyggnad.

Nå, vad var nu orsaken till Greenspans mardröm: jo, han hade kommit på att världen höll på att förändras. Den enorma reserv av oerhört billig och eftergiven arbetskraft som funnits efter Sovjets och Kinas övergång till kapitalism håller på att försvinna! Kinesiska arbetare finner sig inte längre i att behandlas hur som helst, och de kräver bättre betalning! Det kan de göra för att det blivit brist på arbetskraft. Och som bloggaren skriver:

... wages in China are again rising, due to the additive effect of the global economic recovery and the world’s most effective economic stimulus program, which enabled China to plow right through the world recession with 8.7 percent growth in 2009.

Man kan undra vad som händer när Kinas ettbarnspolitik slår igenom rejält, med en minskande andel människor i åldrar som kan utplundras fullkomligt hänsynslöst? Greenspan och hans gelikar bland centralbanksledarna vet dock vad det handlar om: inflationen. Den inflation som måste bekämpas till varje pris, med risk att man hamnar i deflation i stället.

Så länge inte de kinesiska arbetarna fick en betalning värd namnet kunde kinesiska varor krängas billigt i USA till underbetalda amerikanska konsumenter. Men när kineserna får bättre betalt (och om "bättre betalning" blir en sjuka som sprider sig till andra länder) spricker hela upplägget för att hålla tillbaka prishöjningarna. Lönehöjningar kommer att tvingas fram helt enkelt för att folk måste leva, och resultatet av det kan bli en spiral av pris- och lönehöjningar. (Det finns ju vinster också, men de brukar av någon anledning inte förekomma i de här resonemangen.) Och bara tanken på det ger figurer som Greenspan mardrömmar. Kinesiska och andra arbetares väl och ve bekymrar honom dock inte.

Antalet stängda banker i år hittills i USA är för övrigt uppe i 29 stycken, och vi skall inte blir förvånade om det blir fler snart. Det är ju under helgerna man klipper till, lägger ner och omstrukturerar för att undvika panik.